Ger det här värde till mitt liv?

Vad är viktigt i ens liv?
Är det relationer, vänner, intressen, hälsa, någon ”häftig” bil, pengar, frihet, lustuppfyllelse, hjälpa andra?
Svaret på detta är något vi måste försöka hitta inom oss själva,, duh.. Och det kan vara en nog så knepig fråga! För mig har det varit svårt att rannsaka mina prioriteringar. Jag vet fortfarande inte vad jag vill inom vissa områden av mitt liv. Bara vissa grunder känner jag mig stadig i. Och tills jag vet, kör jag vidare i samma spår.
Detta inlägg avspeglar mitt sinne för stunden, det är rätt spretigt mao. :-)

”Does this add value to my life?” är en bra fråga att ställa.

eller

"Agerar jag på grund av dumhet nu?"

En definition på dumhet som jag gillar: En ovetande tendens till självförstörelse och oförmågan att se konsekvenserna av sina handlingar och så vidare. Så fråga dig om du verkligen ser dina framtida konsekvenser av den handling du just är på väg att utföra.

Vad passiviserar oss? Är det månne Internet, vår mobil, television, kolla vår e-post ofta, skvaller? Kanske har vi massa prylar som måste skötas? Vi gör oss upptagna med att vara upptagna. För att slippa den där olustiga ”tomhetskänslan”. Det är i alla fall värt att tänka på.
När känner vi missnöje egentligen?
En ganska bra definition på egenorsakat Missnöje är: När dina kortsiktiga åtgärder inte i linje med dina långsiktiga värden.
Detta kan t.ex. uppenbara sig tydligt när t.ex. vi skaffar en pryl som inte är I linje med våra långsiktiga värden. Eller när vi går in i ett förhållande som inte vi känner inte kommer fungera långsiktigt.

missnöje generellt betyder "längtan efter en förbättrad situation", tex uppleve eller tro att du inte har uppnått allt du bör ha vid det här laget, missnöje som förmodligen gör dig olycklig. Kan du ändra dina tankar om du vill? Kan du se att du faktiskt har en väldigt bra situation också? Glöm ej att uppskatta det du har.

Ibland kan många prylar även manifestera ett pluttrigt sinne, så är det i mitt fall. Ju mer distraktioner, desto mer förvirrad blir jag. Desto sämre val göra jag. Ju mer upptagen jag blir desto mer förvirrad. Tillåt dig själv att ha “tråkigt” ibland, det är utvecklande, kreativt.

Vilka är våra sanna prioriteringar?
“Minimalism ultimately is the thing that gets us past the things, so we can focus on life’s most important things, which actually aren’t things at all.” – Joshua Fields Millburn – Less is More
Minimalism i slutändan är det som får oss att se förbi prylar, så att vi kan fokusera på livets viktigaste, som faktiskt inte är saker alls.” - Joshua Fields Millburn – Less is More
Undrar hur mycket prylar det genomsnittliga svenska hemmet har. Kan det vara i närheten av det amerikanska? Det amerikanska hushållet har i genomsnitt har 300 000 prylar i det. Källa, följande podcast:

 “You can’t change the people around you, but you can change the people around you.” – Joshua Fields Millburn

- Ganska tänkvärt.

Hur det än är blir vi väldigt påverkade av vår omgivning och de människor som vi omger oss med. Om vi inte vill bli som vår omgivning bör vi förändra något.
En annan fråga att rannsaka sig själv med: Är våra relationer baserade på bekvämlighet eller anslutning/närhet, eller är det baserade på något annat? Jag tror att det de viktiga är att vi delar på liknande principer och värderingar. Då kan vi hantera att en människa i övrigt är precis motsatsen till oss själva. Att däremot umgås med människor som står för helt andra värderingar än en själv kan göra en relation väldigt instabil. Jag har i alla fall lite problem med att respektera en människa som står för tex tvång, om än omedvetet. I det fallet gäller inte ”ignorance is a bliss”.

En annan sak jag ibland tänker på att jag har mycket enklare att respektera människor om vi håller relationer enkla och okomplicerade.  Jag tänker tex på att stämningen brukar vara mycket bättre om vi utelämnar de känsligare områden där våra principer och värderingar kommer i konflikt med varandra. Fast jag också märkt att vi ändå söker runt efter människor med liknande värderingar, för vi vill så gärna hitta dessa. Vi är trots allt sociala varelser.

Slapp taget om ”utifall att”. I prylsammanhang tex. Det fungerar i 99 procent av fallen. Visst någon sak kommer du ångra att du gjort dig av med, men det är värt det.

Vad kan vi göra? Kultivera vår passion. Söka och leta något som ligger i linje med våra värderingar.

Fråga dig själv, hur kan mitt liv bli bättre med mindre prylar? Är det något för dig? Känner du dig friare eller känner du dig begränsad av att ha mindre prylar?

Det fanns en tid då jag kände mig begränsad av ett hotellrum, då jag inte gillade att bo i dem alls. Jag saknade alla saker hemma. Jag minns att jag förr ofta sa att jag tyckte det var tråkigt att bo på hotell, för rummen var så sparsmakade, sterila och träligt ”korrekta”. Nu tycker jag tvärtom att det är skönt med avskalade hotellrum, då det istället ger möjlighet att istället fokusera på annat. På samma sätt har jag skurit bort många tidigare intressen. Skillnaden är att det gäller att förstå varför vi gör något. Om vi inte vet det så kommer allt bli som förr.
Jag har också märkt att ett intresse kan relativt lätt bytas mot något annat, hur konstigt det än må låta. Därför söker jag också intressen som är i någon mån enkla. Allt detta gör jag frivilligt och inte under tvång. Jag gillar inte tvång.. överhuvudtaget.

Don’t tell me what to do! ;-)