Visar inlägg med etikett Stephen R. Covey. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stephen R. Covey. Visa alla inlägg

2022-05-05

Förberedelse plus självdisciplin, vägen till målet - Christer Olsson

Läser en bok av Christer Olsson 

Jag lyssnade på en podd med Framgångspodden och kom över Christer Olssons kloka ord. Tänkte jag skulle läsa någon av hans böcker. Här kommer ett litet bokutdrag nedan.

En sak som jag tyckte var intressant var hur Christer betonade förberedelse tillsammans med självdisciplin. Alltså för att nå sina mål.


Jag reflekterar.. Hur kommer man till självdisciplin?

Förberedelser, små steg i taget. En sak i taget till något som leder fram till något bra.

För mig; att det finns någon morot där - lön, uppskattning, möjlighet till att tjäna pengar, hot, förhoppning om sex, givande relation, intellektuellt utbyte, vad som helst som skapar någon slags motivation som är tillräcklig.

Det som omotiverar är klyshighet, fluffiga meningar. Folk som försöker sätta press på mig. Auktoritet behandling. "Gör något för att jag säger det".
- Ingen payoff, saker som bara tar tid i anspråk

- Onödig aktivitet, tex jobbmöten som inte kommer någonstans eller tragglar samma saker.

- Saker som upplevs som tråkiga


Enklast - om man känner intresse / passion för det. För mig kommer energin 'gratis' att vilja jobba med saken. Viljan av åstadkomma något.

Christer Olsson (2014). Du läcker vad du tänker.
Christer Olsson (2014). Du läcker vad du tänker.


Olsson C. (2014). Du läcker vad du tänker.

 

(p. 95) //Christer Olssons bok

Att vara förberedd även på det oförutsägbara är A och O för den som vill vara framgångsrik alldeles oavsett mål. En genomtänkt plan är nödvändig. Disciplinen att följa den likaså.

Men att vara förberedd – kan vara en komplex fråga. I min värld handlar det inte bara om slavisk disciplin. Det handlar också om att vara öppen och receptiv för en föränderlig värld. När genombrottet du väntar på kommer ser det kanske inte ut som du förväntat dig? Jag tror tricket är att vara förberedd på det oförutsägbara. Döm inte boken efter omslaget eller idén efter dina gamla föreställningar.

Om det gick att göra ett diagram på detta, ”Hur man når framgång” så skulle förberedelser kunna vara den ena axeln. Kombinera med självdisciplin på den andra, så kommer du nära en vattentät ekvation som leder mot dina mål.

Självdisciplin, till och med fanatisk disciplin som Collins pratar om, är eftersträvansvärt. Det hjälper dig att gå ner i vikt. Det hjälper dig fokusera. Det hjälper dig nå dina mål och det är som tur är både gratis och möjligt för alla att skaffa sig. (I sin allra enklaste form kan det handla om så banala saker som att stänga av jobbtelefonen på söndagskvällen.)

Faktum är att det mesta börjar med självdisciplin. De nödvändiga förberedelser du behöver göra till exempel, blir inte gjorda om du inte är disciplinerad.

Christer gillar Stephen R. Covey precis som jag!


De 7 vanorna, mycket bra från Covey.

Jag har skrivit om Stephen och de 7 goda vanorna någonstans på bloggen om du vill läsa. Används sökrutan så hittar du.

Hej då.

2018-01-09

Boktips: Familj till 100 %

Ni som följer bloggen har nog märkt att jag hittat en bok som jag verkligen gillar. Det är den här:

Familj till 100%, av Stephen R. Covey

(THE 7 HABITS OF HIGHLY EFFECTIVE FAMILIES), svenska förlaget

Jag tycker det är en riktigt bra bok, och för mig gav den nya perspektiv helt klart. Rekommenderas. (Jag har inte fått något betalt för att säga detta). Den handlar om familjelivet och ger bra idéer om hur vi kan leva efter principer som fungerar, leva enligt naturlagar. Om vi alla kunde lära oss tänka vinn/vinn och ha större förståelse för varandra torde världen bli ett bättre ställe.

Familj till 100%, av Stephen R. Covey (THE 7 HABITS OF HIGHLY EFFECTIVE FAMILIES), svenska förlaget
Familj till 100%, av Stephen R. Covey
(THE 7 HABITS OF HIGHLY EFFECTIVE FAMILIES), svenska förlaget

Baksidan av boken, läs själv om innehållet. Klicka för större bild.
Baksidan av boken, läs själv om innehållet. Klicka för större bild.


Jag vet inte hur mycket jag vågar skriva av (då jag tror det kan vara otillåtet), men här är några korta uttdrag så att ni får en känsla:

 //från förord, sid 11 //
”Stephen sa en gång åt en grupp högt uppsatta affärsmän: ”Om era företag höll på att gå under vet ni att ni skulle göra allt för att rädda dem. Precis samma resonemang borde gälla för familjen.” De flesta av oss vet vad vi bör göra, men är vi verkligen beredda at göra det?”
//längre ner samma sida, s11 //
”Stephen och jag diskuterade ofta vilket slags hem och familjeliv vi ville skapa. När familjen växte och våra liv blev brådare och mer komplicerade, insåg vi att ett lyckligt familjeliv inte kommer av sig självt. det kräver varje uns av förenad energi, begåvning, vision och viljestyrka. Sådant som man verkligen bryr sig om kräver tid, tankar, planering och prioritering. Man måste arbeta på det och göra uppoffringar. Man måste vilja det och vara beredd att betala priset.”


//lite längre ner fortsätter covey, s23 //

”Metoden att gå inifrån och ut är kärnan i de sju vanorna. Genom att konsekvent tillämpa de principer som är inbyggda i dessa vanor kan du åstadkomma positiva förändringar i alla relationer eller situationer.”


//s37 //
”Skapa en ”pausknapp”

Det är så lätt att vara reaktiv! Tycker du inte att det är så i ditt eget liv? Du blir stundens slav. Du gör saker som du sedan ångrar, och du tänker: ”Om jag bara hade stannat upp och tänkt efter skulle jag aldrig ha reagerat på det sättet!”


//fortsätter s39 //
”Lägg nu märke till den tredje gåvan som kvinnan använde: fantasi. Det är förmågan att föreställa sig någonting helt annat än sina tidigare upplevelser. Hon lyckades föreställa sig en mycket bättre reaktion, en reaktion som fungerade på både kort och lång sikt. Hon fick grepp om denna förmåga när hon sa: ”Jag hade själv kontrollen. Jag kunde välja ett bättre sätt.
Och vad är den fjärde gåvan? Det är självständig vilja – förmågan att vidta åtgärder. Lyssna på kvinnans eget språk igen. ”Jag avstår från att bete mig impulsivt. Jag strävar ständigt efter perspektiv och kontroll” och ”Eftersom kampen fortfarande pågår drar jag mig ofta tillbaka till ensamheten i mitt inre för att på nytt satsa på att vinna mina privata strider och få klarhet om mina motiv”. Se bara på den väldiga målmedvetenhet och viljestyrka hon ger prov på!”


//s43 gillade detta uttryck//
”Hollywood har fått oss att tro att kärlek är en känsla.”


//s122 //
”En familjetid ger utomordentliga möjligheter att diskutera och skapa familjens trosbekännelse. Och när den är klar kan familjetiden hjälpa dig fylla behovet av ett praktiskt sätt att förvandla trosbekännelsen till grundlag för ditt familjeliv och att fylla fyra vardagsbehov: andligt (att planera), mentalt (att undervisa), fysiskt (at lösa problem) och socialt (att ha roligt).”

---- ------ SLUT PÅ BOKUTDRAG -------- ----

Tror vi alla tjänar på om du läser den! ;)

2017-12-13

De 7 Goda Vanorna, av Stephen R. Covey

Mer bokutdrag från följande bok...


//s35  //
”Idéerna i ramverket är tidlösa. Det är principer, eller sanningen. Det är därför de fungerar och därför de talar till människor i alla åldrar runt om i världen.”
// Längre ner samma sida, s35 //
”Det finns ingen effektivitet utan disciplin och det finns ingen disciplin utan karaktär.”


//s51 //
”Som kontrast var nästan all litteratur från de omkring första 150 åren i stället inriktad på något som skulle kunna kallas karaktär som grund för framgång – det vill säga hederlighet, ödmjukhet, trofasthet, måttfullhet, mod, rättvisa, tålamod, flit, enkelhet, blygsamhet och den gyllene regeln. Benjamin Franklins självbiografi är ett exempel på den typen av litteratur. Den är i princip berättelsen om en mans arbete med att integrera vissa principer och vanor på djupet av sin karaktär.”

//s61 //
”Men inte alla paradigmskiften är positiva. Som vi har sett har skiftet från inriktning på karaktär till inriktning på image medfört att vi har övergett just de rötter som bidrar till verklig framgång och lycka.”

//s65 //
”Andra exempel innefattar hederlighet och ärlighet. De skapar själva grunden för tillit, vilket är avgörande för samarbete och långsiktig personlig och interpersonell utveckling.”

//s70 Stephen har en kontrovers med sin dotter som inte vill låna ut hennes ägodelar till andra barn //
”Jag kanske hade högre förväntningar på henne, därför att jag själv befann mig på en lägre nivå på min egen skala. Jag kunde eller ville inte vara tålmodig eller förstående så jag förväntade mig att hon skulle lämna ifrån sig sina saker. I ett försök att kompensera för min otillräcklighet hämtade jag styrka från min ställning och auktoritet och tvingade henne att göra som jag ville.
Men att hämta styrka på det viset skapar svaghet. Det skapar svaghet hos den som gör det eftersom det förstärker beroendet av yttre faktorer för att uträtta något. Det skapar svaghet hos den som tvingas ge efter, och hämmar utvecklingen av oberoende resonemang, utveckling och inre disciplin. Och slutligen leder det till en sämre relation. Rädsla ersätter samarbete och båda berörda parter blir mer nyckfulla och defensiva.”

//s70 //
”Min erfarenhet är att det finns bra och dåliga tillfällen att lära ut saker. När relationer är ansträngda och stämningen laddad uppfattas ett försök att lära ut något som dömande och avvisande. Men om man tar upp saken när man är ensam med barnet, när relationen är bra, och då väljer att diskutera det man vill lära ut har det mycket större effekt. Det kan vara så att jag inte var tillräckligt emotionellt mogen för att kunna göra det då.”


2017-11-20

Stephen R. Covey 7 Vanor

Dags för "Dagens fråga":
Lever du efter "Dagens kultur" eller har du sunda principer som vägvisare?

------------- Nedan från en bok av Stephen R. Covey, De 7 Goda Vanorna -----------------  ---------

Personlig stagnation. Människan har fyra dimensioner - kropp, hjärna, hjärta och själ. Överväg skillnaderna och fördelarna med de två angreppssätten:

Kropp:
Dagens kultur: behålla livsstilen, behandla problem med hälsan med operation och medicin.
Princip: förebygga sjukdomar och problem genom att anpassa livsstilen så att den följer etablerade principer för hälsa.

Hjärna:
Dagens kultur: se på tv, bli underhållen.
Princip: läsa brett och djupt, ständig utbildning.

Hjärta:
Dagens kultur: använda relationer med andra för att gynna egna, själviska intressen.
Princip: att lyssna med respekt och att hjälpa andra ger den största glädjen och tillfredsställelsen.

Själ:
Dagens kultur: ge efter för växande sekularisering och cynism.
Princip: inse att källan för våra grundläggande behov av mening och de positiva saker vi strävar efter i livet är principer.

2017-11-14

Är älska något man gör eller en känsla?

En mycket intressant frågeställning!

Som vanligt är det Stephen R. Covey som får mig att öppna ögonen och reflektera. Dels om kärlek och att älska. Ordet älska som ett verb. Och ett verb är något man gör eller som det går att sätta "att" framför. Så vill jag i alla minnas det.
Det är helt klart skillnad mellan att känna lust för någon och att älska någon. När någon i Hollywood säger att "they fell in love" bara genom att se en person så är det inte sann "love".. Ofta är det lust vi känner när känslorna gör oss nyfikna och vi vill vara med en viss person, när vi känner åtrå, begär eller ett litet pirr av något slag som gör oss attraherade. En slags hypnos där vi tror att vi är "kära" och där vi lätt förbiser "röda flaggor".  Sann kärlek är något djupare, kanske mer kopplat till dygdmässigt beteende. Kärlek och att bli älskad är något man mer förtjänar tror jag. Kan det vara så att allt prat om kärlek, "kär", älska osv ibland tappat sin ursprungliga betydelse .. ?

Läs nedanstående några gånger, det är innehållsrik text med djup.

//s109, De 7 Goda Vanorna av Stephen R. Covey //
”I den stora litteraturen i alla framåtskridande samhällen är älska ett verb. Reaktiva människor gör det till en känsla. De styrs av känslor. Hollywood har via filmens värld fått oss att tro att vi inte är ansvariga, utan att vi är utlämnade åt våra känslor. Men filmerna från Hollywood beskriver inte verkligheten. Om våra känslor styr våra handlingar är det därför att vi har frånsagt oss vårt ansvar och gett dem makten att göra det. 
Proaktiva människor förvandlar kärlek till ett verb. Kärlek är en handling: de uppoffringar man gör, när man ger av sig själv, som när en mor sätter ett nyfött barn till världen. Om man vill studera kärlek, ska man studera dem som offrar sig för andra, till och med för människor som kanske kränker dem eller inte älskar dem tillbaka. Är man förälder kan man se på kärleken man känner för sina barn, som man gjort uppoffringar för. Kärlek är ett värde som blir verklighet genom kärleksfulla handlingar. Proaktiva människor kan låta känslorna underordna sig värderingarna. Kärlek som känsla kan återerövras.”

Låt oss höra vad Sigmund Freud har att säga i ämnet

Från ”Vi vantrivs i kulturen” (Das Unglück in der Kultur)(Eng. titel: Civilization and its Discontents)
Av Sigmund Freud

”Språkets vårdslöshet i bruket av ordet ”kärlek” kan rättfärdigas genetiskt. Kärlek kallar man förhållandet mellan en man och en kvinna som på grundval av sina genitala behov har grundat en familj, men kärlek kallar man också de positiva känslorna mellan föräldrar och barn och mellan syskon, fast vi måste beskriva denna relation som målhämmad kärlek, som ömhet. Den målhämmade kärleken var ursprungligen en alltigenom sinnlig kärlek, vilket den fortfarande är i människans omedvetna. Både den alltigenom sinnliga och den målhämmade kärleken sträcker sig ut över familjens gränser och åstadkommer nya bindningar till personer som förut varit främmande.” – Sigmund Freud

2017-11-08

Vana 1: Var Proaktiv, språkbruk

Fortsätter inspireras av en bok som jag läste för några år sedan och nu läser om, fast denna gång översatt till svenska. De 7 Goda Vanorna av Stephen R. Covey. Läs den!


Begrunda följande och avgör om du pratar Reaktivt eller Proaktivt.




Reaktiva människors språk fritar dem från allt eget ansvar. De skyller alltid på andra omständigheter, Även kända som "offerkoftor". Som om de inte har någon egen fri vilja..

So what om du haft det tuffare än andra, använd den kraften till något gott istället för att låta dessa omständigheter sänka dig.

2017-10-27

Vana 2, att börja med slutet i siktet (barnuppfostran)

Dags för lite mer Stephen R. Covey! Yes! Det var ett tag sedan jag skrev ett par inlägg om hans idéer, men ett par inlägg som kan läsas här och här. I alla fall gillar jag hans arbete väldigt mycket och i nedanstående text blir det lite reflektioner kring barnuppfostran. Ja även en del i "Peaceful Parenting" tråden som jag skrivit lite om tidigare. Det är från boken: De 7 Goda Vanorna.
Nedanstående text är från den här boken som jag tycker är jättebra! De 7 Goda Vanorna, av Stephen R. Covey
Nedanstående text är från den här boken som jag tycker är jättebra! De 7 Goda Vanorna, av Stephen R. Covey

//s132, Stephen R. Covey pratar om ineffektiva präglingar, om att reagera reaktivt vs proaktivt. Här handlar det om barnuppfostran och om att skapa band istället för att styra med skrämseltaktik och auktoritet, om att börja med slutet i siktet.. //


”Vi kan till exempel anta att jag är överdrivet reaktiv när det gäller mina barn. Anta att så fort de gör något som jag tycker är olämpligt drar det ihop sig i magen på mig. Jag blir defensiv och ställer in mig på bråk. Mitt fokus är inte långsiktig utveckling och förståelse utan beteendet på kort sikt. Jag försöker vinna striden, inte kriget.
Jag plockar fram min ammunition – min överlägsna storlek och auktoritet – och så skriker jag eller skrämmer eller hotar eller bestraffar. Och jag vinner. Och så står jag där, segrande, i spillrorna av en förstörd relation medan mina barn låtsas lyda mig. Men inombords är de upproriska och de håller tillbaka känslor som kommer att ta sig värre uttryck längre fram
Men om jag satt på begravningen vi föreställde oss tidigare, och ett av mina barn skulle säga några minnesord, skulle jag vilja att hans liv hade blivit ett bevis på god uppfostran, lärande och bestraffningar med kärlek under många år, snarare än fullt av ärr efter alla sammandrabbningar. Jag skulle vilja att hans hjärta och sinne var fyllda av fina minnen och meningsfulla stunder tillsammans. Jag skulle vilja att han kom ihåg mig som en kärleksfull far som delade både det roliga och svåra i att växa upp. Jag skulle vilja att han kom ihåg när han vände sig till mig med problem och oro. Jag skulle vilja att jag hade lyssnat och älskat och hjälpt honom. Jag skulle vilja att han visste att han visste att jag inte var perfekt men att jag hade försökt så gott jag kunde. Och att det kanske inte fanns någon annan i världen som älskade honom lika mycket som jag.”
---------------- Tänkvärt eller hur? -----------------------

Nej, jag har inte fått någonting för att skriva detta inlägg.. Jag skriver bara som saker jag själv finner intressant.

2015-02-02

Semesterdag från lönearbetet.

Idag tog jag en semesterdag från lönearbetet, för att jobba med lite egna (oavlönade) projekt. Sitta och rita pch pula, sortera upp information osv. Jag har nämligen hittat en ny förebild, nämligen Stephen R. Covey. Stephen är tyvärr bortgången sen ett par år tillbaka (cykelolycka, 79 år), men hans arbete lever kvar.

Jag finner så mycket klokheter i det han producerat, så givande! Jag vill verkligen passa på och tacka Stephen för hans fina bidrag! Vila i frid, och återigen tack.

Om hur kunskap, färdigheter och längtan får synergieffekter om de kombineras. Om du bara har kunskaper, men inte använder dessa är det ju ingen större vits med dom...
Det här bilden kanske inte säger er så mycket, men för mig betyder den mycket. En bild som säger mer än tusen ord.

//Bokutdrag, sidan190: Familj till 100 % av Stephen R. Covey//
”En del av det viktigaste inre arbetet är naturligtvis av förebyggande karaktär. Hit hör att bestämma oss för att inte säga eller göra sådant som vi vet är sårande och lära oss att övervinna vår vrede eller ge utlopp för den vid bättre tillfällen och på mer produktivt sätt. Vi måste vara djupt ärliga mot oss själva och inse att vrede för det mesta är skuldkänslor som rinner över när de utmanas av en annan människas svaghet. Vi kan också bestämma oss för att inte bli förolämpade av andra. Att bli förolämpad är ett val. Vi kan bli sårade, men det är stor skillnad mellan att bli sårad och känna sig förolämpad. Om vi blir sårade gör det ont ett tag – men om vi blir förolämpade handlar vi på grundval av denna skada genom att ge betalt för gammal ost, gå vår väg, klaga för andra eller fördöma ”syndaren”.
Förolämpningar är sällan avsiktliga. Men även om det skulle vara det kan vi komma ihåg att förlåtelse – liksom kärlek – är en aktivitet. Det är valet att gå över från reaktivitet till proaktivitet, att ta initiativet till försoning – antingen du har förolämpat någon eller själv har blivit förolämpad. Det är valet att stödja sig på och utveckla en inre källa till personlig trygghet så att vi inte blir så känsliga för yttre försyndelser.”

2015-01-25

Bernard Moitessier, en förebild

En av Laura Dekkers seglinghjältar var Bernard Moitessier.

Jag kände tyvärr inte till Bernard innan jag hörde att talas om honom i förordet till Laura Dekkers bok: One Girl, One Dream. Men blev genast nyfiken på honom, tänkte kanske att ni också skulle gilla honom.
 För er som inte känner till Laura sen tidigare har jag skrivit om henne här.

1968 medverkade Bernard Moitessier i den första ”non-stop” ensamseglartävlingen Sunday Times Golden Globe Race. Bernard ledde tävlingen och var i en stark position att vinna. Bernard hade ställt upp trots att han inte gillade filosofin bakom en kommersialiserad tävling.
Stimuli > Valfrihet > Reaktion, inspiration från Stephen R. Coveys bok familj till 100 %.
Stimuli > Valfrihet > Reaktion, inspiration från Stephen R. Coveys bok familj till 100 %.
Under hela sin resa hade han utvecklat en ökande avsky för den moderna världens överdrifter. Han kände alltmer att avsmak de planerade firandet som väntade honom, det tycktes honom vara ännu ett exempel på prålig materialism.
Så vad gjorde Bernard? Jo på den tiden var det svårt att kommunicera med omvärlden, men Bernard hittade ett sätt.
Vid Godahoppsudden (i närheten av kapstaden, Sydafrika) så använde han en slangbella för att skjuta över ett meddelande till ett tankfartyg. På meddelandet stod följande:
” My intention is to continue the voyage, still nonstop, toward the Pacific Islands, where there is plenty of sun and more peace than in Europe. Please do not think I am trying to break a record. 'Record' is a very stupid word at sea. I am continuing nonstop because I am happy at sea, and perhaps because I want to save my soul.”-  Bernard Moitessier 
source:  A Voyage for Madmen, pages 242–244. (http://en.wikipedia.org/wiki/Sunday_Times_Golden_Globe_Race)

Han bestämde sig för att segla tillbaks till Tahiti istället för tillbaka till England.


Bernard Moitessier på hans båt Joshua 1969, under Sunday Times Golden Globe Race.Bilden från: http://en.wikipedia.org/wiki/Bernard_Moitessier

Hehe, syns nästan att Bernard är en djuping :)
Bilden kommer häriifrån, Tyvärr hittade jag inte vem som tagit fotona, men troligen Bernard själv.


Bernards ett citat som många seglare runt om i världen älskat! Framförallt frihetsökare. Det stimulerade seglare som ville fly industrins och konsumtionshetsens maskineri, det gav människor kraft att söka sig söderut till tropiska klimat i sina båtar. Folk som samlade regnvatten och som ville leva med naturen, inte mot den. Dom ville äta exotiska frukter och navigera via solen eller stjärnorna. Många lockades av det enkla och mer hälsosamma livet. Det tilltalade människor som tröttnat på att spendera sina liv i en ångestfylld och kravfyll vardag i civilisationens spår.

Spindelnär som försöker symbolisera när något fastnar..
Sånna här citat fastnar likt ett spindelnät i skallen. Roade mig därför med att göra ett litet nät bara för att. :)
Bernards citat tilltalar mig också. :-)

Illustration, inspirerad av Stephen R. Covey

Har försökt lära mig en program genom att roa mig med att göra en (vad jag tycker) bättre illustration än den som fanns i boken: Familj till 100 % av Stephen R. Covey, samt kompletterat med till lite visdom från Eckhart Tolle. :-)
Stimuli > Valfrihet > Reaktion och de fyra begåvningarna mm
Gillade den här symboliken.


2015-01-18

Är det en familjefientlig miljö vi lever i?

Lever vi i en familjefientlig miljö nu för tiden? Barnafödandet tycks gå ner i västvärlden. När jag växte upp hade jag som de flesta en dröm av att hitta ”drömtjejen” och sen bilda familj. Allt skulle vara så idylliskt och bra. Antagligen var allt influerat av Hollywood, (någon bra film). Men verkligheten har fått mig allt längre och längre ifrån den drömmen. Idag vet jag inte ens om det är något jag vill sträva efter... När jag idag läste ur boken ”Familj till 100%” av Stephen R. Covey slogs jag av följande text:

//s23: Bokutdrag – Familj till 100%, av Stephen R. Covey
(THE 7 HABITS OF HIGHLY EFFECTIVE FAMILIES), svenska förlaget
//
”Ett av skälen till att metoden inifrån och ut är så livsviktig är att tiderna har förändrats drastiskt. I det förflutna var det lättare att framgångsrikt uppfostra en familj ”utifrån och in” därför att samhället var en bundsförvant, en resurs. Människor omgavs av rollmodeller, goda exempel, förstärkande budskap i massmedia, familjevänlig lagstiftning och stödsystem som skyddade äktenskapet och medverkade till att skapa starka familjer. På grund härav var det i stort sett möjligt att uppfostra familjer ”utifrån och in”. Framgång var i mycket högre grad en fråga om att ”följa med strömmen”.
Men strömmen har förändrats – genomgripande. Och att ”följa med strömmen” idag är förödande för familjen!
Även om det kan vara uppmuntrande att försöka återvända till ”familjevärderingar” är det ett faktum att utvecklingen i samhället under de senaste 30-50 åren avgjort har gått från familjevänligt till familjefientligt. Vi försöker navigera i en turbulent, familjefientlig miljö, och den starka motvinden driver lätt många familjer ur kurs.”
--- -- En riktigt bra bok förresten! -- ---

Ja, det är nog en ganska familjefientlig tid att försöka fostra en familj i, att ha bra värderingar osv. Det måste vara svårnavigerade vatten för en familj. Barnen tycks vara fullt upptagna med att ta till sig all stimulans från både höger och vänster och i någon mån passa in hos sina kompisar. Det är nog många familjer som har svårt att hålla en vettig kurs i dagens röriga "stimulans"-rike. Vårt samhälle tycks med tiden blivit alltmer dysfunktionellt. Allt fler människor lider av diverse problem. Av samhället får vi liten hjälp (barnbidragen är t.ex. mest till för att det ska födas barn, inte för att hjälpa familjer med värderingar)..Och den generösa barnledigheten är främst inriktad på att hjälpa någon förälder vara hemma, kanske inte för familjens skull, allt beroende på hur familjen väljer såklart..
Skolväsendet utbildar oss mest till att bli goda ansvarspliktiga anställda. De utbildar oss inte i viktiga värdegrunder, väldigt begränsad personlig utveckling..
Hur vore det om vi utbildade oss att från grunden vi blir bättre medmänniskor, bättre grundprinciper, förstå vad som är viktigt. (inifrån och ut och inte bara som pekpinnar från någon "besserwisser"). Allt detta måste vi ta ansvar för själva, och det kan vara svårt att få tiden att räcka.

Familj till 100%, av Stephen R. Covey, s25
En jämförelse mellan de svåraste disciplinproblemen mellan 1940 och 1990. Tycker du att vi människor har gått framåt eller bakåt i utveckling de sista decenniumerna?
Från boken. Familj till 100%, av Stephen R. Covey, s25 

Min egen vilja att bilda familj har minskat successivt med tiden. I en tid där prylar, status och känslolivet tycks ha stort fokus vet jag inte om jag skulle orka med allt det där ytliga.. Jag blir tillräcklig känslomässigt dränerad ändå av ett tufft arbetsliv. Som det är nu behöver många av oss tid att ladda batteriena och att då vara i en hemmiljö av enbart stök, drama och stoj skulle kanske bli för mycket. Kanske just därför hör man var och varannan gå in väggen eller drabbas av utmattning.

Det är tillräcklig svårt att veta vad man vill. I dag tycks kärlek mer bygga på en tillfällig känsla av lust än något hållbart. Skilsmässor till höger och vänster hör till vardagen.. Det avges starka löften som ej vidmaktshålls, förtroendet för varandra sviktar. Självförverkligandet tycks vara i fokus, inte familjens bästa. Ett samhälle där själviskhetens råder, ett kallt samhälle. Tror precis som Covey att det är svårt att springa i motvind i ett samhälle där strömmen går åt andra hållet.


Ett något dystert inlägg kan tyckas.. men.. Jag hoppas verkligen att vi går mot ljusare tider, ibland får jag känslan av det. :-)  Nu över till dig..

Har du några tankar i ämnet?

2014-02-04

Att förändra sig tar tid

“Every human has four endowments - self awareness, conscience, independent will and creative imagination. These give us the power to discern, to choose, to respond, to change.”- Stephen R. Covey
Har ni tänkt på att det tar tid att förändra kroppen? 
Vi vet alla att det tar tid att ändra vanor, right? Att det tar tid innan man ser något resultat. OCH om du vill ha maximalt med resultat man måste jobba frekvent med vanan ända tills du nått kompetensnivå 4 (då det blivit en så stark vana att du gör den utan att knappt veta om det).

Anta t.ex. att du vill bygga lite muskler. Att tighta till kroppen lite och bli allmänt mer vältränad (fysisk alltså). DET TAR TID! Och första hindret är såklart att besegra den bit inom dig själv som inte vill förändras. För att lyckas med detta måste den icke förändringsbenägna personligheten inom oss övertygas och bli van med det ”nya”. Vi måste alltså vilja förändras. Vill du i grunden inte så är du tillbaka på ruta 1.
Låt oss anta att vi vill förändra kroppen (på något sätt). Då hjälper det att ha målbilder mm som ”peppar” oss. Ett sätt att lyckas med sitt mål är att göra det oundvikligt att inte behöva träna. Ex straffa sig själv med något som är värre att göra än att träna. :-)
Första steget för mig är att etablera någon typ av förenklat kontrakt med mig själv. Kontrakt ska hållas (pacta sunt servanda)! Jag skriver alltså ner mina mål. Vad vill jag? Målen bör vara inom räckhåll (inte för stora så dom inte går att nå och samtidigt inte för lätt). Ex. jag vill klara att lyfta 100 kg i bänkpress innan året är slut. Mätbart och tydligt. Vill jag bli av med fett måste jag kanske sluta äta den chipspåsen på helgen och jag får bara äta en halvliter glass i veckan. Jag måste börja cykla till jobbet (eller något i den stilen). Ungefär, ni fattar. Rimliga mål och en plan för hur det ska gå till. Planen får antagligen revideras några gånger innan du märker att du är rätt spår (och får resultat).
Vad är det för vits med att utöva fysisk träning då kanske någon frågar sig? Är inte det att slösa med tid? Man kan ju tycka det kanske, men jag får alltså mer energi av att träna fysiskt. Jag orkar mera och har i princip aldrig brist på energi. Älskart. Att träna är numera en så inrutad vana att jag inte vill vara utan den. 

OK, vi fortsätter..

Regel nr1! 
(Jo vi kör med regler här för att det ska låta igenomtänkt..öhh). Finns det inte passion (eller något liknande) är det disciplin som gäller för att uppnå något mål... ELLER att göra saker OUNDVIKLIGT. Exempelvis om jag inte tar mig till gymmet minst 3 gånger i veckan (förutom när jag är sjuk) så måste jag ringa upp mitt ex och göra en överföring till hennes konto på 2000 kr (varje vecka som detta inte uppfylls). Det sistnämna är ett exempel på oundviklighet. Gör det väldigt motiverade att hellre träna alltså.

I mig finns t.ex. två (åtminstone) personligheter, varav den ena vill att allt ska vara som förut. Bekvämt trygg och MYCKET rutin. Sen finns den här mer äventyrliga personen som vill ha förändring, som gillar utmaningar, den här personligheten bryr sig inte så mycket om konsekvenserna av mitt agerande. Den personligheten vill leva här och nu och tänker inte alltför mycket på framtiden. Till skillnad mot den ”tråkigare” sidan som typ låter. ”Ett tryggt och säkert jobb är bra för din försörjning”, ”Nej, det är inte värt det”. Den sidan i mig är mycket bra på att hitta på ursäkter. ”Det där är inte min grej”, ”Relationer är svårt och komplicerat, lägg inte onödig tid på detta”. Denna personlighet vill hålla mig tryggt inom komfortzonen utan några överraskningar helt enkelt. Jag kan inte förneka att det är behagligt att vara inom komfortzonen, men det är då dåligt med utveckling. Ytterligare en nackdel med rutin är det känns som att tiden går väldigt fort när man "går på rutin". "Tiden rusar fram".
Den andra personen (äventyraren, den som vill utvecklas) skriker efter mer action, mer utmaningar, mer resor, mer agerande, mer testande, mer utforskande av möjligheter. Överraskningar. ”Har en rädsla för att missa saker”. "Mer misstag som jag kan lära mig av", ”Jag borde testa och se vad det innebär”. ”Skit samma om du misslyckas”. ”DO IT!”, ”Försök hellre och misslyckas än att inte testat!!”, "Åstadkom något för f-n!!!" Den personligheten vill lära känna nya spännande människor. Stundtals vara utanför komfortzonen, känna känslorna vibrera, ha ett känsloliv i berg och dalbana. Ta vara på livet osv.

Vad vill jag komma…? Jag tror det är viktigt att hitta en bra balans mellan dessa personligheter. Inte låta ”Pendeln” svinga för mycket åt något håll alltså. Den ena personligheten vill att allt ska vara rutin och oföränderligt och den andra vill mer ”Leva på livets toppar, men en och annan ”Crash and burn” effekt lär också inträffa.
Båda personligheter vill egentligen mitt bästa, men på olika sätt.
Om du också har två personligheter inom dig, vilket jag tror du har..? Försök då avgöra vilken av dina personligheter som är i farten och försök balansera resultatet av dessa. Någonstans tror jag det är bäst i längden. Hos mig (och jag gissar på 99 procent av befolkningen) har den där trygga personligheten överhanden och jag måste därför utmana mig själv lite mer (då och då) för att få en bättre balans.
Det finns inget som är rätt eller fel egentligen. Var och en väljer hur man vill leva. Huvudsaken är väl att man inte sårar andra människor och miljön i sitt agerande (kan jag tycka). Alltså: Var insiktsfull nog att inte behandla andra människor illa i din jakt på själviska illusioner.

Okey. Jag märker att jag drog iväg åt ett annat håll än jag från början tänkt. Så jag försöker hitta tråden om ”förändring” igen.. hmm..  #Backontrack.

Precis som det tar tid att bygga muskler eller att gå ner i vikt så tar det också väldigt lång tid att ändra sitt mentala tänkande. Detta var grundtanken när jag började skriva detta inlägg..
Nåväl. Vi kan kalla det att bli starkare mentalt. Om du vill förändra ditt tänkande (och i princip hur hela du agerar) så måste man även avsätta tid för detta, precis som att gå till gymmet. Det är betydligt svårare att liksom ”ta på mental träning”. Du behöver inte gå till något gym, men du bör vara aktsam på dina tankar. Jag kommer på mig själv med att inse att ”det är egot som känner sig kränkt nu, men låt det va”. Att ställa sig samma fråga som om man mediterar och försöker känna ”nuet”.. ”Vad händer i min kropp nu?”


Ett sätt är att umgås med människor som också tycker det här med personlig utveckling är intressant. Peppa varandra till utmaningar. Det är tyvärr lite brist på sådana personoer som utmanar mig i mitt liv. Men jag tänker mig typ att man sporrar varandra. Anta att du är rädd för vad folk ska tycka om dig. En utmaning kan då vara att gå fram till någon person och säga något pinsamt, något som utmanar min rädsla för vad någon ska tycka. Antagligen märker jag att det inte var så farligt. Jag utvecklas. Försöka ha kul samtidigt.

Jag gillar också att läsa inspirerande böcker (den trygga personligheten i farten). Att skriva ner sina tankar, hitta brister i ens agerande. Inse och hitta sina svagheter (som vi alla har). Se att det finns områden som definitivt kan förbättras hos sig själv. Att själv ta ansvar istället för att skylla på andra eller omständigheter. Precis som muskler försvinner om dom inte får träning så blir även det mentala inskränkt om det inte får träning. Risken att bli bitter. Vi har säkert alla träffat på äldre människor som är bittra och sura över hur dåligt samhället blivit? Jag kommer på mig själv med att kritisera många saker också.. Wake up call. Inte skylla på andra.

Vad jag vill ha sagt är att man måste praktisera och utmana sina komfortzoner. Trial and error metoden. Känna sig obekväm. Jag tror det behövs för att växa och ta sig till en ny nivå. Practise what you teach. 

“Every positive change - every jump to a higher level of energy and awareness - involves a rite of passage. Each time to ascend to a higher rung on the ladder of personal evolution, we must go through a period of discomfort, of initiation. I have never found an exception.” - Dan Millman

Något jag själv skulle vilja bli bättre på är att just ta mig tid för att samla tankarna inför dagen. Bygga ett starkt mentalt psyke, där egot får stryka på foten och ett nytt bättre jag med tiden utvecklas. Sikta mot det som David Deida säger: ”Everything changes” stadiet.
Kanske någon tycker: ”Men hallåå, måste jag gå igenom allt det här jobbiga som ”äventyrarpersonligheten” vill utsätta mig för, är det värt det?
Ja, jag vill hävda det. Det ger dig framtida fördelar, större insikt, större förståelse. För mig är det värt det! Jag måste vandra den stigen helt enkelt.

Finns det undantag? 
- Ja... Jag tror ju tex inte att det är nödvändigt att jag måste hoppa fallskärm för att det vore kanske en utmaning att kasta sig ut från ett plan. Nej, jag tror inte jag utvecklas mentalt av det. Why would I liksom? Jag behöver inte hoppa bumjyjump för att lära mig övervinna rädslan att kasta mig ut för ett stup. Jag ser ingen större nytta med det! Jag kan ju berätta att jag har en fobi vad gäller hajar. Att simma i vatten där det finns hajar. Jag har jobbat bort det värsta runt denna fobi (genom att göra just detta, simma i hajvatten). Något jag bland annat skulle vilja göra är att åka till sydafrika och möta en av mina största rädslor, en stor vithaj i det vilda. WOW, det vore häftigt! .... Men det är ingenting som jag tror utvecklar mig. Att sitta i en bur ganska tryggt och se på vithaj som kanske i bästa fall försöker käka upp mig. Njaa.. inget som utvecklar mig mentalt (tror jag).

Däremot tror jag att det finns många fördelar av att höja sin egen mentala nivå, och du kommer märka att ditt liv faktiskt blir bättre (med tiden). Själv har jag många fördomar om en del människor jag möter (som jag brottas med, tankar alltså). Jag måste helt enkelt ta mig till nästa nivå, att lära mig att älska ALLA människor. Se det goda i alla människor. Alla människor har ju något gott i sig! Eller hur?!
Och vidare på det här med mental träning: Ray Dalio (grundare och CEO för Bridgewater Associates, den största Hedgefonden som finns) säger att 20 minuter meditation varje morgon och kväll är bland den bästa investeringar han gjort. Ray har samma passion för personlig utveckling som jag själv.. Det var också av honom som jag lärde mig en för mig ny ordkombination häromdagen: Personlig Evolution. Jag tyckte det var vackert uttryckt, jag hade inte hört det förut.
Personlig evolution = Personlig (process varigenom levande organismers egenskaper förändras från en form till en annan)
“That most of all growth -- you can't get stronger physically and mentally unless you're having pain, because you're stretching yourself, you're going into a new level. So pain is good if you're exercising, right? Go exercise at the gym. It starts off painful, but as you start to get going with it, and you start to see the benefits of it, and you start to change actually your brain physiology in terms of what actually determines whether it's painful or not, it becomes pleasurable. So behavioral modification usually takes place over about 18 months of doing something.” – Ray Dalio .


Håller du med mig angående förändring? Har du också två personligheter som stretar?