Sidor

2012-03-31

Mitt första mobila boende - en husvagn - Fiab 480

Jag har alltid varit nyfiken på ett annorlunda boende än det vanliga, dvs lägenhet eller hus. Jag har alltid sökt ett billigt boende, låga fasta avgifter. Att lägga all inkomst på ett boende har aldrig varit min grej. Tänkte jag skulle berätta lite om min ungdom och mitt första större inköp..

När jag var i 16-17 års åldern köpte jag min största "pryl" hittills. En gammal husvagn från 70-talet. På grund av diverse omständigheter så var jag grymt sugen på ett eget boende. Så efter att ha sommarjobbat så hade jag lite pengar över och kunde söka upp ägaren till en husvagn som jag hade lokaliserat på ett industriområde i Västerås.

Inte min Fiab 480, men ungefär så här såg den ut :-)
Husvagnen var en Fiab 480 som såg lite övergiven ut, rätt sliten med andra ord. Jag tänkte att jag kunde ju ge ett bud och se om det gick. Så via registreringsnumret sökte jag upp ägaren. Jag ringde på hos tjejen som stod på registreringsbeviset och sa att jag var intresserad av hennes husvagn och att jag kunde tänka mig betala 3000 kronor för den. Det erbjudandet nappade hon på. Nu var jag ägare till en gammal husvagn. Jag hade varken körkort eller bil. (Jag körde bara en lätt motorcykel på den tiden).

Första problemet var ju att flytta på husvagnen, men det gick genom att jag fick betala en hundring varje gång husvagnen skulle förflyttas. Jag fick hjälp av en kompis som hade en epatraktor som kunde flytta på husvagnen då och då. Jag var tvungen att flytta på den eftersom jag inte hade råd med någonstans att ställa den. Jag tyckte småbåtshamnen var ett mysigt ställe så jag ställde husvagnen där på en parkering. Där fanns även elstolpe. Sköutsikt och allt! Inte illa!

Det kändes jättemysigt med ett eget litet hem. Husvagnen utrustade med inhandlad bilstereo och några högtalare. Batteri togs från mijöboden där båtägarna lämnade sina gamla blybatterier. Nu fanns det till och med musik i husvagnen inte illa!
Det dröjde dock inte så många dagar innan det satt en röd lapp om att husvagnen behövdes flyttas, annars skulle den bogseras bort osv. Park & Idrott var dom som satte på lapparna, (idag heter dom nog något annat). Ja så där här höll det på. Vi flyttade runt på husvagnen och fick strax en ny röd lapp osv. Regskylten hade skruvats bort så det inte skulle bli böter. Jag bodde inte i husvagnen utan tyckte det var så skönt att komma hemifrån och slippa ifrån allt tjafs, så det var mest därför jag skaffade husvagnen. Jag var inte heller säker på om jag skulle få bo kvar, då min mamma hade gått bort några år tidigare och jag nu bodde tillsammans med min styvpappa som hade alkoholproblem och extremt nerkörd ekonomi. Jag kände mig inte trygg hemma helt enkelt. Registreringsskylten på husvagnen plockades bort, så polisen visste inte vem som var ägare, men jag märkte att dom hade varit där med tejprullar.

Eftersom förflyttningarna blev ganska ofta (=dyrt för en pojkspolings ekonomi) tyckte jag det var bättre att skaffa en egen bil, så jag köpte en gammal Volvo 142 för 500 kronor. Bilen var dock inte besiktad utan det var körförbud på bilen men den gick utmärkt att köra. Så med hjälp av denna fortsatte jag att flytta runt husvagnen till olika ställen. Jag vet att det inte var speciellt klokt, men det fanns inte så mycket klokhet i mig i ungdomens dagar. Det blev också flertal inbrott i husvagnen och den började att kännas mest som en belastning. Bara en sådan enkel sak som en punktering var en stor grej på tiden. Extremt dåligt med pengar och ingen kunskap vad man skulle göra. Vi körde runt med husvagnen med punka tills gummit helt snorde fast i hjulupphängningen..
En dag ringde polisen hem till min styvpappa och undrade om jag var ägare till en bil och en husvagn som stod på en åker... (tyckte det var rätt bra gömställe när det var mörkt, mindre bra på dagtid, syntes lång väg hahah). Nåväl även jag tyckte att husvagnen och bilen stod rätt så gömd, så tyckte givetvis inte markägaren detta som hade ringt och anmält bilen till polisen (registreringsskyltarna satt kvar på bilen).
Det blev ett j-vla liv därhemma, när min styvpappa fick reda på att jag ägde en bil och en husvagn i 16 års åldern. Han hade inte haft en aning om detta tidigare..  Ja jag inser att måste framstått som en huligan, nu när jag tittar tillbaka på den tiden, men det var min verklighet då.. Det kan inte varit lätt för min styvpappa under den här tiden, jag var nog inte så lätt att kontrollera, inte han heller för den delen.

Efter att ägt husvagnen något halvår hade jag fått nog av strul och oro att någon skulle ringa.. såå.
Det hela slutade med att husvagnen skänktes bort till några zigenare och bilen skrotades strax därpå. Det var väldigt skönt att bli av bekymren helt enkelt.

(Jag vill påpeka att min relation till min styvpappa sedan dess har blivit bra. Vi båda hade det jobbigt efter att min mamma gick över till andra sidan. Vi har sedan dess etablerat en bra relation igen.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar