Funderingar kring prylar och rensning

Livets lustiga gång

Min så sakteliga rensning fortsätter. När jag böt till sommardäck nu i slutet av april, så passade jag på att rensa i en byrålåda uppe på vinden. Där hittade jag gamla diabilder som innehöll bilder på gamla klasskompisar från tiden på mediecentret i Surahammar och dess omgivningar. Jag hittade även ett litet batterilyse som det gick att vissla på så tändes det. Tror den lilla prylen köptes från World Import eller möjligen Hobbex (är det någon som minns dom?). Låter som en perfekt sak att ha när man kommer in i ett mörkt rum va, bara vissa till och tänt var det här? Problemet var bara att den ofta drog slut på penlight batterierna på några dagar trots att man aldrig tände den.. Den är säkert mer än 15 år gammal nu dessutom..  It had to go.

Detta blev den dagens skörd att kasta. Lite men alltid något.

Funderingar kring tid och prylar

Om jag funderar tillbaka ett antal år så undrar jag ibland vad det är som gör att i vissa perioder så lockar inköp av diverse prylar så mycket? Är det kanske brist på något annat. Är det för att ha något att berätta för andra, något att visa upp. Något som gör mig mer intressant, är det för att passa in. Är det för att inte framstå tråkig. Är det för att normen säger att om vi inte konsumerar så stannar tillväxten? Är det för att man vill ha erfarenheten av att ägt en viss pryl. Testa vad det innebär att äga en segelbåt t ex? Givetvis finns det också intressen som gör att man/jag tycker mig behöva en sak. T ex en snabbare vindsurfingbräda, en ny amatörradio som klarar mer än den gamla osv. Något att fylla ens tid med? Kanske är det även brist på kärlek som gör att man fyller ut tomrum med något annat? Numera kan jag nästan känna mer lycka att bli av men en pryl än den kortvariga ”lycka” jag upplev vid inköpet. Befrielse och glädje, trots att jag har gått ekonomiskt back på det hela. Det låter ju som bara positivt, lycka att inhandla och lycka att sälja? Njaa.. viss ångest infinner sig ofta däremellan. Jag frågar mig varför har jag köpt den där saken när den bara står? En pryl kan ta värdefull plats och vara i vägen, den kan orsaka mycket svärdomar just på grund av detta.. Jag tycker dessutom inte att det är speciellt kul att sälja saker. Försäljning kan innebära allt från jättesmidiga köpare till dom som velar, vill att man håller saken (för dom var först att ringa), för att senare ge besked att dom inte har pengarna osv. Folk som gör allt för att pruta och snacka ner prylarna. Däremellan har man då avvisat ett flertal andra intresserade (i bästa fall).

Intresset för prylarna kan ibland vara minst sagt svagt. Tänker främst på vindsurfingprylarna jag försöker bli av med, den marknaden känns som den dött. Det känns som antalet aktiva utövare har minskat, eller så anses mina prylar för gamla och omoderna för dom ofta ”hippa” vindsurfarna som vill ha senaste modell och riggen i 100 procent kolfiber.

För att inte tala om all tid som går åt att invänta folk som ska komma och titta på prylarna man säljer. Många gånger har lediga helgdagar gått åt pga. av att man/jag måste vänta in folk som sen visar sig vara försenade och så vidare.

Tänk all tid man lagt på att samla på sig alla prylarna som sedan mest blivit liggande. Jag tycker ibland att utforskandet kring en viss produkt är också en del av det roliga. Att jämföra för och nackdelar och sen göra ett riktigt bra val (så man inte ångrar sig), det är lite av grejen.

Det måste vara det primitiva i en som gör att man tycker prylar/saker/kläder är något man bör samla på sig? Speciellt ”Bra att ha” prylar. Förr i tiden var detta troligen en strategi att överleva, att ha saker att byteshandla med. Inte kasta något som kunde komma till användning. Det fanns då inte lika mycket överskott av prylar och saker. Men idag när det finns skyddsnät för det mesta, är det då vettigt att samla på sig (bara för att man kan)? Är det vettigt att följa impulsen att ”en sån där” vore kul? Sen blir den saken ofta stående och man för vidare sitt köpbehov på någon annan pryl. Mitt svar: Nej, det känns inte speciellt vettigt. Prylar har en tendens att låsa fast en person. Ju mer prylar och ägodelar, desto mer fast i det geografiska området. Prylarna kräver också mycket omsorg och vård, inte något en vanlig person kan leja bort. För att inte tala om stöldrisken som ökar med varje pryl som tillskaffas.

Tänker man lite rationellt (och inte så känslostyrt) på det hela känns det som ett sjukt beteende egentligen: Först tiden att samla och hitta på, läsa och jämför vad man vill ha osv. Och sedan några år sedan att antingen kasta eller att försöka sälja etc. Kunde man inte använt tiden till något bättre. Var och en bestämmer vad som är meningsfullt för dom. Vissa anser säkert det, vissa inte.

Kasta saker gå ju relativt lätt att göra, men det känns för mig bättre att åtminstone försökt sälja innan det är dags för soptunnan. Även för miljöns skull känns det bättre att någon annan övertar ”prylen” istället för att den kanske eldas upp i återvinningsprocessen.