Hade våra förfäder (jägare/samlarsamhällen) det bättre än vi?
-Inte materiellt, men kanske på andra plan? Bob Wells tycker till i frågan:
"Our hunter-gatherer ancestors lives were far better than ours. The idea of hours of back-breaking toil was totally foreign to them. That was an invention of agriculture and civilization. When we tried to get them to work the way we wanted them to, it was nearly impossible." - Bob Wells från http://www.cheaprvliving.com
Det är en ganska intressant fråga.. Jag kan själv tycka att tittar man på det stora hela (och generaliserar) så är det väl nästan bara materiellt som vi gjort framsteg? Visst sjukvård, tekniska hjälpmedel, medicin mm är antagligen bättre.. men har vi utvecklats socialt/mentalt?
Sen kan man ju kanske fråga sig om inte det materiella gått till överdrift? Det har blivit ett slit och slängsamhälle jöh.
Q skriver: Intressant! De levde nog mer tätt inpå varandra, kommunicerade direkt till varandra ( och inte via en skärm..ähum..), det var nog en bättre balans i naturen på vad som gick åt för att överleva och att naturen hann återhämta sig mellan varven....de hade nog en mer osentimental syn på livet och döden, de dog unga och många blev uppätna och många barn blev nog aldrig vuxna, men sånt var livet, det var naturligt för dem...
SvaraRaderaRedan på femtiotalet hade väl utvecklingen gått "tillräckligt" långt, den materiella ....kan jag tycka i alla fall...
Det finns en rädsla hos många för åldrande, russinkinder och skröplighet idag... ingen vill bli gammal i medievärldens tidevarv...det är väl en brist i dagens samhälle... men för den som tar sig tid, hur mycket kunskap, historia och erfarenhet finns det inte hos gamla människor...? Så mycket klokskap och sunt förnuft...Ibland tänker jag att jag kommer göra mig som bäst i sexti-åttiårsåldern, först då kommer jag nog att ha förstått tillräckligt när det nästan är dags att trilla av pinn...med rynkor och allt...:)
Vi har för mycket val att göra idag, mellan oviktiga saker....människor lever mer isolerade, det kanske de gjorde då också, men då mera gruppvis, kanske..
Att läsa bla Bob Wells blogg ger mig tillfälle att utöva ett av mina nyårslöften, nämligen att läsa mer engelska texter, vilket känns ringrostigt och ovant...men jag ska öva ! Har förstått att han lever i nån form av van...hmmm...får mig att fundera på hur mycket mental energi jag lägger ner på huset jag bor i....där stämmer mina ideal INTE med verkligheten.....:(
Idealen lyder: underhållsfri bostad, max 40 kvadrat, och med en Brompton hopfällbar cykel i hallen...ungefär.
Verkligheten är 120 kvadrat villa med full källare i behov av dränering (den fortsätter till våren), taskiga fönster, den kommer när även sjuttonåringen flyger ut att innebära too much spejs, och vill jag sköta hela ruljansen själv....på plussidan är att jag bor för samma summa som vad det kostar att hyra en etta...
Stor kontrast mellan ideal och verklighet....har en lång process framför mig innan jag får ihop de olika bitarna känner jag.....får fortsätta rensa:)
Håll i hatten, blev så långt att blev tvungen att dela upp i två delar!!
SvaraRaderaPart1:
Visst är det intressant! Jag har själv inte utforskat ämnat något djupare, men det är alltid intressant att titta på skillnader, då vs nu. Ja, "förr" då var man beroende av andra på ett helt annat sätt och alla hjälptes åt. Det funkade inte att vara så självisk som de flesta är idag. Det finns väl liknande enklare samhällen idag (där man hjälps åt), tänker då på tex Amishfolket i USA. Man är mer som en stor familj (som hjälper varandra). Det här begreppet med "privat ägande" fanns nog inte ens på den tiden. Att ha massa prylar att frakta runt på om man är en vandrare är nog ingen höjdare.
Balans var nog nycklelordet, samarbete med naturen, respekt för naturen. Ja det var säkerligen tuffare i den bemärkelsen att vissa inte överlevde. Man fick anpassa sig efter naturen och det var nog inget konstigt i det.
Vi som lever nu har ju uppenbarligen svårt att anpassa oss efter naturens villkor och vi tror att vi kan bestämma och utnyttja naturen till max. Kortsiktig ekonomisk vinning osv. Onekligen har vi det ju väldigt bekvämt materiellt och kan gå och handla mat i affären osv.. Men rent socialt känns det som att vi inte gör några framsteg, snarare tvärtom.
Apropå ålder. Jodu, jag ser mig själv titta tillbaka på mig själv om säg 10 år och tycka att jag var väldigt naiv och okunnig (nu alltså), ungefär som jag tittar tillbaka på hur jag var i tjugoårsålder. Något är positivt med att bli äldre, man blir klokare. Ja, det finns mycket mer klokskap att söka bland de äldre. Dom yngre förmågorna däremot är ofta alltför lättpåverkade av andra och det tar normalt lite tid att börja hitta rätt. Men ibland hittar man någon ung också (som tex upptäckt minimalism), och då blir jag så imponerad att dom kommit på dessa saker redan så tidigt, vilka möjligheter det innebär!
Men det är hos det äldre det är lättare att hitta klokskap.
Till exempel min bekantskapskrets. Det är i princip bara de äldre som fattar det här med prylar, hur oviktiga dom på det stora hela taget är. Det är bara dom förstår vad jag pratar om (i min umgängeskrets) Därför känns det positivt att ha fattat "den grejen" redan :), BAM! :)
Vi har onekligen många val att göra. Och utan någon större kompetens (klokskap?) är det ju lätt att välja något som går åt fel håll (och ger ångest). Och de flesta gillar att ha kontroll så valen blir svåra och ångestladdade. För mycket okunnigt intellekt kanske? Själv fastnar jag lätt i att tänka för långt fram i framtiden. Något jag måste ändra på.
Jag vet inte om du känner till dom fyra stegen av kompetens? Tänkte kanske skriva ett inlägg om det senare, men jag kan ju berätta att lägsta steget är "omedveten inkompetens". Då är det inte lätt att göra bra val, hahah.
Q svarar: Såg en dokumentär om Amishfolket för ett tag sen, det var intressant att höra hur de resonerade..
RaderaDe fyra kompetensstegen? Repetition tack:)
Neil Oliver gör intressanta historieprogram (med en intressant dialekt också), som jag brukar se, sen gick det nåt program där de utredde historiska dödsfall med nya metoder för ett tag sen...gillar ju arkeologiska utgrävningar och sånt...det är väl sånt jag ser på tv...naturprogram...pingvindokumentären som gick var fin..håhå oj vad jag hamnade mycket i tv-världen idag, jag vet ju inte ens om du har nån..?
Hej Q, jag har skrivit ett inlägg som publiceras om någon timme just om de fyra kompetensstegen. :)
RaderaJag befinner mig i stadiet "omedveten inkompens" vad gäller Neil Olivers program :) Men låter ju trevligt.
Å här, part 2:
SvaraRaderaSi Enlai.. Engelskan är något jag är väldigt tacksam för att skolan bidrog med. Tänk vad mycket man kan ta del av pga att man förstår det! Jag tänkte att jag skulle lära mig lite spanska också, men det går trögt :). Que pasa (vad händer?) liksom. Min styvfarsa kan tyvärr inte engelska och sitter och svär (och blir irriterad) varje gång någon inte sjunger på svenska.. Hmm. :) "Att dom inte kan sjunga på svenska!!" Hahah. Så vill man ju inte ha det.
Varje gång har jag har lust att säga till honom, att "den enda du kan förändra är dig själv".
Så du har hittat Bobs blogg också, bra där! Ja han bor i trailer och van. Han blev tvingad till det en gång i tiden, men har nu funnit sin frid i det livet (och stormtrivs). Det är inspirerade att läsa andra livssätt. Bob är rätt djupsinning också, vilket är intressant. Han gillar ju tex inte civilisation (och det som kommer med det).
Coolt, så du känner till Brompton (bra koll där alltså!), optimal hopfällbar cykel, om än lite väl dyra va? (och därför eftertraktade av klåfingriga personer, tyvärr). Enkel som jag är så kör jag gamla "top-end" cyklar (från åttiotalet, som ser shabbiga ut) och som ingen vill stjäla (folk begriper inte deras värde), perfekt tycker jag. Inte blivit av med en cykel sedan jag börjat med det.
Vad gäller bostad har jag (såklart) massor med åsikter (som sig bör). Ujuj, dont get me started :) Har också haft viss längtan att ÄGA eget, och kunna göra vad jag vill, typ sätta upp solpaneler, generera egen elkraft utan att någon ska lägga sig i osv.. Men det lockar numera allt mindre. Tycker ditt val "ideal" låter lockande, och jag bor inte långt ifrån det (även om det inte står någon Bromton i hallen). Saknar egentligen inte något (och är rätt glad att jag slipper klippa gräsmatta och allt som husfixande innebär). Ett hus skulle passat mig bättre såsom jag levde förr, men OJ vad grejer jag skulle samlat på mig då! Jag har bott i radhus för många år sedan, och bara gräsklippandet tyckte jag var drygt. Finns väl inget som är rätt eller fel, bara olika beroene på var man befinner sig. För folk som gillar att fixa och greja och ha stora utrymmen (stor familj etc) så passar det väl perfekt, vi är ju alla olika.
Själv bor jag ju i en liten bostadsträtt nu OCH skulle faktiskt kunna tänka mig att bo ännu mindre. Faktiskt. Tycker nästan det är väl stort, hahah. Har en vision här, men det får jag väl ta någon annan gång :)
När jag började den här resan med prylöverflöd kändes det som en stor elefant som skulle ätas upp (alltså rensas), men många små tuggor så går det framåt. Har dock rätt mkt kvar att rensa, men blir svårare och svårare att hitta ren"skit".
Ledstängerna och målen är bra att ha ibland! :)
Q svarar: Gillar oväxlade cyklar, för de kan jag sköta själv....cyklar på en 50-60 år gammal damcykel, rostig och vacker...(svårt och skriva när man äter kladdkaka samtidigt, förresten:)).......
RaderaBromptoncyklarna är jättedyra, ja, jag gillar principen att den är hopfällbar och så fanns den visst som oväxlad....den gillar jag precis som jag gillar T@B 320 "silverkulan", en liiten husvagn med retrostuk (dock ej vinterbonad)...bara för att de är snygga och ganska enkla egentligen, (och T@B:n skulle visst även ha gått att dra(??) bakom min pyttelilla Hyundai jag hade förut, för den är ganska lätt)...så det bor nog en liten smygmaterialist i mig, men jag behöver egentligen inte äga grejerna, det får räcka med att glo... :) och fantisera..:)
Jag gillar också att kunna sköta själv. Jag fick googla lite på silverkulan och kände igen när jag såg den, såg en sådan i somras, charmig liten sak.
SvaraRaderaEn liten smygmaterialst bor det nog i mig också. Var ju förr rätt prylintresserad och allt har inte gått ur .. än :) Det räcker oftast rätt bra med att fantisera om vissa saker. Verkligenheten kan liksom få en (genomförd) dröm, att blekna en aning.