Jag har hört att artisten Eva Dahlgren (minns någon Ängeln i rummet?) utsätter sig för tråkighet för att vara kreativ. Även om hon inte gillar tråkighet så vet hon att när hon utsätter hjärnan för tråkighet så blir hon kreativ. Eller snarare sagt hon jobbar sig fram till kreativitet. Hon kan tex sätta sig i ett rum och bara "tråka" ut sig själv, och därmed hjälpa kreativiteten på traven. (Detta är i alla fall vad jag vill minnas att hon sagt i någon radioprogram). Eva är för mig en kreativ själ. ( Vill du se en intervju med henne finns det en här.
Sebastian Näslund byggde på 90-talet en 4 meter lång båt och seglade över Atlanten. I dokumentären (eller om det var boken "Ensam med havet") berättar Sebatian om ensamhet över Atlanten. Att vara utelämnad och själv på Atlanten under minst någon månad gör att tankarna börjar bubbla. Jag vill minnas att Sebastian berättade att till och med minnen som han helt förträngt kom tillbaka och gjorde sig påminda. Hjärnan blir tydligen så uttråkad att den börjar gräva i det undermedvetna. Resans kreativitet utmynnade i en tv-dokumentär och en läsvärd bok.
“If we fail to nourish our souls, they wither, and without soul, life ceases to have meaning.... The creative process shrivels in the absence of continual dialogue with the soul. And creativity is what makes life worth living.” - Marion Woodman
Fredrik Härén säger att man är som mest kreativ när tar bort all input. Eliminerar störningar. Han säger att han ofta åker till någon av sina öar. Där sitter han på en sten och tänker.
Fredrik är passionerad för att jobba med kreativitet och är mycket intressant att lyssna på. Resten av tiden flänger han runt och håller massa föredrag. Fredrik har bland annat skrivit en bok som handlar om just idéer. Jag har hör och häpna jobbat på samma företag som Fredrik, närmare bestämt Resco (eller så var det hans bror??). Han tillhörde Sthlmskontoret och jag Västerås. Vi pratades tyvärr aldrig vid. (Jah, se där fick jag showa off att jag minsann har varit nära en kändis) ;)
(Öhhm.. )...Sådärja! Nu när den värsta hybrisen lagt sig så tar vi oss tillbaks till tråden..
Ja, men tänk på det! Desto mindre input, desto mer output! Om du vill ha output (kreativitet som generar något) så verkar det som att man måste minimera andra distraktioner. Det är därför jag tilltalas av minimalism. Om objekten (rätta mig här?) normalt ska balansera sig till jämvikt och det borde betyda att om man medvetet skapar obalans (genom lite input) så torde alltså kreativiteten öka! BAM, där satt den! Det tycks finnas logik! Ying och Yang, gott vs ont. Naturens ständiga strävan efter balans etc.
Så låt oss säga att man faktiskt vill åstadkomma något. Vara kreativ och en smula produktiv. Vad krävs av din omgivning i sådant fall?
Låt mig ta mig själv som exempel.
Jag börjar med frågan: Är min hemmiljö ett kreativt ställe?
- Nej, uppenbarligen inte!!
Det finns för mycket lättillgänglig underhållning där helt enkelt. Och eftersom jag ständigt faller dit och har svårt att disciplinera mig i hemmet blir det inte mycket produktivt gjort där. (första steget är att komma till insikt med fakta)
Vad är då de största distraktionerna som jag fastnar vid?
- Datorn – Okey.. här finns faktiskt chansen att göra något produktivt, men här finns också massor med distraktioner. Framförallt Internet, som jag alltför ofta fastnar vid.. Att skriva det här blogginlägget är en sådan distraktion (ehmm.. ).
- Disk. Uppenbarligen blir allt annat roligare än att disciplinera mig att jobba med mitt djupare syfte.
- Plötsligt får jag för mig: "Finns det någon ledig tvättid i tvättstugan?", "tror jag måste gå och kolla".
- Städa toaletten. – Soo funny.
- Damma och torka golv. Det måste väl ändå vara ok, va? (ironi).. Japp till och med det här är ”roligare” än att jag skulle få något viktigt gjort. För den som läst Steven Pressfield bok om motstånd (The war of Art) så inser man juh att man har en motståndare av rang att tampas med!! Motståndaren vill absolut hindra dig från all förändring! (som jag skrivit om tidigare, det är ofta svårt att åstadkomma förändring!)
- Gå ut med soporna. - Samma som ovan.
- Göra en kopp kaffe (med tillhörande godbit). Bara jag skriver det här så börjar det vattnas i munnen. //och mycket riktigt blev det gjort en kopp kaffe plus intagande av en halv delicatoboll här :-) //
- Det finns en kyl och frys med massa lockande. "Hör mig själv säga: Vore det inte gott med ett halvt paket glass nu?"
Så vad göra? Ganska självklart va?
Koppla bort..
Avkoppling – Har ni tänkt på det ordet? Man kopplar bort någonting. I mitt fall kopplar jag bort många distraktioner genom att lämna hemmet.
Jag tycker det fungerar ganska bra att ta bilen och åka ut till Björnön. En ö som ligger någon mil därifrån jag bor. En vacker stillsam miljö, med en hel del promenad/löparstråk längs med Mälarens vatten. Det finns också några större parkeringar där man står gratis och kan distansera sig från alltför mycket "stoj".
How I do it? Jag gör iordning ryggsäcken med en bärbar dator, brer några mackor, tar med mig något ätbart helt enkelt. Kanske kokar lite varmt vatten till kaffe (kör Nescafe frystorkat). Sen är det bara att dra. Växelriktare finns i bilen redan.
När jag väl har tagit mig på plats till Björnön eller liknande har jag också regler som jag måste följa!
Stereon i bilen ska under alla omständigheter vara avstängd och Internet får absolut inte användas! Vad gäller Internet har jag medvetet ett dåligt mobilsurfabonnemang plus att det är en "pain in the butt" att surfa för mycket på mobilen!!
Den bärbara datorn har jag medvetet köpt utan ett 3-4g modem. Så den har inget Internet (om jag inte är dum nog att koppla ihop den med mobilen, men det får jag såklart inte göra!!)
Det är lite så jag jobbar.. Skapar regler och försöker ta mig bort från distraktioner. För mig är det helt ok med regler så länge jag skapar dom själv, däremot har jag problem med att andra skapar regler..
Tillfredsställelsen man känner efter att isolerat sig och faktiskt varit lite produktiv väger oftast upp den tidigare upplevda (tråkiga) disciplinkänslan. Att få någonting gjort är också värt något! Glöm inte det!
Andras synpunkter. Eckhart Tolle om kreativitet i sin bok: Lev LIVET fullt UT
//s33 //
”Upplysning innebär att höja sig över tanken, inte att falla tillbaka till en nivå under tanken, det vill säga till djurens eller växternas nivå. I det upplysta tillståndet använder du fortfarande intellektet när det behövs, men på ett mycket mer fokuserat och effektivt sätt än tidigare. Du använder det mest i praktiska syften och du är fri från den ofrivilliga inre dialogen och upplever inre stillhet. När du använder intellektet, i syn-//s34 //nerhet när du behöver hitta en kreativ lösning, växlar du med några minters mellanrum mellan tänkande och icke-tänkande. Icke-tänkande är medvetenhet utan tankar. Endast på det sättet är det möjligt att tänka kreativt, för bara på det sättet kan tanken besitta någon verklig kraft. När tanken inte står i kontakt med det mer vidsträckta medvetandet blir den snabbt ofruktbar, vanvettig och destruktiv.
Intellektet är i grund och botten en överlevnadsmaskin. Angrepp och försvar mot andra intellekt, att samla, lagra och analysera information – det vad det är bra på, men det är inte alls kreativt. Alla sanna konstnärer skapar, vare sig det är medvetna om det eller ej, utifrån ett tillstånd av icke-tänkande, utifrån inre stillhet. Intellektet ger sedan form åt den kreativa impulsen eller insikten. Även framstående forskare har rapporterat att deras kreativa genombrott har kommit när tankarna varit stilla.”
Kom ihåg: Vi skulle inte kunna njuta av Sixtinska kapellet om inte Michelangelo lagt manken till.
I söndags var vi några stycken som satt ensamma i våra bilar vid Björöns mittparkering. Vad dom andra gjorde vet jag inte, men det känns lite som det är en kreativ parkering! :)
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
| Här syns växelriktaren. Den ger alltså 230 AC i bilen så det är bara att plugga in vanliga strömkabeln, precis som hemma. Den här datorn drar väldigt lite ström och blir knappt varm, så bilbatteriet räcker länge. #räknatutdet Om man vill spara på bilbatteriet så räcker det inbyggda batteriet i ca 8,5 timme (6-cells 62 Wh). |
”Det vi gör för oss själva DÖR med oss. Vad vi gör för andra och världen förblir och är ODÖDLIGT”- Albert Pine
"Discipline has within it the potential for creating future miracles." - Jim Rohn
Jag tänker som så att man inte kan bli fullt ut kreativ förrän man träder in i närande relationer. Det är lite det jag menade men inte hade ord för då jag skrev om att jag upplever behovet av andras engagemang för att uppnå det jag strävar efter. Men man har å andra sidan också de relationer man förtjänat i någon mån... inte lätt det där.
SvaraRaderaDu upp något jag tror de flesta känner igen sig i. Allt annat, städning, tvätt, kaffedrickande osv blir plötsligt viktigare än att fokusera på t ex skrivande. Oerhört svårt att komma igång. Du skrev det på ett riktigt roligt sätt. Med hela 7 bilder på dator i bil dessutom för att markera att ögonen ska hållas på skärmen(?) :) Kolla bara innehållsförteckningen på delicatobollarna så kanske du kan avstå nästa gång. Trodde dessutom du var en sådan friskus att du aldrig åt sådant. Och flera godispåsar har skymtat på dina bilder sedan tidigare. Tänk på din image! ;)
Men man har väl i alla fall inte så städat och ordnat hemma i alla fall som när man egentligen borde göra det där man "måste" och i mitt fall så är det nästan ett konstant tillstånd så jag har i stort sett alltid välstädat hemma. Prokrastinering..vill inte skryta men där är jag duktig. Jag är väl lite stuck kan man säga. Nåja nu handlade det inte om mig utan om kreativitet...
Intressant inlägg du skrev här. Du har nog rätt i att man måste stå ut med tråkighet, söka upp en ostört ställe, inte låta sig distraheras osv för att lättare ta tag i saken.
Vad är ditt djupare syfte? (Kanske du inte vill svara på.)
Tänkte nu i morse på att man kan skriva fritt under t ex en timme eller två om sitt syfte. Sedan inte titta på texten på minst tre dagar. Sedan gå tillbaka och läsa. Skriva om allt igen (inte ändra det gamla utan skriva nytt) på halva utrymmet för att koncentrera innehållet. Sedan låta text 2 också vila ett tag. Sedan gå tillbaka och läsa och skriva text 3 på t ex bara två sidor osv... till slut har man övat sitt skrivande och tänkande på sitt verkliga syfte och förhoppningsvis kommit en bit på vägen... :) (Det är lättare att få idéer till sådant här övande än att genomföra övningarna.)
Men du kanske redan har det klart för dig och kan skriva ned syftet på en eller två meningar...och redan är på nästa steg att realisera syftet i ditt skrivande...?
För övrigt undrar jag vart Q tog vägen. Hon kommenterade ju på din blogg tidigare. Det är lätt att känna sig som ensam "stalker" av din blogg.
/Eva
Del1:
RaderaAha, du tänker så. Jah, men då är jag lite med på vad du menar! Jag tror också det här med kreativitet och produktivitet och glädje kan ta stora kliv om man har någon som stöttar och som man kan bolla idéer med.
Hur det än är så påverkas vi mycket av dom vi omger oss med. Omger vi oss med människor med driv, passion och med liknande mål som en själv bör det vara lättare att åstadkomma kreativitet. Dessutom är det väldigt roligt!
Någon som är med på samma tåg, någon som vill åstadkomma samma sak eller som vill i samma riktning etc.
Om vi å andra sidan omger oss med människor som ständigt väljer lättsam underhållning eller gör sig upptagen med att vara upptagna (av onödigt "skit"). Dessa individer brukar enligt min erfarhet även vilja att man ska förbli som man är. Förändring är ju läskigt, right?
Steven Pressfield påpekar i sin bok att människor som inte vill ha förändring gärna istället försöker hindra dig från utveckling. Genom att påpeka att något i stil med "du är inte som förr". "Du har blivit annorlunda sen du började med ...". "Du borde lägga mer tid på oss" etc.. Alltså att deras rädsla för förändring snarare blir som kedjor. Jag har själv känt av dessa kommentarer i någon tidigare relation.
Att hitta individer som verkligen stödjer och stöttar det man gör (ärligt)...är det ju svårare att lokalisera.
Hmm. Jag tänker på hur skolan faktiskt kan vara ett sådant ställe. Där samlades ett gäng med människor som sedan vill åt samma håll. Klara kursen, hjälpas åt och behålla en bra kamratanda osv. Om det var en svår kurs kavlade vi upp ärmarna och la ner än mer tid. Gjorde vad som krävdes för att klara kursen. Kanske är det lättare när man är ung och "oförstörd"? Man har inte blivit lika fast i sina värderingar och övertygelser, man kanske är mer öppen och mer samarbetsvillig, vad vet jag. Antagligen. Tror man är mer påverksningbar och formbar som ung.
Av någon anledning har det inte varit riktigt samma gruppdynamik på arbetsplatser. Även om det såklart går att hitta där också. Kanske är gruppdynamiken sämre på grund av tidigare inpissade revir (snor från djurvärlden). Kanske på grund av att alla inte börja arbeta samtidigt, vissa har etablerat sig i rollfördelning och liknande. Allt det här med att vissa anser sig veta bättre osv.. Själv jobbar ju också i mest i en mansdominerad miljö med allt vad det innebär. (själv föredrar jag blandade grupper istället för mansdominerade. Det brukar vara mycket bättre gruppdynamik då). Nåja.. Lite intressant att fundera på i alla fall.
Bilderna i bilen: Jodu, som du märker har jag lite svårt att fokusera även i bilen! Tar bilder för ett eventuellt blogginlägg heheh. Mjoo.. 7 st. bilder var väl kanske lite i överkant kanske. =)
Jag vågar inte ens titta på innehållsförteckningarna till delicatobollarna, vet att det bara är skit. Gott skit.
Jotack, friskus. Tränar i alla fall rätt många gånger i veckan och det är väl tack vare att man rör sig lite som man kan äta en del skräp. Försöker äta lite bra däremellan också. Det är faktiskt samma godispåse på bilderna, olika dagar bara:). Och den andra som jag antar du har sett intogs på roadtrippen, så håller godis hyfsat i parterrläge. (känner pinsamt hur jag försöker försvara mitt beteende... :) Okey, du har rätt! Får försöka styra upp lite bättre till sommarn.. (mer snack än verklighet skulle jag tro..) ;)
Ok, ja just ja!.. jag ska tänka på min viktiga image. =) (Insåg inte vilken förebild jag blivit för alla barn och vuxna i och med min blogg..*självklart ironi*)
Äter Eva inget godis hon själv? Undrar om jag inte läst i någon kommentar hos minimalisterna att du va vegan? Eller det kanske var någon annan Eva? Då kan du kanske inte äta lusgodis? hahah :)
Tror faktiskt det är många som är duktiga på förhalning eller prokrastinering, definatly my self included. Att inse det är ju en fördel, och att se att man faktiskt håller på och förhalar. Då finns det en chans att besegra det.. om och om igen.
Del2:
RaderaMitt djupare syfte försöker jag får mer klarhet i.... Men har jag inte svarat någonstans vad jag för tillfället känner? Nje.. Känner inte att det behöver bli publikt.
Skriva om sitt djupare syfte:
Jättebra ide Eva! Det där tror jag på! Jag har skrivit liknande genom åren vad gäller mina mål. Observera att mina mål skiljer sig mot mitt djupare syfte. Det är ganska intressant att gå tillbaka och läsa sina tidigare texter om hur jag "borde" leva mitt liv osv. Redan för kanske 20 år sedan började jag skapa vad jag då kallade för "livsregler". På den tiden inte så kloka insikter kanske, men ändå en början på någon slags resa (vilket jag fortfarande är på). Jag märker att jag varit väldigt influerad av vissa böcker när jag på senare år skrivit vissa texter. Vissa speciella drag i texterna är alltjämt lika och verkar dock inte ändra sig. Det betyder att jag måste vara på rätt spår i dessa fall i alla fall. Alltid något.
Eva: "(Det är lättare att få idéer till sådant här övande än att genomföra övningarna.)"
Verkligen! :) Jag får nästan lite dåligt samvete för alla skrivövningar som ofta finns i självhjälpsböcker som man glatt hoppar över... (fast det klart och tydligt står att man inte ska göra det)
Att skriva om sitt djupare syfte tror jag är mer drastiskt då syftet kan tvinga en att förändra sitt liv på ett mer skrämmande sätt än att uppfylla ett mål. Kanske därför är jag lite rädd att skriva för mycket om mitt djupare syfte?
Ja, vart tog Q vägen? Hmm.. Vet inte. Hoppas jag inte skrivit något som skrämt iväg henne..?
Läseantalet på bloggen har ökat något, men det är ändå rätt blygsamt. Ingen jag känner har i alla fall berättat att dom hittat bloggen. :)
Du ska veta Eva, att jag tycker det är kul när det ploppar upp ett mail att du gjort en kommentar. Du behöver absolut inte känna dig som någon stalker! :)
Ja, detta med att finna sin kreativa energi och få utlopp för sin upplevda och/eller valda livsuppgift lär nog vara en fråga som handlar om hela ens livsföring och en inte helt liten fråga alltså. Då är det också väldigt individuellt hur man ska gå till väga. Vi människor har olika låsningar och (inbillade) hinder beroende på talanger och omständigheter.
RaderaJag brukar tänka att om något går lätt så är det kanske inte helt fel men heller inte det enda man bör ägna sig åt då det som är lite svårt kräver mer utveckling av disciplin och karaktär vilket aldrig kan vara fel. Alltså: det som jag gör utan ansträngning betyder bara att jag är uppenbart lämpad för uppgiften men inte självklart att den bör ägnas all tid i mitt liv då det halvsvåra kan övas upp, dels i skicklighet i själva uppgiften men inte minst som en uppbyggande av en fastare karaktär som ändå (i mitt tycke) är det verkliga målet för en människas utveckling av sin potential. Vad nytta har världen av mitt görande om det inte är frukten av en utvecklad karkaktär? Kan något annat ha varaktigt värde? När jag tog upp lite av detta under "hembesök" i Norrland nyligen möttes det av stark motvilja och kommentarer som "om alla tänkte som du skulle samhället inte fungera", "om folk var som du skulle ingen vilja ta ansvar för något eller göra sina plikter". Det är intressant att "plikt" och "ansvar" kan uppfattas så olika. Men talesättet "Ingen är profet i sin egen hemstad" stämmer. Vad än man sagt som går emot slentriantänket hemmavid så har det mötts med skepcis om inte stark vrede. Så fort någon på TV eller annan "auktoritet" sagt något liknade så går det hem betydligt smidigare...
Jag är inte vegan för övrigt men väl en typisk stoockholmsvegetarian, du vet en sådan där som äter mest vegetariskt men också fisk och kyckling. Orsak: gris- och nötköttsätande innebär ofta noll koll på vad korv och hamburgare innehåller så då är det enklare att rata det köttet. Kyckligkorv är väl inte en favorit heller av samma skäl. Saknar sällan nötkött men äter gärna hemlagad kalops om det bjuds (vart tionde år...!)
Du har helt rätt i att folk som inte vill ha alltför stor förändring i sitt eget liv aktivt kan, ibland omedvetet, förhindra det hos andra genom sitt agerande mot folk som är i förändring. När jag visat cv och ansökningsbrev för vissa (numera sk) vänner så verkar de bli väldigt illa till mods och tycker att jag absolut inte skulle passa till den ena eller andra uppgiften, bara till att vara kvar i det jag är, dvs som lärare. Men har lämnat dessa bekantskaper helt nu.
Ja, det var på universitetet man umgicks med ambitiöst och mer kreaktivt folk som ville något. Ska därför gå en kvällskurs till hösten, det var länge sedan. Det är en uppdatering för min del och berör Rysslands utveckling under de senaste decenniet under Putin. Ryska är ju huvudämnet i min examen vilket jag kanske nämnt, vet inte så noga. Det är tänkt att kursen på kvartsfart ska leda till bättre kontakter på området. Att bara höra av sig till institutionen var som att komma hem efter en lång resa " Är det inte Eva, vad kul att du är tillbaka hos oss..." snacka om familjär stämning att man är direkt ihågkommen efter 15 års frånvaro. Universitetsvärlden är helt klart mitt andra hem. Där premieras det jag sätter högst i livet; nyfikenhet, lärande, intellektuellt utbyte, nya tankar och idéer och öppenhet inför alternativa livsstilar bara man har goda argument för det. Därtill utgår man inom all humaniora från att man är idealistiskt inriktad på att i någon mån vilja påverka världen, inte bara sitt eget simpla liv och storleken på sin plånbok.
Det gäller att den mesta tiden se till att vara i situationer där man omges av kreativt folk, att formligen bada i kreativa miljöer, dvs de miljöer som får en att växa, blomstra, våga ta sig ut ur sina komfortzoner. Vilka klyschor! ;)
Eva
Uno:
Radera"om alla tänkte som du skulle samhället inte fungera"
Jag har också fått höra denna fras i mina yngre år när jag sa att jag tyckte mitt arbete var pest och pina.. och ville något annat..
"Var glad att du har ett fast jobb!".
Människor i min närhet har såklart velat mitt bästa och har man ett arbete som genererar lön kan man i alla fall försörja sig. Men givetvis har det varit ett tillbakahållande ställningstagande. Hela uppväxten samt skolans inlärande var uppbyggda kring att bli en god anställd. Det har inte funnits stöd för att kasta sig ut i någon icke inkomstbringande verksamhet. Kanske har det varit bra, vem vet... Men jag har till stor del formats av denna "trygghetssökande" uppväxt, där hela målet varit att bli en bra samhällsmedborgare som gör ett gott lönearbete (trygg, säker inkomst och allt det där snacket). "Du får inget jobb om du inte gör lumpen" etc.. Som du förstår hade jag inga entreprenörer eller artister som uppfostrare, men dom ville mitt bästa utefter deras bästa förmåga. Dom ville uppriktigt att det skulle gå bra för en.
Nu tycker jag i och för sig att det är bra att skapa sig en ekonomisk grundtrygghet, då det därifrån finns det möjlighet att växa till nya nivåer. Det finns dock folk med betydligt mer "guts", och det har jag stor respekt för.
Om någonting går lätt för en själv, men anses svårt för andra så skulle jag nog satsa på det om det gav mig någon form av mening. Men... Ser jag tillbaks på mig själv har jag av någon anledning dragits till för mig svårare ämnen, just för att jag är nyfiken att förstå hur detta svåra fungerar. Om det är för lätt finns ju ingen större utmaning i det. Men jag har aldrig heller blivit något klippa inom dessa "svåra" ämnen. Kanske börjar jag så smått omvärdera detta synsätt då jag numera vill hitta alternativa sätt jämte lönearbete att generera inkomst.
Jag tror ju stenhårt på att disciplin krävs. (Det säger även en av mina stora förebilder) Hur tråkigt det än må låta. För mig är det mer eller mindre det enda sättet som jag kan slutföra en större uppgift. Kämpar dagligen med denna bit.. När entusiasmen börjar sloka är det ren och skär disciplin som gäller.. Att inte slutföra saker är verkligen att kasta bort tid (har jag insett). (även om man kanske lärt sig något på resan väg).
Apropå att göra något som inte fungerar om alla gör det. Jim Rohn har sagt vid något tillfälle att man ska göra något som faktiskt fungerar att göra (för alla), något som hjälper samhället. Att säga att. "Att jag tänker bunkra upp med mat och förnödigheter och sätta mig i en bunker och vänta ur all galenskap". Det fungerar ju inte om alla skulle göra lika dant. Det ligger någonting i det. Eller att bestämma sig för att sluta arbeta och leva på bidrag från andra, eller bli kriminell fungerar ju inte heller om alla skulle göra likadant. Att däremot försöka skapa värde för andra är ju något som fungerar om alla gör det. Att vilja bidra till ett bättre samhälle på något sätt, även om än så lite.
Börjar man ställa sig frågorna om vad som faktiskt gör gott och vad som faktiskt gör mer ont än nytta.. då är man nog inne på rätt spår.
"Ingen är profet i sin egen hemstad" (även om du kanske inte menade att förmedla något från gud?)
Så sant! Ingen är nog profet för sin närmaste omgivning. Av någon anledning är det lättare på distans. Och allra lättast är det om man är död. :) Då kan den riktiga mystiken bildas.
Precis som du säger har jag samma bild.. Bara om någon trovärdig person sagt något på tv måste det stämma (folks uppfattning).. Tar man upp någonting som inte gått på tv är folk minst sagt skeptiska.. Har dom däremot sett något på tv.. då kan man diskutera.. har man inte samma kunskapskälla... så... är det svårt att övertyga.. och eftersom de flesta tyvärr bara har sin kära "zombitv" som kunskapskälla kan det ibland vara svårt att hitta samma frekvens och resonans.
Dos:
RaderaVa kul att plugga en kvällskurs som intresserar! Och att bli så ingenkänd av institutionen, inte illa! :)
Nej, du har inte nämnt att ryska var ditt huvudämne. Där ser man, intressant. Jag trivdes väldigt bra med att plugga och kände när jag gjorde det att det skulle jag kunna göra hela mitt liv. Det var väl kombinationen med eget ansvar, frihet och sen att det är så kul att lära sig nya saker! Och det är också väldigt allmänbildande! Finns så mycket intressant att hitta under olika stenar. Det enda kritiska jag kan ha mot högskole/universitetsvärlden är väl att man har ett fokus på att utbilda folk till att bli goda lönearbetare. Samtidigt som jag förstår att det måste vara så.
Håller med om att det finns mycket kreativa lösningar på problem, men jag kan inte säga att just kreativiteten lät blomstra så värst på de kurser jag gått. För mycket begränsningar kan man säga.
Det finns säkert mer kreativa utbildningar att hitta på andra skolor, men jag kan inte säga att jag gick speciellt kreativa utbildningar. Och om det var någon "kreativ" föreläsare så var det ofta en medioker sådan, tyvärr.. (dom bästa kostar antagligen för mycket pengar). De kurser jag gick där man fick vara kreativ hade också ofta ramar som gjorde att man inte hann så mycket som man kunde, just för att göra saker mer komplicerade än vad dom behövt vara (kurser på hög universitetsnivå ska vara svåra och komplicerade right?). Jag har samlat på mig pinsamt många högskolepoäng, så många att jag inte ens vill nämna det för att då inte bli idiotförklarad.. :)
Just nu väljer jag att inte läsa någon extrakurs för jag vill disciplinera mig till att slutföra annat. :)
"Det gäller att den mesta tiden se till att vara i situationer där man omges av kreativt folk, att formligen bada i kreativa miljöer, dvs de miljöer som får en att växa, blomstra, våga ta sig ut ur sina komfortzoner."
Håller helt med dig!! Svårt dock.. Att omge sig med kreativt folk, hur gör man det? Jag har via arbeten ofta omgett mig med kreativt folk, men kreativiteten har hållit sig inom vissa specialiserade områden (läs lönearbetet). Jag antar att man får vad man förtjänar. :)
Hmm, menade inte med skrivandet om kreativitet här egentligen något annat än att få den där energin/inspirationen att göra det man vill och upplever att man ska och att det är lättare att få till i möten med personer och situationer man trivs i och känner sig delaktig i. Menar inte att kurser och utbildningar är kreativa i sig själva, nej det beror mycket på de personer som går utbildningen och hur de och lärare interagerar med varandra - vad de skapar tillsammans av den tiden de möts. Att vara kreativ i sin ensamhet hemmavid är i längden svårt, om inte omöjligt.
RaderaEn annan sak jag tänkte på idag...som faktiskt har koppling till detta med kreativitet. Du har skrivit några gånger om detta med att du inte är intresserad av heminredning och renovering. Tänker att det är en tydligt markering mot hysterin bland många att ständigt riva kök och badrum och fixa nytt mest hela tiden. Håller med att det är överdrivet bland många. Men staten subventionerar ju folks investeringar av sitt kapital (boendet) så det är inte överraskande. Vissa är ju inte så intresserade av det nya i sig utan vill öka värdet inför försäljning eller har behov av social acceptans, speciellt de som inte egentligen har råd med renoveringen trots rotavdraget. Men kraften i statusen när man följer strömmen är stark och man vore dum om man förnekade de goda konsekvenserna av det. Man får massor tillbaka, andra typer av kontakter, annan respekt osv. Jag ser det på folk jag känner. Vissa markörer ger dem möjligheter till kontakter och därmed nya upplevelser de annars inte fått (subventionerade utlandsvistelser, tillgång till lyxigare sommarboenden i Sverige, finare inbjudningar, kulturella upplevelser osv. Det betalar sig helt enkelt på annat sätt. Och då behöver det inte handla om några stora saker egentligen. Skillnaden mellan att röra sig bland arbetarklass och lägre eller högre medelklass är ganska liten i Sverige. Koderna är relativt tydliga och lätta att följa för dem som åtminstone skaffat sig en utbildning även om man har en enkel uppväxtbakgrund. Det är mycket ens bristande förmåga till kreativitet (dvs rädslor) som sätter gränserna..
Vad jag tänkte på när du skrev om ditt ointresse för renovering var just att det nog av andra kan uppfattas som brist på kreativt tänk, brist på livsglädje, ett yttre tecken på stagnation att inte vilja göra det så fint runt sig som man faktiskt kan. Det ligger något i det eller vad tycker du? Jag vet varför jag inte tagit tag i mitt boende bättre. Inte kan jag skylla på att det är en hyresrätt. Det finns mycket man kan göra utan att lägga ned onödiga pengar på något man inte äger. Varför har det då inte skett i den utsträckning som det "borde"? Ärligt alltså...? Jo, det är bekvämt att bara låta det vara, jag har lätt för att vara nöjd då det bevarar min sinnesfrid och jag kan skylla på att det är bäst för miljön att låta saker vara som det är och inte bidra till ytterligare materialförbrukning osv. Kan också skylla på att jag inte är så intresserad av inredning vilket är en lögn egentligen. Visst, jag bryr mig inte alls som inredningsfreaks men nog kan jag sitta med en hög tidningar och eller på nätet med inredningsbilder och drömma mig bort till lantliga skärgårdsidyller med alla dess små och stora inredningsdetaljer och tänka att liknande stil skulle man kunna fixa här med några enkla grepp då huset/lägenheten har förutsättningarna. Det handlar ju inte om att man blir lyckligare av det utan att man använder sin vardagslycka/kreativitet till att skapa något trevligt vad än det nu kan vara. :)
Håller du med om tänket här?
Eva
Flera delar igen. Del 1:
RaderaAha, då är jag med på vad du menar.
Ja, staten/riksbanken samt andra myndigheter subventionerar ditt och datt och intervenerar och påverkar. I Sverige verkar vi ha någon blandning av planekonomi och marknadsekonomi. Det är ett helt ämne i sig, som jag avser lämna därhän denna gång.:)
Intresserad av heminredning och renovering? Jag har inget emot om det är en snygg och trivsam miljö. Och jag tycker faktiskt det kan vara intressant att lära sig hur saker fungerar i samband med renovering, typ installera luftvärmepump etc. Det stämmer dock att jag själv inte avser lägga min tid på massa stora renoveringsprojekt. Jag vill använda den värdefulla tiden tid annat. Jag lägger ingen värdering i vad som är rätt eller fel, jag bara skriver vad jag gör. Om folk finner frid att hålla på och greja hemma så fine by me. Jag kan också tycka det är skönt att hålla på och pula med något projekt.
Den lägenhet där jag nu bor fungerar. Lägenheten har inga funktionella brister. (vi glömmer toaletten, kommer snart ett inlägg om den) Lägenheten skulle kunna göras betydligt snyggare och mer hemtrevlig. Allt från nytt golv, byte av möbler, tapeter, renovering av kök och badrum. Just nu ligger dessa behov lågt för mig. Jag kan dock få slängar (läs inspiration) där även jag vill bo snyggare, åka snyggare bil, klä mig snyggare osv. Jag vet dock inte om det är för mitt eget behov eller för någon annans skull? Visst vackra saker kan fascinera och ge upplevd lycka... ett tag. Men sen brukar fascinationen lägga sig.
Om jag var helt själv på jorden, ingen människa kvar förutom mig själv på jorden. Skulle jag då lägga massa tid på att renovera hemmet? Speciellt om jag var tvungen att lönearbeta en massa på ett otrivsamt ställe för att göra det möjligt? Tveksamt va? Alltså verkar det som att jag att i så fall gör jag det bara för att få social acceptans av andra.
Behovet av social acceptans. Japp. Att följa med strömmen ter sig alltid enklare än att gå motströms.. Säkert är det också fördelaktigt många gånger. Jag menar om alla gör det så måste de väl vara rätt??! ;) (jo, en smula ironi där).
Trots allt upplever nog det allra flesta människor att det finns flest fördelar i och med att följa strömmen och göra som alla andra. Från barnsben lär vi oss att göra som våra föräldrar eller göra som andra barn, vuxna etcetera. Dom borde ju veta right? Bekvämt och bra, inte sticka ut, göra som alla andra. Inte ifrågasätta så mycket. Allt beroende på vem man är och vad man uppskattar. Knytpunkten är väl att folk gärna umgås med folk på samma nivå. Lika barn leka bäst?
"Men kraften i statusen när man följer strömmen är stark och man vore dum om man förnekade de goda konsekvenserna av det."
Apropå dum.. Sista tiden har jag hjärntvättat mig själv med Jim Rohn.. So here goes..
Jim Rohn säger att bland det värsta man kan vara är att vara dum. Så låt oss försöka undvika att vara dumma. Dumhet sägs bekämpas med utbildning, lärande osv. Håller du med?
Frågan är vad för ström vi glider med?
Risken är betydande att om vi följer en ström av zombies blir vi också en del av den?
Jag tror det ligger något i Jim uttalande:
Jim Rohn — 'You are the average of the five people you spend the most time with.'
“DON’T JOIN AN EASY CROWD. GO WHERE THE EXPECTATIONS AND THE DEMANDS TO PERFORM AND ACHIEVE ARE HIGH.” — JIM ROHN
Om vi tror på Mr Jim ska vi alltså inte heller följa "an easy crowd". Ok, låt oss spekulera lite.. vad innebär det?
Forts. nedan
Del 2:
RaderaLåt mig ta ett exempel. Häromdagen låg jag på stranden och solade en stund. Jag hade då svårt att undvika att tjuvlyssna på pratet runt mig. Samtalsämnena var fotbollsmatcher (vars någons son spelat). Ett annat samtalsämne handlade om vart man skulle åka och supa till midsommarafton. Det var en person som la upp ett starkt "case" för att åka till Öland. Öland vs Gotland vs Smögen. Ja, Visby kan upplevas aningen stekigt. Jag tänkte i min tysthet att jag kunde delvis hålla med honom. Den största debatten dom här yngre grabbarna hade var om midsommarafton var en röd dag eller inte... Detta ämne uppehöll dom säkert 5-10 minuter, lovar. Bland annat Googlade dom kalender.se. "Nej, det är ingen röd dag, f-n då måste jag jobba på fredagen". Ja ungefär så. :) Tillslut kom dom väl så småningom fram till det vi andra redan visste.
Ytterligare ett annat samtalsämne handlade om att någon inte kunde stanna kvar på stranden (trots att han ville)... för han skulle hem och lägga kantsten (hemrenoverare). Killen kände väl att han behövde göra nytta, vilket säkert var bra. Att jobba med sin hemrenovering kanske gav inre frid och lycka för honom. Var och en blir lycklig av sitt.
Okey, låt oss vara lite fördomsfulla och försöka fundera på om dom här människorna ovan tillhörde 97 procentarna (easy crowd) eller om dom tillhörde dom 3 procenten? Vad tror du? :)
Tog jag kontakt och försökte bli vän med någon av dom?
- Nej. Rätt eller fel i denna bedömning? Who knows. :-)
Men.. hade jag hört någon som pratat om något som intresserar mig (och det kanske hade blivit ett intressant samtal), hade jag antagligen tagit kontakt.
Självklart är det så att om du omger dig med folk som du stundtals imponeras av, som är kreativa, som är ambitiösa, som vill lämna avtryck, och som ständigt utmanar sig själva (och framförallt jobbar med sig själva och sina brister). Ja då är det nog en väldig nytta av att följa med i denna typ av människor (om du vill åt samma håll).. Kanske de flesta känner sig mest bekväma i att följa den vanliga medelsvensson, om jag får vara lite fördomsfull.. den som upptagen med att vara upptagen, aldrig läser en insiktsfull bok. Och som försvinner in i lättsam underhållning så fort den får chansen? Det är upp till var och en att välja.
Själv kan man säga att jag försöker följa Jim Rohn råd:
"Here’s what I am asking you to do. Walk away from the 97%.
Don’t use their vocabulary. Don’t use their excuses. Don’t use their method of drift and neglect, won’t even walk around the block for their health. Won’t even eat an apple a day. Won’t even take the time to refine their philosophy for a better life.
WALK AWAYYYYY and join the 3%.
Be part of the 3 procent." - Jim Rohn
Vad menar då Jim med detta uttalande. Kan det vara så att 97 procent bara följer med? Söker lättsam underhållning, följer sina instinkter, söker bekvämlighet och är dåliga på att utmana sig själv och växa?
-Kanske? Just might
Bra konsekvenser av att följa strömmen? Här beror nog på vad man sitter i för utkikstorn. Ja, det kan ge många kontakter, säkert bra sådana, speciellt om du söker samma aktiviteter som strömmen. Men för mig innebär det inte automatiskt goda konsekvenser att följa strömmen. Allt beroende på strömmens riktning och kraft.
To be continued..
Och sista delen :)
RaderaJag tror helt klart att ska man vara en högavlönad karriärmänniska som jagar högre status så hjälper nog yttre attribut. Välklädd, utbildad, fin adress, fin familj, karismatiskt, spännande, världsvan, stort kontaktnät. Kunna bjuda hem affärsbekanta till ett flådigt boende, åka flashig bil, segelbåt etc. Kanske ha ett sommarhus vid Torekov hjälper osv. Ju mer man förfinar sig själv och gör sig attraktiv för marknaden desto lättare torde det vara, right? Samtidigt tror jag dom som kommit längst i sin utveckling tycker det där jämförandet inte är speciellt intressant. Och många har säkert kommit på att livets mening inte är att stressa runt och försöka tjäna pengar/imponera. Tror man att det är meningen med livet så kör på det. Som du säkert vet är det inte riktigt min kopp av te.
Säkerligen upplevs jag som tråkig av många som följer de stora strömmarna i jakten på mer. För tio år sedan skulle även jag tycka att mitt nuvarande jag/liv är tråkigt. Speciellt dåligt passar jag in i grupper där det gäller att vara värst, ha mest prylar, uppleva mest, spendera mest, skryta mest. De där människorna som försöker göra sig intressanta på något (halvdesperat) sätt.. Impress instead of express tänket. Säkert anses jag även som tråkig av renoveringsmänniskorna där jag antagligen uppfattas ha brist på kreativt tänk, saknar driv att bygga osv.. Lika tråkig anses jag garanterat vara av sportfantasterna som följer med varenda fotbolls- och hockeyliga, då jag inte direkt bryr mig om Slatans sista mål. Det är helt ok. Jag klarar mig utan deras stöd. ;)
Att berätta att jag ska spendera semestern ensam på en roadtrip med delvis kontemplation och reflektion går inte hem. Eller att jag ska spendera kvällen genom att läsa en (insiktsfull) bok låter i flesta öron som konstigt. Lika konstigt anses det vara att jag nyss var på en semesterresa utan att dricka en droppe alkohol. För 97 procentarna väljer jag att inte berätta vad jag ska göra. Som jag skrivit någon gång tidigare, om inte sändare och mottagare ligger på ungefär samma frekvens, väljer jag inte att sända. :-)
Håller jag med om tänket?
Både ja och nej :).
Jaaa, det är väldigt bekvämt att låta hemmet vara som det är. Jag håller helt med dig om att man inte blir lyckligare av att göra det jättefint. Samtidigt förstår jag att man vill skapa trivsel och allt det där. Kanske skapa förutsättningar för en kreativ, praktisk miljö osv.. Göra det fint så man inte behöver skämmas inför andra osv. Har man överskott av pengar som man inte vet vad göra av, why not?
Om det är bra om man använder sin "vardagslycka" till detta? Who knows? Upp till var och en att bestämma.
I mitt fall får det inte ta för mycket tid i anspråk bara, det måste vara en avvägning mot allt annat. Det finns ju folk som verkligen lyckas med att göra ett trivsamt mysigt ställe. Men det kräver ofta massor med testande innan man är där. Massor av byte av inredning, renovering, kastande av värdefulla prylar osv. Rent utav börja om från scratch. Det finns ju folk som lägger ner massor med tid och pengar på att matcha ihop ett bra resultat. Ska det bli riktigt snyggt krävs enligt min mening kompetens, om man verkligen ska lyckas. Jag inser min begränsning, det finns folk som är betydligt bättre på detta område. För mig lägger jag hellre tiden och resurserna på annat. MEN.. Jag har verkligen mina stunder då "mitt gamla jag" vaknar till liv. Då jag tittar på snygga fälgar till bilen eller vill snygga till hemma.
Dom här sugen brukar dock gå över relativt fort, tack och lov . :)
Ja du...har lett mig igenom dessa dina inlägg. Nu skrattar jag också. Är glad över att jag skrev mitt förra inlägg då du annars inte fått ur dig just allt det här nu. Intresant att läsa! :) Håller med dig i allt.
RaderaDet är samtidigt tydligt att vi kommer från lite olika håll. Jag behöver mer än du (tror jag) ta saker lite lättare, grubbla mindre på livets allvar, bli lite mer socialt inriktad möjligen och unna mig lite mer nöjen som de där 97% tar som självklara. Min utgångspunkt är ju nästan motsatt den som är vanlig för nya minimalister. Jag har aldrig levt särskilt vidlyftigt, har inte direkt unnat mig mycket rent konsumtionsmässigt, har inte rest så mycket, har inte så mycket yttre erfarenheter av livet som de där 97%. Har dessutom aldrig någonsin kunnat se något värde i lättsam underhållning, TV-tittande, snack om meningslösheter, umgänge med de där 97%...jag upplever att jag borde lära mig mer att ta saker mindre allvarligt, kunna intressera mig åtminstone ibland för det som är "folkligt", "svenssonaktigt" osv. Tror du förstår vad jag menar. Detta med minimalism rimmar väl med mig av orsaker som snarare har med vad jag alltid gjort/velat och uppskattat och inte alls vad jag kanske i första hand behöver för att utvecklas som person. Har ju snarare en dragning åt att säga nej till mina önskningar än att frossa och säga ja till det enkla och lättåtkomliga.
Skrev tidigare att jag inte hade förväntningar i relation till människor. Det stämmer, jag har inte förväntningar av det vanliga sociala slaget. Men.. jag har andra förväntningar..på intellektuellt utbyte, på att personen mer eller mindre automatiskt ska gå emot strömmen, att det ska ha egna åsikter och vilja och stå för det sin livsföring. Kraven är med andra ord för höga för en person som tillhör de 97% men superlätta att uppnå för dem som tillhör de 3%. Det är orsaken till att jag har lätt för att avsluta relationer utan minsta känslosvall, jag bara klipper om kriterierna inte uppnås. Behövs ingen reflektion ens, det sker automatiskt. Just pga detta ser jag det som nödvändigt att jag kanske utvecklar lite mer tålamod och lär mig uppskatta även lite mer lättsam social samvaro då man annars blir lite väl isolerad... När jag läst att du åkt på solsemester, vad tänkte jag då? ;) Jo, den där PG är bara en vanlig svensson i alla fall...ligga på en strand med en massa svenssons och andra dylika västerlänningar...fy vad tråkigt och outvecklande...ha ha så tänkte jag. :)
Nu blev jag uppmuntrad i alla fall att inte för mycket försöka anpassa mig mer till "vanliga människor". Skrev upp det där citatet med "Don't join an easy crowd..." i min citatbok. Tack för det! Har flera sådana skrivböcker fulla med visdomsord. :)
/Eva
Jag skriver inte så himla mycket den här gången.. :) Du får väl hjärnblödning av att läsa all skit jag skriver, hahah. (blev ändå två delar)
RaderaSkratta på du :). Visst var det ett test du gjorde?! Du är allt en slug rackare som försöker locka fram saker jag inte gärna säger "publikt". :)
Inte för att jämföra, men det ter sig som att du gjort bättre livsval från början om du inte levt särskilt vidlyftigt. Resa är dock inget jag ångrar, det har varit skoj och ger ofta bra perspektiv på tillvaron.
Jag tror inte på att ta saker för allvarligt. Svårt i och för sig att förstå vad du menar? Tror inte riktigt jag är med i svängarna, men nix grubblar ner mig, nej, det gör jag inte. Däremot försöker jag lära mig av misstag osv.
Om man kommit ganska långt med minimalismen (enligt min tolkning) finns ju åtminstone förutsättning för att ta sig tid att utvecklas. Beror ju lite vad man fokuserar på. Och om man har hittat fokus etc.
Jo, det skadar nog inte att vara lite folklig, följa traditioner och vara Svenssonaktig ibland. Finns ju bra saker i det livet också! Ibland kan man ifrågasätta om det är en själv som inte fattat det som Svensson fattat. :)
Okey, du har förväntningar att folk i relationer ska gå mot strömmen? Annars blir dom ointressanta. Förstår lite vad du menar. Eller så lägger jag in egna värderingar i det utrycket. Hmm intressant. Fast jag skulle nog inte palla med folk som ska gå emot strömmen i allt. Drygt. Nej, lite lagom får det allt vara. Jag gör knappast allt tvärsemot vad strömmen gör. Bara inom vissa områden.
Uppskatta lättsam social närvaro. Det går att läsa in hur mycket som helst i det uttrycket. Ska försöka bena ut lite grann. Jag tycker faktiskt det är ganska skönt att ha en relation som är enkel. Inget prat om politik, och andra djupare värderingar. Dessa politiska värderingar brukar alltid skilja sig från mina och splittrar, snarare än enar. Det handlar i stort sett om vilka kunskapskällor man lyssnat på. Svårt att hitta absoluta sanningar. OCH Ofta är det också någon som alltid vill vinna diskussionen, och istället för att försöka förstå varandra handlar det mest om att feltolka och gå segrande ur diskussionen. Totalt värdelöst enligt min mening. Skapar bara agg. Det finns en orsak till att undvika prat om politik, pengar och säkert något mer vid sociala tillställningar. Just för att det brukar lägga sordin på stämningen. Ja, det kanske är att sälla sig till lättsam underhållning, men då får det vara det. :)
Självklart hjälper det om man har ett gemensamt intresse att prata om, men annars föredrar jag enkelhet, spontanitet osv.
Trots allt måste man ju inse människans begränsning :)
Däremot om en diskussion kan hållas sansad och icke fördömande kan den vara intressant, men hur ofta sker det? Speciellt diskussioner med killar brukar mest bli en tävlan om vem som kan vinna diskussionen och få med sig andra etc..
Intellektuellt utbyte. Också svårt att sätta fingret på? När är det intellektuellt? Allt är så relativt. Om en tjej börjar prata om att shoppa det första hon gör, eller hur hon vill att vi ska spendera varje kväll på semestern med att jaga skor i affärer. Been there, done that. Nej, det är inte speciellt intressant! "Intellektuellt utbyte" är så stort så det går knappt att ta på. :)
Därför sällar jag mig nu mer och mer till att gilla den där enkla konversationen. Uppskattning av sällskap, inte behöva försöka göra sig intressant eller imponera. Enkelt prat om ditt och datt.. Observationer, leva i nuet osv. Att faktiskt bry sig om den andra osv. Svårt att beskriva, men du kanske förstår vad jag menar. Visst man kanske inte utvecklas, men det är behagligt. Och det enar en relation istället för att söndra :) Samtidigt tror jag att jag förstår lite vad du är ute efter (vad gäller intellektuellt utbyte), men då tror jag att egona måste bort.. antagligen måste man kommit en bit på sin resa i att växa för att det ska skett.
Del 2:
RaderaHaha. Japp, PG är högst ordinärt Svenssonaktig ibland. Ha inga andra illusioner! Lättsam underhållning och allt det där. Gillar sol och bad osv. Speciellt på semester. Ibland måste man tillåta sig återhämtning också. Kan ju inte vara helt "onormal" hela tiden, hahah ;)
Tillhör du dom som spenderar semestern i museum och kulturella tillställningar, berätta? :) Djupsinniga debatter i någon politisk förening?
För övrigt är jag nyfiken på vad du gör på semestern som är utvecklande?
Samla på visdomsord verkar vi ha gemensamt. Gör jag också! :)
Nej då, det var inget test alls jag gjorde. Tyckte bara att ditt förra svar var roligt. :)
RaderaDu gillar inte diskussioner om politik och djupare värderingar, ok. Pga att det splittrar snarare än enar. Då har du uppenbarligen pratat med folk som bara velat föra fram sina åsikter, vinna strider och inte velat lyssna. Sådana diskussioner gillar jag inte heller. Sådana känns faktiskt lite gymnasiala...Gillar mer samtal, opretantiösa sådana om oilka saker, det är det jag benämner "intellektuellt utbyte" och kan gälla samtal om vad som helst och handlar aldrig om att pådyvla värderingar och vinna några strider då det inte ens handlar om något krig...utan snarare om att dela med sig och ta in andras perspektiv som kan berika. Så nu har jag förklarat den saken tydigt hoppas jag.
Det är ganska vanligt att jag träffar på folk som faktiskt inte har någon vana vid att samtala kring annat än det mest livsnödvändiga som är aktuellt i stunden, t ex vädret, den egna arbetssituationen (på ett ytligt plan), nästa inköp av olika prylar, gnäll på någon arbetskamat/släkting/förälder/chef/partner osv. Vad jag menar är inte att detta är fel men för min del blir det andefattigt att aldrig komma en människa närmare och aldrig kunna prata om andra saker som går utöver vardagen och som handlar om saker de kanske läst om eller funderat över som gäller större frågor än vad som ska ätas till middag. Tror att du förstår vad jag menar. Är uppvuxen i en sådan familj där man sällan kunde prata om något, det skedde liksom inga reflektioner över eller ifrågasättanden av tillvaron upplevde jag. Sådant är viktigt för mig. Språket är det sätt jag meddelar mig med omvärlden. Jag bakar inte kakor, lagar stora middagar och hjälper till med en massa praktiska tjänster för att kommunicera sociala sidor inför andra. Jag vill PRATA med folk istället. Verbal kommunikation..utan förmåga till det kan ingen ha med mig att göra i längden. Man kan då få vänta förgäves på spontana praktiska handlingar och påhittiga saker och aldrig fatta att jag "bara" vill prata och ta det lugnt och inte behöver stora åthävor och aktiviteter för att ha roligt och umgås. Men nog kan jag behöva en spark i baken ibland för att inte stanna i huvudet hela tiden och "analysera" utan göra något istället. :)
Vad jag gör på semestern som är utvecklande? Gör sällan något annorlunda som jag inte kan göra vanliga veckor under året då jag ju inte jobbar heltid eller ens är bunden av några förutbestämda arbetstider alls nästan. Var i Tyskland och hälsade på en vän sommaren 2012. Sedan dess har jag inte varit utanför Nordens gränser...jo Riga och Tallinn men annars hemma eller i Norrland. Inte gör jag väl så extremt utvecklande saker... ;) förutom läser en massa böcker. Men är inte alls engagerad i någon politisk förening i alla fall...vilken skulle det vara i så fall tänker jag...svårt att välja parti faktiskt. ;) Gå på museer? Inte fel alls. Verkar jag vara en kulturmännsika? Vet inte, jo lite men inte så utpräglat. De flesta av mina värderingar finns att hitta i tidskriften Axess som jag upptäckte förra året. En kanontidning!
Förresten är det ovanligt det där du skrev om "att faktiskt bry sig om den andra". Du har nämnt liknande saker flera gånger och jag har hajat till varje gång. Så ovanligt och bra att ha det perspektivet i denna egonas värld! :)
Eva
1)
RaderaOk, det var inget test.. tyckte nämligen att du var lite motsägelsefull jämfört mot tidigare. Därför jag fråga. :)
Hmm. Hur ska jag kunna förklara detta. Jag hade väldigt svårt att kommentera detta inlägg med politik och värderingar. Men fick till slut ihop ett inlägg… i debatten.. ;)
- Stämmer, du snappar upp min åsikt på ett föredömligt sätt. :)
Först kanske man kan säga att mina värderingar kring olika frågor, liksom varierar utifrån vilket utsiktstorn jag sätter mig i. Ska jag t.ex. ta åsikten av den barmhärtiga samariten eller ska jag ta åsikten utifrån hur kasst verkligheten tycks fungera? Ska jag ta synpunkter utifrån själviska behov eller ska jag se det från planetens bästa etc. You get the picture? Jag har med andra ord svårt att veta vad som är rätt och fel. Var ligger sanningen? Kanske du också märker av hur ens tidigare övertygelse i olika frågor tycks bli osäkrare med tiden?
Ungefär som att medkänsla uppstår naturligt när slöjan av okunnighet gradvis blir tunnare.
Jag vet inte riktigt varför jag stör mig på att behöva lyssna på en massa åsikter som inte resonerar med mina, men kanske har det att göra med det här med påverkan. För lika bra att erkänna.. jag stör mig.. Kanske handlar det om vi formas utifrån rådande livsmiljö? Att jag inte vill ta in för mycket intryck av upplevd BS? Vet inte, jag har blivit känsligare på det här området sista åren. Kanske för att jag är mer medveten om att inte fylla mig med för mycket distraktioner? Vet inte. Det tål att reflekteras över.
Jag tycker såklart att diskussioner som ligger på en bra nivå är väldigt givande! Därför är det väl så intressant att diskutera ett gemensamt intresse eller liknande. Jag tycker ju att vår diskussion är intressant! Man gillar ju att anknyta och lära sig mer om ett ämne som intresserar. Man söker sig till likasinnade osv.
Tyvärr har vi ju sen alla dagliga diskussioner, om vad som hänt på nyheterna. Där folk kanske är lika pålästa (mig själv included) som en politiker om Nuonaffären, och härmar därför efter mainstream utsagda "sanning".
Men viss det finns undantag, det finns absolut folk som det är intressant att diskutera med också.. men som sagt...
Jag upplever också tyvärr alltför ofta att vissa manliga möten (återigen lönearbetet) handlar om att "vinna" argumenten och ibland även använda sig av "härskarmetoder". Behöver jag säga att det då bara är män på mötena (vi som alltså är betydligt sämre på att kommunicera jämfört med tjejer)... Om vem som har rätt och fel. Att då ha en utstickande åsikt döms snabbt ner av ”stammen”. :) Kanske är jag bara dålig på att verbalt kommunicera och göra mig förstådd..
Ja, tyvärr upplever jag splittring i samband med politiska diskussioner, eller diskussioner om vad som är rätt och fel överhuvudtaget. Sällan man får någon ny respekt för personen man pratar med, speciellt när diskussionen blir som du säger gymnasial.. Antingen backar man av eller så står man på sig.. = konflikt
Och det är bara att erkänna, blir jag behandlad respektlöst (mitt sårade ego vaknar till liv) så giver jag ofta tillbaka enligt lagen om orsak och verkan.
Just nu är jag lite bränd på diskussioner. Kanske därför jag är negativ till dom Jag har bland annat haft några meningslösa diskussioner där jag bestämt mig för att stå upp för min rätt till egen valfrihet. Sätta ner foten. Frihet är viktigt för mig och när man försöker pådyvla mig massa begränsning blir jag irriterad. Allt från att själv få bestämma om man ska ha cykelhjälm, till att slippa hålla i trappräcket på jobbet (när man går upp för trappan). Är trött på dessa individer som vill begränsa andras frihet genom ytterligare regler, (i någon slags rop på trygghet). Tar man inte kontroll över ens egna liv gör ju någon annan det. Allt det här ”gymnasiala” (bra analogi :) ) slipper man om man istället väljer att umgås med dom 3 procenten, som vi pratat om tidigare.
Forts. följer i del 2
2)
RaderaVad är det då som gör att vissa diskussioner känns så meningslösa för mig?.. Varför är det så? Vet inte, tåls att funderas på. Det är som jag skrivit tidigare, det tycks som att om inte sändare och mottagare ligger på samma frekvens så misstolkas bara kommunikationen? Frustrerar istället för att ge konsensus. Jag menar hur ska man kunna försöka förklara ett komplext ämne på bara några minuter. Går ju inte, så då misstolkas det istället.
Tack och lov finns det ju också intressanta samtal med människor som man känner en kemi med. Som ligger på samma våglängd och förstår en osv.
Jag gillar definitivt är att lyssna på andra intressanta människor. Jag har ett t.ex. ett intresse av hur det ekonomiska systemet fungerar och i detta ämne har jag genom åren lyssnat väldigt mycket på olika ekonomiska teorier. Fascinerande att försöka förstå hur individer, och system fungerar. Youtube är fantastiskt! För att inte tala om böckerna. Många "sanningar" har genom åren petats hål på, och det är ganska fascinerande hur saker man tidigare trodde benhårt på, plötsligt förändras. Everything constantly changes. Har du samma politiska syn som du hade i tonåren, jag tvivlar va?
För övrigt har jag också svårt att finna ett parti att rösta på! :)
Förstår i övrigt vad du menar med ytliga reflektioner och prat om vädret och annat löst uppehållsprat. Jag håller med, det är inte intellektuellt givande, men hellre det än konfliktskapande diskussioner. Om man måste välja dvs. :)
Jag är imponerad om du kan ta del av åsikter som står långt ifrån dina egna. Speciellt om dom framförs på ett auktoritärt sätt. Du måste utvecklats mycket för att komma till detta läge.
Förmodligen finns det stor potential att jobba på detta ämne hos mig (som så många andra). Men att lyssna på människor som man upplever ljuger (eller brister i kunskap) eller som vill begränsa dig, hur intressant är det egentligen? Å andra sidan måste kanske inte allt vara intressant? Jag vet inte, men det verkar som att jag föredrar att försöka undvika det ointressanta? Åtminstone tills man tycker det är värt att ta en fight, innan man blir överkörd?
Ska vi tillåta vargjakt?
Putin vs Ukraina vs Nato?
Ska vi höja arbetslöshetsförsäkringen?
Var det fel av Riksbanken att rädda Swedbank?
Är trängselavgift bra?
Ska man få använda mobilen när man går i en trappa?
Ska man överhuvudtaget få prata med någon annan person när man kör bil, eftersom det distraherar? Ja ungefär.
Om det nu är så viktigt med cykelhjälm, varför har vi inte även hjälm när vi promenerar?
;)
Har du tänkt på att många diskussioners "lösningar" ofta verkar leda till ett mer komplext samhälle? Ibland känns det som att vi den moderna människan har fått för mycket tid att fundera på ditt och datt och i brist på annan sysselsättning gör vårt samhälle mer komplext (tar bort vår frihet)?
Näh, nu är det dags att stanna. Jag kan hålla på och skriva hur länge som helst. :)
Börjar bli lite mör som du märker vad gäller "skriva svar på svar" men lite kommer här...
RaderaDu skrev:
"Jag är imponerad om du kan ta del av åsikter som står långt ifrån dina egna. Speciellt om dom framförs på ett auktoritärt sätt. Du måste utvecklats mycket för att komma till detta läge."
Sanningen är att jag nog inte utvecklats ett enda dugg här. Det ingår i min person från tidiga barnaår att dra skarpa gränser mellan mig och omgivningen. Andras åsikter om vad som helst hör till andras område. Min åsikter tillhör mitt område. De behöver inte mötas. Andras åsikter har aldrig någonsin hotat mig. Har alltid varit fast i mina övertygelser och därtill varit van från början att många har motsatta åsikter. Min verklighet har varit så tydlig för mig sedan jag var liten så någon annans ord har inte haft någon verkan om de inte givit genklang i min egen upplevelse eller erfarenhet. Denna säkerhet på min sak har omgivningen benämnt med olika namn utfrån vad som passat dem för stunden; envishet, styrka, självförtroende, att jag alltid varit egen av mig osv...På gymnasiet var jag känd för den som pallar allt grupptryck. Det var sant. Jag struntade fullständigt i vad andra ansåg om mig. Idag är det väl inte riktigt så. Men uppfattas fortfarande ofta som verbalt dominerande och säker på vad jag säger och tycker. Jag har ofta sista ordet utan att någonsin propsa på det. Känner ofta övertag och brist på tålamod med folk som inte kan bestämma sig och som velar och tvekar inför beslut. Jag tappar styrfart då och för att hålla hjulen rullande så går jag på och börjar lägga upp alternativ och styra den velige mot ett mål... Är jag dominerande? Nej, jag låter folk göra vad de vill ändå tills jag märker att jag blir lidande av deras velighet och då sätter jag igång.... ;)
I slutet skriver du om att lösningar kan leda till ett mer komplext samhälle. Förstår inte riktigt vad du syftar på. Har du exempel? Det verkar vara en intressant tankegång. Komplexitet i samhället är ju ett problem. Det försvårar kontakten mellan människor, i alla fall den rent mänskliga kontakten. T ex ekonomin verkar numera stå över och "garantera" samhället med sina "välsignelser". Förr var ju ekonomin en del av de mänskliga relationerna dvs en del av samhället.
Alla de där frågorna du tar upp om vargjakt, trängselavgift osv...stör de sakerna dig? Allt sådant som inte intresserar mig låter jag bara vara. Måste man ta ställning? Jag bara struntar i trista och irrelevanta frågor.Lyfter på hatten liksom... eller snarare cykelhjälmen.
Jo, cykelhjälm förresten... är bra att ha, ännu bättre att använda. Om man nu har något vett i skallen att skydda vill säga. Hjälmvägrare kanske har rätt i sin vägran. ;) Varför skydda ett huvud som ej har förnuft att vilja skyddas? Där fick du minsann en känga och nu blir du väl ännu mer irriterad på hjälmtvingarmaffian. :D
Eva
1)
RaderaOkey, då förstår jag dig lite bättre.
Andras åsikter hotar inte mig heller så länge dom inte handlar om att minska min frihet. Då kan jag bestämma mig för att sätta ner foten. Människan tycks inte vara nöjd med att bara kontrollera sig själv, utan i sin jakt på mer översyn och auktoritet tillgriper gärna andra teknikaliteter. Många tycks tro att lösningen på problem finns i mer lagar och regler, mer byråkrati. Ett försök att styra och kontrollera andra. Makt och domderande har för många en lockelse.
Åsikter är också något som alla har (dem brukar liksom aldrig sina), men det ger inte åsikten värde, snarare tvärtom (om man ska generalisera). En åsikt börjar bli värdefull när personen i fråga studerat en fråga ingående (och gärna lite verklighetsförankrat), inte utifrån att tycka något utifrån att vara ignorant arrogant.
Då jag är en frihetsälskande individ vrider det sig inom mig att behöva höra på dessa försök att kontrollera andra, suga ut andra osv, speciellt då de sker med direkt påverkan. Som jag sagt tidigare: för mig splittrar det mer än det enar. Och ofta upplever jag debatter som mer eller mindre meningslösa eftersom dom ofta blir känslomässiga, och vikten av att vinna (och hävda sin rätt) tycks vara det viktiga. Jag har svårt att minnas en politisk debatt där jag tycker att jag har utvecklats om jag ska vara ärlig.
Politik är delvis ett ämne som är känsligt för mig. Vad som är rättvist skiljer så pass utifrån vilket utsiktstorn man sätter sig i. Allt hänger dessutom ihop med hur medvetna och hur kunniga folk är. Jag upplever också att politik ofta drar fram den där själviska giriga typen (som man inte spenderar mer tid med än nödvändigt).
Tyvärr har en del också större mun än dom har öron. Krokodiler (stor käft, små öron) som inte vill lyssna utan bara föra fram sin agenda.. Lite för mycket monolog, istället för dialog.
Väldigt få är dessutom intresserade av att lära sig något nytt, framför allt inte något som riskerar att rubba ens tidigare cirklar.
Jag undviker helst politik överhuvudtaget när åsikterna skiljer sig för mycket. För olika åsikter försämrar sammanhållningen. Det brukar vara svårt att debattera utan att bli avbruten, dömd, överröstad mm. Misstolkningar är också vanliga. Människan visar med andra ord sina sämsta sidor och min respekt för människan ifråga brukar tyvärr minska. Något som ofta tar tid att återbygga. I heta debatter gör även mitt ego gör frivolter och drar även fram mina sämsta sidor osv. Jag har mycket att jobba med som sagt.
Känslorna har en tendens att gå heta när folk vill pådyvla mig saker som minskar min frihet.
Måste jag alltså välja så föredrar jag numera samtal som hör till det enkla, spontana. Mer levande i nuet (generalisera). Back to the roots. Självklart tycker jag det är intressant att diskutera intressen osv. Att hitta människor som har liknande värderingar, ideal och som vill åstadkomma något. Detta är såklart väldigt kul och det är detta man söker. Brukar dock vara lite svåra att hitta, dessa människor, right? Tack och lov hittar man dom då och då!
Ska man se kasst på det så får man ju också inse människans bristande förmåga att förstå komplexa system, vilket politik ofta är. Och det därför kan vara avgrundsdjupa skillnader hur man ser på saker och ting utifrån inhämtad propaganda/kunskap.
Av samma anledning som jag undviker politiska debatter (med folk som inte kan diskutera sansat) undviker jag även alkoholiserade miljöer (då jag ogillar aggressivitet mm). Inget konstigt i det.
2)
RaderaDu skrev: "lösningar kan leda till ett mer komplext samhälle"
Kommer att tänka på två liknande citat..
“The more corrupt the state, the more numerous the laws.”
― Tacitus, The Annals of Imperial Rome
"The more corrupt a society, the more numerous its laws." - Edward Abbey
Frågorna jag tar upp, stör de mig? Måste man ta ställning? Nej, frågorna är inget som intresserar i någon större grad (även om vissa kan påverka min frihet). Vissa kanske tycker det är kul (viktigt?) att diskutera dessa frågor, jag tillhör inte dessa (har låg kunskapsnivå) . Tycker bara det är givande att diskutera politik om båda är någorlunda på samma plan, skapligt insatta och kan lämna egot utanför (vilket jag vet är svårt!).
Jag hoppar tacksamt över hjälmdebatten. Den skulle bara splittra och söndra (enligt min ödmjuka åsikt). :)
Och börjar du bli mör så kan vi stanna här.. :-)
Jag gillade detta inlägg. Håller med om mycket, framförallt värdet av att ha tråkigt. Det är just när man gör ingenting som tankarna börjar jobba på egen hand. Du verkar ha hittat en fin plats att koppla av på.
SvaraRaderaH
Hej H!
RaderaKul att du gillade inlägget! :) Håller absolut med dig.
Ja, Björnön är en fin ö som besöks rätt ofta.