Varför resa ifrån Solen?

Om jag ska ut och resa så gör jag det mest för att åka till solen och värmen. Jag gillar inte heller att sitta för länge i ett flygplan så att resa till medelhavet brukar räcka bra.
Det brukar vara läge att hålla utkik efter enkla billiga resor i maj och september, under sommaren går normalt priserna upp då alla har sin semester och barnen är lediga etc. När det var som billigast i maj gick det att hitta en vecka, inkl hotell till någon grekiskt ö för 1200 kr, men det såg dock ut att ligga väldigt "off".

Ofta bokar jag en resa på sista minuten, typ 3-5 dagar innan avfärd. Då har man även koll på den lokala väderprognosen, så man vet vad man åker ifrån.

Att resa bort från fantastiska Sverige när vi så äntligen får en kanonsommar kan jag tycka är synd. Synd även på miljön. Det vore lite som att fly från mitt liv på något sätt. Det vore att komplicera till det. Näh, bättre att stanna hemma och njuta av sol och värme, vilket jag gjort mestadels på min semester (förutom en roadtrip till Stockholms skärgårds olika öar.. ) Sol och bad varvat med lite träning. Njutit och haft det bra. Tackat nej till att åka bort.

En del säger även att resandet är en ohälsa i sig, att man vill fly sin vardag. Och att vardagen därmed är i någon mån är "dålig". Ja, kanske.

Från boken: Seneca, människosläktets lärare (Bokförlag Atlantis), skriven av Bo Lindberg
//samma sida (30) längre ner //
”Många försöker komma undan sin rastlöshet genom att
resa. Människor flackar hit och dit för att avnjuta sevärdheter och få
behagliga upplevelser. Man kan få kunskap om nya folk, trakter och floder, men
det gör en varken bättre eller friskare. Det är fåfängt att försöka resa ifrån
sin oro; man kan inte fly från sig själv, en resa ger på sin höjd tillfällig
lindring.
Otåligheten och rastlösheten beror på att folk alltför
mycket hänger upp sitt liv på framtiden. Det största hindret för ett lyckligt
liv är förväntningar på framtiden som fördärvar nuet. Folk skyndar på sitt liv
i längtan efter kommande och av leda vid det närvarande. De slösar bort sin
levnad på att planera och ordna för framtiden.”

"Vad Seneca har att säga om oförmågan att finna sig till rätta i nuet, om längtan efter framtiden, om själens sjösjuka, om resandet som en flykt och om ängslan för vad andra skall säga avser i princip samma slags själsliga tillstånd av ohälsa.” //s155, Seneca, människosläktets lärare av Bo Lindberg //

Istället har jag bland annat tränat på crawl (som sagt)  senaste veckorna. Ett effektivt och relativt snabbt simsätt, och behärskar man inte tekniken med crawl blir man lätt andfådd (läs att undertecknad har andan uppe i halsen). Jag kan förövrigt knappt simma bröstsim för är då rädd att mitt högra knä ska börja strula. Jag har knäckt till knäet åskilliga gånger när jag "stylat" och försökt någon form av kraftfullt bröstsim, pinsam som jag är. Då blir knäet instabilt (läs vobbligt) som tusan (och gör ont) och jag få gå haltande som kapten krook i någon månad eller två. Knäet brukar repa sig, men blir sämre för var gång.. Crawl går dock utmärk, då håller mitt högra knä utan prostest. Bara att sprattla med i princip raka ben, inte sidokrafter på knäet som vid bröstsim.

Och det är som dom säger. Det är timmarna på vattnet som räknas! Samma fras gällde när man försökte lära sig vindsurfa. Man blir sakta bättre eftersom, även om just crawl är ett tekniskt svårt simsätt, åtminstone enligt min ödmjuka mening, hahah. Kanske därför att jag är så kass på det. Jag lär mig att ju mer jag sträcker mig i simtaget desto bättre går det. Försöker alltså greppa vattnet långt fram (vid nytt simtag). Jag lär mig att om jag vrider upp kroppen samtidigt som jag skjuter fart med benen blir det lättare att andas osv.. Jag lär mig att behålla luften i lungorna tills det är dags att andas (bättre flytkraft i vattnet då), blåser ut snabbt och tar nytt frisk syre. Inte blåsa ut luften under färd alltså. Små små, steg i rätt riktning.

Titta så fint den nya stranden "Lögastrand" blivit här i Västerås. Man har tagit bort alla stora stenar i vattnet och lagt sand längs med stranden framtill bryggorna och sanden i vattnet ligger faktiskt kvar (än så länge). Även om man på enstaka ställen kan känna duken (under fötterna), alltså den som ska hjälpa sanden att ligga kvar och inte sjunka ner i blålera..  Ska bli spännade att se hur länge sanden ligger kvar. Vi gjorde liknande försök vid seglingsklubben vid Framnäs för ett antal år sedan, men snart hade vattnets strömmar vispat bort all sand och bara duken fanns kvar.. Inte helt lätt det här med att anlägga en strand, men kanske strömmarna är gynnsamma just här? Det finns också en handikappsramp för rullstolsburna så att även dom kan ta sig ett svalkande dop i värmen.

I bakgrunden syns den flytande bryggan med ett litet hopptorn. Här går det bra att dyka då det är djup så det räcker (antar jag). Jag kände aldrig botten i alla fall.

Förövrigt finns glasskiosk i närheten av stranden och även toalett, även om den kostar. Ta med dig småmynt, eller åk till Framnäs där är toaletterna fria att använda.

Gillar du värmen och har haft en bra semester? :)