Problemlösning med plånboken

Efter mycken ångest togs beslutades att rensa bort resten av bokhyllan för ett par veckor sedan! Försökt sälja, men trögt så trögt. Någon del hade tidigare redan rensats, men nu var det dags att ta den större tjuren vid hornen.

Ikeas Bestå hylla har en folie (faner) som är  väldigt bräcklig för stötar. Däremot håller pianolacken för en del stötar. Men överlag ska man ha klart för sig att Ikea:s prylar i princip saknar andrahandsvärde, för kvaliten är ingen höjdare. Detta märkte jag tydligt när s**ten monterades ner. Väldigt lätt att skada dess finish.

Att montera isär bokhyllan
tog säkert någon timme bara det..
Kändes för tung för att bära ner rakt av,
lättare att montera isär.

 Idag tänkte jag gå genom något som jag är tror är väldigt vanligt hos många av oss. Problemlösning.
När denna Bestå bokhylla inhandlades var dess syfte att lösa ett problem. Problemet var att mycket prylar behövdes gömmas undan. Hemmet upplevdes som "rörigt", minst sagt. Detta var alltså ett antal år sedan.

Låt oss så här i efterhand gå igenom de val som undertecknad tycks ha haft för att lösa prylproblem:

• Flytta till större. Ingen bra idé, hade troligtvis gett större utgifter bara. Utgifter som troligtvis gör att jag tvingas sälja min värdefulla tid mot pengar. Mer form av lönearbete, fast i lönetutten än mer. Jag hade i alla fall haft förnuft att inse detta!
• Lösa problemet för stunden genom att tänka med plånboken. Dvs. köpa en bokhylla som gick upp till taket istället för den befintliga som inte var lika djup och som inte gick upp till taket. Den redan befintliga bokhyllan gick inte heller inte att stänga för, alltså oredan (med dörrar). Dessutom var den inte lika snygg som en ny vit hylla med blanka tjusiga dörrar.. Pianolack har jag alltid varit svag för.. Såå... i stället för att tänka ut en bättre lösning, valde jag att minimera tänkandet och lösa problemet med plånboken ("bara köpa och handla"), bara för att jag hade den möjligheten. Ett dåligt val så här med facit i hand. Det var ju alltså det här valet jag gjorde. En Quickfix.
• Jag hade också valet att jag kunde ha rensat ur bokhyllan, gett bort, eller på annat sätt gjort mig av med prylar / problemet. Men detta hade jag nog inte ens insett vid inhandlingstillfället. Att välja att rensa bort problemet var det jobbigaste sättet att lösa problemet, det jobb som helt klart innebar mest ansträngning, ett val som ansågs oöverstiglig just då. Jag hade inte ens tankebanorna att mindre kunde vara bättre.

Det slutliga resultatet att köra hem och bära upp åbäket två trappor, montera upp.. husera lite prylar i den ett par år och sen nu montera ner och bära ner igen, lasta bilen full och göra mig av med den igen, har i princip bara vara tidsslöseri. Vanvett egentligen, brist på intelligens, Resursslöseri. Waste.
Pengarna hade säkert kunnat göra bättre nytta någon annanstans också. No meaning? Nu säger jag inte att allt behöver ha mening, men det fanns ett val att göra, och konsekvensen av det valet handlar om vad man vill lägga sin tid på..

Tack vare att bokhyllan monterades
isär fick jag in allt för endast en
körning till återbruket. Givetvis
hade återbruket stängt så fick köra in
bilen i garaget igen och köra dagen därpå.
Fick förövrigt fälla baksätet, montera ur
nackskydd etc för att få in allt.
Tillslut var i alla fall "eländet"
 inbaxat i min lilla fina bil.

För att få plats fick jag köra främre
passagerarstol så långt fram som möjligt.

Lets recap! Det bästa vore såklart att inte skaffat alla dessa onödiga prylar från början!! Dem flesta prylar har på sin höjd skänkt kortvarig lycka. Såhär i efterhand kunde jag lika gärna varit utan dem. Antagligen tyckte jag att jag behövde dem för att bli socialt accepterad.. men .. Vi måste ju handla massa prylar för att vara intressanta för andra, right? I sanningens hårda upplysning har (de onödiga) prylarna mest kostat mig tid, tid som jag fått tagit från något annat. Dessutom la sig prylarna som en slöja av fastlåsningseffekt. Nu ser jag prylarna mest som ankare. Som fastnar i gyttjan. Någon form av stagnation. Prylarna ägde mig. Precis som en båt vill ut och segla vill ett liv levas, inte ligga vid hamn för länge. Jag vill bara bort med dem nu. Bara behålla det jag verkligen behöver.

Lärdom och slutsats att dra:
Tänk efter före! Gå inte på alla impulsköp! Lockelser och frestelser finns överallt. Undvik om du kan. Du tror kanske du står emot alla intryck, men det undermedvetna suger åt sig , du påverkas, vare sig du vill eller inte. Förhoppningsvis kan detta beteende innebära att man inte behöver "löneslava" någonstans där man inte trivs.

//s47, avsnitt XXXIV , Epiktetos – Handbok i livets konst//
”Om tanken på någon njutning kommer över dig, behärska då som vanligt och låt dig inte ryckas med. Låt saken vänta, och tvinga dig själv till ett uppskov. Fundera sedan över de två stunderna, den när du smakar njutningen och den när du efteråt ångrar dig och ansätts av självförebråelser. Ställ i motsats till detta den glädje och tillfredsställelse du får känna om du avstår.”

På återbruket var det som vanligt fullt
med folk som dumpar sina konsumtionsprylar.

Det är så väldigt lätt att lösa problem genom att "bara köpa ytterligare en pryl som ska lösa det tidigare problemet". Men slutresultatet blir bara en massa överflödiga prylar. Försök tänka om det går att lösa utan plånboken, finns det inget enklare alternativ! Behöver du en grill? Ta i stället ugnsgallret och lägg ovanpå några stenar, spring inte och köp en grill. Use your head. Jag tror i alla fall att det är vettigt att försöka undvika Quickfix-lösningar.

En bra regel numera är att jag aldrig får köpa någon bestående pryl på impuls. Minst någon dag bör det gå, ju fler desto bättre. Det finns vissa som skriver upp det som de vill köpa på en lista och sen måste det gå 30 dagar innan dom får köpa. En översyn som även tränar tålamodet! :) Ofta hinner begäret lägga sig då. Ge cellerna där uppe i pallet en chans att fundera ut en enklare lösning! Ofta kommer jag numera på någon annan lösning än att springa och köpa en pryl som ska lösa ”problemet” om jag bara ger mig själv chansen. Dessutom är det lite kul att klura, fråga runt och få hjälp av andra att komma upp med en lösning. Men dom flesta löser helt klart problem genom att köpa någon pryl, lönearbeta ihop till denna pryl.

Även framför bilen fanns folk som
lastade av och "grejade". Här var det
även någon container som gnisslade..
 Därav att hon i orange håller för öronen.
Just so you know! ;)

Och det är klart att ibland finns det också fog för att handla. Vi behöver inte leva som en andlig (ickeägarnde) sökare om vi inte vill, right? Det fina är att just detta val är något som vi har kontroll över, och vi kan alltså själva bestämma hur vi vill göra.

 Förövrigt känns det nu skönt att ha rensat bokhyllan och det blev genast lite luftigare här hemma i lägenheten! Ja riktigt rymligt faktiskt! Men det var också lite ångest att ta sig hit. Elefanten tuggas bäst i små bitar eller hur nu ordspråket går. :-)


Herrå!