”Förnöjsamhet är ju egentligen ett gammalt ord som man förr i tiden använde för att trycka ner folk, framförallt kyrkan. Man sa till drängen på gården att bli vid din läst, och var nöjd med det du har. Det har ju ändrat sig det där, alltså nu för tiden vill liksom dom som har makten i det här samhället vill inte ha nöjda människor, utan dom vill ha människor som är missnöjda på ett privat plan. Inte som grupp utan man ska vara missnöjd med sitt utseende, missnöjd med sin fru, missnöjd med sin villa. Och fortsätta konsumera en massa skit man inte behöver egentligen. Så därför tycker jag att förnöjsamhet är ett j**ligt bra ord.
Min farsa sa att man borde vara förnöjsam, kom jag ihåg. Och jag kom ihår att jag tyckte han var dum och naiv och gammaldags när han sa det. För jag är uppväxt med Rolling Stones och ”I can´t get no satisfaction” och precis dom raderna hos Stones tycker jag sammanfattar en slags.. Jag tycker det var en skithäftig låt som jag hörde när jag var väldigt liten och som jag torskade på. Som öppnade en hel värld till mig. Men den låten slog an tonen tycker jag för tiden som kommit efter 60-talet som är en slags ökande tomhet som fylls på med mer och mer konsumtion. Till världens ehhh, till världens undergång fromma. Så jag tror att vi behöver mer förnöjsamhet.” – Stefan Sundström
The Rolling Stones - (I Can't Get No) Satisfaction, släpptes 1965
Ja, det kanske var då 1900-talets vilsenhet och ovisshet började. Vad tror du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar