Sidor

2015-01-10

Ett pladdrande inlägg om studier i tankar.. :-)


Jag är väldigt svag för synonymer eller metaforer för något större, som får oss förstå ett större sammanhang eller bara något enkelt som att steg för steg ta oss i en viss utstakad riktning. Ibland har man ingen aning var man hamnar men tar ut en riktning ändå, bara för att testa, följer sin magkänsla. Ibland är riktningen klarare, mer tydlig, mer konsekvent. Man vet att man är på rätt väg, men inte vart man hamnar. Det går inte att se in i framtiden, ingen kan, och vill vi verkligen veta? Näh, inte jag i alla fall, jag gillar ovissheten.
Att ta ut riktning, utifrån en kompass, en lysande fyr på ett hav, en sextant, eller rent utav via en filosofisk mental ledstång det tror jag är viktigt!

Jag har genom åren insett att trots att jag verkligen ogillar begränsande regler så behöver jag interna regler eller någon slags riktning som eliminerar distraktioner och ger fokus. Däribland vanliga etiska regler som formar min karaktär. Jag har till exempel efter större “nederlag” sedan ungdomstiden skrivit ner olika ”livsregler”. Så att jag inte ska göra om samma misstag alltför många gånger. Aber..  Jag har sedan länge tappat bort anteckningsboken som innehöll dessa livsregler, men jag tror fortfarande på inneboende regler och principer (även om dessa kan ändras med djupare insikt). Jag tror på att reflektera över när man mår som bäst och när man inte trivs. Och sen sträva i den riktning och enligt de principer när man mår som bäst. Säkert är detta väldig olika för olika människor och i mitt liv har det verkligen svängt. Eller idag ser jag det mer som att jag var för upptagen för att riktigt känna efter tidigare.

Mitt intellekt lägger mycken tid på att fundera på olika val, skriva listor om måltankar, men sista tiden har jag lugnat ner mig med val som i någon större utsträckning påverkar mig. Det har blivit en form av ”Status Quo”, lite av oförändrat läge. Jag har lyckats hålla mig ifrån impulser, såsom att köpa den där Volkswagenbussen jag nämnde för någon månad sen. Och jag väljer att se på som min vardag som en bra metod att träna mitt tålamod, som ett sätt att träna på att få bättre kontroll på mitt starka ego etc. (har verkligen problem med att folk som "bossar" mig, som tror sig ha rätt att ge mig order)

Det här tror jag på något sätt är ett litet framsteg, för val som jag inte är säker på, kan faktisk ge både bekymmer och ta fokus (och tid). Dom bör ej göras! På något sätt tycker jag min passivitet har tjänat mig bra (eller så det bara positivt tänkande..). Jag bejakar, reflekterar och försöker att undvika att göra dåliga val. Samtidigt håller jag sakta på att förändra mig, mitt ego (det tar tid!!), träna mitt mentala i något slags försök att bli en bättre människa. (Men jag misslyckas frekvent, ibland dagligen, ibland varje timme)
På det här sättet är kanske det är effektivt att vara passiv, alltså sett från ett extern utkikspost, hur motsägelsefullt det än må låta. (eller försöker jag bara övertyga mig själv nu, vem vet?). Jag vet inte riktigt vad jag vill på några områden i mitt liv helt enkelt. I dom områden där jag vet, fortsätter jag sakta sträva åt det håll.

Det är som att mitt intellekt söker och söker, söker i böcker, på nätet, eller via någon videosnutt, men hittar inte svaren på alla frågor. Det måste få ta tid. Jakten och sökande på sätt att leva är en del av mig, för jag vet att den dag jag hittar en ny insikt klickar det till där uppe i knoppen och man ser saker på ett helt nytt sätt. Livet förändras, man ser saker i ett nytt ljus. Det är fascinerande hur lite vi människor vet, hur lite vi begriper, och hur mycket det finns att lära! Och i brist på bättre vetande kanske vissa beslut bör vänta? Låta beslutet mogna fram tills en mer säker grund finns att stå på? Låta tankarna snurra, och förhoppningsvis utkristallisera sig. Den svåra frågan.. vad vill jag? Ok att livet då står still, fastcementerad i någon slags stagnation, men man gör i alla fall inga direkt oöverlagda beslut i väntan på klarhet. Alltså undviker man dåliga beslut som man i någon måtta får ”betala” för senare. Bra eller dåligt, vem vet?

Eller så gör man tvärtom och kastar sig ut i ”känslan lust” och lär sig medans man gör. Det är säkert en mer effektiv metod, i alla fall att testa olika saker, men det kan också vara betydligt jobbigare, kostsamt med en baksmälla man gärna undvikit? Dessutom tror jag att ett starkt psyke måste finnas där. Ett skört psyke kanske inte tål för många misslyckanden och motgångar. Det är en balans liksom. Det finns en tid för båda perioderna. Dels att vara eftertänksam och sen när man tror sig veta vad man verkligen vill, GÖRA. Göra handling och se om det var det man trodde. Åtskilliga sådana försök har tidigare gjorts i mitt liv, lärorikt, men också tärande i någon mån. Men vissa saker vet man inte förrän man testat! I någon mån handlar det väl om att vara effektiv, att hellre göra val som känns rätt och som leder en framåt istället för bakåt. Och kanske inte ta det hela så allvarligt?
Jag tror djupare eftertänksamhet (och studier i alternativ mm) kan behövas för att verkligen komma underfull med vad man vill. Det är jobbigt på sitt sätt, men är övertygad om att det är värt det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar