Filosofisk tankestund med Aristoteles

Japp! Dags för dagens filosofiska tankestund (läs pladder)! :-)

Idag influeras vi av Aristoteles tankar om dygd, (grekiska ordet areté, ett fint litet ord i sig).För det är antagligen Aristoteles tankar (tillsammans med bla Platon, Cicero och diverse stoiker) som är grunden för vad ordet dygd står fö.


Yes, låt oss fördjupa oss lite i om dygderna består  av känslor eller förmågor (sinnesrörelser), eller något annat? Aristoteles menar på att dygder handlar om karaktärsinställningar, där man i någon slags vidare bemärkelse menar på att det är eftersträvansvärda karaktärsdrag. Jag tänkte inte gå speciellt djupt i ämnet, utan bara röra ämnet lite flyktigt. Helt enkelt för att jag inte behärkar området...

Vad är då en dygd kanske någon (obildad? haha) undrar? Filosofi och prat om dygder är ju ingeting som står på dagsordning nu förtiden när alla är så upptagna av att vara just upptagna. Näh, lät jag hård nu.. Okey då.

Hmm.. Vi kan ju börja med att spalta upp de fyra kardinaldygderna som ofta utgör grunderna för andra dygder:

• Rättvisa (dikaiosyne)
• Tapperhet (andreia)
• Klokhet (prudentia)
• Måttfullhet (sofrosyne)

Om du bygger din "Rättvisa" på att du tycker synd om någon med hjälp av ditt känslotillstånd då är du enligt Aristoteles ute och cyklar. Jag tolkar det mer som att Rättvisa måste vara vara uppbyggt av någon slags logik och inte känslostyrt eller influerat av våra sinnesrörelser för stunden. Är du med?

Vi ser också att Måttfullhet anses vara en av dygderna. Nog så eftertänksamt. I dagens tidevarv är det snarare All or Nothing som gäller för många. "Gör jag något så måste jag göra det fullt ut". "Det måste vara perfekt". Eller att man går "All in".. Jadå, jodå, jag slänger mig också med dessa slagdänger i min obetänksamhet. ;-)

//s57 // Även Aristoteles är alltså inne på någon form av balans mellan två ytterligheter.

"Proportionerligt är då det som är intermediärt mellan överskott och brist."

En slags medelväg.

Ok, låt oss fortsätta..Nu har vi en "känsla"/tolkning för vad som anses vara en dygd och då fortsätter vi med ett bokutdrag från: Aristoteles, Den Nikomachiska Etiken. 

Här försöker Aristoteles förklara hur han kommer fram till att dygder hör ihop med karaktären och inte sinnesrörelserna. Jag fann det intressant, lättläst, men ändå svårläst på något sätt. 

Svensk översättning från grekiska: Mårten Ringbom

//s56 //

”Med sinnesrörelserna avser jag då företeelser såsom begär, vrede, fruktan, tillförsikt, avund, glädje, kärlek, ovilja, saknad, beundran och medlidande, dvs. överhuvudtaget allt som är förenat med lust eller olust. Förmågorna är åter enligt vår mening de företeelser varigenom vi kan förnimma dessa känslor, dvs. de som gör det möjligt för oss att vredgas, plågas eller hysa medlidande. Karaktärsinställningarna är slutligen de företeelser, på vilka det beror om vårt förhållande till sinnesrörelserna är riktigt eller felaktigt, såsom i för häftigt eller alltför svagt, men förhåller oss riktigt, om våra reaktioner är måttliga. På samma sätt är det också med våra inställningar i övrigt.

Varken dygderna eller lasterna är då några sinnesrörelser, för det heter inte att vi är förträffliga eller dåliga på basen av våra känslor utan på basen av våra förtjänster och brister. Det är inte heller tack vare våra sinnesrörelser som vi beröms eller klandras (man berömmer ju inte den som är rädd eller vred, lika lite som man förebrår en person för att han överhuvudtaget vredgas, utan det är det sätt på vilket han gör det som här kommer i fråga). Däremot får vi beröm och förebråelser för våra förtjänster och brister. Dessutom blir vi arga och rädda utan att vi avser det, medan dygderna är liktydliga med ett slags föresatser eller förutsätter en föresats. Det heter ytterligare att vi blir rörda av våra känslor, medan vi däremot inte rörs av dygderna och lasterna utan är disponerade på ett visst sätt på basen av dem.

Därför är det inte heller förmågor. Ty man säger inte att vi är vare sig goda eller onda för att vi överhuvudtaget kan känna något, lika lite som vi av den anledningen beröms eller klandras. Dessutom blir vi av naturen i stånd att göra något, medan vi inte blir goda eller onda tack vare den. Men den saken har vi talat om redan tidigare.
Om varken dygderna varken är känslor eller förmågor, återstår alltså bara att de är karaktärsinställningar. Så är det då sagt vad den moraliska förträffligheten är för en företeelse.”

There you have it! Aristoteles förklaring på varför vår karaktär inte byggs av stundens sinnesrörelser, utan är något djupare. En slags rättspatos fast utan känslor. Nu återstår bara att ta reda på hur vi bygger denna karaktär, hahah. HAHAH, inte det lättaste!

Det var dagens djupdykning.. Solen lyser och nu lämnar vi dagens filosofiska tankar bakom oss. Ut och njut av naturen i måttfullhet. Don't overdoit så att säga.

Til next time!
Tjarrå! :-)