Aristoteles: Skillnaden mellan visdom och klokhet

Uttrycks Innebörd 

Ord och vad det står för är viktigt. Ett dåligt ordförråd är i någon mån begränsande. Japp där fick jag även in kopplingen till frihet ;-) #rödtråd. Tyvärr är mitt egna ordförråd inte det bästa, så därför är detta inlägg någon slags självhjälp, heheh...

Ords betydelse är oerhört viktigt.
¿Por qué? 

- Jo, för annars pratar man lätt förbi varandra, alltså om vi ha olika definitioner och menar lite olika. :-)

Det är som att missförstånd smyger sig likt vatten in genom minsta lilla spricka i vår ordfasad.

Hoy tänkte jag att vi skulle klura lite kring vad som är skillnaden mellan visdom och klokhet // La diferencia entre la sabiduría y la prudencia // --  // The difference between wisdom and prudence //

Nedan är några tafatta försök till konkretiseringar av vad Aristoteles säger i sin bok ” Den Nikomachiska Etiken” (översatt av Mårten Ringbom). Ett utdrag från boken följer längre ner.

Visdom

Visdom = kombination av insikt och vetande i form av huvudvetenskap om de högsta tingen. Visdom är vetande och insikt om de ting som är mest vörddnadsbjudande till sin natur.

Visdom består alltså av faktiskt vetande, applicerbar kunskap, ofta tillskansat sig via s.k. insikter. Visdom tycks också stå högre i hierarkin än klokskap.

Visdom identifieras lättare bland äldre än yngre (generaliserar). Identifieras lättare hos filosofer än hos ynglingar. Antagligen för chansen till insikterna är större ju mer kunskap/färdigheter som man tillskansat sig.

Det visa = oföränderligt för den enskilda individen? Nyttigt för individerna själv. Finns ingen visdom om det goda som gäller för alla levande varelser.

Visdom != (är inte lika med) politik

Klokhet

Det kloka = varierar från fall till fall. Klokhet handlar om praktisk kunskap?

 ” Ett riktigt tänkande som gäller de enskilda omständigheterna kring en själv anser man nämligen vara klokt, och det är åt ett sådant tänkande som man skall anförtro de praktiska angelägenheterna.”

Klokheten, sysslar med det mänskliga och det som är föremål för överläggning (rådslag, samråd etc.). Främsta uppgiften för en klok person är att överlägga väl.

Vale..Tror jag stannar där. Vi får i alla en inblick vad Aristoteles ser för skillnad mellan dessa ord och dess egenskaper.

Vi kan ju spekulera i vad de högsta tingen? Minns jag inte att jag läst det? Kanske kommer det senare i boken, who knows. Handlar kanske om det för människan ouppnåliga, men i en riktning att sträva efter? Universums goda, det gudomliga? Dygder?

I övrigt är det rätt intressant att notera att Aristoteles som levde snart 2400 år redan kände till att ljust kött är mer hälsosamt än mörkare kött. #Dagenshälsotips

Nedan ett litet utdrag där Aristoteles reflekterar över skillnaden. Det som står innanför // tecken är egna kommentarer.

----------------    Bokutdrag - Aristoteles, Den Nikomachiska Etiken     -------------

Översättning och kommentarer: Mårten Ringbom

Förlag: Natur och kultur, Stockholm

//Skillnaden mellan visdom och klokhet. Rådig = förnuftsresonemang, finna ut den bästa av de handlingar som står människan till bud. //

//s167 //

”Följaktligen måste visdomen då vara en kombination av insikt och vetande i form av huvudvetenskap om de högsta tingen. Det är nämligen onaturligt att tänka sig, att samhällskonsten eller klokheten är den bästa kunskapen, ifall inte människan är det bästa i världen. Ty om nu det hälsosamma och det goda är olika för människor och fiskar, medan det vita och det raka alltid är detsamma, är väl alla ense om att det visa är oföränderligt, men att det kloka varierar från fall till fall. Ett riktigt tänkande som gäller de enskilda omständigheterna kring en själv anser man nämligen vara klokt, och det är åt ett sådant tänkande som man skall anförtro de praktiska angelägenheterna. Det är också därför det påstås, att en del djur är kloka, i den mån de tycks ha förmågan att förutse sådant, som angår deras eget liv.

Likaså är det klart, att visdom och politik inte kan vara samma sak.  visdomen är vetande och insikt om de ting som är mest vörddnadsbjudande till sin natur. Det kommer inte att ges en enda visdom om det goda för alla levande varelser, lika litet som det finns många individuella visdomar. Det kommer inte att ges en enda visdom om det goda för alla levande varelser, lika litet som det finns en enda läkekonst för alla individer, utan en skild visdom för var och en. Också om människan är det bästa av alla djur, spelar detta ingen roll, ty det finns andra företeelser som till sin natur är mycket mer gudomliga än människan, av vilka det mest iögonfallande är de som håller samman universum.

Av det som har sagts framgår tydligt att visdomen är vetande och insikt om de ting som är mest vörddnadsbjudande till sin natur. Det är också därför som det heter Anaxagoras och Thales och deras likar att de var vis, men inte kloka, eftersom de tycks ha varit omedvetna om det som var nyttigt för dem själva;²⁶ och man säger att de kände till imponerande, beundransvärda, svåra //fortsätter s168 //

• 26 I dialogen Theaitetos, 174 A, återger Platon en anekdot om den opraktiske filosofen Thales från Miletos (början av 500-talet), där det berättas hur han föll i en brunn, emedan han var så intensivt upptagen med att studera stjärnorna att han inte såg vad som fanns framför hans fötter. – Anaxagoras från Klazomenai (början av 400-talet) slösade igen bort sin ärvda förmögenhet för att helt ägna sig å filosofin, att döma av Platons vittnesbörd i Hippias Major, 283 A. I samma dialog förekommer också sammanställningen med Thales och andra visa män i det gamla Grekland (281 C-D)

//som sagt, fortsätter sid 168 // och gudomliga ting, men onyttiga, för att de inte sökte det mänskligt goda.

Klokheten, däremot, sysslar med det mänskliga och det som är föremål för överläggning. Ty den främsta uppgiften för en klok person säger vi, är att överlägga väl, och ingen överväger sådant som omöjligt kan förhålla sig på olika sätt eller saknar ett ändamål som är gott och realiserbart.

Rådig i oinskränkt bemärkelse är en person, som genom ett förnuftsresonemang kan finna ut den bästa av de handlingar som står människan till buds. Klokheten gäller ju inte bara allmängiltiga företeelser, utan den bör också innefatta kunskap om det enskilda, då den är praktisk och handlandet gäller individuella fall. Detta är också orsaken till att en del okunniga personer, särskilt då män med erfarenhet, är mera praktiska än andra som har kunskaper. För om en person visste att ljust kött är lättsmält och hälsosamt, men inte kände till vad slags kött är ljust, skulle han inte åstadkomma hälsa; snarare skulle då den, som kände till att höns är hälsosamt, göra det. Klokheten är alltså praktisk, och därför bör man besitta dess båda former, eller åtminstone den senare. Men också här ges det ett konstruktivt slag av kunnande.²⁷”

• 27 Aristoteles gör här två olika distinktioner beträffande klokheten. För det första skiljer han mellan två slag av praktiskt kunskap, beroende på om den hänför sig till allmänna regler och önskemål eller till individuella handlingsdirektiv. Och i anslutning härtill ger han exempel på ett praktiskt resonemang, där en mera detaljerad dietanvisning antingen kan härledas ur en allmän regel eller vara baserad på direkt erfarenhet. I det förra fallet är anvisningen en slutsats av en syllogism som har den allmänna regeln till överled och insikten om ett individuellt sakförhållande till underled. I det senare fallet har vi åter direkt insikt i värdet av denna anvisning. Till följd av denna dubbeltydighet inom den praktiska detaljkunskapen kommer insiktens (nous) och resonemangets (logos, logismos) respektive roller inom det praktiska tänkandet att innebära ett svåröverkomligt problem. Jfr. n. 37 nedan.För det andra gör Aristoteles en skillnad mellan konstruktiv och tillämpad klokhet, som han i det följande jämför med olikheten mellan lagstiftningen och lagarnas tillämpning i politiken och rättskipningen.

Blev vi lite klokare, tja kanske en smula.

Tjarrå!