Fast för mig har i årets semester istället bestått av det "konstiga" att i stort sett av att vara att vara hemma och pula med mina projekt, komma ifatt lite och fördjupa mig inom filosofi, och göra en och annan utflykt. Jag har det så bra i ledighet så jag känner inte att jag behöver "fly" egentligen även om jag också gillar äventyr och uppleva nya ställen.. Semestern rullar på och jag har det så skönt. Jag har hittat så mycket nytt och intressant material att ta del av vilket gör mig väldigt glad! Otroligt inspirerad faktiskt! Jag känner stor uppskattning för de som producerar bra material, vågar simma mot strömmen och jag är väldigt tacksam dessa människors mod och givande. Har knappt kunnat sluta fördjupa mig i det här, så bra!! Så trots att vädret för en sol och bad kille har varit kasst så har semestern varit mycket givande.
Nu till något annat: En bok som jag skrivit om tidigare som jag håller på och läser är "Urkällan", den är verkligen stundom verkligen intressant då den blandar in någon mening filosofi stundom, polariteter inom moralfilosofi och läsaren lämnas till att fundera och reflektera över vems idéer är mest resonabla. Vad är rätt och vad är fel kan man säga. Kan rekommendera denna bok om du har lite tid över för att läsa.
------- BOKUTDRAG från Urkällan, av Ayn Rand, utgiven av Timbro, översättning Ylva Spångberg ------
//s147 Austen Heller, mannen som ville satsa på Howard Roark ritning och möjliggjorde att Roark kunde starta eget (som arkitekt) //
”Austen Heller kom ofta för att se på huset, och han såg det växa upp, nyfiken och fortfarande lite häpen. Han studerade huset och Roark med samma noggrannhet; han kände sig som om han inte riktigt kunde skilja på dem. Heller, mannen som kämpade mot tvång, var förbryllad av Roark, en man så otillgänglig, för tvång att han själv blev ett slags tvång, ett ultimatum gentemot saker som Heller inte riktigt kunde definiera. Inom en vecka visste Heller att han hade hittat den bäste vän han någonsin kunde få, och att vänskapen hade sin grund i Roarks grundläggande likgiltighet. Innerst inne i Roarks väsen fanns inget medvetande om Heller, inget behov av Heller, ingen vädjan, inga krav. Heller kände att en gräns han inte kunde vidröra hade dragits; bortom den gränsen bad Roark honom inte om något och gav honom inget. Men när Roark såg gillande på honom, när Roark eller berömde en av hans artiklar, då kände Heller den underligt rena glädjen i ett stöd som varken var muta eller allmosa.
Under sommarkvällarna satt de tillsammans på en avsats halvvägs uppför backen och pratade medan mörkret långsamt steg uppför balkarna i huset bakom dem, och de sista solstrålarna sjönk bakom stålstolparna.
”Varför tycker jag så mycket om huset du bygger åt mig, Howard?”
”Ett hus kan ha integritet, precis som en människa”, sade Roark, ”och har det precis lika sällan.”
”Hur då?”
”Ja, titta på det. Varje del finns med därför att huset behöver det och inte av någon annan anledning. Härifrån ser du det som det är på insidan. Rummen du kommer att bo i formade det. Ytornas förhållande till varandra har bestämts av hur rummen fördelats i huset. Utsmyckningen bestämdes av byggmetoden, den är ett uttryck för den princip som får huset att stå upp. Du kan se varje tryck och varje stöd som möter det. Din blick följer byggprocessen när du tittar på det, du kan följa varje steg, du ser det resa sig, du vet vad som har rest det och varför det står upp. Men du har sett hus med pelare som inte stöder något, med meningslösa kranslister, med väggpelare, gesimser, kragstenar, blindfönster. Du har sett hus som ser ut att ha ett enda stort rum, de har hela pelare och hela, ouppbrutna fönster. Men på insidan hittar man sex våningar. Eller hus som innehåller ett enda stort rum, men har en fasad som är uppbruten i våningslinjer, lister, fönsterrader. Förstår du skillnaden? Ditt hus har skapats av sina egna behov. De andra har skapats av behovet att imponera. Det avgörande motivet för ditt hus finns i huset. Det avgörande motivet för de andra finns i publiken.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar