Etisk egoism vs Rationell egoism

Sitter här på söndagen och läser på inför en inlämningsuppgift som ska göras i kursen "Etik" som jag läser vid Umeå universitet.

Eftersom jag har svårt att fokusera så tänkte jag att jag kunde delge er en smula vad jag läser. Det handlar om Etisk egoism.

Etisk egoism är inte samma sak som rationell egoism, eftersom Etisk egoism tar både det kortsiktiga och det långsiktiga i betänkande, medans rationell egoism mer fokuserar på det långsiktiga egenintresset.

Fritt översatt från boken ”Moral theory : an introduction” av  Mark Timmons ; 2013

//s179 //

”För det femte, teorin (eller åtminstone den version vi kommer att överväga) gör riktigheten eller felaktigheten av en åtgärd beroende på både kortsiktiga och långsiktiga konsekvenserna av de åtgärder som dessa konsekvenser påverkar egenintresse. Att vara förtänksam är att aktsamt och klokt hantera ens intressen. Så, eftersom teorin avser att maximera ens lycka under loppet av ens liv, så låt oss säga att teorin är prudentialist."

//Prudentialist = Utöva försiktighet, gott omdöme eller sunt förnuft. //

"Om man är intresserad av ens egen lycka under loppet av ens liv, skulle det vara kortsynt att gå runt gör saker i syfte att omedelbar tillfredsställelse och bortse från sin framtid. Ibland jag skulle hellre stanna hemma, äta chips och titta på American Idol än att gå till gymmet och träna en timme. Men som ett erkännande av det faktum att gå på gym regelbundet kommer att bidra på ett viktigt sätt för min hälsa och därmed min framtida lycka, så väljer jag att avstå från den omedelbara njutning av att äta och titta på tv, och tillbringa tiden till att göra något mycket mindre roligt. Jag verkar för att främja min långsiktiga lycka. Och om de två åtgärderna nyss nämnda är mina enda alternativ vid något tillfälle, då skulle etisk egoism innebära att jag borde moraliskt gå till gymmet."