Strulande bilar..

Styvfarsan och jag skulle åka och besöka hans dotter E (samt hennes döttrar, mamma och man) förra helgen. Jag fick dock onda föraningar när jag fick höra att hans bil kokat dagen innan! När de varit och handlat.. Var det fel på bilen?! Då är det liksom inte lämpligt att köra en längre sträcka. T.ex. Västerås - Hammarby Sjöstad (Sthlm). Det har varit såååå mycket strul med hans bil tidigare, jag vet inte hur mycket reparationer den fått utstå. Och styvfarsen som är pensionär har det knappert med dineros (har alltid levt för dagen utan tanke på framtiden)....
Bilen, en Ford Mondeo från 1995..

Kunde vi inte ta min bil? Njaa.... Min bil var inte i skick att skjutsa någon då jag plockat ut sätena för att göra en roadtrip och kunna sova i bilen.. Trots allt är det lite jobb att återställa bilen. Och vi trodde nog att Mondeon skulle klara biffen..

När det var dags och jag kom till styvfarsan och vi skulle ta Mondeon märkte jag att det var väldigt låg nivå på kylarvatten.. Styvfarsan tyckte dock att det fanns vatten.. Han kom på andra tankar när det gick att fylla över 3 liter vanligt vatten..
Nix, fanns inget vatten, inte ett gott tecken.. Kanske det var därför den kokat härom dagen? Vi tog med ytterligare en liter vatten, och begav oss sedan.. Styvfarsan hade ingen större behållare.. Personligen ville jag ha med mer vatten.. Men så mycket kunde den väl inte läcka? Eller.. ?

Well... Hur skulle det gå?

Stannar till för att köpa en blomma och det finns fortfarande kylarvatten efter påfyllning. Jag tänkte att det går nog..

Kunde notera att det droppade under bilen. Vad göra? Vi ville ju åka till liksom. Styvfarsan trodde det skulle gå bra bara vi fyllde på vätska och hålla koll på motortemperaturen..

Bilen kändes i alla bra att köra, även om jag anade en viss glykollukt i ventilationssystemet..

To be continued...