Författareföreningar, lära sig hur man skriver?

Idag har jag googlat runt lite runt skrivande. Jag skulle ju vilja testa att göra lite nya bekantskaper med folk som gillar att skriva/läsa. Det här med ”författeri” är ju dock minst sagt stort. Det finns allt från romanförfattare till folk som tävlar i poesi och liknande. Själv är jag väl rätt enkelspårig och gillar ”bra berättelser”, berättelser som beskriver (för mig) intressanta människor. Livserfarenheter, värdefull visdom mm. Så vad har jag hittat så här långt?

-Jo det finns en författarförening som heter Arospennor (här i krokarna). Deras hemsida (http://www.arospennor.org/) verkar inte fungera (när detta skrivs), men jag hittade lite info på Facebook. Dom verkar vara runt 60 medlemmar.

Sen finns det skrivarcirklar på ABF. Dom är säkert bra. Det låter som man ska utvärdera varandras texter osv. Problemet med mig är att jag har svårt att ta till mig information från folk som jag inte vet något om. Tankar såsom ”vad har denna person för kvalifikationer för att bedöma detta?” kommer osv. Jag tycker att det är en befogad tanke, för många gånger har ju folk verkligen inte någon djupare kunskap och ändå så ”bjussar” man (snällt?) på sina åsikter om ditt och datt. Get the picture? Åsikter är det liksom ingen brist på. Frågan är vad det är för kvalité på åsikterna. Allt hänger ju på individerna och deras kunkapsnivå.

Problemet är dock att jag VERKLIGEN behöver utvecklas i mitt skrivande. Och om jag vet hur man skriver intressanta texter så är det ju en hjälp på vägen. Jag behöver också utveckla mitt begränsade ordförråd. Ord är viktigt, men samtidigt vill jag inte slänga mig med svåra ord för konstens skull.

Egot säger till mig att ”det där är inget för dig”. Förändringar tycker inte mitt ego om nämligen. ”Det är bra som är”. Egot boostar mina tankar om mig själv. ”Du klarar dig utan dom där poeterna”. Mitt Ego vill alltid klara sig själv. ”Ensam är stark” och alla de där villfarelserna.

Jag har som dom flesta en drös med överflödiga fördomar vad gäller texter. Mina tankar snurrar kring att människorna som är med i Arospennor, ”det är säkert ena djupa rackare”, poesi och annat ”flum”. ”För mycket teori kanske”.

Poesi är något som jag helt enkelt saknar kunskap om (jag är helt enkelt inte redo för det). Och det man inte förstår är det lätt att fördöma. Låt mig börja med att berätta att jag verkligen gillar att läsa, jag läser rätt mycket böcker, mest biografier och ”självhjälpsböcker”. OM jag ska tycka till så finns det många brister i en del böcker. Är böckerna inte tillräckligt konkreta så läser jag bara max 50 sidor i dem. Eller snarare sagt, författarna/förlaget har inte orkat rensa ut onödig information. Ungefär som nu när jag skriver. Jag ”orkar” inte rensa mitt pladdrande här (som jag vet är av låg kvalité, don tremind me! =) ). Jag låter i princip bara tankarna flöda. Det är inga djupare insikter jag bjuder på (om man säger så). Bra texter kräver väldigt mycket arbete.

Vad mer? Jag har även testat på och gå någon litteraturkurs på högskolan, men tyckte inte det var något för mig. I en kurs skulle vi bland annat läsa Frankenstein (skriven av Mary Wollstonecraft Shelley) och sen beskriva författarinnans sätt att skriva. En klassiker som skulle dissekeras helt enkelt. Eftersom skrivande och läsande (enligt min åsikt) är väldigt godtyckligt efter vad man gillar så kan det vara svårt relatera till vad som är bra eller dåligt. Boken Frankenstein fångade inte mig, så den blev inte ens färdigläst.. Men för att lyfta fram något jag gillar: Ta Millenium-serien som exempel, skriven av avlidne Stieg Larsson. För mig är dessa böcker väldigt lättlästa och underhållande. Jag förstår varför böckerna säljer som smör. Det är en intressant berättelse som innehåller allt en underhållande bok ska. Men frågan är för vem man skriver? Skriver man för massorna eller för någon mer specialiserad läsekrets?