Old school amps

Varning Prylvarningsinlägg!

Vi försöker bjuda på diverse ämnen här på bloggen och den här gången handlar det om bilstereo. The things I do for you. ;-)

I veckan som gick väcktes mitt prylbegär till liv igen. Ni vet det där suget efter vissa saker. Varför? Jo låte mig berättaDet kom nämligen en kille till mitt lönearbete som skulle kontrollera våra elkopplingar, alltså för att se om det var varmgång någonstans och det således finns en risk för brand eller liknande. Detta görs med en värmekamera som ser "värme".
Nåväl.. Nu var det inte detta jag tänkte berätta om utan hur det visade sig att JL hade samma intresse som jag en gång i tiden hade. Något så obskyrt och konstigt som billjud. Say what?! Yes.. När jag var 18 år tyckte jag det här med bra billjud var skithäftigt. Och det höll i sig några år. Jag verkligen njöt av att höra på bra musik när den spelades av bra anläggningar. Ljudkvalite vas da shit helt enkelt. I min kompiskrets var även intresset för billjud stort och vi använde våra mediokra löner för att konsumera bilstereogrejer och bilprylar helt enkelt. Nu visade det sig dessutom att den här killen tydligen hade varit på samma billjudstävlingar som en annan gick på. Världen är liten ibland.
Han hade respekt för mitt Soundstream Reference 300 steg och han uppskattade ljudet i DLS SA50 precis som jag. Jag hade ju tankar på att även tävla med min Opel Kadett GSI 16V, men kom aldrig riktigt till skott med att bygga något som skulle haft en chans i tävlingarna. JL var dessutom domare och betydligt kunnigare än mig. Otroligt kunnig inom ljud och stereoprylar helt enkelt. Vi började förstås prata gamla bilstereominnen och mindes båda att det var en väldigt kul tid med mycken galenskap. Allt från lustiga själar som spelade så högt man absolut kunde till bilar som satsade på extrem välljud. Bilstereo var på den tiden stort och något som hörde till bilintresset för många. Bara det att det fanns tre stycken bilstereotidningar samtidigt säger väl något om hypen. Bilstereotidningen, Car audio och den tredje minns jag inte. Självklart köpte man alla tidningar och lusläste så gott man kunde. På den tiden fanns inget Internet utan det var hörsägen och tidningar som gällde i jakten på ny och bättre kunskap.

Hur som helst för en gammal samlare som jag så kan ni kan förstå att mitt gamla jag väcktes på liv på nytt när jag hittade en människa som fortfarande har intresse och som hade ungefär samma uppfattning som jag om vilka prylar som lät bäst etc. Han visade sig samla på gamla "old school" förstärkare dessutom! Vi gick igång och mindes olika människor och deras bilar samt anläggningar. Mkt kul! Och vet ni?! Nästa dag hade han släpat med sig lite slutsteg till jobbet, han visade även upp några riktigt fina högtalare från Audioson som var väldigt välgjorda. Tyvärr saknar jag bilder på högtalarna, men tog några på de tre stegen som JL släpat med.

JL bekräftade också att dagens bilstereoprylar var bara skit jämfört med det som såldes i mitten av 90-talet. Vilket jag anade efter att ha känt på några apparater på Mediamarkt för något år sedan. Så det är alltså old school ampar som gällde fortfarande om man ville ha bra ljud menade han på.

Detta steg var väldigt vanlig ett år hos bilar som tävlade i billjud. Coustic var lite billigare. Vill minnas de kom från USA, men hade duktiga svenskar inblandade i dess framgång också. Jag hade ett delningsfilter, 2 st 10 tummare och ett 6,5 tums framregister i början innan jag köpte bättre grejer.

Något år var det McIntosh som gällde. Unden den blåa plattan finns plats för delningsfilter mm. Ett riktigt highend-steg som kostade skjortan vid den tiden. Över 11 papp fick man ge på nittiotalet för ett sådant här steg. Synd att skicket var lite slitet.

Coustic och Proton på samma bild.

Här en doldis som JL pratade sig varm för. Proton 250. Riktigt gammal förstärkare med äldre kretskortsdesign men som fortfarande låter väldigt väldigt bra enligt JL. Det sägs att det här är "NAD för din bil". NAD ville inte göra bilstereogrejer, men deras ingenjörer användes för konstruktionen av detta steg, ja något sådant.

Jag började nästan omgående ångra att jag sålde iväg mitt Soundstream Reference 300 steg. Köparen fick alltså orginalkartong dessutom, hur många sådana finns det kvar? Säljare fick det billigt skulle de visa sig. Well man ska inte ångra sig, men det var nära efter att JL också lovprisade steget. Han har dömt många ljudbilar som haft soundstream i sig.

Här kopplad till en mobiltelefon för ett sista intryck.

Kolla skicket, svårt att hitta fräschare. Jag har alltid varit rädd om steget.

"Branchreferensen" Det säger väl en del om att det här steget hade ett väldigt musikaliskt intryck.

Detta var det hela. Hejdå!