Sokrates sägs ha en unik plats i historien om ”lycka”. Detta eftersom han till synes är den första kända människan (typ) i västvärlden som hävdat att lycka faktiskt kan erhållas genom mänskliga ansträngningar.
Han föddes i Aten, Grekland ca 469 år före Kristus födelse, och som de flesta forntida folk, hade grekerna en ganska pessimistisk syn på människans existens. Lyckan ansågs vara en sällsynt företeelse och reserverad bara för dem som av gudarna av någon anledning skulle gynnas. Tanken att man kunde åstadkomma lycka för sig själv ansågs vara någon slags "högmod" och "högfärd". Livets lott var typ bestämt av gudarna. Att tro att lycka var något man själv åstadkom sågs som en form av överansträngd stolthet, som skulle mötas med hårda straff.
“The reasonable man adapts himself to the world; the unreasonable one persists in trying to adapt the world to himself. Therefore, all progress depends on the unreasonable man.” - George Bernard Shaw, en irländsk dramatiker, som fick Nobelpriset i litteratur 1925. (1856 - 1950)Sokrates vågade alltså gå emot strömmen och hävdade att nyckeln till lycka, var att vända bort uppmärksamheten från kroppen och rikta den gentemot själen. Självkännedom, introspektion och inre reflektion. På så sätt lära oss att harmonisera med våra önskningar och på något vis lugna sinnet och uppnå något som liknar ett spirituellt/gudomligt tillstånd av lugn.
Ett moraliskt liv är att föredra framför en omoralisk liv, främst eftersom det leder till ett bättre och lyckligare liv. Sokrates bidrog således till början av västerländsk filosofi. Sokrates är kanske främst känd för sin "sokratiska metod" som bestod i att ställa frågor som ledde fram till att motdebattörer själva sa det som han ville lyfta fram. Detta avväpnade effektivt egot hos motspelaren och fick folk att låta smartare än de var..
Mycket av det som vi tar för givet idag startade alltså någonstans där bland filosoferna och deras sätt att ifrågasätta gällande normer och dogma. Idag är det många som ifrågasätter också, men som tyvärr är ute och cyklar vad gäller moral, dygd mm. (Yupp, så är det ;-)) Sokrates bidrog istället till att civilisera samhället och att lycka är kopplat till andra begrepp som dygd, rättvisa och den ultimata innebörden av människans existens.
Väldigt förenklat var hans argument något i stil med:
Förnuft = Dygd = Lycka
Förnuft = kraften i sinnet att tänka, förstå och forma omdöme genom en process av logik.
Dygd = beteende och agerande som visar på hög moral nivå.
Lycka = tillståndet av att vara lycklig.
