Lite kort om min dator och Internet historia, från minnet, med en och annan
avstickare..
Jag ska försöka hålla det kort, för det här är ett ämne jag
lätt tappar tråden i.. Bear with me..
Jag tror jag testade Internet för första gången någon gång
typ 1995, kanske på ett biblioteket eller något sådant, jag minns inte riktigt.
Jag tyckte inte det var något speciellt om jag ska vara ärlig. Okey att det kanske gick att skicka textbrev på något sätt, men det var inte det första jag testade, och visste knappt om om jag ska vara ärlig. Nog hade man kanske hört att Carl Bildt hade mailat någon höjdare via "nätet", men så mycket mer var det inte..
Datorer på den tiden
var svindyra och jag hade absolut ingen tillgång till en egen där hemma. Min enda ”datorerfarenhet”
bestod av ”videospel” och en Commendore 64 i barndomen. Minns även de tråkiga ABC-80 lektionerna som vi hade i skolan, som jag inte fatta så mycket av..Vi satt typ och skrev av någon program och sen fick vi se en kula röra sig på skärmen typ.. Och ja just ja, spela "Track and Field" på min styvpappas "bärbara" shabrak (typ 20 kg) som han låna hem från sitt jobb någon gång då och då.
 |
IBM 5155 "Bärbara" PC. Spelade Track and Field så fingrarna nästan blödde :) En sådan här lånade min styvpappa F hem vid ett par tillfällen. Minns att man sprang med typ två tangenter och sen hoppa man höjdhopp och liknande med streckgubbar. Tröttnade rätt snabbt på den här typen av spel. Programmen låg på stora 5,25 tums disketter. Internet var inget jag eller någon annan i min omgivning kände till vid den här tiden.
Bilden från: http://www.abc80.net/old/ver1/gallery.html |
Runt 1995 hade jag precis
gjort färdigt lumpen, och lyckats fått tillbaka ett kontrakt på ett jobb jag
hade innan militärtjänstgöringen. Jag hade belånat mig för att köpa en relativt snabb
bil (Opel Kadett GSI16) till 16,75 % ränta och jag var väldigt sugen på att jaga pengar och börja försöka nå samhällets förväntningar över att vara lyckad. Fin bil, fint boende, fin tjej osv.
Hur som
haver var mitt lagerjobb ett riktigt hårt fysiskt jobb (ackord) och jag slet
som ett djur för att tjäna bra med dineros.. Jag var en av dem som hade bäst ackord
(ju mer jag jobbade desto mer betalt), jag skippade de flesta raster utom
lunchen (då vi inte fick jobba). Jag vantrivdes, och jag var helt slut om
kvällarna, men tjänade pengar, kunde betala räkningarna, kunde plöja ner massor
med pengar på diverse prylar, bland annat bilen, bilstereo, fälgar osv.
Nåja... efter ett tag lärde jag mig att det fanns ett ”skyddsnät” i form av
a-kassa, och att jag tydligen klarade kraven för att få den här "A-kassan". Det gick alltså upp för
mig att det gick att få nästan 80 procent utav min lön utan att jobba. Det lät
för bra för att vara sant! Få betalt utan att jobba?! Det måste jag testa! Jag
tänkte inte så långt fram på den tiden, tog dagen som den kom, jag hade självförtroende att
jag kunde fixa jobb om jag verkligen behövde.. Jag var sådär härligt ung och
naiv kan man säga. Och jag var såå trött på att jobba, en ryggmuskel hade
dessutom tidigare ”gått av”, och jag förstod att jag behövde plugga eller ”göra
nått” annat för att förbättra mitt liv, att jobba på ett lager hela mitt liv såg jag inte som någon vidare framtid.
.
Nåväl, jag slutade mitt lagerjobb och
började ”stämpla” istället. Det funkade, jag fick pengar utan att jobba, whow
liksom! Detta var en mycket behaglig tillvaro än att slita på ett lagerjobb, och jag blev strax skickad på
någon ”arbetsmarknadsåtgärd” som kallades för ”Datorteket”. Här kom jag i kontakt
med typ 486:or (pc-datorer) och det visade sig att jag tyckte det här med datorer var rätt kul. Det var en slapp tillvaro, ett och annat studiebesök på någon arbetsplats annars satt vi av dagarna där på
Datorteket, spelade Simcity 2000 (bygga upp en stad/samhälle) och gjorde en och annan övning då och då. Här fick
vi tillgång till Internet också. Minns jag rätt fanns aftonbladet.se att kolla
på, deras chatt som säkert folk kommer ihåg osv.. Någon som minns den, hahah? Det ena konstiga inläggen efter de andra. :-)
På den tiden sades de av alla äldre att Internet var så farligt och vi verkligen skulle passa oss för att säga vem vi var. "Låt ingen ta kontakt med dig!" "Det finns så mycket konstiga människor på Internet.."
Det fanns helt klart en ÖVERREKLAMERAD rädsla för det där "farliga Internet", det okända, haha. Idag fläker folk gladeligen ut sina liv på nätet och verkar överleva.. Men så är livet, folk är skeptiska till saker de inte förstår eller ännu icke har hajat..
Mina hemsidor
I övrigt hittade jag inte på så mycket intressant på nätet, men förstod att det
gick att lägga upp bilder och text och lite ”datafiler” där. HTML skulle man visst använda. Något som betyder Hyper Text låter ju häftigt, right? Hastigheten var i
jämförelse med dagens över 100 mbit minst sagt slö, heheh.. Hemsidorna var
inte så avancerade, för om var de för avancerade så var det ingen som orkade vänta
på att ladda dem. Hemsidor optimerades verkligen mer på den tiden för att bli små i storlek. Att göra animerade gifbilder var knappt att tänka på.
Kort och gott så var Internet inte så mycket att hänga i julgran på den tiden,
men det hade helt klart börjat växa. Det vara datanördarna som skapade och grejade. Alla försökte förstå hur det fungera, webbläsaren Netscape var det som gällde etc.. Något senare kom Internet Explorer och började konkurrera.
Back on track: Några månader senare hittade jag en 1-årig utbildning i Data/Video
kommunikation som jag bestämde mig för att gå. Kör ba, kör. Här utvecklades mina
datorkunskaper igen, de andra eleverna var mycket mer vana med datorer än vad
jag var, men jag lärde mig snart att köra ikapp deras kunskaper, speciellt när
jag hade råd att köpa en alldeles egen dator, en Pentium 133 Mhz. (minns inte om jag köpte den innan skolan började, men minns att jag köpte VÄLDIGT dyrt extraminne till den.. En riktig
topp of the line pc..). Under den här tiden gjorde jag min första hemsida via att följa någon HTMLguide på nätet..
Passagen.se och Torget.se erbjöd gratis hemsida så där fick det bli. Idag verkar är allt det där nerlagt, jag hittar inte min gamla webbsidor längre..
Alltså 1996
hade jag mina första hemsidor på nätet, coolt va?!. Där la jag upp lite bilder på projekt som jag
gjort i utbildningen. I något slags försök att marknadsföra mig för ev.
arbetsgivare. I övrigt hade jag ingen aning om vad jag skulle skriva om på mina hemsidor. :-)
Genom åren har det blivit en drös med egna hemsidor och jag har
även under ca 5 år jobbat med ”Intranät och Internet och mailservrar”.
Mestadels med Domino som mail & webserver, men även några andra
webbtekniker. Vi hade även samlingsplatsen för redaktionen till en vindsurfingtidning
på mitt jobbs webbserver (IT-konsult). Minns att en av kontorscheferna inte blev glad att få reda på det. "Men det kan kan ju komma virus".. typ..
Nu ligger mina bloggar på Blogger. Varför valde jag då blogger
och inte Wordpress kanske någon undrar? Jo, mest för att det är Google som ligger bakom. Behöver jag säga mer?
Teknikens framsteger har gjort att idag kan alla blogga, just för att det är så enkelt och det kräver inte längre en massa tekniskt kunnande. Ja, idag är det så ENKELT att driva bloggar jämför med hur
det var förut. Du slipper hålla och på och lägga massa tid på det tekniska utan
kan fokusera mer på innehållet, win-win. Det har blivit enklare och så mycket
bättre! Flera funktioner är integrerade, tidigare fick man själv hålla på och "mixtra" med funktionerna, eller använda diverse skript hit och dit. Låtsas som att man var en "hejare" på javascript mm..Visst kan man
pilla lite med tekniken idag också om man vill, jag förnekar inte det.
”Jag skulle känna mig ganska misslyckad om jag kände att jag
behövde skriva om mitt liv på nätet.”
Så sa en f.d arbetskollega för något år sedan när vi vid
någon fika kom in på att prata om bloggar. Personen i fråga känner inte till
att jag bloggar. Vilket jag förövrigt inte berättat för någon jag känner. Det
här är en liten "lowkey" blogg således.. :-)
Visst finns det fortfarande en och annan som har bilden av
den där ytliga människan som i någon slags narcissistisk egenskap måste fota
och lägga ut allt för allmänhetens kännedom, försöka göra sitt liv intressant
etc. Men det är ofta en person som inte förstår att det finns faktiskt kvalitet
i vissa bloggar. Och alla måste vi börja någonstans. Det är som en mental
utveckling att inse även detta.
Jag kan också erkänna..
För kanske 10 år sedan, typ 2005 tyckte jag bloggar vara
Internets skräpkorg. Det var ungefär då wordpress och blogger med flera började
ta mark. Alltfler ”klåpare” och bloggare började dyka upp. Alltmer ”tyckande”
började ”smeta” ner nätet. Jag hade också den där bilden av ”modebloggar” där
ytlighet, skvaller och annan smörja premierades. Där det gällde att ständigt försöka komma
med något nytt sensationellt. Men såklart, även dessa har sin publik.
Den främsta orsaken till att jag var negativ till bloggar
var att när jag sökte hos någon sökmotor så hamnade jag ofta hos någon blogg
som inte alls gav någon vettig information om saken jag sökte, utan det som jag
sökt på bara nämndes i förbifarten liksom. Därför tyckte jag (tidigare) att
bloggar stod för skräp. Jag såg bloggar som cybernätets sorl av icke värde.
Men som alltid har en åsikt en tendens att ändras med tiden,
right? Få saker är statiska, rätt? Nu är min åsikt en helt annan. Jag uppskattar
verkligen bloggar nu förtiden! För att inte tala om podcasts och videoklipp! Tack Youtube och Vimeo som gjort det gratis att lägga upp material. Kvalitén
har höjts betydligt. Människor har blivit mycket mer professionella än de var
för 10 år sedan.. Det är betydligt högre konkurrens osv. Marknaden har mognat
osv.
Och även om den här bloggen som jag pladdrar i inte dryper
av hög kvalité utan jag ser den mer som ett utlopp för att bli bättre på att skriva
och i någon mån utveckla mina tankar, så tror jag helt klart på konceptet.
Idag kan jag få ta del av människor som är otroligt
intelligenta och som delar av sig av sina tankar och jag tacksamt kan få sitta
lite på deras axlar och få en större förståelse för nya koncept och tankar.
Internet är sannerligen fantastiskt!
Återigen tack till alla er som jobbat hårt för att göra detta möjligt!!! Mitt ödmjukaste tack.
