Göra mig av med allt ”onödigt”. Just nu håller jag på och rensar/flyttar över prylar från en relativt nyinhandlad bokhylla (Bestå från Ikea). När den inhandlades var jag fortfarande inne på att göra ett snyggt hem. Jodå, trots att jag är en aspirerande minimalist så är jag fortfarande svag för vackra ting (och brottas forfarande då och då med mitt ”gamla” jag, som gillar prylar). Bokhyllan är snygg (blank tjusig pianolack), men är ”onödig” just nu. Bokhyllan fyllde sin funktion när den införskaffades, just av skäl att kunna ”gömma” undan (massor av) prylar i den. (det går att stänga alla hyllor med en dörr och gömma oredan).
Just nu känner jag en väldig börda utav alla prylar, precis som jag känt sista åren. Jag kan inte riktigt förklara varför, men det måste vara mitt undermedvetna som ger denna börda. Börda + reflektion = progression. Förändring är jobbigt för vissa delar av hjärnan. Dom onödiga prylarna måste bort helt enkelt, så är det bara. Det är ganska anmärkningsvärt vad nya insikter kan göra. ALLA prylar ska dock inte bort. Jag behåller ca 20 procent. Paretoregeln 20/80. Framförallt prylar jag faktiskt använder och som behövs i mina ”projekt”.
Jag har många gånger tänkt tillbaka på hur det var när man flyttade hemifrån i 19 årsåldern. Det lustiga är att jag redan DÅ hade vad jag IDAG suktar efter. Dvs. en lägenhet som var ganska tom på prylar. På den tiden suktade jag tvärtemot efter mer prylar.. Jag trodde det kanske skulle ge mer lycka, kanske göra att andra accepterade/tyckte om mig bättre eller något i den stilen (villfarelser helt enkelt, (tack Q)). Påverkad av olika intryck (reklam mm) om var lyckan troddes finnas.. Som vi alla vet… det handlar mycket om yta, prylar, intryck och utseende i dagens förvirrade värld.
Tänk hur man kan förändra sig och att man först måste komma till en nivå innan man begriper att man faktiskt hade det bättre i all enkelhet. Att sen många människor inte förstår och tycker man är konstig som går på minimaliststigen, försöker jag ”skita” i. Jag tillhörde själv denna grupp en stor del av mitt liv.
Varför / Huvudsyfte?
Jag vill ha mer fokus (mindre distraktioner), känna mig mer fri, lättare kunna "dra upp ankaret" och ge mig ut på nya äventyr, kunna lönearbeta mindre, jobba mer med egna meningsfulla projekt Långsiktigt mål är ju att slippa behöva gå till ett frustrerande ställe där man blir dränerad på mental energi..
--- --
Några sista ord.. Och något jag själv ofta glömmer:
"The world is a playground, my work is a game, and life is a ride." - Tim Ferriss
Det är lätt att stressa runt, vara förvirrad / vilsen och glömma att ha det enkelt och kul!! Det finns oändligt med möjligheter där ute! Unna dig några timmar skoj i helgen, det ska jag försöka göra! Lev i nuet och grubbla inte på morgondagens bekymmer (men fly för den skull inte bekymmer, ta tag i dem direkt).
Q här: Saknar ofta min första lägenhet på runt 30 kvadrat ( Varför bodde jag inte i den längre? Bråttom, bråttom, större, mer, alla andra har ju...etc) Håller med dig om att allt fanns ju där redan...(Apropå ingenting...köpte min kära stereo då, att lyssna på musik var i centrum då som nu...Soundtrack Of Our Lives får den gråaste dag att bli munter, ENERGI i all sin glans för mej, jaa..perfekt inledning på helgen ..och musik är ju helt i linje med ett enkelt leverne dessutom..yess yess...)
SvaraRaderaJag drog mig undan här ett tag.... egen tid! ...även fast jag "bara" skriver, extremt introvert va eller?...Ja jag är nog sannerligen en UDDA figur, jag vet... Men det finns inga regler va, för hur man ska va, så jag fortsätter som ingenting...Jag tar fasta på dina fyra sista rader och tar fram min bekymmerslösa sida, låter mig inspireras och önskar dig en rolig helg! = )
När jag läser det du skrivit här får jag en känsla av tyngd. Kära nån, ut med skräpet (om det nu är skräp) eller sälj prylarna ögona böj!
SvaraRaderaHar du en bok där du skriver upp allt som lämnar hemmet? Kan vara en idé. Jag skriver upp datum och grejerna och gör pinne i hörnet för varje pryl. Det blir kul att se hur pinnarna blir fler och fler. Har själv gjort mig av med 55 saker sedan nyår. Förra året blev det 208 saker och 17 kg pappersskräp. Sakta men säkert går det framåt. Blir stolt över mig själv och det är kul! :)
Läste förresten boken du tipsade om. Intressant och hög igenkänningsfaktor!
/Eva
@Q
SvaraRaderaJa eller hur!! Jakten på ”mer” började tidigt! Never pleased var det tidigare signumet. För att inte tala om andras råd om att man borde flytta till större.. Ovärderliga råd – NOT! Aldrig har man väl fått rådet att flytta till något mindre, skumt.
Japp, allt fanns redan där, men kände väl trycket att man skulle ju göra som alla andra. Känner trycket och normen knacka på axeln än i dag.
- "Hallå, ska du inte ta och bli normal?!"
Who knows, en dag kanske. :)
Att prata boende och andra prylar är en del av det sociala pratet, hänger man inte med känner man sig utanför. Det var det här med att tillhöra stammen och inte sticka ut för mycket :) Vara som alla andra.
Jaah. Stereo och musik talar direkt till ens känsloliv, och det är lätt att anpassa musiken till den känsla man vill känna. Musiken påverkar ens känslor. Jag har haft ett tidigare hifi-intresse, men jag har ju sålt iväg alla prylar. Numera är det bara mobilen, hörlurar eller och ett par klena datorhögtalare som får spela musik / ljudböcker. Det ger såklart inte samma känsla som en välljudande stereo, men jag är nöjd ändå :) Hörde du, jag är nöjd, det räcker. *stolt över mig själv*
Jamen, visst är det skönt med egen tid! I need it alot. Tid för reflektion och mindre intryck. Hitta sin inre röst.
Nej, tror inte att det finns några regler för hur man ska vara :) Finns bara biologi, sociala konstruktioner och ens egna samvete. Udda är intressant.
Jag önskar dig detsamma Q, själv har jag gått och fått halsont/förkylning :/
@Eva
SvaraRaderaHmm min analytiska sida kommer fram..:) . Kan det vara så att Eva är en ingenjör, heheh? Du kom med en lösning där, right? ”Problemlösare”
App, app (förmanande)… Vill bara försynt påpeka.. Obs jag vill ha lite empati och förståelse nu,.. inte en lösning ;)
Men ändå så kommer här ett försök till försvar ..
Jaaaoooo, jooo det finns lite tyngd vissa dagar. Kan väl inte säga att det är mitt livs höjdpunkt… Men det går ju åtminstone åt rätt håll, right? Små små ministeg. Tipp, tapp tripp. Så tillsvidare slänger jag mig med klyschan ”En elefant käkas juh inte i en tugga”, huh?
Jo, skulle lätt kunna ta och åka iväg med ”skiten” till återbruket. Skulle nog göra det om jag inte vore så girig. Plus att det är ångestladdat att lägga ner intressen som jag lagt mycket tid på.. Försöker sälja saker först. Är tex Bestå bokhyllan inte såld till sommaren, åkar jag till en auktionsbyrå med den. Den är iaf utlagt på min tillsalu site, alltid något.
….Jag är samtidigt lite rädd för vad jag håller på med. (allt rensande alltså) Am I going crazy? Är det här med att rensa ut bara ett ”intresse” i mängden. Något mål jag satt upp (jag är rätt bra på det här med att uppnå mål) och när jag uppfyllt målet.. så faller jag tillbaka.. börjar om igen. Jag har gjort så tidigare i mitt liv. Avslutat intressen som jag sedan börjat med igen = skaffa prylar igen.
Javet, det låter mest som ursäkter (och är väl egentligen de kanske). Men jag TROR det måste få ta sin tid. De SKA vara jobbigt! Jag vill inte undkomma reflektion och lärande.
Jag tror att man lär sig mest när det är ”jobbigt”. Jag tror (numera) inte riktigt på att fly från jobbiga känslor, det ska vara lite ”pain”. Lite tyngd/börda behövs tillsammans med reflektion för att att man ska lära sig något. Annars gör man bara om samma misstag igen (onödigt, för att inte tala om dumt).
Men självklart är det så att om jag visste att jag skulle dö om ett halvår så skulle det blir mer action.. Fast då skulle jag nog bara skita i rensning och göra annat.
- Nej jag har ingen bok där jag skriver upp allt som lämnar hemmet. Jag har ju dock min lilla levafri site där jag håller någorlunda koll på det genom ”In & Ut”. Det blir inte lika översiktligt som ditt förslag. Jag har gjort ett försök till en lista i Excel där jag knappat in saker jag vill göra mig av med, och ser nu tydliga framsteg, men har tappat orken (läs ej prioriterat) att fylla i allt på senare tid (läs typ ett år).
Tackar dock för tipset! Jag brukar däremot skriva ”att rensa listor” när jag får lite tid över. Då blir jag mer tvungen att kasta för att få bocka av punkten på listan. Funkar rätt bra.
Bra rensat måste jag säga! Ja, vi ska vara stolta!! :)
Vad är skälen till att du rensar?
Boken: Jaha, du har redan läst den? Jag har väl kanske kommit hundra sidor eller något. Tycker också igenkänningsfaktorn är stor.:) Så det måste ligga lite sanningen i den. Har på sistone blivit ”tvungen” att läsa ”Den Kvinnliga hjärnan” av Louann Brizendine. Då det är sista dagen jag får låna den. Verkar nästan som alla böcker jag nämner här blir bokade så jag inte kan förlänga lånet.. hmm.. Den boken skapar också en större förståelse för det andra könet. Är dock inte lika rolig som tidigare nämnd bok (den som du läst).
Jag är ingalunda någon ingenjör men det kanske du inte trodde utan bara skojade lite. Hmm... jag är inte direkt känd för att vara så empatisk men inte heller för att komma med lösningar eller vara okänslig. Men ett är säkert; jag upplever en klar skillnad mellan de kvinnor som är typiskt kvinnliga (som beskrivs i boken) och mig själv utan att för den skull vara det minsta manlig heller. Lite beror det väl på personlighet men också på uppfostran. Inte har jag behandlats som någon prinsessa precis och jag har fått klara mig själv och bli självständig redan i unga år. Sådant formar en. En förklaring till att jag möjligen lät lite hård. Jag ber om ursäkt!
SvaraRadera:)
Skälen till att jag rensar...? Ja, det känns skönt att klargöra var mina gränser och konturer går, var jag börjar och slutar. Att ordna det yttre är definitivt ett sätt att definiera vad som hör till mitt liv idag och vad som är förflutet och ska avlägsnas, även rent handgripligen. Det är lättare att se framåt när gammalt skräp är borta. Känns också härligt att bli tydligare för mig själv vad jag faktiskt värderar högt just nu, se vad jag sparar trots allt och det blir lättare att se vad jag vill tillföra mitt liv nu och framöver.
Det finns också en annan viktigt orsak till rensningen nämligen att det är lättare att ta bort något än att lägga till. Jag menar att det i en period av avvägning, otydlighet om min fortsatta livsväg och allmän känsla av vägskäl i livet (fyller 40 inom kort), är betydligt lättare att avlägsna det jag inte vill ha än att lägga till något nytt. Jag tror helt enkelt inte att jag får klart för mig helt och hållet hur framtiden bör utformas förrän det gamla har rensats ut.
Men det är inte bara min blick som blir klarare under rensningens gång, minst lika stor betydelse har nog det faktum att jag blir mer beredd på att framtiden kan innebära förändringar som jag inte är i stånd till att ta tillvara på samma sätt eller inte alls om jag inte förberett mig innan med att ta i itu med livet nu.
/Eva
Jo, jag skojade lite, hoppas du inte tog illa upp, no worries.
SvaraRaderaUm, får man klara sig själv och bli självständig tidigt visst formar det en. Tror man blir "vuxnare"/mognare tidigare då, på gott och ont. Jag har också fått klara mig själv en del. Kanske skriver ett inlägg om min bakgrund någongång.
Nejdå, du lät inte hård, jag tyckte bara det var en "kul" passning, jag är sådan, driver lite hit och dit.. Man ska inte ta saker som jag hasplar ur mig så allvarligt. Svårt att göra sig förstådd med text ibland, du vet.
Jag har kommit lite längre i boken nu och jag känner igen mig mycket i den manliga biten och jag tycker även jag känner igen den kvinnliga utifrån erfarenheter. Boken skapar för mig en större förståelse det andra könet helt klart. Hur mycket vi "sköljts" av östrogen eller testosteron under könsutvecklingsperioden (i mammas mage) påverkar ju också (fast det kanske var en annan bok?). En rimlig förklaring i alla fall.
Intressant varför du rensar, klokt tycker jag!
Jag hoppas själv att rensandet ska ge mig mer fokus då jag har lätt för att göra annat än vad jag "borde".
Om jag i framtiden även behöver lägga mindre tid på att rensa så frigörs ännu mer tid = Bra. Har så mycket jag vill hinna med. Jag känner ju att jag redan får lite mer tid över till annat när det nu är mindre intressen och prylar som ska hinnas med, positivt. Sen tycker jag iof att det kan vara lite jobbigt att rensa också, men det går ju lättare och lättare tack och lov.
Du har ett filosofisk djup i dina skäl som jag gillar! :)
Tack för trevligt svar! Vet du, kanske tycker du nu att jag gör dig till ett objekt för min analys, men du framstår så tydligt som personlighetstyp ISTP i Myer BriggsType Indicator (MBTI) och typ 9 i Enneagrammet. Känner du till dessa personlighetstypologier? Vet ej om du är intresserad så broderar inte ut det ytterligare. Du kan ju googla på det om du blir nyfiken. Har läst en del på din blogg och ditt sätt att skriva och det intryck man får är just dessa typer. Kolla gärna om du känner igen dig. Sådant har hjälp mig att inse mina utmaningar i livet. Själv är jag typ 9 med "vinge åt typ 1 men absolut inte en ISTP. De olika systemen sammanfaller nämligen inte nödvändigtvis.
SvaraRaderaTack för bekräftelsen om "filosofiskt djup"...det är ytterst viktigt för mig att granska saker under ytan.
Lycka till med rensningen! Såg att du nyss skrivit ny lista med utrensade grejer. Borde också gå upp i förrådet då det är sportlov nu och jag är helt ledig. Förra helgen åkte två gigantiska kartonger fulla med mindre kartonger ut därifrån. De hade legat där och tagit plats i över 15 år... Oj, vad lättat man blir. :)
/Eva
Tack själv!
SvaraRaderaDet är helt okey att göra mig till objekt för analys! (så länge de inte är för mycket kritik så.. hahah - kommer du ihåg "Samma art olika världar" :-))
Jag uppskattar denna analys väldigt mycket, för det är märkligt nog ungefär vad jag också kommit fram till.
Jag har räknat ut att jag introvert, thinker och perceiver sedan tidigare, tror även sensingbiten stämmer. Men jag har inte alls studerat detta med MBTI något djupare, visste inte ens att dessa 16 typer tillhörde MBTI.
- Så No, jag vet inte så mycket om det här med personlighetstest, jag har bara hört på någon ljudbok med Brian Tracy där det var en kvinnlig föreläsare som drog igenom kombinationerna som finns. Börjar ramla ner en pollett att det finns bra "grejer" att inhämta där, så återigen tack!
En sak vet jag, jag är inte en naturlig planerare.. Jag gillar inte alls planer med deadlines. :) Stressar mig onödigt mycket. Jag förstår dock nyttan med en plan (och har faktiskt gjort flera egna planer), men jag föredrar enkla "att göra listor" som man betar av. I min värld blir man så låst av planer, men jag har förstått att en del människor verkligen går igång på planer.
Ja, jag googlade och fick en redogörese för ISTP förklarningen och jag måste säga att den pretty much spot on! Så bra analyserat måste jag säga! Visste inte att det gick att läsa ut från mitt (ogenomtänkta) pladder. :)
Enneagrammet är jag dock inte bekant med sedan tidigare (eller har glömt det) och tycker kanske att det var svårare att kategorisera in sig där. Jag vill nog plocka lite bitar från några fler än bara typ 9.
Hjälper som du säger att lättare se sina svagheter och vad man har att jobba på.
Sammanfattningsvis: ISTP + jungfru (jungfruegenskaper stämmer faktist rätt bra också) + mycket testosteron = pretty much me :-)
Jag kan inte riktigt klura ut (läs är inkompetent) vad för typ du är utifrån vad du skriver, care to tell me?
Jag har "turen" att ha väldigt bra kommenterare på den här bloggen. Du skriver mycket bra och eftertänksamt Eva, de har ju minimalisterna också märkt.
Bra jobbat! Visst är det skönt när man väl har fått iväg något och när det inte går att ångra sig! Faktiskt väldigt få saker som man saknar.
Blir dock svårare och svårare att rensa, de lättrensade sakerna har ju redan försvunnit, man får iterera sig framåt.
Vad kul att du tog det bra och du kände till det där med MBTI. Har man läst på som en galning om det är det inte alltid så svårt att se tecknen på vilken typ folk är... ;)
SvaraRaderaVem är då jag? Enligt MBTI mest troligt INFP men mycket på INTP stämmer också och även INFJ. INFP blir det nog i slutändan ändå men med svagt utvecklat F. Känner inte igen mig i beskrivningen när det kommer till det drömmande och lite känsliga och flummiga sidorna men denna typ är å andra sidan den som räknas som mest svår att förklara då det varierar kraftigt från person till person.
/Eva
Aha.. :)
SvaraRaderaJa, man kanske skulle fördjupa sig lite i det där. Om du läst som en "galning" om det måste du tycka att det är till stor nytta? Och alltså ett kunskapsområde som vore smart att för mig utveckla (menar jag).
Jag måste läsa på lite djupare vad en INFP är, men det känns redan som jag fick en klarare bild. :) hos någon sidan så klassas du som en "idealist". Duktig på att skriva osv.
Om du ska fördjupa dig i Enneagrammet eller inte är ditt val. Jag skriver aldrig med avsikt att man ska göra som jag. Det förväntar jag mig aldrig men om någon blir inspirerad av det jag skriver så är jag blir jag glad. :)
RaderaIdealist? Absolut! Duktig på att skriva...ja det har jag fått bekräftelse på ofta under livet. Ville bli författare när jag var 11 och fick då en skrivmaskin, en sådan där klassisk variant. Skrev mycket, berättelserna lästes av lärare och föräldrar. Man uppfattades väl lite annorlunda med tanke på mina dramatiska berättelser. Men har en knepig relation till skrivande, kan bli alltför perfektionistisk och självkritisk. Sådana blir istället lärare som jag så man får granska andras texter istället. Jag är gymnasielärare i svenska.
Har tänkt på en sak när jag läst inlägg och kommentarer på din blogg. Har du en frikyrklig bakgrund? Kanske udda fråga men du väljer själv om du vill svara på det.
Eva
Jag får klura lite på hur jag ska göra angående fördjupning. =)
RaderaSedär, en svenska lärare. (genast försöker jag skärpa till mig lite ;) )
Att vilja bli författare redan vid 11 års ålder det är djupt :). Spännande! Jasså du skrev dramatiska berättelser, hehe..Ja i och för sig..det gjorde jag också, men det var typ ”bron rasar”… väldigt direkt på sak, inga bländande beskrivningar (läs ytterst torftig berättelse). Minns jag rätt så gick jag under epiteten (försöker slänga mig med ett tjusigt ord) ”bron rasar” i lågstadiet, då jag gillade berättelser där en bil ofta körde utför ett stup i form av bron rasat.. Nuff said.
Apropå skrivmaskin. Skrivmaskin skriver Jan Guillou på fortfarande. Kanske skulle vara någonting för mig? Hjälpa till att hålla fokus, inge Internet etcetera.... Alla knep är bra utom de dåliga?
Aahh... Kan tänka mig att man blir petig om man jobbar med svenska.. Så är det nog om man är duktig inom ett visst gebit. Kanske finns en klar risk att man inte vill släppa ifrån sig något ”verk” som inte är av "top notch" kvalité. Dom problemen har inte jag, jag är urusel på grammatik och skriver mest på känn, trots ett något begränsat ordförråd, något jag försöker jobba på.. Jag tror jag vet (läs "har ett hum om") vad som gör en berättelse intressant, men har tyvärr inte disciplin nog att skriva så eftersom det då blir betydligt svårare att skriva (tar längre tid). Fortfarande för mycket kvantitet istället för kvalité. Hursomhelst tänker jag inte låta mig stoppas av reprimander att jag inte kan skriva.
Kan väl dock erkänna att jag gärna skulle vilja författa en bok (håller på med två varianter). Varför? Joo.. som du kanske märkt gillar jag ju böcker eftersom jag får själv sådan respekt och välvilja för de människor som skrivit en bok jag gillar! Dom lämnar liksom ett avtryck. Dom blir någon slags förebild för mig. Böcker innehåller (ibland) koncentrerad kunskap, det bästa författaren velat sammanställa, sina bästa råd etcetera. Tänk va mycket klokheter jag lärt mig tack vare böcker. Livsförändrande helt klart. En bok är ju också nu något som i bästa fall lever vidare efter författarens död och liksom kan stå på egna ben. En bok är i alla ett försök åt det hållet. Någon slags avtryck här i världen, om än litet.
Anade nästan att du var lärare.. :) (ett plus två blir tre). Tolkar jag det rätt att du inte skriver på någon bok? För kritisk mot dig själv? Lite synd kan jag tycka, ”borde” du inte använda din talang och producera en bok? Ta dig förbi den där perfektionistbarriären! Bättre halvhackat än inte hackat alls. Do it! ;)
Nix, någon frikyrklig bakgrund har jag inte. Vet knappt vad det innebär? Jag är inte kristen heller (även om jag tycker det finns en hel del bra värderingar där), snarare ligger isåfall mina sympatier mer åt Buddismhållet. Dali Lama den 14:de är en klok människa. Helt ärligt är jag för inkompetent/okunnig för att egentligen uttala mig om religioner. Det gör mig nyfiken på hur en frikyrklig person skriver? Har du själv en frikyrklig bakgrund?
Den som sat hen vat? ;)
Ja, det är bara att fortsätta på böckerna du påbörjat! Det är väl inte bråttom så det får väl ta en tid det tar. Det är inte ofta man hör om folk som verkligen på allvar har ambitionen att få till en bok. Antar att det är om något som engagerar dig och som du läst om i böcker. Personlig utveckling? Håller med dig om att det finns mycket nyttigt att lära sig i det folk skriver. Älskar själv böcker. Martin Buber är min favorit. Själv har jag dock ingen bok på gång, har inte längre några ambitioner på att skriva någon heller. Däremot skriver jag minst 500 ord varje morgon om vad som helst, en deal jag har med mig själv sedan nyår.
SvaraRaderaDu skriver en hel del som svar på det jag skrev, orkar inte kommentera allt för då skulle det bli extremt långt. Orkar inte skriva lika mycket som du! ;)
Min fråga om det där med frikyrklig bakgrund beror på vad jag läste i en kommentar av dig till Q. Det handlade om villfarelser. Tänkte att sådana tankegångar t ex "att spara sig" kan vara vanliga bland folk med sådan bakgrund. Men OK det var inte så. Själv är jag uppvuxen i en kristen familj om än det inte var det minsta extremt på något sätt. Men har varit i den miljön (och är det delvis fortfarande ibland) och känner kulturen, det speciella tänket och språket. Undantaget präster och teologer kan jag nog Bibeln bättre än 98% av Sveriges befolkning. (Det säger egentligen inte så mycket med tanke på medelsvenssons bibelkunskap!) Men det gör å andra sidan ingen kristen utan det är kärleken det kommer an på. Inte min kärlek då förstås utan den man tagit emot själv och kan kanalisera vidare. Allt annat är död religion.
När ska denna tråd ta slut nu när vi kommit in på religiösa spörsmål? ;)
/Eva
Martin Buber är nog första gången jag hör talas om. Det gör mig nyfiken på vad det de kan vara för lirare. Jag har bokat "Jag och du" nu på biblan, så får vi se :). Googlade lite på den och den verkar aningens djup, hihih. Får se vad jag tycker.
RaderaJag kommer inte ihåg riktigt vad jag skrev, men det där med att "spara sig" var väl en beskrivning på en social konstruktion? Jag gissar att det kommer från kristendomen eller andra religioner, ett försök att bygga normer och uppföranderitualer. Kanske ett försök att kontrollera de yngre och deras starka biologiska hormonflöden? Att icke lockas av frestelser osv. Det finns ju även något romantiskt och fint i det hela. Tyvärr är det sällan verkligheten är lika fin som dikten.
Eller som i vissa religioner så anses det att föräldrarna har bättre omdöme att välja partner till en osv. Det kanske kan vara svårt att göra bra ett bra långsiktigt val när man är förblindad av förälskelse? Föräldrarna vet bättre? Också en social konstruktion.
Ett försök till sociala normer som ”ledstång” att hålla sig i all vilsenhet.
Vad som är en villfarelse eller inte blir juh lite djupt egentligen. Det blir kanske upp till var och en utifrån kunskap och erfarenhet. Det finns ju för och nackdelar med allting, svårt att säga om något är rätt eller fel i dessa sammanhang. Själv vet jag inte ens om människan besitter förståelse för att begripa det heller.. Vissa saker är det nog inte meningen att vi ska förstå? Upplevd rättvisa är dock lättare att sätta fingret på. Jag vet ju att många också har bekymmer med alla val man ska göra om man får göra helt vad man vill (jag tillhör ibland denna skara). Idag kanske vi har så många möjligheter att vi har svårt att välja.. och det blir kanske inget vettigt resultat utav det.
Jag är nog i alla inne på att göra val som är bra både i första, andra och tredjehandslalternativet (längre sikt)(åtminstone intellektuellt). Att inte bara göra val som är så att säga tillfredställande kortsiktigt och sämre på långsiktigt). Ganska intellektuellt pladder, men det var dagens tankar! Kanske blev luddigt?
Ja, vem vet när tråden tar slut :)
"Vad som är en villfarelse eller inte blir juh lite djupt egentligen. Det blir kanske upp till var och en utifrån kunskap och erfarenhet. Det finns ju för och nackdelar med allting, svårt att säga om något är rätt eller fel i dessa sammanhang. Själv vet jag inte ens om människan besitter förståelse för att begripa det heller.. Vissa saker är det nog inte meningen att vi ska förstå? Upplevd rättvisa är dock lättare att sätta fingret på. Jag vet ju att många också har bekymmer med alla val man ska göra om man får göra helt vad man vill (jag tillhör ibland denna skara). Idag kanske vi har så många möjligheter att vi har svårt att välja.. och det blir kanske inget vettigt resultat utav det."
RaderaJa du...det här var intressanta fungeringar, riktigt intressant! :) Och i sista stycket så är du inne på att valen ska hålla för olika typer av testning. Det är så jag uppfattar det i alla fall. En sak som jag tänker på angående det här är vilka val som egentligen är viktiga då vi har så många val vi kan göra. Många val idag är ju frivilliga även om de framstår som tvingande för att man inte ska missa något och bli en förlorare. Om det "fria valet" kan göra en till en sådan så kan man se igenom villfarelsen. Fria val är fria om det även står en fritt att avstå från att ens behöva välja utan att konsekvenserna ska bli alltför kännbara. Talet om valfrihet är ett smart sätt att dölja det faktum att sådana val i första hand är beroende av resurser, inte minst intellektuellt och ekonomiskt, som inte alla har tillgång till. Valfrihet handlar därmed inte om frihet. Inte ens en liberalist kan på allvar påstå det. Valfrihet är den enda frihet de redan tillfångatagna känner till. Varför ger man annars barn tre valmöjligeter t ex banan, äpple eller päron så de tror att de väljer fritt när de i själva verket fråntas möjligheten att se andra möjliga val eller att avstå helt från att äta något alls just då? Det är styrning av uppmärksamheten möjliggjord av den som har makten.
Tror nog att vi människor behöver den där ledstången. Men vi går själv och vi behöver inte hålla i den hela tiden och med tiden går man alltmer stadigt på egen hand. Utan ledstången hade det aldrig gått att lära sig gå själv. Man kan vara ledstång åt andra och själv ta hjälp av andra. Den där ledstången är trots allt det som alltid finns där medan människorna dör och byts ut. Vi är begränsade i vår förmåga att leda andra, man får hänvisa till ledstången när man inte orkar bära andras tunga bördor och själv gå dit för att inte relationer totalt ska haverera när man själv är svag.
Om man idag vill definiera vad/vem ledstången som att det enbart skulle vara de sociala normer vi kommit överrens om så är stången bräcklig. Då står den bara där så länge vår sammanhållning räcker, tills våra idéer och överenskommelser tas över av andra generationer och nya tankar omkullkastar gamla värderingar.
Oj oj det blev långt och hoppas du kunde hänga med i tanekgången. Jag kan bli ganska självupptagen när jag sätter igång med en lång fundering men måste prata eller skriva den för annars är det som att tankarna inte blir medvetna ens för mig själv. Är en sådan där som tänker högt.
Och vad paff jag blev att du bokat "Jag och du". Ja inte är det den lättaste boken att börja med. Om du ger upp efter några sidor så rekommenderar jag att istället börja med "Det mellanmänskliga" eller "Dialogens väsen" (ett komplement till Jag och du, enklare!) eller "Människans väg". Dessa tre är tydliga och när man väl förstår hans tänk här så kan man läsa "Jag och du" med behållning. Tycker också att Wikipedia (den svenska) förklarar hans böcker på ett bra sätt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Martin_Buber
/Eva
[Av någon anledning finns en begränsning på 4096 tecken så det blir fler delar av denna kommentar..]
RaderaOj, vilken kommentar du drämmer till med. Djupt och välskrivet! :) Jag vill även ge dig en eloge för det fint skrivna angående ledstång. Du får mig att verkligen tänka till! = Bra!
Tack för tipset angående Buber. Jag har lånat hem två böcker, har bokat några fler. Fint utvecklat språk må jag säga. Kan förstå varför en som gillar språk gillar detta! Människans väsen är den jag börjat med. Verkar intressant!
Jag känner en förnimmelse av vad du menar i vissa sammanhang (polleten ramlar nog inte ner ändå trots att jag läst ett flertal gånger). Kanske du kan ge lite mer ingående exempel?
Jag tänkte rycka några meningar och kommentera dessa.
Eva: ”Om det "fria valet" kan göra en till en sådan så kan man se igenom villfarelsen.”
Hmm, eftersom jag inte riktigt är med i tongångarna har jag lite svårt att kommentera detta. För mig är villfarelser någon slags insikt om att det ”det där sättet” inte är speciellt hållbart om man vill uppnå si och så. Alltså det har att göra med att se igenom villfarelsen och välja ett val som är bättre främst i 2:andra hand och 3:dje hand (långsiktigt positivt) istället för 1:a hand (kortsiktigt).
(I resonemanget gällande 1:a handsval ingår det underförstått att kortsiktiga positiva val icke är bra på längre sikt.)
Ex. vara otrogen mot en person som du älskar. = kortsiktigt positivt för stunden (möjligen), dåligt på sikt. Eller att falla för frestelsen att käka ytterligare ett wienerbröd trots att läkaren kräver att du bör gå ner i vikt för att överleva (på längre sikt).
Att exempelvis inse att de djuriska instinkterna som kan komma med känslolivet är just tillfälliga känslopulser. Att kunna ta ett steg tillbaka från känslorna och betrakta sig själv. T.ex. att det är ego som är sårat nu och vill hävda sig. Att fråga sig själv mitt i de hetaste känslostormar (t.ex. i en het debatt som man inte vill ”förlora”). ”Vad är det som pågår i min kropp nu?” ”Är det de stolta egot som vill hävda sig?” ”Är min vilja att ha rätt kraftigare än sanningen?” DETTA ÄR DOCK INTE LÄTT! Viljan att ha rätt, kan tyvärr ibland vara starkare än det riktiga. Att vilja ha rätt och vinna en diskussion är nog starkt förknippat med egot..
Eva: ”Valfrihet handlar därmed inte om frihet. Inte ens en liberalist kan på allvar påstå det. Valfrihet är den enda frihet de redan tillfångatagna känner till.”
Djupt. Eva är en riktig djuping.. ;)
Graden av frihet kan alltid diskuteras. Intressant. Ska man gå riktigt djup i det här så kanske vi inte ens kan tänka helt fritt. Och som du säger, valfrihet utifrån de val som finns kan kännas som valfrihet, men är ofta högst begränsade.. Upplevd frihet kan kännas fridfullt i alla fall. Huruvida vi sen lever i sann frihet kan alltid diskuteras.
Desto mer man lär sig om hur samhället och normer är uppbyggda desto mer inser man hur icke fria vi är (även fast vi tror det). Det är inte alltid det är bra att gräva djupt, men kan hitta obehagliga ”sanningar”. "Ignorance is a bliss" ?
Del2:
RaderaReligion vs något annan livsfilosofi.
Jag har lärt mig i livet att inte lita på någon påstod ”sanning”. Observara att jag bara utgår från intellektets begränsade livsrum. Det brukar så att säga gå att peta hål på uttalade ”sanningar” bara man gräver tillräckligt djupt. Tyvärr kräver djupt grävande massor med tid (för att inte tala om bra material att gräva i). Dessa "Något" som alltid tycks vara en bristvara.
Vad gäller kristendom vet jag inte. Jag har inte grävt tillräckligt djupt själv, men blivit påverkad av andra (som verkar ha grävt). Så ta inte mitt inlägg som kritik mot just den ledstång som kristendomen står för, ok? Tror bara vi har olika utgångspunkter. Om du är helt övertygad om att du har rätt så känns detta säkert som att jag stoppar små nålar i dig. Det är inte min avsikt, bara redogöra lite andra åsikter (obs ej fakta). Det går inte att förstå allting med intellektet heller. Jag blir mer och mer övertygad om dess tillkortakommanden. Jag erkänner lätt och villigt att jag inte är tillräckligt upplyst, men mina upplevelser och erfarenhet har lett mig till det de synpunkter jag har idag. De kommer säkerligen ändras i takt med mer upplysning.=) Rom byggdes inte på en dag.. :)
Men för att diskutera lite..
Vilken grundinställning har man till livet? Anser man att man har ett eget ansvar för ”resultaten” i ens liv? Eller anser man att i slutändan är det någon annan högre makt som bestämmer ens öde? Just denna ödesnyck har jag ibland hört från vissa kristna (och andra religioner (om gud vill): ”Det var inte meningen att det skulle ske”. Kanske är det detta synsätt som inte går hand i hand med det synsätt jag har (kanske för mig ännu ej upptäckta villfarelsen). T.ex., man lägger ner sina ambitioner efter några ”misslyckanden”, och ämnar att det var inte meningen. Alltså att man har en större tilltro till just att någon osynlig drar i trådarna och styr skeendens utkomst. En större tilltro till ödets förutbestämda väg eller något sådant. Denna känsla är såklart skön och positiv, man lämnar över det slutgiltiga ansvaret för någon annan. Jag är inte riktigt bekväm med detta tankesätt.
Har man ett eget ansvar för sitt eget liv? Jag anser det. Hur dåliga förutsättningar man än har, hjälper det inte att skylla på andra. Visst är förutsättningarna olika, beroende på resurser och kunskap, vilka man umgås med, vilka egenskaper man har osv. Men det hjälper inte att inte fastna i ”drogen” självömkan, eller se sig som ett offer. Att fastna i det förflutna. Huruvida man har insikt att förstå detta anbringar en rad givna förutsättningar. Jag har ingen annan att skylla mitt liv på än mig själv. Jag tar fullt eget ansvar. Hur obehaglit det än må vara att jag styr mitt eget "skepp". Jag tror det kan finnas andra åsikter där?
Verkligen fint skrivet om den här ledstången som antagligen bidrar till ett bättre liv! Du har så rätt, människor behöver nog en ledstång för att hitta en bättre väg i dimman. Texten innehåller kärlek! Den här ledstången/rättesnöret som du skriver om, det finns väldigt många bra värderingar i just den ledstången. Det ger en gemensam värdegrund osv. Jag upplever kristna människor som överlag godhjärtade och i det stora umgås jag nog hellre med kristna än folk som inte har någon uttalad ledstång = ofta mer vilsna. Det finns dock vissa saker som jag inte ”köper” vad gäller religioner och därför är jag inne på en annan stig och söker. Rätt eller fel, who knows.
Del3:
RaderaEva: ”Men vi går själv och vi behöver inte hålla i den hela tiden och med tiden går man alltmer stadigt på egen hand.”
Menar du med det att man tar mer eget ansvar för sitt liv ju mer stadigt man går? Eller menar du att man lärt sig vart ledstången går och kan gå bredvid den, men ha den inom handgripligt räckhåll?
Eva: ”Om man idag vill definiera vad/vem ledstången som att det enbart skulle vara de sociala normer vi kommit överrens om så är stången bräcklig. Då står den bara där så länge vår sammanhållning räcker, tills våra idéer och överenskommelser tas över av andra generationer och nya tankar omkullkastar gamla värderingar.”
Återigen bra skrivet!
Ja, ledstången vore bräcklig om vi alla själv skulle skapa egna sociala normer utan någon bakomliggande gudomlig filosofi. Det vore ju svårt att få en större massa att tro på en sådan filosofi. ”Vad säger att det är rätt?” – kan jag tänka mig folk frågar sig. Detta torde innebär att jag är inne på fel spår… men… Om man är lite konspiratorisk lagd så vore det också svårt att övertyga en massa att tro på en skrift om det inte fanns någon gudomlighet bakom. Guds skepnad. Jag tror att många människor vill ha en ledstång att hålla sig, och hittar det inom någon religion. Jag vill också ha ledstångar att hålla mig i. Vilsenheten minskar. Jag har flera olika ledstänger. Plockar russina ur kakan i någon tro att det är smart.. Skillnaden är således kanske att jag försöker hitta dessa ”ledstänger” själv. Ja, detta gör mina ledstängar bräckliga, eftersom det inte finns något "större" som samlar människor runt dessa tankar. Kanske är det en insikt jag återstår att göra.
Kanske är jag inte redo. The teacher will appear when the student is ready.
Dagens tankar :)
Hoppas bara inte du tycker jag dränker dig med massa ord... hahah
Dränker mig med dina ord? Det är verkligen intressant att läsa det du skrev, har läst flera gånger nu. Känner att det dock är för mycket att svara på! Jag blir lite mållös helt enkelt! :)
SvaraRaderaMen det där om ansvar och din upplevelse om kristnas inställning till personligt ansvar och ödestron måste betyda att du på något sätt mött detta hos speciella personer för det är inte något jag skulle tänka på som vanligt även om det aboslut förekommer.
Det är mycket en mognadsfråga och en fråga om insikt och kunskap. Inom vissa delar av kristenheten i Sverige finns en stark antiintellektualism och därtill en rädsla för att bli alltför självständig för att det kan uppfattas som att göra sig oberoende av Gud vilket anses vara tecken på själviskhet, hybris och otro. Det är lätt att se igenom detta som en hårt hållen tonårings överjag som försvarar föräldrarnas ovilja att inse att barnet håller på att bli vuxet och nu kan börja forma sitt eget liv utan föräldrarnas makt över sig. Mycket i människors religiösa tro är ju bara tolkningar av helt vanliga mänskliga psykologiska mognadsprocesser men det vet man sällan och överför det till den religiösa kontext man råkar befinna sig i.
Kanske kommenterar jag mer senare. Det finns hur mycket som helst att ta upp av det du skrev...:)
Eva