Tänkte delge er några anteckningar som jag gjort. Något rörigt, men kanske bättre än ingenting? Alla citat är från Robin Sharma.
Brain tattoo:
“All change is hard at first, it’s messy in the middle, and it is gorgeous at the end”Så sant.
– Robin Sharma (14.50. Webinar Replay Automatic Fearlessness with Robin Sharma — The Robin Sharma Success System - SuperCharged Edition)
“Find your mighty WHY.”Översättning: ”Äkthet är ett recept för oräddhet och explosivt förtroende.”
“Take of the mask.”
” Science says: Authenticity is a recipe for fearlessness and explosive confidence.”
“Install the plumbing of optimism.”
För er som kanske läst mina tidigare skriverier om positivt tänkande (kanske främst bland kommentarer). Ett klargörande: Optimism är inte samma sak som positivt tänkande.. Optimism är något som ligger i framtiden, där i ligger skillnaden. Optimism handlar om framtidstro. Om att ha en ljus livssyn.
"Optimist: Someone who figures that taking a step backward after taking a step forward is not a disaster, it´s more like a Cha-Cha.” – Robert Brault
“Fear and optimism cannot live in the same room together.”Lycka är ett motgift till fruktan.
“Happiness is the antidote to fear.”
“Stop comparing yourself to others.”
Egen kommentar: Jämför dig bara med dig själv, din utveckling, ditt tidigare jag osv. Förhoppningsvis utvecklas vi och växer som människor.
“Your environment shapes your mindset.”
“Seek out discomfort and do the thing that frightens you”
“Discomfort is how you grow”
---- ----
Jag tycker alltid det är intressant att ta del av Robin Sharma ord. Kanske ni också tycker det?
"Your environment shapes your mindset" Tänkte direkt att det är det motsatta också i allra högsta grad, alltså att ens mindset skapar ens livsmiljö. Ett samspel är det förstås, kan väl få förneka.
SvaraRaderaCitatet därefter "Seek out discomfort..." Exakt det där är den värsta utmaningen och samtidigt den bästa. Hade nyligen tänkt göra en udda grej men fegade ur... Det är underligt hur säker man (jag!) kan känna sig i många lägen och hur liten man (jag!) kan bli när det läskiga ska gås igenom... :( "Discomfort" är inte direkt favoritkänslan att uppleva oavsett belöning efteråt...OAVSETT BELÖNING!!! Skulle leva delvis ett annat liv om jag inte var så rädd att framstå som osäker och svag. Knappt någon människa har sett mig i det läget.. Är därför så imponerad av din öppenhet här på bloggen (även om jag ibland kan tycka att du är för öppen men det är en annan sak.)
Och en annan sak. Det här med "gurus" eller vad man ska kalla dessa "vishetslärare". Kan ofta tänka att det är lite märkligt att svenskar och västerlänningar ibland kan bli så fästa/imponerade/begeistrade vid deras ord då prästerna i hundratas kyrkor predikar liknande saker varenda söndag...men hur ska folk veta om de inte går dit? Ännu närmare kommer man om man besöker frikyrkor men någorlunda unga predikanter, då kan skillnaderna vara svåra att märka av ibland. Visst kan det var lite skillnad på mediet/framförandet och källorna men innehållet och kontentan är inte sällan nästan identiskt. Nu kan det låta som att jag är kritisk men då är det främst mot kyrkorna och prästerna som varit dåliga på att få fram sitt budskap så att andra delvis tagit sig an "deras" område.
Har en faster som jag tar promenader med ibland. Hon är kognitiv terapeut och väldigt inne i psykologi/personmindfuness lig utveckling och andlighet (inte kristen andlighet) och hon nämner ibland kända namn, bl a Robin Sharma, Jon Kabat-Zinn och Eckhart Tolle. När hon sätter igång med prat om dem så blir jag förvånad (ja fortfarande blir jag det!). Kyrkan har ju predikat samma eller liknande saker i 2000 år! Visst finns det skillnader, främst vad gäller individfokuset numera men det är ju ett uttryck för tidsandans fokus på jaget och dess utveckling och kommer knappast att bestå.
Jim Rohn som du nämnt flera gånger har jag dock aldrig hört talas om förr. Han verkar säga en hel del klokheter! :)
Eva
Nämen se där, jag verkar återigen kommit upp med en lång text att svinga mig med. :) (3 delar)
RaderaIntressant iakttagelse du gör angående mindset! "mindset skapar ens livsmiljö". Ja, ens egna mindset ter sig ju framförallt ge möjlighet att påverka vår egna livsmiljö. Visst influerar vi andra, men jag tror samtidigt att det är svårt att ändra andra. Att ändra sig själv är ju som bekant betydligt enklare.
Samtidigt tror jag att vi människor är väldigt påverkbara av vår omgivning. Att vi influeras av den, undermedvetet. Vi vill passa in osv. Amygdalan, reptilhjärnan och allt det 'där'. Och umgås vi tillräckligt länge i en viss miljö blir vi tillslut i någon mån ett med den miljön.
Det är som att vi utifrån vår livsmiljö sätter vi vår egna begränsning. Utifrån från kunskap.
Hur det än är så ter sig så verkar det ibland som att den omgivande livsmiljön troligen är starkare än vår egna mindset. Är vi däremot medvetna om detta faktum kan vi ju ändra detta. Mycket börjar med att uppnå medvetenhet. Att se till att vår livsmiljö är i den riktning vi vill. För vi verkar ju bygga ju vårt mindset utifrån den grunden. Vi bygger alltså inte vår mindset först utan vi bygger den utifrån vår livsmiljö. Vår "output" beror alltså på vad vi matar vår hjärna med. Det är inte förrän vi stöter på en tanke eller insikt som vi värderar högt som vi kanske ändrar riktning.
Den var klurig den där. :) Vilket är starkast? Mindset eller Livsmiljö? Näh ändrar mig tror jag, håller med dig. :) Mindset torde ju vara starkare, fast det krävs nog en viss nivå av upplysning för att begripa det?
Discomfort, obehag. Ja, visst är jobbigt att utmana sig själv.
Egot vill ju helst vara där det är bekvämt och oförändrat (förutom när det lilla egot blivit sårat och kräver återupprättelse). Vår motvilja mot att sticka ut och allt det där. Att passa in inom stammen. Den där olustkänslan kan ibland vara så stark att man tycker sig känna dödsrädsla för att göra till och med rätt simpla saker. Känslan tycks bestå av fruktan och rädsla för att göra bort sig och bli utsparkad från stammen? (trots att vi inte tillhör någon stam, möjligen samhällsmedborgarstammen dåråå). Allt verkar ligga långt djupt begravt i vår evolutionära biologi. Vi hade säkert nytta av denna rädsla för ett antal tusen år sedan, då det var förödande att bli utsparkad från stammen, eller än värre dödad direkt. Då det med all säkerhet i förlängningen betydde döden att göra något som stammens ledare inte accepterade osv. Ja något i den stilen. Idag kanske denna rädsla/överlevnadsstrategi ofta snarare är en begränsning.
Men känner man inte också att ens självförtroende växer om man utsätter sig för utmaningar? Att man växer? Jo. Det brukar infinna sig en stolthet att man faktiskt vågade göra det där obehagliga.. Resultatet är inte alltid det viktigaste. Om det är ett dåligt resultat så är det bara och förfina sin teknik. På´t igen bara. Att inte ta misslyckande så allvarligt, dom är ju en del av ens utveckling. Men ja, läskigt kan det vara.
Det är viktigt att fördriva den där känslan av att inte försökt och därmed ångra sig. Slänger på dig ytterligare några citat. :)
“There are two types of pain you will go through in life, the pain of discipline and the pain of regret. Discipline weighs ounces while regret weighs tonnes.” ― Jim Rohn
“It takes courage to grow up and become who you really are.” ― E.E. Cummings
“The secret of happiness is freedom. The secret of freedom is courage.” - Thucydides
-- --
"Skulle leva delvis ett annat liv om jag inte var så rädd att framstå som osäker och svag."
Har du lust att utveckla? Du får ursäkta om jag är nyfiken. Du skrev för ett tag sen när jag kallade dig ödmjuk att det var nog inte din omgivnings intryck? Fick då intryck av att du därmed hade ett lite hårdare skal som du visar upp utåt, stämmer det?
Vad för liv skulle du delvis leva om du inte var rädd för att framstå som osäker och svag? (vet att det måste vara svårt att svara på)
2)
RaderaJa, jag kanske är för öppen, jag har faktiskt svårt att avgöra det. Men det är ju svårt att säga något utan att vara ärlig, eller? Har du lust att säga vad du tycker jag är för öppen med? Menar du att jag blir dömd utifrån vad jag skriver så det ska få konsekvenser för mitt framtida liv? Att jag inte ska få ett lönearbete i framtiden, att jag ska bli förskjuten av min omgivning? Att jag ska verka för konstig inför andra?
Angående vishetslärare. Ja, uppenbarligen tycks det som att en del av oss människor är nyfikna på filosofi och vägledning, och att det är många västerlänningar som söker råd utanför kristendomen. Kanske är det ett steg i fel riktning och förvirring, men jag tillhör i sådana fall denna förvirring.
Ja det är nog lite märkligt, speciellt om det är som du säger. :) Att det finns väldigt duktiga präster som predikar om samma sak som mina förebilder? Då jag sällan är i kyrkan kvalificerar jag mig inte riktigt att uttala mig i frågan, men som du vet vid här laget hindrar det inte mig från att delgiva mina ytliga reflektioner i ämnet, ok? :) Bear with me..
Min känsla är att präster snarare försöker vara politisk korrekta och inte ofta kommer med påståenden som kan tolkas till deras nackdel av granskande journalister mm. Man vill vara bred istället för skarp?
Vi kanske har divergerande åsikter i ämnet, men låt oss inte splittras av det, ok? Jag har också börjat förstått att du inte är den typen som till varje pris vill "vinna" en debatt. En eloge för det! Ha också i åtanke att min kompetensnivå är väldigt låg vad gäller bibeln. (whats up with all this excuses?..) :) Gotta cover my back, huh..
Det händer att jag trots allt besöker kyrkan då och då. Tex när min kusin och hennes kör har sitt fina uppträdande någon gång per år. Jag får tyvärr även besöka begravningar då och då. Dopen brukar det inte vara så djupsinniga tal på ;).
Förövrigt är jag faktiskt konfirmerad. De flesta släktingar är också kristna (om än inte så seriöst). Nu var jag ju väldigt ung när jag konfirmerades så jag inser att det inte är så mycket att bygga sitt case på, hahah.
Jag brukar ibland även diskutera med en kollega som är kristen och jag tycker inte att bibelns syn (enligt honom) är riktigt samma som mina förebilder. Även om det absolut finns många likheter. Jim Rohn var kristen även om han kallar sig amatör på bibeln, Jim tar ibland upp grejer från bibeln. Och det är ofta mycket intressant. Men nyansskillnader ter sig finnas där ändå.
Den enda sanningen är Jesus ord. Visst står det så i bibeln? Låter det inte som lite av ett sätt att fånga in folk i en tratt? Antingen är man med honom eller så står man utanför? Det finns inget annat?
Utan att låta alltför fisförnäm skulle jag gärna vilja veta vilka präster som ligger på samma nivå som mina förebilder? Saken är den att jag då skulle bli en väldigt frekvent kyrkobesökare och även gå med i Svenska kyrkan igen. :) Men vad vet jag. Kanske dom finns där? Antagligen.
Tycker till och med att det är svårt att hitta svenska "vishetslärare" som når de (enligt min ödmjuka åsikt) "storas" nivå. Så förstå att jag är väldigt kräsen.. på gott och ont.
Jag vet att det finns mycket bra i bibeln och att mycket av det som står där förmedlas även av vissa "vishetslärare". Det finns mycket bra att plocka från flera andra religioner också. Men inte heller bibeln är utopia då det tycks finnas motsägelser även där.
Uttrycket. Som man sår, får man skörda. Eller som man bäddar får man ligga. Kommer dessa uttryck från bibeln eller är det mer bondförnuft? Det torde vara ganska lätt att förstå att om man planterar frön så är chansen större till skörd än om man inga frön sätter, right?
Tror dessa ord står i bibeln:
“Do not be deceived: God is not mocked, for whatever one sows, that will he also reap. For the one who sows to his own flesh will from the flesh reap corruption, but the one who sows to the Spirit will from the Spirit reap eternal life.”
3)
Radera“I the Lord search the heart and test the mind, to give every man according to his ways, according to the fruit of his deeds.”
Det känns som att mycket framställs som att det är guds försorj som mer eller mindre styr bestämmer allting. Jag upplever inte att min verkligheten är sådan. Därför känns det för mig som att det är lite för mycket "om du inte tror på mig så hamnar du i helvetet" prat.. Tror du förstår vad jag menar?
Du vet att jag inte är kristen, så du kommer få lite mothugg här, ok? Då jag har en ganska vetenskaplig utbildningsgrund tar jag mig ofta an information på ett vetenskapligt sätt. Detta gör det aningens svårt att sitta och lyssna på prästernas "berättelser ur bibeln". Eller för den delen sjunga psalmer som hyllar gud. Förlåt, men läget skulle bli ett helt annat om jag slapp förlita mig på berättelser/hörsägelser och om något som hände för över 2000 år sedan. Tyvärr behöver jag mer i form av bevis för att tro på Jesus. Låt oss sammanfatta: Jag är en student som inte är redo helt enkelt. Kanske aldrig blir.
Förstår att man har en annan säkerhet om man faktiskt upplevt något gudomligt. Det har jag icke. På något sätt har du tagit till dig detta betydligt bättre än mig.
"Då sa jesus till judas".. "Ske guds vilja såsom bla bla". Ska jag vara ärlig så sitter jag och ifrågasätter mycket av påståenden som en gudstjänst förmedlar. Jag nästan stör mig på påståenden som förmedlas. Hur kan dom veta att det där är sant, kommer jag på mig att tänka. Ibland kan det vara något behjärtansvärt tema som gör det intressantare, men sen när pratet om gud och Jesus kommer blir jag skeptisk. Tyvärr.
Alltså jag har svårt att tro på något bara för att det finns böcker som någon skrivit ihop för länge sen. Förlåt min skeptiska syn.
Jag har tyvärr lite kritiska åsikter (obs ej fakta) om Svenska kyrkan också, då talespersonerna försöker vara så politisk korrekt att jag har svårt att följa en sådan organisation som anpassar sina åsikter utifrån gällande samhällsklimat och inte står för vad bibeln säger. Tycker med andra ord att Svenska Kyrkan talespersoner svänger som en flagga i vinden (utefter rådande samhällsklimat), populistiskt rent utav..
Ja kanske skillnaden består främst i individfokuset. Håller med! Människor tycks ha blivit mer själviska i och med oberoendet som blivit möjligt. Lite tragiskt i sig, men jag vet inte hur det ska ändras. Antagligen behövs någon kris..? För övrigt kan jag tyvärr bibeln för dåligt, men känslan jag har är att man ska hjälpa alla som behöver det osv.. Vara en godhjärtad generös individ. Det gör inget om du syndar för du kan alltid bli förlåten av gud osv.. Ja, alltså... lite den..
Din faster, intressant. Ja, helt olika är dom ju inte. Robin Sharma trycker ju mycket på att vi ska jobba hårt på att bli vårt bästa jag, att åstadkomma signifikanta saker mm. Precis som du säger, mer självfokus, även om vi i slutänden vill tjäna andra. Robin Sharma uttrycker detta så mycket tydligare än bibeln (min upplevelse, som sagt, kan bibeln för dåligt), speciellt i sina videos.
Vad tycker du om dessa personer?
Ja, jag har stor vördnad och respekt för Jim Rohn och det inflytande han haft på mig. När Jim gick bort 2009 blev det en enormt stor hyllning av den signifikans och påverkan han haft på mångas liv. Jag brukar också försöka hedra honom på något sätt varje år på årsdagen då han gick bort.
Man kan ju fråga sig varför jag tror mer på tex Jims ord än Jesus? Det har jag inget riktigt svar på. Jag har ifrågasatt mycket av Jim Rohn ord också, men ändå tillslut valt att ta till mig mycket av hans råd.
Jim säger också att den största gåvan du ge till andra är att ständigt jobba med dig själv. Det tycker jag är fint sagt och jag tror definitivt att det ligger något i detta påstående.
Trevlig midsommar och tack för din intressanta kommentar Eva! :)
Mycket intressanta saker du tar upp. Det är så mycket att jag inte orkar kommentera det skriftligt. Det skulle bli oerhört mastigt. (Det mastigaste svaret faktiskt.) Ett par kommentarer bara...
RaderaDu skrev:
"Min känsla är att präster snarare försöker vara politisk korrekta och inte ofta kommer med påståenden som kan tolkas till deras nackdel av granskande journalister mm. Man vill vara bred istället för skarp?"
Just så! Korrekt iakttagelse. Kyrkans stora bekymmer. De skarpa kommer aldrig i en position av direkt inflytande inom kyrkan så det har inte mycket att säga till om. De skarpa skulle aldrig kunna bli biskopar till exempel. Naturligtvis leder det till en förtroendekris för kyrkan men man är mer rädd att förlora de breda grupperna av medlemmar. Det skulle bidra tlll kyrkans ekonomiska undergång. Visserligen är den rik, äger massor av mark, skog, kyrkobyggnader, silver & guld men allt ska förvaltas och det kostar. Främst är det dock inte en fråga om pengar utan snarare en moralisk feghet att stå för något med risk att bli förskjuten av en sekulariserad allmänhet.
Du skrev:
"Den enda sanningen är Jesus ord. Visst står det så i bibeln? Låter det inte som lite av ett sätt att fånga in folk i en tratt? Antingen är man med honom eller så står man utanför? Det finns inget annat?"
Den enda sanningen är inte Jesu ord. (Man kan skriva Jesus ord också på tal om ditt inlägg igår om genitiv s som Anonym besvarade rätt). Det finns många andra ord som är sanningen också. Det är inte beroende vem som uttalar orden om de är sanna eller ej. Alltså står det inget om det i Bibeln att bara Jesus ord skulle vara sanningen. Eftersom sanning är starkt relaterat till objektiv verklighet så är allt sant som är baserat på verkligheten oavsett om det står om det i Bibeln eller ej. (Detta skulle utmana vissa bokstavskristna om de läste!)
Men anspråken är höga ja. Antingen är man för eller emot. Just det. Det finns inga alternativ. Om det stör någon så avslöjar man ju bara sin ovilja att ta ställning. Det svenssonaktiga att inte vilja ta ställning kan utgöra ett problem. Att förhålla sig neutral är också ett ställningstagande, inte nödvändigtvis emot men inte heller för. Detta tillstånd är väl kännetecknande för den skeptiska personligheten som är vanlig i ett sekulariserat samhälle. Man behöver inte från kyrkans sida se det som ett problem utan som en möjlighet och ett tecken på nyfikenhet och ett sökande sinne. Men ibland kan det kanske snarare bero på likgiltighet också. Det kan vara lättare att bemöta ett tydligt ställningstagande. Men till syvende och sist handlar inte det hela om en enskild persons ställlningstagande. Den idén är bara frukten av vårt samhälles individualistiska fokus där vi själva är herrar som styr vårt liv och öde genom våra tillfälliga viljor, tankar och känslor och som därför plockar från smörgåsbordet just det som passar för stunden. Det finns ingen anledning att stirra sig blind på dessa Jesus anspråk som den enda vägen till Gud. Om man inte tror det så är det ingen som tvingar någon att tro det heller. Just detta att det kan störa någon förstår jag mig inte på. Om man verkligen inte tror att Jesus är enda vägen till en sann Gudskontakt så borde man väl bara vända honom ryggen. Varför kan det ibland vara en sådan känslig fråga? Allt jag inte tror på struntar jag blankt i. Om någon annan tror på det jag uppfattar som uppblåst eller en lögn så struntar jag bara i det!
Eva
2 delar svar
Radera1)
Först en ansvarsfriskrivning! Ett tafatt försök att täcka "my back", feg som jag e. Är ju glad om jag slipper dom värsta fundamentalisterna.
OBS!! Det här inlägget är fullt av åsikter, observera bara simpla åsikter, inte fakta (utifrån min syn). Det är överhuvudtaget svårt för utomstående att få reda på sanningen. Eventuella Bagdad Bob anhängare eller Kim Jong Il fans: Jag hoppas ni ursäktar min okunskap.
--- --- ---
Konsensus på den punkten?! :) Enande, perfekt ;) För mig är det dom där "skarpa" som kan vara intressanta att lyssna på. Även om man inte håller med. Av någon anledning tycker jag "skarphet" är det som får en att tänka till och i någon mån ifrågasätta. Den där breda floskelhärvan av politisk korrekthet får jag nog av på annat håll. Jag tycker dessutom att floskelspråket är ganska ointressant och förutsägbart! Det ter sig som att det är lika överallt i hierarkiska organisationer nu för tiden, bara den (okunniga?) breda politiskt korrekta floskeltypen som verkar släppas fram. D.v.s., "Ja-sägarna" som antagligen förtrycker sina egna "skarpa" åsikter. Jag har såklart viss förståelse för att man inte vill ha "extrema" typer, men lite mer balans vore att föredra (pratar i generella termer).
Ja, typ biskoparna jag tänkte på. :)
Ja, kyrkan ter sig sitta i samma dilemma som vi andra. Behovet av pengar.. och måste därför underkuva (kompromissa) sina ideal för en bredare massa. Det kan för en utomstående tyckas aningen ryggradslöst, men tills vi hittat en väg som leder oss bort från detta beroende så får vi antagligen finna oss i det det. "Search and you will find", eller som du kanske föredrar "Seek, and you will find."
Att ställa sig ifrågasättande och skeptiskt till information kanske är en övertro på sin egna mänskliga förmåga att tolka, men det måste också utifrån vår begränsade kunskap anses sunt. Man ska komma ihåg att mänskligheten genom alla tider på många sätt försökt manipulera och polarisera sin omgivning, och det är därför är sunt att ifrågasätta.
Det går tex att ta upp exemplet med den Nordkoreanska ledaren Kim Jong Il. Denna mytomspunne stora ledare med helt utomjordiska egenskaper. Enligt tex Wikipedia påstås det från nordkoreanska medier följande: När Kim Jon Il föddes så tändes en ny stjärna och dubbla regnbågar syntes på himlen. Dessutom verkar Kim ha en naturlig fallenhet för att spela golf då det ryktas att han första gången han spelade golf satte 5 st hole-in one på raken. Kim ska inte bara varit duktig på golf, det sägs också att han var en hejare på att flyga jetplan, producera operor, och regissera filmer. Den här snubben var minst sagt mångsidig!!
För övrigt är 5 "hole-in one" bedriften ännu ej slaget av någon inom professionell golf.
Det tycks också enligt Wiki vara så att vi undermedvetet låtit oss influeras av Kims anspråkslösa klädsel. Då den sägs inspirerat omvärlden till att ta efter denna legendariska ledare.
:-) Frågan är om man inte ska börja tro/följa den här liraren? Snacka om förebild! ;-) (en smula ironi för er som har svårt att se sånt)
Eller för att dra något annat exempel som "ploppa" upp i skallen. Kommer du ihåg Bagdad Bob (Iraks informationsminister i samband med invasionen av Irak 2003) ? Denna sköna skojare som i sitt TV-tal bestämt hävdade att Irak höll på och vinna kriget och nu motade bort amerikanarna, detta trots att Bagdad stod i lågor, eller ska vi säga just intogs.. av amerikanarna. Det tycks som att kulorna ven runt tv-huset där Bob malde ut sitt budskap. Bob gjorde bara sitt jobb. Han skickade ut ett positivt budskap, som gav nytt hopp och mod att kämpa vidare! Don´t give up!
Just hans verklighetsfrämmande och bisarra kommentarer till det rådande läget har blivit klassiska.:) Hans agenda var propaganda och det fungerade säkert in i det sista.
2)
RaderaVi människor är ofta lättlurade och godtrogna, lite skepsis kan vara bra ibland. Sen behöver man inte bli en total foliehatt för det.
Det är ju lite onödigt att bli totalt paranoid, där man ser handlingar som om de har ett underliggande, falskt eller försåtligt syfte och därmed förklara omvärldens agerande med allehanda konspiratoriska sätt.
Just för att jag vet att jag är lättlurad och gärna vill tro det bästa om folk vill jag därför helst umgås med människor som har integritet och är där ord och handling är kongruenta.
Nu har vi ju kanske lärt oss att ta Internets försök till fakta med en nypa salt, för trots allt ter det sig som att det är den som "håller i pennan" som dokumenterar vad som hänt. Vilket alltså inte alltid är sanningen utan kanske färgad av diverse anledningar. Vad jag försöker säga är det kanske inte alltid är fel att ha ett utsiktstorn utifrån en aningen skeptisk sekulariserad världsbild.
Du skrev:
"Allt jag inte tror på struntar jag blankt i. Om någon annan tror på det jag uppfattar som uppblåst eller en lögn så struntar jag bara i det! "
Det var det här med det undermedvetna också. Kanske det är därför jag hellre "flyr" (undviker) vad jag uppfattar som lögner än att låta mig infiltreras av dem.
Tack också för ditt klargörande angående genitiv s. Synd att språken ska skilja sig i sina regler, trodde jag kommit på något där. ;)
Lukass bil
Hampuss moped
Man skippar s:et då namnen slutar på s?
Samspelet mellan den yttre världen och ditt eget inre verkar ofta vara fokus i ditt medvetna liv. Stämmer det? En hel del som du skrev här tyder på det men får den uppfattningen även rent allmänt om jag betänker vad du skrivit senaste månaderna. Jag avser då på områdena egna och andras åskter, "sanningar", syn på auktoriteter, tankar kring yttre ledning - inre ledning. Vet inte om jag är tydlig nog men har svårt att sätta fingret på exempel. Upplever också att du generaliserar ditt eget sätt att se på världen och andra genom att ofta uttrycka att ett "vi" som om det inbegrep de flesta människor. Då tänker jag ofta "aha hans syn på verkligheten där utgår från att de flesta styrs utifrån hans eget sätt att se på verkligheten. Många har ibland helt motsatt utgångspunkt i väldigt vanliga situationer vilket leder till helt andra verklighetstolkningar. Det är ju sällan allvarliga missförstånd men ja...jag har tänkt på det i alla fall. Men naturligtvis vet du redan det själv. ;)
RaderaHar man som jag nu läst så pass mycket av samma person (av dig alltså liksom en del andra bloggare) får man lätt en bild av en persons tankeramar och ja...om du visste vad jag tänkte...! :) För det första: Varje människa är verkligen instängd ensam i sitt huvud och sina livserfarenheters begränsningar. För det andra: Varje människa kan tro sig gå framåt i sitt tänkande och liv men rör sig runt i sina cirklar om än det blir nya svängar. Gör du det mer än andra då? Nej då men det är lättare att se det hos någon annan än hos sig själv.... ;)
Tänker jag mer då? Kanske det. Främst tänker jag faktiskt på innehållet i en sällsynt lättläst och matnyttig bok jag just läst. "Lev som du vill och inte som du lärt dig" av Jeffrey E. Young. På engelska Reinventing your life. Det handlar om ett antal livsteman som styr människors liv. Mycket tydiga praktiska exempel. Lite i stil med den där boken om män och kvinnor du tipsade mig om tidigare. Jag känner igen mig i två av de livsteman de tar upp: "Känslomässig försummelse" och delvis även i "Underkastelse". Ingen av dessa teman hade jag känt igen mig i för drygt 10 år sedan. Man måste nog vara rejält vuxen (som jag som fyllde 40 i maj) innan man fattar vissa saker om sig själv eller att det hänt något som får en att bli medveten om sina starkaste försvarsmekanismer.
Eva
Du skrev:
Radera"Samspelet mellan den yttre världen och ditt eget inre verkar ofta vara fokus i ditt medvetna liv. Stämmer det?"
Vet inte riktigt vad du menar, men det låter rimligt. Mitt inre förhåller sig till den yttre världen ja. Vad innebär det då?
Nej, du är inte tydlig nog för att jag ska förstå vad du menar! :)
Ja, det stämmer. Jag är en hejjare på att generalisera, säkert många som stör sig på det,. Det stämmer att jag gärna lägger till ett vi för att jag inte ska känna mig så ensam i åsiktens framförande. (Härskarteknik?, sorry) Du har rätt att det låter nog som att jag försöker få det att låta som att "vi" (de flesta) tycker så här.. Men det menar jag inte, förlåt, borde vara tydligare. Dumt av mig.
När jag däremot skriver:
"Vi människor är ofta lättlurade och godtrogna, lite skepsis kan vara bra ibland."
Då är det min generella bild att jag tycker de flesta är lättlurade och godtrogna, däremot inte att alla i "vi" tycker likadant.
Du skrev:
"Då tänker jag ofta "aha hans syn på verkligheten där utgår från att de flesta styrs utifrån hans eget sätt att se på verkligheten."
- Na, de flesta styrs inte av samma sätt att se på verkligheten som jag (tror jag iaf inte). Speciellt eftersom jag uttalat att jag känner mig något udda. Däremot är det mitt cyniska sätt att generalisera hur människan ofta beter sig. Mina små empiriska studier liksom. I generella termer anser jag att människan är ganska förutsägbar utifrån givna stimuli. Och jag vill också påpeka att det skiljer sig även mellan män och kvinnor. Sen finns det såklart "issues" som vissa/(jag) har, och då kanske deras/mitt/vårat (?) agerande ej blir lika förutsägbart.
Jag vet att många har helt andra "utgångspunkter", eller ska "vi" ( ;) ) säga åsikter än de mina. Och att "vi" (de flesta) därför tolkar situationen olika.
Skulle de inte låta väldigt självfokuserat om jag använder jag istället hela tiden? Tycker att det blir för mycket "jag", "jag" hela tiden i mina meningar.
Du skrev:
"Varje människa är verkligen instängd ensam i sitt huvud och sina livserfarenheters begränsningar. För det andra: Varje människa kan tro sig gå framåt i sitt tänkande och liv men rör sig runt i sina cirklar om än det blir nya svängar."
Bra skrivet! Håller verkligen med!
Om något år kommer jag säkert skämmas över att läsa mina egna (patetiska?) skriverier. Och kanske jag även då ser hur jag som du säger springer i cirklar. Det känns som du försöker upplysa mig, men att jag inte riktigt ser skogen för alla träden?
Jag tycker ändå att det pågår en viss förändring inom mig, men det går långsamt och det tar tid! Som jag skrivit tidigare har jag mycket att jobba på! Och jag vill hävda att förändra sitt innersta (och i slutändan agerande) tar minst lika lång tid som att tex bygga muskler. Det byggs på lite eftersom, men det går inte att bli en annan person över en helg.
Tack för tipset! Jeffrey E. Young boken är härmed reserverad på biblan. Ser fram emot att läsa den. Så kanske jag får större förståelse för vad du menar. :)
Vad bra att du tog det jag skrev så bra. Var lite oroad för jag ångrar faktiskt att jag skrev så mycket flum. Jag kan ibland få en ton av besserwisser också och det gillar jag inte. Jag menar... det jag skrev om dig gäller ju mig själv också, kanske till och med i första hand...Jag generaliserar jämt. Med det sagt menar jag absolut inte att vi är lika för det kan jag säga; det är vi inte! ;) I något inlägg du skrivit tidigare (minns inte vilket) tänkte jag dessutom när jag läste "Denna människa skulle jag IRL kunna bråka mycket med för jag skulle verkligen testa om han alltid är så snäll, medgörlig och konsensusinriktad." .Sådant kan provocera (mig)... ;)
SvaraRaderaVad kul att du tänker läsa Youngs bok! :)
Eva
Va!? Jag som fått för mig att vi nästan var kopior av varann. ;) Tvillingar rent utav. (*ironi*)
RaderaNäh. :) Tror inte heller vi är lika men vi har ju gemensamt att vi gillar att läsa böcker! Det är svårt att vara lika, då jag tror vi vandrat olika vägar. Idag är jag glad om jag hittar någon människa med liknande intressen. Var väl antagligen därför man kände en större gemenskap typ i grundskolan, högstadiet, då vi alla barn vandrat "i princip" samma väg. Gemensam historia osv. Plus att man ännu inte var infiltrerad av samhällets krav & begränsningar. Sen när vi (jag?) "som vuxna" börjar specialisera oss åt olika håll och skaffa olika intressen, vandra olika vägar, olika kunskapsinhämtande osv.. såå.. känner åtminstone jag inte riktigt samma gemenskap (längre). Eller så är det bara naturligt att man (läs jag) blir mer avtrubbad med åren.
Förövrigt tror jag det är svårt att få en helhetsbild utifrån text.. Jag är övertygad om att vi skulle få en helt annan bild i verkligheten, då självbilden ofta kan vara förvanskad (ej objektiv). Nu kanske du med dina psykologiska färdigheter är några nivåer bättre än mig på att tolka iof.. :)
Jag får väl vara tacksam att du inte satte dig i ett skyttevärn och började skjuta, då jag i denna tråd antagligen går på ett minfält som tillhör din identitet. Tycker du tar det bra.
Men du slänger på mig ett citat av något jag inte alls känner igen mig i! Det verkar vara en provocerande typ du läst något av? Som gillar att reta och testa gränser, barnslig rent utav? Verkar inte speciellt godhjärtad. Neh, usch. Kanske det är så du ser på det när jag ibland ifrågasätter.
Jag blir besviken på mig själv om jag nu skrivit detta som du påstår. Isåfall måste jag varit rejält störd på denna person. För jag håller normalt inte på och provocerar... Om jag själv inte blir provocerad dåråå. Varför skulle jag vilja vara taskig mot en mot mig snäll person?
Visst, det händer som sagt att egot tar över och kräver återupprättelse, men då är det för att någon beter sig respektlöst, inte av snällhet osv.
Visst har jag mina dåliga dagar då jag borde låta bloggen vara ifred, men är du säker på att du läst detta på denna blogg?
Jag har sökt igenom bloggen på inläggen. Det finns ingen sådan text eller ens ordet "konsensusinriktad" i något av mina inlägg. Har du hittat det i någon kommentar? Kommentarer verkar inte indexeras i sökmotorn för bloggen.
Japp:) Står i kö, hoppas jag får den lagom till semestern.
Du har verkligen helt rätt i det där om att man som barn och ung är mer lika andra eftersom ens livshistoria är så mycket kortare och man inte hunnit utveckla så många olika områden i sitt liv. Som vuxna har folk blivit till mer tydliga individer och likheter blir svårare att se och även rätt så lika personer ter sig ändå olika om man synar närmare. Det är naturligt. Samtidigt lite tråkigt för det är lättare att man känner sig ensam då. Som vuxen kan man ju inte bara gå ut till lekparken och skaffa sig nya kompisar på en timme. Det kanske inte alla barn kan heller men du förstår nog vad jag menar i alla fall. Det är enklare att lätt och snabbt finna gemensamma nämnare som barn och t ex gå med i en lek och därefter ha kul och lära känna andra barn direkt. Men redan i de sena tonåren blir det allt mer komplicerat för att vid 20, 30 kräva speciella social skills och delvis egenproducerad identitetsskapelse att visa upp för att överhuvudtaget få ingå i någon grupp och inte bli en väldigt ensam människa.
RaderaHa ha.. :) Det blev ett rejält missförstånd med det där jag skrev i mitt förra svar där ordet konsensusinriktad fanns. Det är absolut inte något som du skrivit. Hmm...med tanke på hur du beskrev denna person så vågar jag knappt erkänna att det ju faktiskt var min tanke jag citerade och den tanken uppstod i samband med läsning av något av dina inlägg. Du framstår ju ofta för mig åtminstone som väldigt snäll, försiktig, konsensusinriktad och medgörlig. Det var detta sätt jag tänkte (ok barnsligt kanske) att det skulle kunna locka fram lite (snälla) provokationer för att testa om du kan bli arg osv... ;) Jag är den barnsliga här. Det har att göra med att jag vill veta säkert var jag har folk.
Går du på en minfält i denna tråd som hör till min identitet? Nej, nej kör på bara! Men din försiktighet och finkänslighet (som är genomgående i hela din blogg och dina kommentarer till läsare) får mig att undra om du själv är känslig på dessa områden om jag eller andra skulle börja buffla på. Du gillar ju inte sådana människor har man ju inte kunnat undgå. Det respekterar jag och tonar ned min annars rätt så "direkta stil" (diplomatiskt uttryckt). Dock är jag medveten om att ett direkt sätt håller folk på avstånd. Det är inte något jag medvetet vill men har ofta fått höra att det är så beteendet verkar i praktiken. Kanske ett skydd. Skydd skyddar mot invasion förbi ens gränser men det kan också stänga ute det goda mötet med andra människor. Det är ju det sista jag vill! Ja nu har jag ursäktat lite min och andras stil om man framstår som en barnslig (lådsas)tuffing.Jag är medveten om att denna min stil behöver mjukas upp. Slut nu med detta snack om mig själv...det räcker. ;)
Du har skrivit en del om detta med din önskan om att ha relationer som enar snarare än splittrar. Det tycker jag verkar vara en högst rimlig förväntan du har på andra, sund också. Hur man upplever något slpittrande eller enande är kanske olika också och också olika hur man viktar denna sak. Det kanske inte ens är viktigt för vissa, dvs att den inte har så hög relevans i ens liv. Man kanske redan upplever tillräcklig enighet. Ja jag ska inte uttala mig mer i den frågan. Jag tror jag förstår vad du menar. Har aldrig tänkt på eller upplevt någon relation som spittrande! Förresten...kom på en bild för att visa tydligare hur man kan se på saken:
Om du tänker dig en person som en ring som möter en annan person (ring). Hur förhåller de sig till varandra. Går de ihop så att ett stängt utrymme kommer i mitten som deras relation består av? Då förstår jag verkligen din tanke kring splittring/enande. Då blir frågan högst aktuell. Om man däremot tänker sig två ringar som möts men står mittemot eller bredvid varandra och bara ser ut som två bokstaven o...då är frågan enande/splittring ännu inte aktuell. Man relaterar nämligen till varandra med ett mellanrum mellan sig, långt mellanrum eller kort. Sådana relationer har jag till andra. Kanske har du eller önskar dig den första typen av relationer. (?)
/Eva
Vad är det med mig. Hur mycket pladder kan jag skriva egentligen!? Blev långt den här gången också.. sorry.
Radera1)
Du skrev:
” Som vuxen kan man ju inte bara gå ut till lekparken och skaffa sig nya kompisar på en timme.”
Precis som du säger, bra beskrivet! Som ”vuxna” (eller som stora barn) har vi fått för oss en massa. Det är tydligen inte längre ok att gå fram och säga ”Hej, ska vi leka” till första bästa. Nej, då blir man betraktad misstänksamt.
”Vad är det här för en konstig typ?”. ”Vad är hans motiv och baktankar?”. ”Varför kommer den här personen fram till mig?”. ”Vad är han ute efter”. ”Stöter han på mig?”.
Ja en massa ”spökerier” får vi (jag?) uppenbarligen för oss (mig?).
Som vuxna tycks vi (jag?) definitivt inte vara lika mycket i nuet som barn är. Vi kanske (jag?) har blivit brända på diverse konstigt folk osv. Vi är på vår vakt. Lite synd kan tyckas. Men samtidigt vill man ju inte ha någon efterhängsen typ efter sig.
--- ---
Jamen det var väl tur att det inte var något jag hade skrivit. Vad är det med er tjejer och erat ”testande” egentligen!? :) Inte första gången jag blir utsatt för ”test” för att se hur jag ska reagera osv. kan jag berätta. Det verkar tillhöra eran biologi det här med att ”testa”? :)
Om jag nu ska prata (ännu mer) om mig själv. Tycker inte jag gör annat. Jag kan berätta att jag visst kan bli arg. Mitt humör är (också) något jag jobbar med. Jag försöker undvika sammanhang som kan reta upp mig. Jodu.. du skulle se mig i trafiken stundom. ;) Pinsamt frustrerad kan jag bli. En kombination av en frustrerande dag på lönearbete och någon som beter hänsynslöst (typ någon som snor parkeringen, mitt framför ögonen på mig) och jag går igång. Försöker därför alltid vara ute i god tid (och dra på mig ett stor leende) så det inte gör så mycket. Skäms nästan över hur sur jag kan bli. Efteråt brukar jag komma på mig själv med tankar som ”vad håller jag på med, det där kunde ju ha slutat illa!” :)
Jag försöker in det längsta hålla mig från tillfällen då det finns risk att bli förbannad. Också en anledning till att jag inte trivs i alkoholiserade miljöer.
Om det är tjej som gör en förbannad försöker jag ofta gå därifrån, i ett försökt att hålla mitt ego under kontroll. Killar har jag däremot hamnat i trubbel med i yngre år. Men det var väldigt länge sedan nu.
Direkt eller indirekt
Ja ett alltför direkt sätt kan hålla skapa avstånd. Det ligger lite konfronterande i ett direkt sätt, tycker du inte? Om jag upplever att du ”bufflar” på och invaderar mina gränser kommer mitt ego antagligen klassa in det som boomeranglagen och på något sätt vilja ge tillbaka.
Ett direkt och buffligt sätt fungerar säkert bra på folk som vill bli ledda osv. Jag vet mycket väl att det finns folk som behöver det där direkta, auktoritära för att lyssna, men jag tillhör inte dessa. Jag gör ofta tvärtemot på ett barnsligt sätt. Som jag skrivit tidigare, ett auktoritärt sätt och en bossande stil värjer jag mig emot.
Jag klarar överhuvudtaget inte av relationer där folk tror dom har rätt att styra mig på något bossande sätt. Så ju mer du går på om att jag ska ha cykelhjälm desto längre ifrån kommer vi från att jag någonsin kommer använda cykelhjälm. ;) Haru de klart för dig Eva!!! ;) *skoja ba*
Nu kanske ett ”direkt" (framfusigt?) sätt behövs ibland, men då måste jag ja förtroende för personen i fråga. Annars tar jag det bara som en ”attack”. Och klassar troligen in personen ifråga som en ”idiot” hahah (vars åsikt man inte behöver lyssna på).
2)
RaderaJa, jo, jag är nog rätt känslig i vissa frågor där min självkänsla/självsäkerhet inte är så stark. I vissa frågor är jag inte alls känslig, där känner jag mig stark. Jag föredrar helt klart den människotyp som är lite ödmjuk i sitt sätt. Säkert lägger vi också olika värderingar i det här med ett ”direkt” eller ”ödmjukt” sätt.
Mjaa… Du var nog lite mer direkt i någon av dina första kommentarer, då du antagligen tyckte att jag är för dålig på att komma till skott och handla. (icke tillräckligt handlingskraftig etc). En sak är säker.. jag behöver helt klart bli bättre på att klara av den här ”direkta” typen.
Det där med enande och splittrande är något som kommit på senare år. Tror jag blivit medveten om att det sker. Antar det är för att jag lägger för stor vikt av vissa ämnen kopplade till min identitet. Om något kritiserar något av ens identitet blir det liksom lite känsligt. Egot och allt det där.
Jag liksom avskärmar mig när jag upplever splittrande ämnen. Det är högst påtagligt i mitt liv, tyvärr. Jag har väldigt lätt att se situationer som splittrande. Allt från när jag märker att någon lägger sig an med ett kroppsspråk som enligt böckerna tyder på att motparten ser sig som överlägsen etc. Härskartekniker osv.. Är du med? Jag är antagligen rätt känsligt för antydningar..
Jag tycker rent utav att det är svårt att hitta relationer som enar istället för att ”splittrar”. De må låta konstigt, men jag är ärlig.
Heheh, du försöker förklara något om två ringar, som jag inte fattar, trög som jag är.:) Menar du att två ringar springer in i varandra, ”boink”.Metall mot metall? Eller menar du som en trollkarl att dom hakar i varandra trots att ringarna är slutna i sin cirkelbana? Att cirkelbanan representerar orion och att pi förändras?
Neråå.. försökte vara lite drygt skojig. Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår innebörden av vad du pratar om.
För det första; vad snackar vi för relationer? Anta att vi snackar vanliga dagliga relationer med diverse folk så vill man (jag) väl hitta gemensamma värderingar och intressen. Något att relatera till. Om man har för olika åsikter (plus dålig kemi) om för mycket, så är det lätt att störa sig tillräckligt mycket för att inte umgås överhuvudtaget och jag undviker då personen ifråga. Javet det är inte optimalt.
Ett ämne som det är lätt att tycka olika är ju som bekant politik.. Jag är för individuell frihet och jag har insett att världen kan jag inte kontrollera (eller ens försöka). Men jag vet att det är många som vill detta (kontrollera världen och andra). Den enda jag kan kontrollera är hur jag förhåller mig till omvärlden.
Ok, du relaterar till andra via ett mellanrum? Är det här någonting du läst av Buber? Är det därför jag inte förstår? ;) Jag har lite svårt att förstå vad det innebär i praktiken?
Hmm..så detta med testande är typiskt för tjejer? Har aldrig tänkt på det. Kanske är det så. Nåja, det är ett i alla fall ett effektivt sätt att få reda på saker som man sedan kan förhålla sig till. Det är svårt att veta hur agera bäst i en situation som annars är svår att "avkoda", kanske pga för lite verbal kommunikation - något i alla fall jag är i stort behov av. Män kan ju vara lite tysta ibland och ja då blir testande ett smart strategi. Inget ont menat med det, oftast inte i alla fall. ;)
SvaraRaderaDu skrev:
"Jag försöker in det längsta hålla mig från tillfällen då det finns risk att bli förbannad."
Det är lite typiskt svenskt, kanske håller detta synsätt på att luckras upp lite av yngre generationen. Är starka känslouttryck lite skammat i barndomen hos många svenskar? För mig är det definitivt skammat men tänker som så att det inte alltid drabbar småflickor/kvinnor lika hårt som småpojkar/män. Män har ju en naturlig aggressivitet i sig och ja jag tänker att det får sämre konsekvenser för er män om ni hindras i detta. Bara en tanke när jag läste om hur du undviker att bli alltför arg och hur "pinsamt frustrerad" du skrev att du i vissa lägen kan bli. Undrar om det egentligen är så pinsamt. Kanske sitter mer i huvudet och är uttryck för tidig inlärning? (Nu provocerade jag lite!)
Nästa grej som jag reagerade på:
"Om det är tjej som gör en förbannad försöker jag ofta gå därifrån, i ett försökt att hålla mitt ego under kontroll."
Tänka sig att det är så vanligt. Svenska män som inte vill bråka med kvinnor! Så frustrerande att män sticker undan så fort det luktar konflikt. Anar att jag nu är oerhört provokativ ;) men detta är verkligen ett beteende som kan förarga mer än den ursprungliga konflikten, just detta att män går undan, in sin grotta när han blir arg och irriterad på kvinnor. Grrr...! Du säger att orsaken är att egot inte ska få kontrollen men misstänker att det är just egot som här får kontrollen...aj aj nu vågar jag inte skriva mer om den saken. ;)
Fint det här du skrev:
"Det där med enande och splittrande är något som kommit på senare år. Tror jag blivit medveten om att det sker. Antar det är för att jag lägger för stor vikt av vissa ämnen kopplade till min identitet. Om något kritiserar något av ens identitet blir det liksom lite känsligt. Egot och allt det där.
Jag liksom avskärmar mig när jag upplever splittrande ämnen. Det är högst påtagligt i mitt liv, tyvärr. Jag har väldigt lätt att se situationer som splittrande. Allt från när jag märker att någon lägger sig an med ett kroppsspråk som enligt böckerna tyder på att motparten ser sig som överlägsen etc. Härskartekniker osv.. Är du med? Jag är antagligen rätt känsligt för antydningar.."
Tror jag är med. Intressant, fint och genomtänkt. :)
Och strunta i det där jag skrev om mellanrum och ringar. Det blir för krångligt och fruktlöst(?) att förklara. Det har inte så mycket med Buber att göra utan var min egen tanke. Uttrycker mig ofta väldigt luddigt och otydligt, inte i mina egna ögon men märker att folk inte alltid hänger med i mina resonemang. Kom ihåg, jag är ju iNfp och du kände ju igen dig i iStp. N och S= olika sätt att uttrycka sig på. N= mer associativt och bildligt tänkande S= tydligare och mer konkret tänkande. Skillanderna är betydande upplever jag ofta. Inget är bättre än det andra, bara olika.
Eva
1 (2)
RaderaMin upplevda skillnad mellan män och kvinnors testande är typ:
Tjejer testar mer hur man reagerar på diverse dilemman medans vissa män mer testar interna gränser som folk har. ”När säger dom ifrån typ”. Vissa ”hannar” testar också om dom kan dominera andra. Vilket nog även sker hos en del tjejer?
Verbal kommunikation, tycker den där boken (av Pease) vi båda läst stämmer bra. Ni tjejer är mycket bättre på kommunikation och jag tror ni generellt får ut mer av det än vi killar. Ni tror kanske man är sur för att man inte säger något, men det är mer vanan får urminnestider att ”titta in i elden”. Kvinnors strategi har mer varit att vara social och knyta band med varandra.
Typiskt svenskt? Jovisst, men jag tycker det är bra att folk försöker kontrollera sina primitiva instinkter. Jag tycker mig ana att vi kommer från olika håll i denna fråga, vi sitter i olika utsiktstorn, men ser kanske samma sak.
Att kunna kontrollera sin vrede. Detta kan vara svårt och något man bör vara medveten om. Att man vredgas beror på åsikten att man är förorättad enligt Seneca den yngre. En åsikt som man måste bekämpa med starkaste misstro! Seneca menar även på att det är bättre att stänga ute det “farliga” än att försöka tygla det. Vreden stimulerar ju folk att strida och utsätta sig själv och andra för faror.
- Ja, jag tror också att vi män har betydligt mer aggressivitet/vrede inom oss än ni tjejer har. Det är ofta vi män som startar krig. Oftast är det vi pojkar/män som tar till våld etc. Sårade små egon som kräver återupprättelse, prestige och allt det där. Och stoppas inte denna aggressivitet innan vi blir ett s.k. ”redzone-case” som Cesar Millan säger (hundprataren) så kan aggressiviteten vara svår att få oss att ”snap out of it”. Javet.. Jodå jag drar liknelser med djurvärlden. :) Du får stå ut med min svengelska. Jag tror vi killar har mer av ”fight or fly” instinkter när vi blir angripna, vare sig det är fysiskt eller verbalt. Stanna och slåss eller fly. Och när känslorna blir starka och det formligen “kokar” inom en, flyger förnuftet långt bort från logik och rationellt beteende.
Vi säger massa dumt och vi agerar dumt..
Jag tror vi människor (kanske framförallt män) precis som andra djurarter (hannar) har instinkter av dominanta drag, maktspel, kontrollerande av andra, vissa viker sig till undergivenhet mm. Alfahannar, betahannar. Konflikter härstammar antagligen mest från det primitiva egot (känslig identitet, mm, osäkerhet). Sedan urminnes tider har vi antagligen hållit på och rangordna oss inom “stammen”. Måste vara därifrån dessa instinkter kommer.
Kan man utveckla sig att bli bättre på att försöka stå över dessa primitiva instinkter tror jag det är mycket bra, eller rättare sagt mer eller mindre nödvändigt i dagens samhälle.
Överlag försöker jag undvika dessa människor som är ute efter konflikter och olika slags ”draman”. Det är bara splittrande.
Jag är väl medveten om mina primitiva instinkter. Nu snackar vi simpla egoaktiga instinkter som gärna vill mäta sina krafter med andra killar (vid utmaning). Lågutvecklad självkontroll. Kan avslöja att om bara någon karl stirrar provocerande på mig kan jag känna primitiva vredeskänslor välla upp inom mig, utmaning. Survival of the fittest typ. Instinkter som inte vill underkuva sig. Instinkter som inte vill ta någon skit från andra. Som inte finner sig som undersåte i första taget.
Att bli angripen av en tjej med en eventuell överlägsen verbal kommunikation, och med en vasshet i tungomålet som sårar egot är inte lätt. Saker som sägs för att uppröra och såra, trycka på känsliga knappar etc., kan oftast göra betydligt ondare inom en än fysiskt våld. Och det finns ju en del studier som visar att ju sämre ordförråd, och ju sämre man är på verbal kommunikation, desto lättare är det att ta till våld (åtminstone för män).
2 (2)
RaderaOch om man som jag har en regel att aldrig bruka våld mot en tjej, så finns bara valet att gå därifrån innan det hela eskalerar och jag blir ett s.k. ”redzone-case” om du förstår vad jag menar. Det låter kanske som att konflikter med tjejer är vanligt, men icke sa nicke. Det här har kanske hänt bara några gånger i mitt liv. Då har jag gått därifrån. Av samma skäl går jag ifrån tjatande , irriterande barn osv. Och du ska veta att jag är stolt över det! För jag har aldrig slagit en tjej. Det stämmer dock det du säger, då frustrationen är stor blir jag sur går jag in i ”min grotta” och vill vara ifred och reflektera över mitt och andras beteende. :) Låta känslorna svalna av. Ta kastrullen från spisen så att säga.
Idag försöker jag göra samma sak med killar som vill provocera. Gå därifrån, undvika situationen. Kalla det fegt eller ståndaktigt (så ser jag på det). Det är ett sätt att lägga band på sina instinkter som vill skada en ev. angripare. Det är ett sätt att behålla sin frihet.
Det bästa är såklart att försöka undvika konflikter överhuvudtaget. Jag ser inte att konflikter för något positivt med sig och själen blir bara onödigt upprörd. Diskutera kan jag göra om nivån är saklig och inte ute efter att såra eller angripa.
“Anger: an acid that can do more harm to the vessel in which it is stored than to anything on which it is poured.” - Lucius Annaeus Seneca
"Allting smakar bra hos en konung" - Perserkungen Harpagos rådgivare, som av sin herre serverades sina egna söner till middag och fick frågan hur det smakade. (apropå återhållen vrede) - Källa: Seneca, människosläktets lärare, av Bo Lindberg, (s45)
Jag skulle inte vara fri om jag skulle följa instinkterna att mäta mina krafter med andra män. Då skulle jag troligen sitta i fängelse nu, om jag ens skulle vara kvar i livet. Kan ju berätta att häromdagen blev jag rejält ut stirrad av två olika män som jag inte känner, olika tillfällen. Rejält utstirrad kan jag säga! Varför vet jag inte! Jag kände igen ena killen från gymmet, först blev jag irriterad på att han glodde så intensivt på mig, sen kom jag på att jag hört att honom säga att han såg väldigt dåligt. Så då förstod jag varför han glodde på mig. Han försökte se vem jag var! Då var det såklart OK, att han glodde. Han hade bara dålig syn, skönt. Den andra killen vet jag inte varför han stirrar så argt och aggressivt på mig..
Jag har sett han vid ett par tillfällen (dels på gymmet) och nu senast komma gående på cykelvägen (jag cykla). Varje gång stirrar han ut mig rejält som ett TOTALT psyke, och jag känner vredeskänslorna välla upp.. Vad är hans problem liksom? Det var så nära häromdagen att jag frågade vad han glodde på (och då kan det fort eskalera in i redzone, beroende på svaret..) Men jag lyckades hålla band på mig, och frågade inte, cyklade vidare (lugn men störd). Minns att det går som ett mantra inom mig.. :) ”walk away, släpp det.. gå.. gåå.., underkuva dig, bry dig inte”.). Jag är stolt över det beteendet.
Eftersom ni tjejer inte är av samma biologi (generaliserar) tror jag inte riktigt ni kan förstå? Precis som vi män inte förstår oss på er och era östrogenströmmar, hormoner, erat behov att prata av er osv. Men om vi kan förklara för varandra så blir det så mycket lättare. Medvetenheten ökar.
Ett sätt att släppa lös en ev. uppbyggd frustration är för mig att träna, ungefär som en hund behöver rastas för att inte bli konstig. En skön urladdning med andra ord.
Aha, ok, bra att du förklarar att du är mer associativt och bildligt tänkande. Då är det lättare att förstå när du börjar prata i bilder. Stämmer nog bra att man måste vara rätt tydlig och konkret för att jag ska förstå. :)