En inblick i mitt liv

En konversation på lönearbetet häromdagen
..
”Har du varit uppe i Sälen under julen?”
- Ja.
”Då har du åkt skidor förstås?”
- Nej.
( Ja, riktigt så här fåordig var jag kanske inte... )
När jag då svarar att jag inte åkt skidor får jag oftast en konstig blick. Då vet folk inte vad dem ska säga. Åker man till fjällen hör det tydligen till att man ska åka skidor, så är det bara, annars är man konstig! Det kan liksom inte finnas något annat att njuta av verkar det som.

Jag förklarar då att jag har skänkt bort mina skidor och att jag är skraj för att skada mitt knä (igen).
Men.. detta finner jag liten eller ingen förståelse för.
”Men du kunde ju ha hyrt skidor”, säger en ingenjör med sitt problemlösningstänk..  (som uppenbarligen inte lyssnat)
Jag försöker förklara att jag inte ens har lust att åka slalom längre. Det är som ett avslutat kapitel. Att jag vill fokusera på annat. Återigen möts jag av oförståelse. Jag känner mig udda.

Och så fortsätter det.. Nästa person jag möter under lunchen frågar ut ungefär samma sak..

Jag konstaterar tyst för mig själv att prylar är viktigt för många fortfarande..


Lite senare på dagen går jag förbi en person som sitter och surfar på Blocket (kollar på någon bil (en vit Audi)). Jag får då frågan:

“Vad har du för bil Per-Gunnar?”  (folk förutsätter att man har bil, annars tillhör man dom “konstiga”)

Jag svarar på frågan, att jag har en enkel Toyota och försöker vara lite social tillbaka, för jag anar att personen vill prata lite bil.
Jag kontrar med: “Har du någon bil?”
Ja, jag har tre stycken, får jag höra. Jag får därpå tre bilmodeller uppräknade, och får även veta att nu funderar han på att byta en av bilarna.

Jag väljer att fokusera (och vara nyfiken) på den enklaste bilmodellen han har.  Och frågar ut lite om den. Jag tänker inte fokusera på den dyraste mest komplicerade bilen (onödiga?). Han verkar lite förvånad att jag inte frågar om den bil med mest status, men pratar glatt vidare och håller med om att de enklare bilarna är mer pålitliga och billigare att äga. Jag ger honom aldrig chansen att börja berätta om den bil han betalar (får lönearbeta) mest för.



På lunchen idag la jag märke till att två personer vid grannbordet satt och svor över sina bilar som det tydligen ständigt var strul med. Båda funderade på att byta, eller rätt sagt. "Nu ska den bort, jag har totalt tröttnat på allt strul med den, den är ju bara två år gammal!", sa den ena.

 ---- slut på pryl inblick ---

Några bilder från Dalarna:

Några av backarna i Lindvallen (Sälen)

Experium med sitt badpalats, bowlingbana och spelhörna ligger kvar. (Lindvallen, bredvid Ski Lodgen)

Sälfjällstorget och Sälenstugan med Kaisers Skidbod

Sälfjällstorgets galleria var helt omgjord! Dom fina flygplanen vara borta och nu säljs i stort sett bara märkeskläder, typ Johan Lindeberg, Peak Performace och Bergans här. Bianchicafets cyklar fanns inte längre etc. Mindre mysigt.

Så här såg Sälfjällstorget galleria ut förra året. Vilken skillnad! Helt klar mer kommersiell nu.

Vackra Västerdalsälven blir vackert upplyst av solen. Strömanade vatten som ej frusit.

Lyckan hos en av personerna att få transformera en Transformersgubbe till en dinosarie efter julklappsutdelning. Ett flyktigt nöje. Kollar samtidigt på Utube på "paddan" för att se hur man ska lyckas med transformeringen.

I andra hörnan spelas det nya dataspelet Pokemon på Nintendo 3ds (om jag fatta rätt).

Inga igenkännade bilder på personerna som julen firades med. De är inte bekväma med att ligga på ute på Internet och de känner inte ens till den här bloggen..