För undertecknad kunde det nya året ha börjat bättre för vid klockslaget 00.00 så satt jag på akuten med min styvfar som ramlat och slagit i bakhuvudet och fått sig ett mindre jack som behövdes sys. Hans kvinna blev nästan hysterisk när han ramlade och började uttrycka att "hon orkade inte", typ att hon ville "inte vara med och hjälpa till".. osv. Trots att dom båda får besöka sjukhus frekvent, bland annat för att hon har hjärtproblem mm. Ganska drygt och inte speciellt nobelt när folk vill lämna skeppet så fort det blir lite jobbigt.
 |
| Nyårsnatten "firades" in på akuten. |
Som tur var hade jag inte druckit något så jag kunde köra honom till sjukhuset. Han har ischias (vet ej hur man stavar) och därmed ont i ena sidan och alltså svårt att gå. Han vinglade till och ramlade och slog bakhuvudet i en stol, han blödde ner skjortan osv. och det var svårt att få såret att sluta blöda.
Det är verkligen en ögonöppnare att komma till akuten. Att få se hur lätt det är att faktiskt skada sig. Det var allt från yngre fulla killar som såg ut att ha varit i slagsmål till dito fulla tjejer som också ramlat och slagit sig i huvudet (som behövdes sys).
Ett tag fick vi sitta och vänta på att skiktröntgenbedömningen på min styvfars huvud skulle bli klart och då fick vi uppleva en äldre dams stönande (i sängen bredvid).. Enligt hennes sällskap hade hon tydligen ramlat i en trappa och slagit sig väldigt allvarligt (verkade det som). Det lät som om hon var på väg och lämna jordelivet och hennes karl var superorolig och gnällde på den "omänskliga personalen" som inte gjorde något. "Du får inte lämna mig nu, du är det enda jag har!" hördes frekvens bakom skynket i salen vi väntade.
Min styvfar har nu fått kommit hem igen, röntgen såg bra ut och han kom därifrån med bara två stygn.
Jag måste ge personalen en eloge på akuten! Jag blev imponerad av sköterskorna och speciellt läkaren som gjorde en grundlig undersökning, det gör ett väldigt bra jobb, all heder åt dom!
En positiv sak med händelsen är att jag har fått träna på mitt "stoiska lugn", det går väl sådär kan jag säga, dvs att lyckas koppla bort känslor och samtidigt försöka vara sveklös, högsinnad, tålig, vara förnöjsam, vänlig, frimodig, okonstlad och rättrådig. . Jag har en klump i min mage idag och jag inser hur skört livet är och att vi alla måste ta hand om varandra och försöka bygga upp relationer som ställer upp när vi har det svårt (som ställer upp frivilligt det vill säga). (What comes around goes around).
Ibland önskar jag att det i Sverige var mer av ett generationsboende där hela familjer bodde tillsammans och hjälpte varandra, ungefär som det var förr i tiden innan vi lät "välfärdsstaten" ta hand om det obekväma och jobbiga.Fast detta kräver nog att individerna i ett sådant här boende är inriktade på att öka sin självkännedom, söka sanningen, obarmhärtig egoärlighet och verkligen visa hänsyn till varandra så vi kan känna oss fria även då.
Så vad vill jag säga med detta inlägg? Ta hand om er och jag önskar er ett riktigt Gott Nytt År! Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar