Vi påverkas av vår uppväxt, därom råder det inget tvivel. En sanning faktiskt
Idag tänkte jag att vi skulle syna en tysk filosof en smula. :-)
Nämligen mannen som hävdade att vi blir inte medvetna om de största välsignelserna i livet – hälsa, ungdom och frihet – förrän vi har förlorat dem.
Ni vet han med "frisyren". Vilket får mig osökt att tänka på citatet:
"Vanity is the fear of appearing original: it is thus a lack of pride, but not necessarily a lack of originality." - Friedrich Nietzsche"Fåfänga är rädslan för att framstå som originell: Det är alltså en brist på stolthet, men inte nödvändigtvis en brist på originalitet." - Friedrich Nietzsche
Schopenhauer har som bekant enligt många fått epiteten ”pessimisten”. Varför då frågar vi oss?
Den här är lite rolig faktiskt:
"There is no doubt that life is given us, not to be enjoyed, but to be overcome -- to be got over."Enligt Schopenhauer är lyckan inte möjlig att uppnå för den stora majoriteten av mänskligheten. ”Allt i livet visar att världslig lycka är dömd att gäckas eller avslöjas som illusion.”
- Arthur Schopenhauer
Förklaring gick något i stil med följande: Endera misslyckas människor med att uppnå de mål som de eftersträvar eller så uppnår de dem för att finna att de inte var så mycket att sträva efter. Okey. :-)
Schopenhauer menade att lyckan ligger alltid i framtiden eller det förflutna och det som är nu, det närvarande ”kan liknas vid ett litet mörkt moln, som vinden driver över den solbelysta ytan. Bakom det är och framför det är allting ljust, endast molnet självt kastar ständigt en skugga. Det närvarande alltså alltid otillfredställande, framtiden är oviss och det förflutna oåterkalleligt.”
Var ”positivt tänkande” mantrat bara en reaktion på Schopenhauer?
Några andra citat av Arthur:
"If there is anything in the world that can really be called a mans property, it is surely that which is the result of his mental activity." - Arthur Schopenhauer
"In action a great heart is the chief qualification. In work, a great head." - Arthur SchopenhauerViktor Frankl, grundaren av logoterapin och som förövrigt överlevde koncentrationsläger under andra världskriget har jämfört pessimisten med en människa som med fruktan och sorg ser hur dennes väggkalender blir tunnare och tunnare för var dag som ett blad dras från den. Medans den typ som Frankl beundrar "staplar varje nytt blad prydligt på dess föregångare" och tänker "med stolthet och glädje" på all den rikedom som bladen från kalendern representerar. Att en sådan person kommer inte att på ålderdomens höst känna avund mot de unga. Nej "i stället för möjligheter har jag realiteter i mitt förflutna" (Boken: Livet måste ha mening).
------ ------
Nepp, hinner inte skriva mer nu, ska iväg och träna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar