Som barn gick jag först och lärde mig lite mandolin och sen blev det pianolektioner. Hade inte riktigt intresset då (tränade knappt), utan gick mest för att göra min mamma glad. Hon hade väl förhoppning om att jag skulle bli något stort inom musik, hahah. Stackar mamma och styvfarsan som köpte ett stort gammalt Piano som de släpade hem för att jag skulle spela på. Senare fick jag en synthesizer , en Technics vill jag minnas. Betydligt smidigare än det stora pianot (som förövrigt behövdes stämmas stup i kvarten för att inte låta falskt). Det var roligare med synthen än pianot, men tekniken gick fort framåt så synthen kändes ganska snabbt gammal och intresset dog väl ut (någonstans där och då), moppe och annat drog.
Ikväll sitter jag och försöker få ihop något som inte låter helt galet, men eftersom jag är nybörjare så det blir vad det blir. Det slår mig hur lite prylar man faktiskt behöver. Fantastiskt egentligen va utvecklingen gått framåt. Alltså att det fungerar att vara en aspirerande minimalist och ändå hålla på och göra musik.
Det var skillnad förr!
Jag minns när jag gick en 1-årig utbildning i Data-video kommunikation (Kantzowska mediaskola i Surahammar). Då fick vi bland annat göra 3D-studioanimeringar (på datorer, 133 mHzare) och även filma med Super VHS och sen mixa ihop ljudet i studion. Vi tyckte det var mycket kul. Media var väl något vi alla ville jobba med då. Vi gjorde bland annat en egen boxningsscen inspirerad från Rockyfilmerna. Eye of the tiger osv.
Sen trixa vi till inspelningarna i en studio med massa mixers, videobandspelare mm. Idag krävs inte alls samma prylar (verkar det som?). Mixern kan man ha i datorn. Som instrument kan du använda tangentbordet (tar nog bara lite tid att lära om). Mikrofon och dator och program så klarar man sig långt.
Jag noterar dock.. Det är dock fortfarande svårt att göra riktigt bra musik.
|
Kolla in: https://soundcloud.com/user-494632241/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar