Kaffe och en Cigarett

Dags för lite musikkultur... Måste bara dela att jag gillar verkligen den här låten skriven av Olle Ljungström. 

Miss Li gör sedan en fantastisk tolkning i programmet "Så mycket bättre". Tycker låten är så bra!

Tycker den fångar känslan av att ibland känna sig stark och motiverad och sen mitt ibland allt skör och utan progression.

Tack Miss Li för stark och eftertänksam tolkning. Tack också till Olle Ljungström som tyvärr inte längre finns med oss.

I fåtöljen framför tv:n, där har jag mitt liv.

Mina blommor dom dör, jag är trött, trött och skör.

Men jag vara stark, jag kan få allt.

Jag kan sprida färg, jag kan regera.

Men det blir nog en till kaffe och en cigarett.

Såg ett program, om en fågel, som flugit fel inför vintern.

Som väckte minnet av din rygg, den dan då jag själv gick fel.

Men jag vara stark, jag kan få allt.

Jag kan sprida färg, jag kan regera.

Men det blir nog en till kaffe och en cigarett.

Road Trip Karaoke

Förstår hunden, jag gillar också denna Queen låt!

Mixa egen musik??

Sitter här och försöker knåpa ihop som ska likna musik. Ett intresse som jag gärna skulle få lite mer tid. Lära sig spela på riktigt. Vore bra att ha lite egna slingor att lägga till filmer, presentationer mm.

Som barn gick jag först och lärde mig lite mandolin och sen blev det pianolektioner. Hade inte riktigt intresset då (tränade knappt), utan gick mest för att göra min mamma glad. Hon hade väl förhoppning om att jag skulle bli något stort inom musik, hahah. Stackar mamma och styvfarsan som köpte ett stort gammalt Piano som de släpade hem för att jag skulle spela på. Senare fick jag en synthesizer , en Technics vill jag minnas. Betydligt smidigare än det stora pianot (som förövrigt behövdes stämmas stup i kvarten för att inte låta falskt). Det var roligare med synthen än pianot, men tekniken gick fort framåt så synthen kändes ganska snabbt gammal och intresset dog väl ut (någonstans där och då), moppe och annat drog.

Ikväll sitter jag och försöker få ihop något som inte låter helt galet, men eftersom jag är nybörjare så  det blir vad det blir. Det slår mig hur lite prylar man faktiskt behöver. Fantastiskt egentligen va utvecklingen gått framåt. Alltså att det fungerar att vara en aspirerande minimalist och ändå hålla på och göra musik.
Det var skillnad förr! 
Jag minns när jag gick en 1-årig utbildning i Data-video kommunikation (Kantzowska mediaskola i Surahammar). Då fick vi bland annat göra 3D-studioanimeringar (på datorer, 133 mHzare) och även filma med Super VHS och sen mixa ihop ljudet i studion. Vi tyckte det var mycket kul. Media var väl något vi alla ville jobba med då. Vi gjorde bland annat en egen boxningsscen inspirerad från Rockyfilmerna. Eye of the tiger osv.
Sen trixa vi till inspelningarna i en studio med massa mixers, videobandspelare mm. Idag krävs inte alls samma prylar (verkar det som?). Mixern kan man ha i datorn. Som instrument kan du använda tangentbordet (tar nog bara lite tid att lära om). Mikrofon och dator och program så klarar man sig långt.
Jag noterar dock.. Det är dock fortfarande svårt att göra riktigt bra musik.

Mixprogram, dator med ljudkort och några mikrofoner. Allt en glad amatör behöver?.

Vill ni lyssna på mina mästerverk? Enjoy, alla är vi barn i början.
Kolla in: https://soundcloud.com/user-494632241/

Jag är inte beredd att gå än, inte än (musik)

Kylan gör sig gällande och vad passar så bättre än att börja dagen med följande inspirerande låt av Laleh!

Känner hur jag fylls av inspiration att uträta något när jag hör denna fina låt.

"Låt mig vara! Låt mig vara lite till...jag är, jag är inte beredd att gå än.
Låt mig finnas, låt mig finnas lite mer. Jag är, jag är inte beredd att dö än, inte än."

Om viljan att uppnå vissa saker innan det är dags att trilla av pinn.


--------- Texten i Lalehs låt: Vårens första dag ------------

vårens första dag
och jag vill va' med
och jag vill va' så med
så att jag kan se
att jag är en del av allt

vårens stora dag
och jag vill va' med
låt mig leva längre
nu när jag kan se
kom våren, kom skratten
kom tårarna om natten

låt mig vara, låt mig vara lite till
jag är, jag är inte beredd att gå än
låt mig finnas, låt mig finnas lite mer
jag är, jag är inte beredd att dö än
inte än

nä
jag är, jag är inte beredd att gå än
inte än

nä
jag är, jag är inte beredd att gå

-----------  -----------

på din stora dag
ville jag va' med
jag bad
låt mig leva längre
men genom dina ögon
såg jag barnen, jag såg skratten
jag var tårarna om natten
jag såg barnen, jag såg skratten
jag var tårarna om natten

låt mig vara, låt mig vara lite till
jag är, jag är inte beredd att gå än
låt mig finnas, låt mig finnas lite mer
jag är, jag är inte beredd att dö än
inte än

nä
jag är, jag är inte beredd att gå än
inte än

nä
jag är, jag är inte beredd att gå
inte än

---------------  -----------

på din stora dag
då ville jag va' med
då ville jag va' med där

låt mig vara, låt mig vara lite till
jag är, jag är inte beredd att gå än
låt mig finnas, låt mig finnas lite mer
jag är, jag är inte beredd att dö än
inte än

nä
jag är, jag är inte beredd att gå

på din stora dag
ville jag va' med
ville jag va' med

Dokumentär om Laleh, "Jag är inte beredd att dö än"

Idag skriver jag ett inlägg om Lalehs tankar.

Musik kan verkligen påverka våra känslor. Musik är något de flesta älskar. Det är ett sätt lätt koppla in sig på känslolivet tror jag. En artist jag gillar allt mer är Laleh, en skapande själ, och efter att sett den här filmen ”Jag är inte beredd att dö än” förstår jag hennes storhet. Jag får också perspektiv på vad frihet betyder för henne. Jag blev på det hela väldigt berörd av att höra Lalehs tankar. (Dokumentären finns tillgänglig på Svtplay.)

En fin film av Fredrik Egerstrand & Kalle Gustafsson Jerneholm (Regi & Produktion)

I den här dokumentären berättar Laleh (vad jag vet) publikt för första gången om livet, uppväxten och människan bakom musiken.

Jag har nedan tagit några referat som jag gillar. Om viljan att lämna ett arv efter sig:

”Jag är väldigt glad att, att jag får stanna, får stanna kvar här i Sverige, att vi har fått uppehållstillstånd här, för det första tycker jag man ska vara glad för. Man ska inte underkasta sig för svenskar för det, utan man ska bara vara tacksam för att man får stanna kvar här. Det är faktiskt väldigt många som skickas tillbaka från Sverige också, men jag är glad i alla fall att jag är kvar här och jag tänker göra någonting utav det. Det är ju det också. Och dessutom, det andra vi pratade om varför jag vill lyckas med någonting här i livet, det är ju framförallt för mina föräldrar, för min mamma, och min pappa. Ehh, för att dom, dom har tagit mig enda.. hela vägen hit. För att jag ska lyckas. Och nu är min mamma här, hon.. jag och hon bor ensamma här, och jag vill tjäna lite pengar så jag kan köpa henne ett hus. För mig spelar det ingen roll, jag kan bo i en liten etta i någon lägenhet, men hon förtjänar ett hus, sen, ja det är väl allt, umh så, lyckas, ha det bra och såhär, tryggt” – Laleh Pourkarim, 01:10 ett utdrag ur Dokumentären: ”Jag är inte beredd att dö än.”

Jag är väldigt glad i att få ta del av Lalehs kreativitet och att hon kom till Sverige. Tack Laleh. :)

I början av dokumentären läser Laleh en dikt av något slag eller om eller poesi (jag vet inte riktigt skillnaden). Jag har googlat på texten som hon läser upp, men inte hittat något ursprung, antagligen är det Laleh själv som skrivet dessa fina rader, och att höra hennes röst läsa ger verligt ett storartat intryck. Here goes:

”Mitt liv började inte här, men det var här som jag blev till. När jag drog händerna längs stenen, den svarta jorden, och gravarna. På kinden finns det bara saltskorpor kvar. Som gör sig påminda varje gång jag ler, som svider varje gång jag får finnas, men inte ni. Jag följer strömmen dagen natten. Jag äter, jag sover. Jag vaknar. Och jag finns. Jag är inte arg. Världen är inte skyldig oss nånting. Den tysta sorgen, täcker min ilska. Den har lagt sig som en tyst hinna, och jag kapitulerar för det som får mig att stå kvar. Jag kan inte vinna över dig döden. Livet, du gör som du vill, det har du alltid gjort.” - Laleh Pourkarim i början av dokumentären 02:30 (bakgrundsmusik en otroligt vacker låt, en stråkorkester spelar ”Wish I Could Stay” av Laleh.

(Oerhörd berörande när det läses av Laleh själv, så vackert! Det här måste vara poesi, och det är första gången jag verkligen gillar poesi, jag brukar inte alls gilla att läsa poesi., men av detta blir jag berörd, känner visdomen, mina ögon fuktas och blir tårfyllda i slutet.)

Tänkvärt formulerat:

””Some die young” har jag, just den meningen ”some die young” och första versen faktiskt, ”I will tell your story if you die, I will tell your story, but I´ve always felt the feeling we would die young.” Just den känslan att man, jag vet inte, det finns någonting i den meningen som jag tror många med mig känner igen sig i, att man, på ett sätt har man inte den tilltron till framtiden. Men man vill det och man hoppas det. Men man måste också förstå att ”Some die young”, alltså att en del människor går bort för tidigt. Och den känslan, den är så sann att den på nått sätt också blir sorglig men också vacker. Konstaterandet av den känslan blir meditativt på något sätt. Det är en sån där sanning som man måste kunna leva med och som ett mantra förstå och inse och lära sig att acceptera.
Jag tänkte väldigt länge hur jag skulle kunna använda meningen ”Some die Young” i en låt och få den att kännas bra på ett tröstande sätt. Och inte på ett, bara ett negativt konstaterande. Det får inte bli för sorgligt, för då blir det inte sant. Och ingenting är riktigt fullt ut sorgligt, ingenting är fullt ut vackert, ingenting är fullt ut hemskt eller fullt ut fult. Allting har en annan sida, det finns alltid en skugga till allt. Så jag ville inte att låten skulle va för, för sorglig, för då blir den inte äkta. Då blir det en livsåskådning i stället för ett konstaterande, eller en sanning eller min sanning.” - Laleh Pourkarim -  45:10 min in i dokumentären ”Jag är inte beredd att dö än”

”Så fort en låt blir älskad av någon annan är dom med och skapar den på något sätt, dom gör den till vad den är. Det är lite som att man blir den man är utifrån hur älskad man är. Man blir det man blir utifrån hur man blivit definierad och hur man blivit behandlad av sin omgivning. På samma sätt är det med en låt, så att jag kan inte göra den till någonting privat och personligt, för att det är den inte. Utan den har fått växa utanför mig på något sätt.” - Laleh Pourkarim -  50:45 min in i dokumentären ”Jag är inte beredd att dö än”

1:00:30:
”Redan när jag var fyra, fem, sex år redan då så hade jag en enorm ångest när jag förstod att föräldrarna kommer att gå bort en dag. Så redan då sörjde jag det jättejättemycket. Så jag tror att jag har behandlat den frågan sen jag var väldigt liten, på något sätt, på ett naturligt plan.
Tre dagar efter att Colorsskivan var släppt så dog hon. Min ledstjärna, min ledstjärna. Den som var kvar. Den som var kvar är borta. Nu är nästan ingen här. Här står jag vid ett naket träd, familjeträdet. Familjeträdet, nu är det upp till oss att stå upprätt.” 

– Laleh Pourkarim

(Hennes mamma gick bort. Laleh har tidigare berättat att hennes pappa dog i en drunkningsolycka utanför Göteborg 1994.)

I en intervju som Expressen gjort säger hon samma sak som jag känner igen mig i:

”– Jag är ju egentligen ingenting annat än en produkt av dem. Det är fint. Men när man förlorar sina föräldrar för tidigt är det svårt att känna sig själv helt.” - Laleh Pourkarim

Om friheten vi lätt glömmer att vi har i Sverige.

”Efter revolutionen i Iran så planterade man tulpaner överallt. Jag fick mitt namn, Laleh som betyder tulpan. Varje tulpan skulle symbolisera ett liv som gått bort under striderna. Ett nytt hopp, en ny blomma. När mina föräldrar fick mig, då hade dom levt under jorden i tre år. Jag skulle få leva i frihet tyckte dom.
Jag har rätt att finnas, jag har rätt att skapa, jag har rätt att formulera. Jag har också rätt att ljudsätta livet.” - Laleh Pourkarim

Avslutar med några ord från låten Goliat som Laleh gjort.

           "Vad var det vi sa
som vi aldrig nånsin skulle glömma
vad var det vi såg
i soluppgången vid sjön
vad var det vi skrek där
på vägen hem över fotbollsplan
en dag ska vi härifrån
ni ska ta över
ni ska ta över världen
ni ska bli stora
ni ska bli mäktiga, ha ha
och vi ska göra jorden hel
ja vi ska göra vattnet rent
och vi ska aldrig skada
varandra mer” - ”Goliat” av Laleh