En infantil och dekorationistisk kultur i Västerlandet idag?

Alexander Bard, Jan Söderqvist skriver på en ny bok, "Digital Libido". Ett ledande tema sägs vara en patologisk hypernarcissism. Den ska släppas snart, augusti 2018. Ser verkligen fram mot att läsa den! Den handlar bland annat om "The Nanny State".

I följande avsnitt av DEKONSTRUKTIV KRITIK med Aron Flam och Alexander bard får vi veta lite mer.

Bland annat en beskrivning av vår kultur med en ny ordbeskrivning av vårt samhälle, gillar den! Dekorationistisk kultur.

7.9 Alexander Bard Rasar Mot Maskinen DEKONSTRUKTIV KRITIK Aron Flam

https://www.youtube.com/watch?v=LQrP8-n_5y4

23:40
"Vårt stora argument i boken är egentligen att vårt samhälle lider av en massinfantilisering . Så vi är totalt infantiliserade, och vi använder dels den nordiska välfärdsstaten och dels det amerikanska konsumtionssamhället, som två olika exempel på hur man får en hel jättelik befolkning att fastna vid tutten. 

Och ligga vid tutten hela tiden. Och vid tutten som små bebisar så kommer människor och säger "jag är inte bekväm med det här", "jag tycker inte om att höra det här, det blir obekvämt för mig", "jag vill slippa höra någonting jag inte gillar längre", och då har ni ungefär det samhällsklimat vi landar i Sverige idag. 

Och det är extremt farligt historiskt sett. Alltså infantiliseringen, inte bara för att det är en skam för vår kultur. Den riktiga skammen i vår kultur borde ju vara att vi är barnungar och inte vuxna. Går vi omkring i vuxna kroppar borde vi kunna vara vuxna människor också. Utan det är också att vi har fostrat fram det här. 

Välfärdsstaten, det kanske fanns en fin tanke med den från början, men efter 100 år av välfärdsstaten har vi blivit fullständigt korrumperade av den. Och människor sitter liksom och tigger och väntar på sitt bostadsbidrag och tackar farbror staten för att dom har fått det. Dom människorna är ju redan där infantiliserade. Det är det som är det stora problemet med Västerlandet idag. Det är en dekadent kultur i historisk bemärkelse, eller det kallas för en dekorationistiskt  kultur. 

Och tecknet på att den är dekorationistisk är att människor är helt besatta av tonval och etiketter. Besatt av vem som pratar istället för besatt av argumenten, substansen i det som sägs, och att kvalitén i det som sägs är mycket viktigare. Det spelar ingen roll varifrån en bra åsikt kommer bara det är en bra åsikt.." - Alexander Bard, Dekonstruktiv Kritik, med Aron Flam 

//fortsätter 30:20  //

"Så normen idag är att du ska bli en barnunge. Och va det hela ditt liv. Och hitta en tutte att suga vid. Och bli sur och arg när du inte får den där tutten. Fast tutten är där utan att du har ansträngt dig."
Aron: Och vilket land på jorden skulle du säga har gått längst i det här?
Alexander: "Sverige och Kanada. "
Aron: Ja
Alexander: "Och då får du Jordan Peterson i Kanada som reagerar mot det här, och blir som en enmans-rörelse. För han trampar ju rakt in i det här och folk fattar ju att det här är rätt. Och det betyder att dom som vart lurade av systemet och är beredda att kämpa för att bli vuxna människor och förstår att det är det kampen handlar om, dom ställer sig bakom Jordan Peterson på en gång och får enorma förväntningar på honom. Och i Skandinavien händer det samma sak, det såna som vi som gör det här, du, jag och David Debrar //felstavat? vet ej vem det är//. Och det finns en del balla starka kvinnor som Åsa Lindeborg och andra ute i debatten i Sverige idag, som också kräver att kvinnor måste bli vuxna kvinnor. Och ta delat ansvar med män om den här feminismen ska funka. Vi måste få ett samhälle av vuxna som ser sig själva som vuxna och tar det ansvar som det innebär att vara vuxen." - Alexander Bard