31:55
”Jag tycker ju att skrattet är intellektuellt och gråten är känslomässig.” - Aron Flam
33:00 ”Musik för mig går rätt in i hjärtat. Det är därför han letar efter dom där triggerserna som får honom att gråta, medans skämt, de kan också leta sig in i hjärtat, men jag tycker det måste ta omvägen via hjärnan.” – Aron Flam
35:25
Aron ”Alltså folk säger så hära: ”du måste lita på din magkänsla”, ”gå på känslorna”."
Petra Mede: "Nej aldrig säger jag. Nej, nej, det har jag gjort, nehne, nehnee.”
Aron: ”Alltså det kanske funkar för vissa som har ett välbalanserat känsloliv. Men för mig funkar det inte alls. Varenda gång i livet, som jag inte har tänkt till, så går det åt helvete.”
Petra Mede: ”Där, underskrivet Petre Mede. Exakt, de, de.. jag vill inte ge råd men är det något råd jag kan ge uti etern så är det verkligen, lyssna, den här jävla magkänslan är ju fullkomligt livsfarlig. Helt idiotisk. Mina, precis mina verkligen livsavgörande val har skett med någon magkänsla och det har ju varit helt galet.”
38:55
”Så här är det, jag kom väl fram till någon gång att universum är helt meningslöst. Jag tänkte, hur ska jag kunna känna att det är meningsfullt. Och enda jag kunde komma på var att skapa mening. Och mening för mig var ju text. Därför att böcker och serier och film, och berättelser, de hade gett mig känslan av mening i högre utsträckning än något annat i livet.”
39:10 ”Det är ju fortfarande så att det är meningslöst, det spelar ingen roll hur mycket mening jag känner. Det finns ingen mening i universum, tror jag. Jag tror universum ställer sig helt kallt.
Men man kan ju också se det som att ja men om det inte finns någon universell mening, då är ju marknaden för mening, att skapa mening, den är ju enorm. Det måste ju finnas en enorm efterfrågan på meningsskap.” – Aron Flam
//Petra skrattar och menar att skapa ”upplevd mening” är det hela samhället går ut på//
”Ja det är väl precis det som hela samhället bygger på. ”
39:55 ”Antingen mening eller flykt från bristen på mening.” – Aron Flam
41:00 ”För oss är det känslan av att skapa mening i våra projekt.” – Aron Flam (eftersom vi inte tror på någon högre makt)
41:25 ”Medans Nietzsche säger ju att om man kan skratta åt allt, inklusive sig själv, allt man tror på. Då har man nått den högsta formen av insikt.” – Aron Flam
41:50 ”Alltså humor kräver ju en enorm distans. Och tragedi kräver ju tvärtom, en extrem närhet.” – Aron Flam
//Aron berättar att han håller det som ideal att inte vara så känslostyrd (numera)//
46:00
Petra: ”Som många intellektuella håller som ideal, eller?”
Aron: ”Ja, jag tror det. Men det är väl så att ju mer man fostrar sitt intellekt och utvecklar det, desto, på nått sätt så //Petra avbryter Aron //. ”
Petra: ”Desto mer värderar man det?”
Aron: ”Ja. Det blir så. Man lägger ju ner möda på det. Och har man svårt att hantera sina känslor så kanske man utvecklar ett lätt förakt för dom. Speciellt om dom leder en fel konsekvent.”
//Om det är bra eller dåligt att vi män är i kontakt med våra känslor, något som Christoffer (som kan gråta) och Petter tydligen diskuterat //
47:35 ”Jag tror att det måste finnas ett skäl till att vi män uppfostrats i generationer till att kontrollera våra känslor. Det är ju för att vi är byggda för aggression. Ska vi vara irrationella OCH aggressiva? Det är ju en jättedålig kombo!” – Aron Flam
48:00
”Man kan inte säga att känslor är goda bara per definition. Att det är bra att liksom ”vara kontakt med sina känslor” liksom. Det är inte bra alls tror jag. Ta till exempel ”Respektera din far och din moder”, det är ett av de tio budorden. Det hade ju inte behövts skrivas ner om det var så att man automatiskt kände kärlek och respekt för sina äldre. Att mörda är fel, det är ju ett budord, dom skrev ner det.”
Petra: ”Det behövdes skrivas ner för att människor ville göra det. Ja, just det, okej. Så då kan man säga att alla rättssystem är bara ett sätt att hindra människans impulser.”
Aron: "Ja, många eller dom flesta impulser. Plus att vissa rättssystem har ju gjort undantag för impulser. Det franska till exempel som hade ”Crime passionnel”, hette det så? Att man fick mörda, att det var okej att mörda någon om du var svartsjuk liksom. Det vi kallar för kvinnovåld idag, eller våld mot kvinnor. Det var lagligt i Frankrike.”* Crime passionnel är en fransk kriminologisk term för brott som begås i svartsjuka, i synnerhet mord på en otrogen make eller maka. Äldre rätt i flera länder tillät en make att döda hustrun om hon var otrogen.
23:40
"Vårt stora argument i boken är egentligen att vårt samhälle lider av en massinfantilisering . Så vi är totalt infantiliserade, och vi använder dels den nordiska välfärdsstaten och dels det amerikanska konsumtionssamhället, som två olika exempel på hur man får en hel jättelik befolkning att fastna vid tutten.
Och ligga vid tutten hela tiden. Och vid tutten som små bebisar så kommer människor och säger "jag är inte bekväm med det här", "jag tycker inte om att höra det här, det blir obekvämt för mig", "jag vill slippa höra någonting jag inte gillar längre", och då har ni ungefär det samhällsklimat vi landar i Sverige idag.
Och det är extremt farligt historiskt sett. Alltså infantiliseringen, inte bara för att det är en skam för vår kultur. Den riktiga skammen i vår kultur borde ju vara att vi är barnungar och inte vuxna. Går vi omkring i vuxna kroppar borde vi kunna vara vuxna människor också. Utan det är också att vi har fostrat fram det här.
Välfärdsstaten, det kanske fanns en fin tanke med den från början, men efter 100 år av välfärdsstaten har vi blivit fullständigt korrumperade av den. Och människor sitter liksom och tigger och väntar på sitt bostadsbidrag och tackar farbror staten för att dom har fått det. Dom människorna är ju redan där infantiliserade. Det är det som är det stora problemet med Västerlandet idag. Det är en dekadent kultur i historisk bemärkelse, eller det kallas för en dekorationistiskt kultur.
Och tecknet på att den är dekorationistisk är att människor är helt besatta av tonval och etiketter. Besatt av vem som pratar istället för besatt av argumenten, substansen i det som sägs, och att kvalitén i det som sägs är mycket viktigare. Det spelar ingen roll varifrån en bra åsikt kommer bara det är en bra åsikt.." - Alexander Bard, Dekonstruktiv Kritik, med Aron Flam
//fortsätter 30:20 //
"Så normen idag är att du ska bli en barnunge. Och va det hela ditt liv. Och hitta en tutte att suga vid. Och bli sur och arg när du inte får den där tutten. Fast tutten är där utan att du har ansträngt dig."
Aron: Och vilket land på jorden skulle du säga har gått längst i det här?
Alexander: "Sverige och Kanada. "
Aron: Ja
Alexander: "Och då får du Jordan Peterson i Kanada som reagerar mot det här, och blir som en enmans-rörelse. För han trampar ju rakt in i det här och folk fattar ju att det här är rätt. Och det betyder att dom som vart lurade av systemet och är beredda att kämpa för att bli vuxna människor och förstår att det är det kampen handlar om, dom ställer sig bakom Jordan Peterson på en gång och får enorma förväntningar på honom. Och i Skandinavien händer det samma sak, det såna som vi som gör det här, du, jag och David Debrar //felstavat? vet ej vem det är//. Och det finns en del balla starka kvinnor som Åsa Lindeborg och andra ute i debatten i Sverige idag, som också kräver att kvinnor måste bli vuxna kvinnor. Och ta delat ansvar med män om den här feminismen ska funka. Vi måste få ett samhälle av vuxna som ser sig själva som vuxna och tar det ansvar som det innebär att vara vuxen." - Alexander Bard
 |
| Här ett gäng demonstranter med Aron Flam i spetsen. |
Aron Flam: ”Ja, då får vi väl skapa vår egen mediamarknad. Men då tänker inte jag stå ut med att det är obligatoriskt på skattesedeln att betala för statsmedia. Varför ska jag betala för andras människors media, det tänker jag inte göra. Jag betalar ju inte för din Netflix."
Malin: "- Nej"
Aron: "Nej, som dessutom är billigare än Public Service."
