- Nja... Detta är något jag fortfarande kämpar med! Två steg fram och ett bak. Det är definitivt en resa! Tittar jag i bakspegeln och efter den massiva rensning som tidigare skedde... såå har jag fortfarande bakslag. Jag köper långt ifrån lika mycket om förr, men jag har perioder där jag ramlar tillbaka till mitt gamla jag som ständigt startar nya projekt. Som hittar ursäkter för att skaffa en elcykel (eller två) och som samlar på sig "bra att ha" saker.. (för framtida möjliga projekt)
Detta trots att jag har som långsiktigt mål att bli mer lättrörlig och bli med med mindre prylar.. Ibland blir jag så trött på mig själv..
Försöker jag analysera mig själv så verkar jag ta dåliga beslut när det är brist på något i mitt liv. T.ex. om jag tränar för lite. Eller när jag känner rastlöshet, när jag har tid över (på semestern shoppades delar på Internet som aldrig förr) eller känner någon slags tomhet (svårt att sätta ord på, någon slags oro). En stor del är också när jag tappar fokus. Fokus är en stor grej. När livet flyter på bra i övrigt och jag tycker mig kunna "unna" mig något. Ofta resulterar detta i mer prylar. Mer projekt.
JUST PROJEKTEN är en stor del av problemen. Att vilja göra själv, DIY-a olika prylar som jag sen inte blir riktigt nöjd med och där jag skulle ha köpt en färdig pryl direkt istället. Så slapp jag alla projektprylar som behövdes införskaffas för att lösa problem längs med projektet. Detta verkar jag fortfarande kämpa med. Visst man lär sig massa på att göra själv, men det blir mycket prylar, ofrånkomligt.
Även lusten för stunden kan vara STOR i att vilja prova något. Såsom att odla i vatten (hydroponik), bygga en egen elcykel, bygga eget elcykelbatteri eller bygga något för vanen så .. Måla någon möbel enligt ett vackert mönster.. Bygga en dieseltank till min dieselvärmare.. Listan går vidare..
Jag byggde t.ex. en tavla med pallvirke enligt visst mönster, som jag sen ville måla på ett speciellt sätt.
Vad ska jag sedan med denna tavla? Nu står den mest och tar plats, resultatet blev sådär, inte riktigt som jag tänkt i alla fall.. Massor med akrylfärg inhandlade i olika kulörer.
 |
|
Nedan ett pågående mindre projekt
|
|
Reflekterar jag vidare, känner jag också väldigt start motstånd (läs oro, "mår dåligt" känsla) för att göra mig av med prylar. Det är jobbigt i sig, men känns sen OK när man har mer plats. Att rensa i sig blir nästan ett projekt där jag behöver samla inspiration och sen rensa massivt igen. Jag vet det är lyxproblem, men ändå.. Alla dessa projekt och prylförvaltning tar tid från kanske viktigare, mer meningsfulla idéer.
---------------- Bra från Filippa, som går igenom KonMari-metoden ------------
https://youtu.be/FSC7U9uqJxk
KonMari-metoden på svenska: Grunderna, del 1
11:00 ”Och på samma sätt så kanske inte dammsugaren får dig att hoppa jämfota. Och skruvmejseln den kanske inte känns så himla speciell, men tänk på när du behöver dom. Hur ovärderliga dom är just då. När du står där och ska skruva i den där skruven eller när dom där dammråttorna bara ansamlas i hörnen. Då kan du känna glädje för att du har en dammsugare eller för att du har en skruvmejsel. Ibland så har föremål enbart en praktisk funktion. Enbart en praktisk glädje, men det är också en glädje.
Och för att inte koppla på hjärnan för mycket när vi ska känna för dom här föremålen. För det är trots allt en känslobaserad metod, så kan vi använda oss av ett enkelt verktyg. Nämligen, ja, tacksamhet.” – Filippa Skog
”Tror jag att jag kommer känna tacksamhet när jag behöver det här föremålet och har det hemma. Det är lite vanskligt att tänka så eftersom att alla ”bra att ha”-människor kan triggas lite av det. Men för en del är det ändå ett viktigt och konkret sätt att känna efter och inte råka slänga elräkningen eller grönsakerna, eller behån. Eller jah, behån kan man väl få slänga om man vill.” – Filippa Skog
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar