Känslan av att känna igen sig
Jag har kanske skrivit om detta förr, men jag tror min längtan efter frihet började tidigt. Jag köpte min första husvagn när jag var 15-16 år. Utan att någon i min familj fick veta något, och utan att jag visste någonting om husvagnar. Jag trivdes inte riktigt hemma och hade bilden av husvagnen som ett ställe där jag skulle få ro. Pengarna hade jag jobbat ihop på sommarjobb hos Ica plus att jag börjat jobba extra några timmar i veckan på en Ica-affär. Det blev inte riktigt så..
Jag var extremt naivt och det visade sig inte var så lätt att äga en husvagn utan att ha något ställe att ställa den på. Nåväl det är en annan historia. Men sen några år senare när husvagnen hade skänkts bort så skaffade jag mig en segelbåt och den gången var allt lättare (då var jag vuxen), jag började känna friheten i att segla, fria vindar och började drömma om att en dag bo på en segelbåt och segla runt i världen på äventyr. Jag läste massa böcker om seglingsäventyr och jag kan fortfarande känna en gemensamhet med människor som vill sina egna vägar. Det skulle gå att bo ganska billigt i Västindien, liggandes på svaj.
Några år senare fastnade jag även i vindsurfing, något jag älskade då man kom naturen ännu närmare och insåg även naturens kraft både på gott och ont. Jag fick genast respekt för moder jord. På vägen i drömmandet så saknades pengar så man rätta in sig i ledet och jobba på som alla andra, åren rullar på.. Jag drogs med i prylträsket. Jag suktade dock efter en surfbuss men det blev aldrig riktigt av så fick bo i bilen när man var på jakt efter vinden under ledighet.
Livet tog en riktning att skaffa sig utbildning och anpassa sig till jobb och annat. Men drömmen finns fortfarande kvar. Jag lever det livet lite när jag är ledig, men vill ha mer.. Även om det också finns en rädsla att heltidsdrömmen inte kommer passa en så känns det som att man måste våga prova.
Följande är ett utdrag från videon Annika Elgeskog producerat och pratar i. Som sagt igenkänningsfaktorn är stor. Tack Annika för inspirationen! Se hennes video nedan.
”Största anledning till varför jag valt att bo i husbil det är för att jag vill leva ett liv i största möjliga frihet. Det här har faktiskt lockat mig.. jag tror hela mitt liv. Jag har alltid lockats utav människor som lever lite utanför det normala. Som inte alltid följer det som vi fostras till att följa, och leva det livet, alltså skola, skaffa sig en utbildning, ja bilda familj, köpa hus, ta massa lån och så. Jag har också levt det livet för att det är liksom svårt att stoppa när man väl är inne i det. Och jag säger inte att det är något fel, men jag hade hela tiden en dröm om ett annat liv. Min första tanken var, eller som jag velat jätte, jättemycket, det är att bo på en båt och segla jorden runt. Och ja bara ta mig till nya platser, nya platser. Och träffa nya människor, uppleva nya kulturer, ja bara uppleva äventyr helt enkelt.
Men livet tog inte den vändningen och tillslut så insåg jag att vill inte utsätta mig, eller jag kan inte, jag är inte så skicklig på att segla. Så jag vågade helt enkelt inte att ge mig ut på havet alldeles ensam. Och när jag insåg det så kom jag på det här med husbil.
Alltså jag och min familj, förr i tiden när jag var gift så bodde vi i husvagn på somrarna. Vi åkte till medelhavet varje sommar tio år i sträck tror jag. Och var borta 4, 5, 6 veckor. Så det här med att bo i ett campingfordon eller vad man ska säga var ju inget främmande, det var inget nytt för mig även om jag på den tiden var gift och inte var liksom ”in charge” av allting. Jag kunde nog egentligen ingenting då, eller rättare sagt när jag flyttade ut i husbilen så kunde jag absolut ingenting om husbilar. Men jag tänkte, köra bil kan jag. Jag har haft körkort sedan 1978 så köra är ju inga problem. Sen får jag väl lära mig efterhand. Och det har jag fått göra. Alltså man lär sig ständigt nya saker. Så för mig var det, alltså den första anledning varför jag valt att bo i husbil att jag ville kunna parkera och vakna på nya platser hela tiden. Jag har bott i Lilla Fina i dryg ett år, jag flyttade in i september 2020, så snart är det ett och halvt år. Innan det så bodde jag i en annan husbil i ett år.” – Annika Elgeskog
”2017 var det när jag fick möjligheten att kunna leva så här fritt. Då gav jag bort allt jag ägde och hade till en kyrka. Dom kom med en lastbil och tömde hela huset. Sålde min lilla stuga som jag älskade och många sa >>varför säljer du den? Du älskar ju de.<< Ja, det gjorde jag då men det här fria livet lockade mer. Alltså visst var det härligt att bo i stuga men jag kunde ju inte flytta med mig den där stugan. Och det är det här jag tycker är så häftigt. Jag kan bo på olika ställen varje natt. Jag kan vakna till olika utsikter varje natt, eller morgon menar jag. Det är det som jag känner som en enorm frihet. Så för mig anledning 1 var, största möjliga frihet.” – Annika Elgeskog
4.30 ”För att få det här fria livet så var jag helt enkelt tvungen att, alltså ha så få kostnader som möjligt. Jag tror att det är många som håller med mig om det, man blir inte så rik på de höga inkomsterna utan på de små utgifterna är det som gäller Och då att bo i en husbil då är det en sak som är väligt bra, det är att man inte kan köpa så mycket saker.”
”Det blir per automatik ganska minimalistiskt liv, det får inte plats så himla mycket saker här inne. Och det tycker jag är så otroligt skönt idag, att ha så få saker som möjligt.”
”Alltså det är en befrielse för mig, jag behöver så lite, lite saker.”
9.00 //Anledning nr 2. Minimalt med ägodelar – fri att uppleva mer! //
”Det var lättare att lockas av spontanköp när jag hade plats med grejerna. Men nu så brukar jag tänka, köper jag en tröja till så måste jag plocka ut en tröja. Jag kan inte ha för många. Och det är ju så skönt. Ägodelarna äger inte mig längre, jag är fri att göra andra saker på min fritid än att ta hand om det jag äger. Förutom husbilen och det är ju en del pyssel förstås.” – Annika Elgeskog
