Känslan av gemenskap gällande frihet

Känslan av att känna igen sig 

Jag har kanske skrivit om detta förr, men jag tror min längtan efter frihet började tidigt. Jag köpte min första husvagn när jag var 15-16 år. Utan att någon i min familj fick veta något, och utan att jag visste någonting om husvagnar. Jag trivdes inte riktigt hemma och hade bilden av husvagnen som ett ställe där jag skulle få ro. Pengarna hade jag jobbat ihop på sommarjobb hos Ica plus att jag börjat jobba extra några timmar i veckan på en Ica-affär. Det blev inte riktigt så..
Jag var extremt naivt och det visade sig inte var så lätt att äga en husvagn utan att ha något ställe att ställa den på. Nåväl det är en annan historia. Men sen några år senare när husvagnen hade skänkts bort så skaffade jag mig en segelbåt och den gången var allt lättare (då var jag vuxen), jag började känna friheten i att segla, fria vindar och började drömma om att en dag bo på en segelbåt och segla runt i världen på äventyr. Jag läste massa böcker om seglingsäventyr och jag kan fortfarande känna en gemensamhet med människor som vill sina egna vägar. Det skulle gå att bo ganska billigt i Västindien, liggandes på svaj.
Några år senare fastnade jag även i vindsurfing, något jag älskade då man kom naturen ännu närmare och insåg även naturens kraft både på gott och ont. Jag fick genast respekt för moder jord. På vägen i drömmandet så saknades pengar så man rätta in sig i ledet och jobba på som alla andra, åren rullar på.. Jag drogs med i prylträsket. Jag suktade dock efter en surfbuss men det blev aldrig riktigt av så fick bo i bilen när man var på jakt efter vinden under ledighet.
Livet tog en riktning att skaffa sig utbildning och anpassa sig till jobb och annat. Men drömmen finns fortfarande kvar. Jag lever det livet lite när jag är ledig, men vill ha mer.. Även om det också finns en rädsla att heltidsdrömmen inte kommer passa en så känns det som att man måste våga prova.

Följande är ett utdrag från videon Annika Elgeskog producerat och pratar i. Som sagt igenkänningsfaktorn är stor. Tack Annika för inspirationen! Se hennes video nedan.

”Största anledning till varför jag valt att bo i husbil det är för att jag vill leva ett liv i största möjliga frihet. Det här har faktiskt lockat mig.. jag tror hela mitt liv. Jag har alltid lockats utav människor som lever lite utanför det normala. Som inte alltid följer det som vi fostras till att följa, och leva det livet, alltså skola, skaffa sig en utbildning, ja bilda familj, köpa hus, ta massa lån och så. Jag har också levt det livet för att det är liksom svårt att stoppa när man väl är inne i det. Och jag säger inte att det är något fel, men jag hade hela tiden en dröm om ett annat liv. Min första tanken var, eller som jag velat jätte, jättemycket, det är att bo på en båt och segla jorden runt. Och ja bara ta mig till nya platser, nya platser. Och träffa nya människor, uppleva nya kulturer, ja bara uppleva äventyr helt enkelt.

Men livet tog inte den vändningen och tillslut så insåg jag att vill inte utsätta mig, eller jag kan inte, jag är inte så skicklig på att segla. Så jag vågade helt enkelt inte att ge mig ut på havet alldeles ensam. Och när jag insåg det så kom jag på det här med husbil.

Alltså jag och min familj, förr i tiden när jag var gift så bodde vi i husvagn på somrarna. Vi åkte till medelhavet varje sommar tio år i sträck tror jag. Och var borta 4, 5, 6 veckor. Så det här med att bo i ett campingfordon eller vad man ska säga var ju inget främmande, det var inget nytt för mig även om jag på den tiden var gift och inte var liksom ”in charge” av allting. Jag kunde nog egentligen ingenting då, eller rättare sagt när jag flyttade ut i husbilen så kunde jag absolut ingenting om husbilar. Men jag tänkte, köra bil kan jag. Jag har haft körkort sedan 1978 så köra är ju inga problem. Sen får jag väl lära mig efterhand. Och det har jag fått göra. Alltså man lär sig ständigt nya saker. Så för mig var det, alltså den första anledning varför jag valt att bo i husbil att jag ville kunna parkera och vakna på nya platser hela tiden. Jag har bott i Lilla Fina i dryg ett år, jag flyttade in i september 2020, så snart är det ett och halvt år. Innan det så bodde jag i en annan husbil i ett år.” – Annika Elgeskog

”2017 var det när jag fick möjligheten att kunna leva så här fritt. Då gav jag bort allt jag ägde och hade till en kyrka. Dom kom med en lastbil och tömde hela huset. Sålde min lilla stuga som jag älskade och många sa >>varför säljer du den? Du älskar ju de.<< Ja, det gjorde jag då men det här fria livet lockade mer. Alltså visst var det härligt att bo i stuga men jag kunde ju inte flytta med mig den där stugan. Och det är det här jag tycker är så häftigt. Jag kan bo på olika ställen varje natt. Jag kan vakna till olika utsikter varje natt, eller morgon menar jag. Det är det som jag känner som en enorm frihet. Så för mig anledning 1 var, största möjliga frihet.” – Annika Elgeskog

4.30 ”För att få det här fria livet så var jag helt enkelt tvungen att, alltså ha så få kostnader som möjligt. Jag tror att det är många som håller med mig om det, man blir inte så rik på de höga inkomsterna utan på de små utgifterna är det som gäller Och då att bo i en husbil då är det en sak som är väligt bra, det är att man inte kan köpa så mycket saker.”

”Det blir per automatik ganska minimalistiskt liv, det får inte plats så himla mycket saker här inne. Och det tycker jag är så otroligt skönt idag, att ha så få saker som möjligt.”

”Alltså det är en befrielse för mig, jag behöver så lite, lite saker.”

9.00 //Anledning nr 2. Minimalt med ägodelar – fri att uppleva mer! //

”Det var lättare att lockas av spontanköp när jag hade plats med grejerna. Men nu så brukar jag tänka, köper jag en tröja till så måste jag plocka ut en tröja. Jag kan inte ha för många. Och det är ju så skönt. Ägodelarna äger inte mig längre, jag är fri att göra andra saker på min fritid än att ta hand om det jag äger. Förutom husbilen och det är ju en del pyssel förstås.” – Annika Elgeskog

Sista stycket frihet i ditt liv

"Att segla eller leva på en båt, leva på oceanen är den sista friheten du har i ditt liv. Med hänsyn till att det inte finns något land i sikte och inga fler regler än dina egna regler och naturligtvis moder naturs regler. Det spelar ingen roll. Det finns ingen hastighetsgräns, det finns ingen som kontrollerar dig, ingen som säger vad du ska göra. Du måste göra saker rätt, det är verkligen farligt där ute om du gör saker som är felaktiga, men ingen säger vad för saker du ska göra. 

Det är frihet, du kan gå i vilken riktning du vill. Om du säger "Jag vill gå österut" går du österut. Väst, norr, söder, det spelar ingen roll. Du gör vad du vill. Det är sista stycket av frihet. Du försvinner bara bortom horisonten och ingen bryr sig om det." - Christian på båten SY-Zero

Ovanstående är en lätt omskrivning översatt till svenska från nedan

”Sailing or living on a boat, living on the ocean is the last piece of freedom you have in our life’s. Regard there’s no land in sight, and no more rules except your own rules and of course the rules of mother nature. It doesn’t matter. There´s no speed limit, there’s no controlling you, there´s nobody telling you to do things. You have to do things right, it’s really dangerous outside there if you do things wrong, but nobody tells you anything. It’s freedom, you can go in any direction. If you say “I wanna go east” you go east. West, north south, it doesn’t matter. You do what you want. Last piece of freedom. You just disappear beyond the horizon and nobody cares about it.” - Christian på båten SY - Zero
https://www.youtube.com/watch?v=LZj53gp3b1w
Living & Traveling Full Time On A Sailboat ~ An Inspirational Interview

Seglingjippo i Västerås för någon helg sedan..

Tog några bilder vid seglingsjippot som var i Västerås för någon helg sen. Och när man tagit några bilder så måste man ju göra ett blogginlägg, thats the deal.. Bear with me..

Fick uppleva  min första broöppning vid den mindre hamnen i Västerås. Den som går in mot silosen.

Vid Öster Mälarstrand stod det här fina piratskeppet parkerat. Såg lite ut som de turistfällor som frekventerar tex Alanya eller Cyperns vatten

BMW visade upp några bilar i ett "tält".

Det gick att gå ombord på piratskeppet och kolla lite.. Luktade härligt inoljad tjära.

Det fanns en scen. Av seglingstävlingarna  kunde jag dock inte så något.

Prylar från förr, del 2

Tillbakablick. Denna blogg startade för ett antal år sedan för att i viss mån dokumentera eventuell framgång i rensningar av prylar. Prylar har ju under en lång period inneburit viss fascination i mitt tidigare liv, och kanske man också kan säga drivkraft för att jobba hårt och ha råd till dessa. Jag var väl beroende av köpkickarna antar jag. Var naiv nog att tro att lyckan var beroende av sakerna.
Men en anledning till att jag dokumenterat lite av min utrensning är någon slag egohävdelse för.. Jag vet också att folk inte skulle tro mig om jag inte dokumenterade det. Det brukar ju vara så att man blir dömd utifrån den man ser ut att vara i nuet.

Tänkte visa en tillbakablick från prylar från förr

Tidigare ägd segelbåt, en Crescent kompis, nästan som en Crescent Skipper och svarta Opeln var en GSI 16 ventiler som var rätt snabb.

Bygger baslåda i svarta Opeln. Hela bagageutrymmet fullt. Ljudintresset var stort på den tiden..Den andra ljusare lådan var till en annan bil,en VW polo jag bara hade ett halvår innan kylvatten kom in i motorn och jag kände mig tvingad att byta bil igen (pendlingsbil). Längst ner är sovstället vid fågelreservatet vid Hagapark, Öland. Någon sover öppet i hängmatta mellan två vanar. Här har jag sovit diverse veckor. Numera är det förbud mot husbilar där.

Två av mina vindsurfingbräder, hade som mest 4 st samtidigt.. Alla bortsålda utom den vita som jag skänkte till någon Power meet amerikanare (bil som ville ha vindsurfingbräda på taket).

Några av vindsurfing resorna Öland, och Egypten, även en bild från en moppesemester på Gotland, då vi var ute 1 vecka och körde moppe till och från Gotland (via färga).

Mer från vindsurfingresorna.  Innovativt att använda en surfingbräda till frukost. Här campandes på med en värlsmästaer i issurfing (stickan). Detta på Öland någonstans.

Brig Gummibåt. Ja varför köpte man denna kan man fråga sig. Det var ingen fast botten, så den blev liksom ihopknycklad och båten gorde aldrig de 15-20 knop jag trodde den skulle.  Blev knappt använd. Köpte en drös med båtmotorer också.

En ny Tohatsu som knappt blev körd. Sålde iväg ganska billigt.

Nu är alla dessa prylar borta. Det är faktiskt väldigt skönt att slippa dem! Det är på något sätt befriande att inte ha så mycket prylar. Tänk om jag insett det tidigare, men det verkar nästan som att vissa saker måste man själv uppleva för att polletten ska ramla ner..

Bernard Moitessier, en förebild

En av Laura Dekkers seglinghjältar var Bernard Moitessier.

Jag kände tyvärr inte till Bernard innan jag hörde att talas om honom i förordet till Laura Dekkers bok: One Girl, One Dream. Men blev genast nyfiken på honom, tänkte kanske att ni också skulle gilla honom.
 För er som inte känner till Laura sen tidigare har jag skrivit om henne här.

1968 medverkade Bernard Moitessier i den första ”non-stop” ensamseglartävlingen Sunday Times Golden Globe Race. Bernard ledde tävlingen och var i en stark position att vinna. Bernard hade ställt upp trots att han inte gillade filosofin bakom en kommersialiserad tävling.

Stimuli > Valfrihet > Reaktion, inspiration från Stephen R. Coveys bok familj till 100 %.

Under hela sin resa hade han utvecklat en ökande avsky för den moderna världens överdrifter. Han kände alltmer att avsmak de planerade firandet som väntade honom, det tycktes honom vara ännu ett exempel på prålig materialism.
Så vad gjorde Bernard? Jo på den tiden var det svårt att kommunicera med omvärlden, men Bernard hittade ett sätt.
Vid Godahoppsudden (i närheten av kapstaden, Sydafrika) så använde han en slangbella för att skjuta över ett meddelande till ett tankfartyg. På meddelandet stod följande:

” My intention is to continue the voyage, still nonstop, toward the Pacific Islands, where there is plenty of sun and more peace than in Europe. Please do not think I am trying to break a record. 'Record' is a very stupid word at sea. I am continuing nonstop because I am happy at sea, and perhaps because I want to save my soul.”-  Bernard Moitessier 

source:  A Voyage for Madmen, pages 242–244. (http://en.wikipedia.org/wiki/Sunday_Times_Golden_Globe_Race)

Han bestämde sig för att segla tillbaks till Tahiti istället för tillbaka till England.

Bernard Moitessier på hans båt Joshua 1969, under Sunday Times Golden Globe Race.Bilden från: http://en.wikipedia.org/wiki/Bernard_Moitessier

Hehe, syns nästan att Bernard är en djuping :) Bilden kommer häriifrån, Tyvärr hittade jag inte vem som tagit fotona, men troligen Bernard själv.

Bernards ett citat som många seglare runt om i världen älskat! Framförallt frihetsökare. Det stimulerade seglare som ville fly industrins och konsumtionshetsens maskineri, det gav människor kraft att söka sig söderut till tropiska klimat i sina båtar. Folk som samlade regnvatten och som ville leva med naturen, inte mot den. Dom ville äta exotiska frukter och navigera via solen eller stjärnorna. Många lockades av det enkla och mer hälsosamma livet. Det tilltalade människor som tröttnat på att spendera sina liv i en ångestfylld och kravfyll vardag i civilisationens spår.

Sånna här citat fastnar likt ett spindelnät i skallen. Roade mig därför med att göra ett litet nät bara för att. :)

Bernards citat tilltalar mig också. :-)

Laura Dekker, yngsta ensamseglaren som seglat jorden runt.

Filmen Maidentrip

I augusti 2010 inledde 14-åriga Laura Dekker en ensam segling på två år i sin 40 fots ketch (tvåmastad) vid namn Guppy. Hon ville uppfylla en dröm som hon haft sedan barnsben. Ett delsyfte var att bli den yngsta jordenruntseglaren någonsin.
I Holland försökte myndigheterna stoppa resan, men det är inte förbjudet att resa enligt lag. Myndigheterna och anmälare försökte bryta ner Laura, men hon var för stark, så det gick inte.
Hennes far som hon levde med tyckte hon var ”galen” och sa, ”Om du ska göra det, får du ordna det själv.” Han trodde antagligen inte hon skulle fixa det själv, men tjii fick han.

I filmdokumentären Maidentrip går det att följa hennes fantastiska resa.

Bildens ursprung, bara förminskad:
http://www.wikifeet.com/Laura_Dekker

Det känns så ovanligt och jag förundras över hur en så ung person (särskilt i dessa dagar fyllda med medelmåttighet, ja, till och med statsstyrd medelmåttighet, förklädd till "säkerhet") kan vara så bestämd och envis. Och detta i en tid där dem flesta människor följer strömmen och väljer att leva stora delar av sina liv i andras ledband (eller varför inte framför en skärm, typ jag). Att så envist kämpa emot vuxenvärldens indoktrinering! Jag förundras över hennes uthållighet och klokhet.

Hennes berättelse definierar tapperhet, och kommer till oss i en tid i historien då prat om rätt och fel, politiskt korrekthet väger tyngre än agerande. Laura är definitivt inte för ung för att lära hennes äldre en sak eller två om optimism, uthållighet och kämparanda. Detta trots att en offentlig analyserande åsiktsfabrik försökte stoppa henne tillbaka i en låda!

Laura som seglat sedan hon var sex år började beräkna rutter och eftersom hon hade växt upp hos sin far som hela tiden arbetat med båtar, hade hon redan bra koll. Hon hade även fått några mindre båtar som hon seglat med. Hon jobbade sedan för att tjäna ihop till sin egen båt, en Hurley 22-fots segelbåt Den använde hon för att segla till England som 13-åring utan föräldrarnas kännedom. Hon smet iväg liksom iväg, hon anade att föräldrarna inte skulle tillåta det. :)

”Frihet är nog när man inte är bunden vid någonting.” – Laura Dekker

 Polisen uppsökte henne i England. Dom hade svårt att tro att hon faktiskt seglat dit själv.. Men segla hem fick hon ej. Det var en av hennes tjejkompisars föräldrar som hade gått till den holländska polisen och skvallrat. Sen hade myndigheterna i sin tur kontaktat engelska polisen. Hennes pappa fick då åka till England och ta ansvaret för hennes tillbakasegling. Han lät henne följa sitt hjärta att segla själv tillbaka, allt enligt hennes önskan. Han visste att hon kunde klara det då dom seglat mycket tillsammans.

Laura hade nu bevisat för sig själv att hon klarade av att korsa engelska kanalen (som är känd för sin intensiva båttrafik). Detta gav mersmak!! Nu visste hon att hon skulle klara en längre segling!

Hon började förklara för folk vem hon var och vad hon drömde om. De flesta reagerade väldigt positivt och ville hjälpa henne.. Hon började leta sponsorer, fixa utrustning. Fast egentligen ville hon inte ha någon sponsor som skulle bestämma över henne.

När hon ville ordna med skolan så började problem dyka upp som ett brev på posten. De skickade de socialtjänsten efter Laura.
Medans andra 14-åringar mest bekymdrade sig för vad andra ska tycka om dem, eller vad dom ska ha på sig, kämpade Laura envist vidare mot myndigheterna.Hon visar på en enorm viljestyrka!

Barnavårdsnämnden drog Laura och hennes föräldrar inför rätta, och sen hamnade allt i media som intresserat följde historien. Laura tyckte detta var väldigt jobbigt. Om jag förstått det hela rätt var det 8 stycken rättegångar att trockla sig igenom.Jag verkligen kan förstå oron över att man eventuellt inte ska få bo kvar hos någon förälder.. (jag har själv fått den frågan av myndighetspersonal..)

Barnavårdnämnden sa sig vara så oroliga över den långa resan och bad rätten att få vårdnaden över Laura. Dom ville ta Laura från sina föräldrar. Laura mådde mycket dåligt av detta förmynderi och fick kämpa mot människor som hårdknackat vill domdera och styra över hennes liv. Människor som tycker sig "veta bäst".. "gör bara sitt jobb" och säger sig måste följa någon lag.. eller vad dom nu ursäktar sig med.

Om man inte går i skolan i Holland får föräldrarna böta. Det är lag på att man obligatoriskt måste gå i skolan tills man är 16 år. Kort och gott, det tycktes inte gå att fly utbildningsväsendet.

Barnavårdsnämnen försökte alltså terminera hennes pappas rättigheter till Laura. Det måste varit hemskt att bli trakasserad av myndigheterna sådär! Jag förstår att det satte djupa spår i henne. Hennes telefon övervakades, hon fick en övervakare som förföljde henne etc.. Myndigheterna försökte bryta ner henne.. så hon skulle tappa sin vilja. Men som vi vet gäller ju den sociala varianten av Newtons 3:dje lag. Ungefär att en motåtriktad kraft möter en lika stor kraft tillbaka. Laura blev bara mer övertygad och motiverad att göra sin resa!


Laura kunde inte förstå vad som hände, skulle hon tas från sina föräldrar? Hon ville inte veta någoting av detta. Hon tyckte det var den värsta typen av ”kändisskap”. Och den värsta delen var såklart att de ville ta hennes pappa ifrån henne... och sätta henne i någon slags hem för som hon säger ”tokiga ungar”. ”It was really nasty!”

Hennes båt som hon tänkt göra världsomseglingen med (Hurley 800) konfiskerades etc. Båten var borta men drömmen levde vidare. Hon gav sig inte. Hon blev behandlad som en brottsling av myndigheterna. Det finns mycket mer att berätta om hennes kamp med myndigheterna. Hon flög bland annat utan sin fars vetskap till Saint-Martin (Karibien) för att köpa en båt..

Hon fick höra av indoktrinerade trygghetsnarkomaner att hon var galen och hade vanföreställningar. Att det hela var en oacceptabel risk. Andra tyckte sig veta vad som var bäst för henne. Någon till och med sa att ”hoppas hon sjunker”.

”Självklart sa folk att jag var galen, men det är en dröm, en stor, stor dröm.” – Laura Dekker

Hon vidmakthöll sin dröm om att segla runt jorden och se andra platser och inte alltid se "samma gamla dumma saker".
Med allt “fuzz” i media, myndigheter och till med premiärmininstern Jan Peter Balkenendes uttalande i tv (att det inte gick att skippa skolan), så började sponsorer dra sig ut. Sponsorer som hade tagit Laura många år att hitta.
Laura kämpade vidare mot nej-sägarna och efter ett års kamp i rätten lyckades Laura vinna. Rätten gav henne rätt att bo hos sina föräldrar, och..  hon hittade ett kryphål. En enorm lättnad såklart!
Hon kände sig nämligen tvungen att avsäga sig sitt holländska medborgarskap så  att barnavårdsnämnen skulle lämne henne i fred. (och antagligen för att hennes föräldrar inte skulle få böta för att hon inte gick i skolan).
Hon föddes ju på Nya Zeeland (hennes föräldrar var ute och seglade) och hade tydligen ett medborgarskap där också.

Från hennes bok One Girl One Dream, och det som jag tolkar som avsägande av medborgarskap, rätt eller fel. Döm själv::

”I need to de-register myself as a Dutch resident immediately so that Child Protection and other authorities are unable to lodge an appeal. They´ll have to de-register me, whether they like it or not. I don´t want to wait longer than a week before setting off, and don´t want to take any more chances with these scheming authorities.”
---- ---
“It´s been a week since the amazing news that I was acquitted by the court in Middelburg. How lucky I was to have found a judge, at last, who saw through the games the authorities were playing with me. The judge declared that they were wrong and I was free. I´m de-registered as a Dutch resident in the Netherlands and there is nothing more they can do – or so I thought.”

Jag blir så imponerad av denna tjejs driftighet!! Hon ifrågasätter redan tidigt omgivnings krav och följer sitt hjärta! Hon verkar så mycket klokare än sin ålder. Så mycket klokare än de flesta vuxna.

Tycker det var väldigt starkt jobbat av Laura att orka krångla sig förbi landets (”vi vet bäst mentalitet”) myndigheter och följa sin starka drivkraft och dröm. Ja, det var tidigt, det håller jag med om, men ändå. Tycker att folk och föräldrar ska få bestämma över sina egna liv med stöd av lagen, inte bli förtryckt av den (via s.k besserwissers).

Speciellt ska man lyssna på barnet! Att skicka barn till fosterföräldrar/barnhem och liknande kan ställa till med minst lika mycket skit... (aldrig känna ovillkorlig kärlek etc)

Laura visar på djupa insikter redan vid tidig åldern .. Härligt att se, vad kan hon då inte åstadkomma?! Kan tänka mig att man lär känna sig själv på ett helt annat plan under sådär långa passager utan "noise" och de vanliga distraktionerna.

”Ska man uppleva någonting måste man någonstans släppa lite och slappna av ibland” - Linda Hammargren, Jorden runt seglare på båten Mary Af Rövarhamn

Hittade ett Ted talk som var väldigt bra från Laura, kolla in om ni är intresserade:


Respekt Laura!

Hon lyckades uppfylla sin dröm att segla jorden runt, (tog ca 2 år) och klok som hon var gjorde hon det inte för att vara snabb, utan tog sig att stanna och njuta av resan.

Denna historia inspirerar mig att undersöka mitt eget liv och tänka på vad jag kan göra i mitt eget liv. Vilka utmaningar kan jag ta på för att lära och växa med erfarenhet. Och framför allt inte låta sina drömmar nedslås av andra! Laura är oerhörd inspiration och förebild (trots ringa ålder).

Läs mer i boken: One Girl One Dream.

Livet på en 28 fots träbåt

Fortsätter med lite mer film.. Kanske fler som gillar segling..David Welsford tar tag i sin dröm

Filmat av Kevin A. Fraser
Info