Det är ganska lustigt hur man förändras med åren. Som barn läste jag en del ”fem” böcker av Enid Blyton, även någon barndeckare slank ner förtjust. Jag gillade att läsa böcker med jämnåriga i huvudrollen och min mamma insåg att böcker var viktigt. Vi var med i en bokklubb där det typ kom en bok i månaden. Hon blev glad när jag läste.
Sen blev man tonåring och det blev andra saker som vart mer intressanta och böcker var inget som fick någon tid. Av någon anledning tyckte jag att läsa böcker var töntigt, och jag tyckte ju att jag var en tuff kille så det passade liksom inte in med imagen (som var så otroligt viktig på den tiden). Det var mest ”plugghästarna” som läste, ingenting en cool kille gjorde.. Ingen i min närmaste omgivning läste några böcker heller så det blev liksom naturligt att inte läsa något mer än vad som krävdes av skolan.
Det är något jag ångrar.. att jag inte började läsa tidigare. Läsningen har gett mig så mycket och jag är så tacksam för alla fantastiska författare som lagt ner manken på att förmedla insikter eller gett råd att ha med sig i livet (för att det ska bli enklare). Tror jag började läsa igen när jag var runt 25 år. Läste böcker om hur man skulle bli rik, typ. Mycket om aktier och börsen.. Sen fortsatte det med självhjälpsböcker i ett gäng med år. Jag insåg kraften i böcker och i kloka idéer. . och jag hittade en hel del bra böcker, nu är det kanske mest filosofi som intresserar, eller idéer överlag. På den vägen är det och läsandet har nästan bara ökat och ökat för varje år.. Nu njuter jag av att läsa vad jag tycker är en bra bok. Njuter av intellektet som vissa författare har. Skarpsynthet som de kan få ner i ord. Tacksam över att de delar med sig till en annan.
Böcker har på något sätt en helt annan påverkan än samtal, i alla fall på mig. Dels läser jag ofta något från någon jag respekterar, något som någon (jag lyssnar på) rekommenderar. Sen är det dels att jag inte behöver argumentera emot utan kan låta meningarna sjunka in och för varje gång jag läser samma sak är det som att jag blir mer redo eller mottaglig för nya tankesätt. Vissa grejer har jag behövt läsa kanske 20 gånger för att börja förstå.. Vissa saker sitter hårt när man blivit indoktrinerad i så många år. Det är ofta i monolog som det är lättast att ta till sig den andres åsikter/fakta av någon anledning. När egot inte försöker hitta på något klyftigt att kontra med..
Jag tänkte på det här i veckan. Jag försökte ge lite råd angående några saker, men det var som att mottagaren inte var redo, eller inte inser att jag (i det här fallet) vet bättre och har mer erfarenhet. Typ, inte kan avgöra vem som har mest kompetens i frågan. Det är som att folk kan inte ta till sig något om de inte är redo eller ser upp till en.. Det är som att dom måste få göra misstagen själva, konstigt. Är det egot som spökar? "kan själv mentaliteten".(som ett litet småbarn)?. Jag var/är likadan, jag var tvungen att göra en massa misstag för att komma till den positionen jag är idag.. Tror/troddde jag visste bäst.. Ignorant.. Dunning-Kruger effekten och så vidare.. Det är väl en del i att vara en sökare, en sökare av att försöka bena ut vem som är värd att lyssna på, vem som är närmast sanningen osv. Intressant är det i alla fall och jag gillar verkligen utmaningen och resan.. :-)Hoppas du också gör det!
