Vid vilken princip ska jag styra mitt liv?

Hur överlever vi? Vilka principer ska guida dig, vilka är fördelaktiga för dig och andra, vilka är rationella och vilka ideer är orationella. Finns det motsägelser? Ska känslor få guida ditt liv i större livsval? Ska du låta dig styras av den primitiva hjärnan (lizard brain) eller den mer sofistikerade prefrontal cortex?. Vad är det som sker i din kropp nu? Är det en stark känsla eller förnuft som guidar dig i detta beslut?. Vad är bäst långsiktigt? Är det detta ett kortsiktig fördelaktigt val eller ett långsiktigt? Föredrar jag frihet före komfort och trygghet?

“Reason is voluntary; you have to choose to think.” – David Kelley

Just nu är det sådana frågor jag finner väldigt intressant att reflektera över...

Just nu när jag skriver detta sitter jag och lyssnar på en Ljudbok där jag fann följande intressant.

Första spåret
The Power of Self Esteem – Nathaniel Branden

22:35 “So again we are dealing here with a matter intimately connected with the question of survival. “What kind of person am I?”, “Have I got it right?”, “Do I know how to deal?” Now again we have to remind our self that no other species faces such questions as “what kind of entity should I seek to become?”, “at what principle should I guide my life?” But there is no way for we human to escape those questions. You see, the point if very simple, a person cannot exempt himself from the realm of values and value judgments. Whether the values by which he judges his actions are conscious or subconscious, rational or irrational, consistent or contradictory, life serving or life negating. Every human being judges his behavior by some standard and to the extent that he fails to satisfy that standard his sense of personal worth, his self respect suffers accordingly. A human being needs self respect because his have to act to achieve values. And in order to act he needs to value the beneficiary of his action. In order to seek value a person must consider himself worthy of enjoying them. To fight for his happiness he must consider himself worthy of happiness.” - Nathaniel Branden

//Fritt översatt till svenska //

22:35 "Så återigen vi här att göra med en fråga intimt förbunden med frågan om överlevnad. "Vilken typ av person är jag?", "Har jag fått det rätt?", "Vet jag hur jag förhandlar/gör affärer? "Nu, återigen måste vi påminna oss själva om att inga andra arter står inför sådana frågor som "vilken typ av enhet bör jag försöka bli? "," vid vilken princip ska jag styra mitt liv? "Men det finns inget sätt för oss människa att fly dessa frågor. Du ser, poängen är mycket enkel, en person kan inte befria sig från sfären av värden och värderingar. Om värdena som han bedömer hans handlingar efter är medveten eller omedveten, rationella eller irrationellt, konsekvent eller motsägelsefull, livstjänande eller förnekande. Varje människa dömer sitt beteende efter vissa standard och i den mån han inte uppfyller denna standard lider hans känsla av personligt värde, hans självrespekt därefter. En människa behöver självrespekt eftersom hans måste agera för att uppnå värden. Och för att agera behöver för att värdera förmånstagaren av sitt handlande. För att söka värde en person måste se sig värdig att njuta av dem. För att kämpa för sin lycka han måste tänka sig värdig av lycka." - Nathaniel Branden

De mest intressanta läser?

Har ni tänkt på att de mest intressanta människor är de som läser en massa? De får en alltid att tänka till.. Det stämmer i princip alltid, de som söker och läser har alltid mest insikter. De har mest djup, mest reflektion (förutsatt att de läser något vettigt och inte bara skvaller).


Det är ganska lustigt hur man förändras med åren. Som barn läste jag en del ”fem” böcker av Enid Blyton, även någon barndeckare slank ner förtjust. Jag gillade att läsa böcker med jämnåriga i huvudrollen och min mamma insåg att böcker var viktigt. Vi var med i en bokklubb där det typ kom en bok i månaden. Hon blev glad när jag läste.
Sen blev man tonåring och det blev andra saker som vart mer intressanta och böcker var inget som fick någon tid. Av någon anledning tyckte jag att läsa böcker var töntigt, och jag tyckte ju att jag var en tuff kille så det passade liksom inte in med imagen (som var så otroligt viktig på den tiden). Det var mest ”plugghästarna” som läste, ingenting en cool kille gjorde.. Ingen i min närmaste omgivning läste några böcker heller så det blev liksom naturligt att inte läsa något mer än vad som krävdes av skolan.

Det är något jag ångrar.. att jag inte började läsa tidigare. Läsningen har gett mig så mycket och jag är så tacksam för alla fantastiska författare som lagt ner manken på att förmedla insikter eller gett råd att ha med sig i livet (för att det ska bli enklare). Tror jag började läsa igen när jag var runt 25 år. Läste böcker om hur man skulle bli rik, typ. Mycket om aktier och börsen.. Sen fortsatte det med självhjälpsböcker i ett gäng med år. Jag insåg kraften i böcker och i kloka idéer. . och jag hittade en hel del bra böcker, nu är det kanske mest filosofi som intresserar, eller idéer överlag. På den vägen är det och läsandet har nästan bara ökat och ökat för varje år.. Nu njuter jag av att läsa vad jag tycker är en bra bok. Njuter av intellektet som vissa författare har. Skarpsynthet som de kan få ner i ord. Tacksam över att de delar med sig till en annan.

Böcker har på något sätt en helt annan påverkan än samtal, i alla fall på mig. Dels läser jag ofta något från någon jag respekterar, något som någon (jag lyssnar på) rekommenderar. Sen är det dels att jag inte behöver argumentera emot utan kan låta meningarna sjunka in och för varje gång jag läser samma sak är det som att jag blir mer redo eller mottaglig för nya tankesätt. Vissa grejer har jag behövt läsa kanske 20 gånger för att börja förstå.. Vissa saker sitter hårt när man blivit indoktrinerad i så många år. Det är ofta i monolog som det är lättast att ta till sig den andres åsikter/fakta av någon anledning. När egot inte försöker hitta på något klyftigt att kontra med..

Jag tänkte på det här i veckan. Jag försökte ge lite råd angående några saker, men det var som att mottagaren inte var redo, eller inte inser att jag (i det här fallet) vet bättre och har mer erfarenhet. Typ, inte kan avgöra vem som har mest kompetens i frågan. Det är som att folk kan inte ta till sig något om de inte är redo eller ser upp till en.. Det är som att dom måste få göra misstagen själva, konstigt. Är det egot som spökar? "kan själv mentaliteten".(som ett litet småbarn)?.  Jag var/är likadan, jag var tvungen att göra en massa misstag för att komma till den positionen jag är idag.. Tror/troddde jag visste bäst.. Ignorant.. Dunning-Kruger effekten och så vidare..  Det är väl en del i att vara en sökare, en sökare av att försöka bena ut vem som är värd att lyssna på, vem som är närmast sanningen osv. Intressant är det i alla fall och jag gillar verkligen utmaningen och resan.. :-)

Hoppas du också gör det!

Internationella lyckodagen, tankar kring lycka

Japp, idag är Internationella lyckodagen!

Förenta nationerna instiftade den här dagen med fokus för välbefinnande och lycka.
Okey, man kan tycka vad man vill om en instiftad dag som denna, känns kanske lite klyschig, men jag väljer att omfamna den. Kanske den får oss att reflektera lite kring ämnet till
åtminstone.

Okey. Idag fick jag ett tips och såg på Aftonbladet TV och där var det någon psykolog vid namn Katarina Blom som var med i ”rutan”. Hon menade på att det är en myt att livet går ut på att bli lycklig. Hon tycker att målet med livet är snarare att göra olika saker som du tycker är viktiga och där du känner dig vital över det du gör. Hon fortsatte att avliva “myter” i rask en självsäker rask takt. Men då jag inte höll med speciellt mycket i övrigt så slog jag ganska snart av.

Såå…

Jag tänkte nu själv filosofera och spekulera lite i vad jag tror det handlar om, häng med.

Postulatets Grundsats: För att finna lycka tror jag att man måste följa naturens villkor. Det är lönlöst och energislösande att gå i en annan riktning. Ju mer man läser böcker och ställer olika teorier emot varandra, desto tydligare syns denna natur. Falska sanningar kan förskjutas, gamla (falska) dogmer kastas över axeln etc. Går man MOT det naturliga och det evolutionistiska blir det betydligt mer friktion, onödig friktion, mer känt som lidande.


Hur når man till lycka och välbefinnande? Jag tror det handlar om att ha en filosofi att ta sig an livet. Låt oss stolpa upp lite punkter så det ser seriöst ut.

• Livsåskådning och livssyn. -  kan sägas vara en människas eller en organisations övertygelse eller föreställning om hur människan eller samhället är eller bör sträva efter att vara, en etik. Utan en vettig etik och moral i samhälle blir grunden korrupt. Och när inte ens moral och etik finns inom staten sprider det sig som ringar på vattnet. Att kristallisera en hållbar etik och moral är inte lätt. Filosofer har genom århundranden klurat på dessa saker och vissa teorirer går tvärs om vartannat. En vettig hållbar filosofi som använder naturens villkor som grund kan alltså i sig vara väldigt svårt att kristallisera fram. Det är därför vi ser så stor förvirring i dagens samhälle, och ett skäl till att många mår dåligt. (En miljon svenskar sägs äta lyckopiller nu för tiden).

• Livsfilosofi -  ordet kommer från tyska Lebensphilosophie, (ja, jag försöker låta beläst) och är en inriktning av filosofin som bygger på livets och karaktärens enhet. Vår livs byggs av det inflöde och de erfarenheter vi utsätt för. En sökare hittar mer än en som inte söker.

• Karaktär - Heraclitus of Ephesus, en gammal grekisk filsof slängde sig med (menade på) att: En bra karaktär inte bildas i en vecka eller en månad. Den är skapad lite i taget, dag för dag. Det behövs en utdragen och tålmodig insats för att utveckla god karaktär.
  Heraclitus var väldigt insiktsfull när han sa sina tre ord: ”Character is destiny”. Tre ord som fick mig att reflektera över hur mycket dessa ord betyder. Även Sigmund Freud repeterade dessa ord. Just det, karaktären som du består av ger dig ditt öde. En karaktär utvecklar man med tiden. Um. Känner du hur ansvaret ligger på dina axlar? Yupp, vems annars skulle de ligga på? Kanske du väljer mysticism i stället, låter andra influera ditt liv och hoppas på det bästa. Valet är fritt.

• Ledstång att hålla sig – en ledstång kan hjälpa dig att ej falla offer för tillfälliga nycker och impulser (som du sedan ångrar). De räcker inte längre med ”gamla skoltricks” för att hålla i stången. För mig kan handla det om att välja enkelhet och minimalism istället för komplexitet, mindre intressen, mer fokus, mer möjlighet till inre utveckling etc. När min karaktär inte är tillräckligt utvecklad behöver jag något att hålla mig på vägen fram. Jag behöver inse att inte ta på mig någon slags offerroll, jag behöver inse att ansvaret för mitt kommande liv är mitt eget.
• Observerande Ego - om att bli medveten om sig själv och kunna se sitt handlande i realtid som ett tredje öga utanför. Medvetenhet och närvaro.

Våra livsval handlar om att ta konstruktiva beslut ("win-win") och helst undvika de destruktiva (försök till olika slags "win-lose"). Men en människa som inte tar några beslut alls sägs hamna i någon slags psykisk sjukdom, regression eller depression enligt Dr. Paul Dobransky. Stagnation. Han säger att agerande är bättre än passivitet, och att det alltså är bättre att ta destruktiva beslut i stället för att inte ta något beslut alls. En fördel är förstås om du tar du konstruktiva beslut som för dig närmar vad du vill åstadkomma, men vet vi inte vad vi vill måste vi försöka ta reda på det först. Att lyssna till det inre.. Ja, inget säger att det ska vara lätt.

Glöm inte att ha kul! Det är lätt att vara för seriös och sammanbiten ibland. Göra det som vi tror förväntas av oss... men..  Folk vill hellre umgås med en kul lirare. Ta inte så allvarligt på saker. Skratta. Bygg inte luftslott av dig själv. Ta inte dig själv på för stort allvar. Lek och ha kul ibland. Balansera såklart tillvaron med en smula logik och förnuft och goda beslut. Balans är nyckeln.

Vara nöjd med vad man faktiskt har och åstadkommit. Ibland är det lätt att glömma och vara tacksam för att man fått mat för dagen, och andra saker man lätt glömmer när man befinner i framtidens tankebanor. Stanna upp, var närvarande och njut.
Inse allt du har att vara glad för.

Upptäck gränserna i din psykologi och arbeta på att täppa till dina små hål. Gränser som är som osynliga linjer mellan det externa och det inre. Där det inre hör samman med din inflytandecirkel. Dessa osynliga linjer har vi alla mer eller mindre. Jag kan ta ett konkret exempel. Är du rädd för vad andra ska tycka om dig när du visar dig naken inför en person vars åsikt du bryr dig om? Rädd för att någon ska komma innanför ditt skinn? Rädd för att någons åsikter ska såra dig? Kanske för att du har blivit bränd tidigare? Då har du hål i din gränslinje till ditt inre, hål i din självkänsla. Andra hål i våra gränser kan handla om att lära sig att inte dräneras på energi, lära sig hindra andra från att tömma oss på energi. Det kan i stället handla om att jobba med sig själv.. på att bli en bättre människa som därmed bidrar till andra, på dina villkor, inte på andras.. Frivillighet i stället för tvång.
Jag vet, detta är inte lätt. Vore det lätt skulle alla behärska det.
Allt detta kräver alltså att man jobbar med sitt inre. Andra människor bör väl inte diktera och kontrollera ditt liv? Inse att dina personliga psykologiska gränser bestämmer vad DU kontrollerar och vad du inte kontrollerar. Släpp taget om det du inte kan styra och jobba med du kan kontrollera. ”Let it go”. Du kan inte kontrollera och hjälpa hela världen. Var och en måste ta ansvar för sitt liv. Acceptera att du inte kan påverka allt.

Enligt Dr Paul består lycka av hög självkänsla. Vet du varför? Jo, för inget rår på oss när vi känner genuin lycka, då är vår självkänsla så stark och det finns inget som tränger igenom vårt skinn. Vi blir som en gås som skakar av oss vattnet. Och om du får en elak och taskig kommentar tolkar du det bara som att motparten har dålig självkänsla. När du själv är hög på självkänsla så kan du bara känna medkänsla för en individ som försöker dra ner dig till samma nivå som dom.

Lycka och framgång är det samma sak? Nej, framgång innebär bara att du nått ett visst mål. Att du har utökat din kontroll något. Du kanske känner en form av hög självkänsla och lycka just i stunden du uppnått ditt mål, men sen lägger det sig ganska snabbt igen. Framgång är därmed inte hållbar lycka.

Det kommer i princip vara omöjligt att ligga på hög nivå av lycka kontinuerligt, vi är trots allt människor med invecklade känslomönster. Men dessa känslomönster och hur de påverkar oss går att jobba på. Det går att komma till lägen där du faktisk inte bryr dig, för du är så stark i dig själv och din gräns. Då ser du i stället en motgång som något bra du kan lära dig av etc. Det finns så mycket att jobba med, och jag tror det är värt det! Men som med allting kan du sätta upp gränser som är som väggar, som ingen kommer igenom. Det är inte bra. För mig är det eftersträvansvärda en gräns med massor med dörrar, som jag själv väljer om jag vill öppna eller stänga. Har man byggt murar runt sitt inre har man gått för långt. Återigen, balans.

Vad vill vi uppnå? Hur långt kan man nå? 
En engelskt ord är Fulfillment, någon slags fullbordan. Att lyckats.
Att ha allt (vi pratar inte materialistisk nu) = Tillfredsställelse eller lycka som ett resultat av fullt utveckla sina förmågor eller karaktär.
Det handlar således om uppfyllelse, infriande, fullbordan, utförande. Om att kunna ligga där på sin dödsbädd och dö utan att ha ångest, att man åstadkommit det man velat, vad nu detta än är. Antagligen högst individuellt.

Jag tror uppdraget i livet handlar om just detta att hitta hållbar uppfyllelse och hållbart utförande, om att få sina behov stillade, nöjd med livet. Om att få och sprida glädje. Om att hållbart leva sitt liv utan utnyttjande av andra. Om glädje, framgång och frihet att göra vad vi vill. Det finns oändligt med möjligheter där ute, oändligt med lyckliga stunder!

Trevlig internationell lyckodag på er! :-)

Ett pladdrande inlägg om studier i tankar.. :-)

Jag är väldigt svag för synonymer eller metaforer för något större, som får oss förstå ett större sammanhang eller bara något enkelt som att steg för steg ta oss i en viss utstakad riktning. Ibland har man ingen aning var man hamnar men tar ut en riktning ändå, bara för att testa, följer sin magkänsla. Ibland är riktningen klarare, mer tydlig, mer konsekvent. Man vet att man är på rätt väg, men inte vart man hamnar. Det går inte att se in i framtiden, ingen kan, och vill vi verkligen veta? Näh, inte jag i alla fall, jag gillar ovissheten.
Att ta ut riktning, utifrån en kompass, en lysande fyr på ett hav, en sextant, eller rent utav via en filosofisk mental ledstång det tror jag är viktigt!

Jag har genom åren insett att trots att jag verkligen ogillar begränsande regler så behöver jag interna regler eller någon slags riktning som eliminerar distraktioner och ger fokus. Däribland vanliga etiska regler som formar min karaktär. Jag har till exempel efter större “nederlag” sedan ungdomstiden skrivit ner olika ”livsregler”. Så att jag inte ska göra om samma misstag alltför många gånger. Aber..  Jag har sedan länge tappat bort anteckningsboken som innehöll dessa livsregler, men jag tror fortfarande på inneboende regler och principer (även om dessa kan ändras med djupare insikt). Jag tror på att reflektera över när man mår som bäst och när man inte trivs. Och sen sträva i den riktning och enligt de principer när man mår som bäst. Säkert är detta väldig olika för olika människor och i mitt liv har det verkligen svängt. Eller idag ser jag det mer som att jag var för upptagen för att riktigt känna efter tidigare.

Mitt intellekt lägger mycken tid på att fundera på olika val, skriva listor om måltankar, men sista tiden har jag lugnat ner mig med val som i någon större utsträckning påverkar mig. Det har blivit en form av ”Status Quo”, lite av oförändrat läge. Jag har lyckats hålla mig ifrån impulser, såsom att köpa den där Volkswagenbussen jag nämnde för någon månad sen. Och jag väljer att se på som min vardag som en bra metod att träna mitt tålamod, som ett sätt att träna på att få bättre kontroll på mitt starka ego etc. (har verkligen problem med att folk som "bossar" mig, som tror sig ha rätt att ge mig order)

Det här tror jag på något sätt är ett litet framsteg, för val som jag inte är säker på, kan faktisk ge både bekymmer och ta fokus (och tid). Dom bör ej göras! På något sätt tycker jag min passivitet har tjänat mig bra (eller så det bara positivt tänkande..). Jag bejakar, reflekterar och försöker att undvika att göra dåliga val. Samtidigt håller jag sakta på att förändra mig, mitt ego (det tar tid!!), träna mitt mentala i något slags försök att bli en bättre människa. (Men jag misslyckas frekvent, ibland dagligen, ibland varje timme)
På det här sättet är kanske det är effektivt att vara passiv, alltså sett från ett extern utkikspost, hur motsägelsefullt det än må låta. (eller försöker jag bara övertyga mig själv nu, vem vet?). Jag vet inte riktigt vad jag vill på några områden i mitt liv helt enkelt. I dom områden där jag vet, fortsätter jag sakta sträva åt det håll.

Det är som att mitt intellekt söker och söker, söker i böcker, på nätet, eller via någon videosnutt, men hittar inte svaren på alla frågor. Det måste få ta tid. Jakten och sökande på sätt att leva är en del av mig, för jag vet att den dag jag hittar en ny insikt klickar det till där uppe i knoppen och man ser saker på ett helt nytt sätt. Livet förändras, man ser saker i ett nytt ljus. Det är fascinerande hur lite vi människor vet, hur lite vi begriper, och hur mycket det finns att lära! Och i brist på bättre vetande kanske vissa beslut bör vänta? Låta beslutet mogna fram tills en mer säker grund finns att stå på? Låta tankarna snurra, och förhoppningsvis utkristallisera sig. Den svåra frågan.. vad vill jag? Ok att livet då står still, fastcementerad i någon slags stagnation, men man gör i alla fall inga direkt oöverlagda beslut i väntan på klarhet. Alltså undviker man dåliga beslut som man i någon måtta får ”betala” för senare. Bra eller dåligt, vem vet?

Eller så gör man tvärtom och kastar sig ut i ”känslan lust” och lär sig medans man gör. Det är säkert en mer effektiv metod, i alla fall att testa olika saker, men det kan också vara betydligt jobbigare, kostsamt med en baksmälla man gärna undvikit? Dessutom tror jag att ett starkt psyke måste finnas där. Ett skört psyke kanske inte tål för många misslyckanden och motgångar. Det är en balans liksom. Det finns en tid för båda perioderna. Dels att vara eftertänksam och sen när man tror sig veta vad man verkligen vill, GÖRA. Göra handling och se om det var det man trodde. Åtskilliga sådana försök har tidigare gjorts i mitt liv, lärorikt, men också tärande i någon mån. Men vissa saker vet man inte förrän man testat! I någon mån handlar det väl om att vara effektiv, att hellre göra val som känns rätt och som leder en framåt istället för bakåt. Och kanske inte ta det hela så allvarligt?
Jag tror djupare eftertänksamhet (och studier i alternativ mm) kan behövas för att verkligen komma underfull med vad man vill. Det är jobbigt på sitt sätt, men är övertygad om att det är värt det!

Leva nu eller sedan? Spelbrickorna

De flesta av oss tror att allt ska bli likadant som gårdagen. Vi tar mycket för givet men det finns inga garantier för detta.. Allt är förgängligt, övergående och obeständigt. Alltet och inget förändras. Huruvida våra hjärtan får fortsätta bulta i år eller dagar vet ingen. Jag menar: Människans intellekt har skapat massor med bra saker, men även riktigt dåliga. Jag tänker främst på alla vapen och då speciellt alla kärnvapen som producerats. Att livet är skört inser man när mänskligheten till stor del består av simpla egon som i vilsenheten oroar mer än inger förtroende. Prestige är bara förnamnet i omedvetenhetens värld. Detta blir vi varse varje dag via nyhetsflödena.

Många är det som uthärdar dagen och ser fram emot pensionen, då ska man minsann börja leva och göra det man inte fått tid till innan. En hoppfull optimistisk vision, för ingen är garanterad morgondagen, och om vi inte lever nu, när ska vi då leva?
Bra fråga!.. speciellt om man har möjlighet att förändra. Speciellt om det finns ett växande missnöje. Förändring är som vi vet ofta vara skrämmande. Vi vet vad vi har, men inte vad vi hamnar. Speciellt om vi lagt åtskilliga år av våra liv på att komma dit vi är idag. Därför stannar de flesta av oss i sina osynliga fast förankrade bojor.

Om vi tar vara på våra liv och lever kan bara vi själva svara på. Kanske är Du långt före de flesta människor som är så vilseledda att de omedvetet inte ens vet att hela deras liv styrs av rädsla! Graden av medvetenhet är milslång. Säkerheten är lika illusorisk som skenbar. Det finns ingen riktig “säkerhet”, sjukdom, bil- och gångolyckor, naturliga och av människan orsakade katastrofer inträffar, punkt. En balans måste finnas, där jämvikt råder.

Att få vakna varje dag och känna glädje för det liv man ska göra under dagen är det inte alla som känner. Snarare består livet för många av rutiner i form av sova, jobba, äta. Ett liv i cirklar. Det som gäller för en individ är inte samma för en annan. Även om våra öron hör samma sak. Vi har alla haft olika inflöde i vårt huvud och som därmed färgar våran tillvaro. Alla är vi olika och unika i någon form.

//Boken: En ny jord – Ditt inre syfte, av Eckhart Tolle. s215, kapitel nio, om Ditt inre syfte //

”Så snart du höjer dig över den rena överlevnaden, blir frågan om mening och syfte av största betydelse i ditt liv. Många människor känner sig fångade i alla vardagsrutiner som tycks beröva deras liv på mening. Somliga anser att livet går dem förbi eller redan har gått dem förbi. Andra känner sig mycket begränsade av alla krav som ställs på dem på arbetet, av ansvaret att försörja sin familj eller av sin livssituation i övrigt. Somliga förtärs av akut stress, andra av akut leda. Somliga förlorar sig i hektisk aktivitet, medan andra förlorar sig i stagnation.”

 Som de flesta trygghetssökande individer söker vi ofta fast inkomst, trygga rutiner och denna personlighet gör allt för att "passa in", vara till lags. Många av oss (inkl. undertecknad) är löneslavar som gör som vi bli tillsagda av någon med högre rang än oss själva.. Trygghetsnarkomaner har också en tendens att vilja vara som alla andra. Att få tillhöra och få acceptans av sin “stam”. Till och med om det innebär att skuldsätta sig högt upp över öronen för att hänga med omgivningens nivå. Status och prestige är klassiska bindningar till ett starkt ego. Intellektet kan alltså tänka sig underkuva sig och “stå ut” 8-9 timmar av vardagen för att ha det bra och tryggt på fritiden. Ryggraden och integriteten krökte sig kanske i sammanhanget där någonstans där på vägen..
“Yes, boss”
Inget av detta är speciellt konstigt då vi sedan barnsben tränats att göra som alla andra. Någon kanske elakt kallar oss för får. För i omedvetens mörker har vi blivit följare utan att ens reflektera över det. Vi har fyllt våra liv till bredden med intryck och stimulans och prylar, tomheten har blivit läskig. Eftertanksamheten och reflektion en sällsynt kompanjon.

“It is very important that you only do what you love to do. you may be poor, you may go hungry, you may lose your car, you may have to move into a shabby place to live, but you will totally live. And at the end of your days you will bless your life because you have done what you came here to do.
Otherwise, you will live your life as a prostitute, you will do things only for a reason, to please other people, and you will never have lived. and you will not have a pleasant death.” 
― Elisabeth Kübler-Ross

Egen paltig översättning: 

"Det är mycket viktigt att du bara gör vad du gillar att göra. du kan vara fattig, du kan gå hungrig, du kan du förlora din bil, du kanske behöver flytta till en sluskig plats att leva på, men du kommer leva fullt ut. Och när dina sista dagar kommit kommer du att välsigna ditt liv eftersom du har gjort vad du kom till för att göra.
Annars kommer du att leva ditt liv som prostituerad, du kommer att göra saker bara av en anledning, att behaga andra människor, och du kommer aldrig har levt. Och du kommer inte få en trevlig död. "
- Elisabeth Kübler-Ross

Kanske känner en och annan igen sig i att ha en äventyrlig personlighet inom sig som hävdar att vi måste ta vara på våra liv och inte gå som en sömngångare omedvetna om vår samtid. Oberäkneligt följandes våra impulser och känslors infall. Personligheten har svårt för att ha “tråkigt”. Något ska helst hända. Lugnet och reflektion kan liksom ge en trälig bismak.
Den där personlighet som tycker att vi ska satsa på våra egna idéer och kasta oss ut i det okändas lockelse. En personlighet som hoppas att inkomster löser sig på något sätt. En personlighet som söker och vill fullfölja vårat inre djupare syfte. Ni vet den där personligheten som påpekar att vi föddes inte enbart för att existera och vara “goda” samhällsmedborgare konsumera (onödigt skit, som tär på kära jord), utan att uträtta något av värde. Personligheten som ofta påpekar för oss att det måste finnas något mer i vårt utstakade öde än att bara hålla igång ett liv av rutiner och förutsägbarhet.

Den ena personligheten viskar: ”Lev i trygghet ett tag till, du vet aldrig när du kan behöva trygghet. Samla på dig ting och annat som du kan behöva längre fram. Det finns faror runt hörnet. Håll ut, kämpa på i ickefriheten ett tag till.”
Allt i någon slags övertygelse att ...sen…du vet, någon gång i framtiden kan du leva.. - Som om livet vore för evigt. Personligheten är att likna med en båt som ligger stabilt förankrat i hamn, men som inte får uppleva så mycket mer än sin omgivnings in-doktrinerande dogma. Hjärntvättningen är fulländad.

Den äventyrliga personligheten viskar: ”Följ ditt hjärta, stå inte ut med muppigheterna längre, gör det som DU känner för. Sök friheten. Följ ditt hjärtas rop. Lev i symbios med naturen. Var inte en del av ekorrhjulet och konsumtionshetsen. Distansera dig från alla stolligheter. Välj dig själv och naturen först. Välj hellre ett liv i fattigdom och förnedring än ett där du inte är kapten på ditt eget skepp. Välj ett liv där du rakryggat står upp för det du tror på. Hellre segla med ett trasigt segel än att inte segla alls."
 En personlighet som avskyr att vara någon annans egendom om än så bara för några timmar (prostituerad löneslav). En personlighet som ogillar när någon kopplar trådar till dig och drar i dessa likt en marionettdocka. Där du bara springer andras ärenden som en följare med en underkuvad vilja. En djärv personlighet som inte tänker så mycket på vad framtiden har i sitt sköte, utan lever varje dag i enlighet med sitt hjärtas lust, men med någon form av plan.

Att fundera hur våra livsbrickor ska spelas i den enda spelomgång som vi får kan kännas väl ansvarsfullt. Ett val vi lätt förskjuter. Kanske det är lättare att låta slumpen och tillfälligheterna styra våra liv? De val vi gör får vi leva med och ta konsekvenserna av. Och i livets spelhjul kan finnas vändningar som vi inte ser förrän perspektivet förändras och vi kanske ser att motgångar behövdes för att motivera oss till andra nivåer, andra val. Att det tycks finnas något större som vi inte förstår, och att vi är en del i detta.

//Boken: En ny jord – Ditt inre syfte, av Eckhart Tolle. s228 //

”Den romerske filosofen Tacitus observerade helt korrekt att ”önskan om trygghet motverkar alla stora och ädla företag och initiativ”. Om ovissheten är något oacceptabelt för dig förvandlas den till rädsla. Om du inte har några problem med att hantera den förvandlas den till mera livfullhet, vakenhet och kreativitet.”

 Hur mycket vågar vi chansa hit eller dit. Hur länge vågar vi stå kvar på samma spelruta, när det finns ett spel att spela, en värld att utforska? Hur mycket ska vi leva för idag och hur mycket ska vi leva för framtiden? Ska vi skjuta upp vårt hjärtas vilja ett tag eller ska vi våga testa det osäkra okända? Var och en måste bestämma. Vi tar fullt ansvar för våra val, men vi funderar och reflekterar för att valen ska bli kloka och visa. Ibland gör vi dåliga ogenomtänkta val, vi lär oss, korrigerar och tar ny ansats.. Att stoppa huvudet i sanden kan vara avkopplande för stunden, men ignoransen har också sitt pris.

Personligen tror jag på att ifrågasätta normer, reflektera och undersöka. En dos av kreativitet och att tänka utanför ramarna tar oss nog längst i livet. Att följa våra hjärtan. Det gäller bara att våga. Ta språnget ut till sitt levande öde. (vilket undertecknad inte vågat göra än, trygghetspersonligheten är stark så stark..)

“You’ve got a lot of choices. If getting out of bed in the morning is a chore and you’re not smiling on a regular basis, try another choice”. ~Steven D. Woodhull

Egen översättning:

"Du har en massa val. Om det tar emot att komma ur sängen på morgonen och du inte ler på regelbunden bas, prova ett annat val ". ~ Steven D. Woodhull

Hur leva enklare rent praktiskt?

Hur kan man leva enklare rent praktiskt?

Jag kan bara berätta vad som fungerar för mig.. och i de områden jag ännu ej lyckats beskriver jag hur jag skulle vilja leva.

Bo relativt nära primär inkomstkälla. (slippa lägga tid och pengar på pendling. Kan man använda tågtid till att förkovra sig eller producera något av värde kan det komma i annat läge, men det är lätt att bara sitta av tiden också). Jag har testat att pendla och för mig tog det för mycket tid/pengar i anspråk.

Inte bo större än du behöver. = ofta lägre kostnader, vilket gör att du kan spendera pengar på annat eller välja att lägga mindre tid på pengajagande. Gör dig av med onödiga prylar, så behöver du inte bo så stort. En bonus är att om man redan bor mindre kan man inte husera för många prylar. Generellt kan man också säga att ju mindre du bor desto mindre att sköta om = enklare.

Dela är också ett bra alternativ om du kan hitta hänsynsfullt folk att leva med, folk som inser att introverta som jag behöver privat utrymme då och då (relativ tystnad är också en av de behövda ingredienserna)..

Meditera eller gå på Yoga. Lära sig att koppla bort omvärlden, träna sitt omdöme mm. När tomhetskänslan som i mitt fall får mig att vilja ”komplicera till” saker och ting kommer är det skönt att lära sig koppla bort dessa tankar. Överlag tror jag att omdömesförmågan blir bättre av att meditera.

Ladda ur kroppslig energi, för mig balanserar det upp min vardag och ibland uppbyggda frustration. För mig fungerar fysisk träning bra, där en symbios av motion och styrka ingår.

Unna dig tid då du inte är produktiv eller gör nytta. Undvik gärna lättsam underhållning. Avsätt tid för reflektion, promenera i naturen. Behöver du inspiration, lyssna på något tänkvärt etc. Att söka sitt djupare syfte kräver tid i enslighet utan stimulans utifrån, först då är det möjligt att känna om man är på rätt väg. Vill du att allt ska vara som förut, undvik dessa råd. Precis som Steve Jobs säger i sitt tal till ungdomarna vid Stanford universitetet. Lyssna på ditt hjärta. Du kommer veta när du hamnat rätt. Nöj dig inte förrän du trivs med din tillvaro och gör det du gillar. (Jag pratar inte om att icke nöja sig materiellt etc, tror du förstår detta? Utan om att känna sig tillfreds med ens varande)

Som sagt, Steve Jobs säger: Följ ditt hjärta. Vare sig det är inom arbete, relationer eller vad som helst. Om du frågar dig varje morgon om du lever så som du vill, och om svaret ett antal dagar blivit nej, så menar Steve att vi måste försöka förändra något. Undertecknad vet att det lätt att säga, men svårt att göra…. Jag tror dock Steve har helt rätt. Förändring är jobbigt, men behövlig om man inte trivs..

Sömn. 

Jag vet att jag propagerat för klockan 5 klubben tidigare (där man ser till att få 5 timmar djupsömn). Robin Sharma var även inne på det spåret, men har nu också ändrat åsikt. Sömnen är viktig trots allt. Det sägs också att alzheimer risken ökar betydligt om man inte får riktig kvalitetsömn. Framförallt är det kanske Adrianna Huffington som fått mig att inse att jag måste prioritera sömnen mer. ”Sleep your way to the top” är ett av hennes uttryck (tidigare sov hon alldeles för lite och gick in väggen av utmattning). Numera är sömnen inte förhandlingsbart för Arianna, hon ser till att prioritera den! Och sen är det ju skönt att sova också.
8 timmar kvalitetsömn är det som gäller numera, även för undertecknad. För att lättare komma in i djupsömn finns det vissa tekniker jag även försöker följa. Såsom att inte äta för sent, sova svalt, sova mörkt, ingen mobiltelefon nära sängen, ingen skärmtid innan det är dags att sova. Ingen tv, ingen dator, ingen mobiltelefon etc. Har du ändå svårt att somna, tänk på det du är tacksam för. Undvik tänka på vad du ska göra imorgon etc. (om du har svårt att sluta tänka, skriv ner det du ska göra imorgon så kan du sedan slappna av). Njut av den fina dag du fått varit med av. Koppla av.

"Escort your devices out of your bedroom." – Arianna Huffington

Alla dom här tipsen är inte från Arianna, men Arianna tycker även att vi ska bära pyjamas, så att kroppen blir förbered på att varva ner och göra sig klar. Kanske man borde testa?!

“Early to bed and
early to rise makes a man healthy, wealthy,and wise.” – Benjamin Franklin

Självkännedom. För att kunna leva enklare måste man lära känna sig själv och hur man vill leva. Ju mer man jobbar med sig själv desto bättre person blir man. Var öppen för att du har svagheter som bör beaktas. Alla har vi massvis med svagheter som kan förbättras.

“Work harder on yourself than you do on your job.” – Jim Rohn

Ta del av andras tankar och insikter. Jag lägger jättemycket tid på just detta! Men jag begränsar också influenser från vissa håll. Kvalité före kvantitet. Att hitta nya tankar och visdom är utvecklande! Ordspråket, den som söker den finner är så sant!  Oftast finner jag dom i böcker som får mig att vilja lära mig mer av personen i fråga, jag letar podcast, videos, föreläsningar. Internet är en fantastisk källa att begrunda, Internet kommer förändra mycket som tidigare gällt! Hittar man något intressant och tankevärt, hänvisas det ofta vidare till annat läsvärt, och det hela är som en stor spindelväv av olika kunskap att ta till sig. Älskart!

Affirmera. Försök se det fina du får vara med om. Det är lätt att ta allt för givet. Observera himlens vackra skådespel, uppskatta det rena vattnet ur kranen. Naturens fridfullhet. Att du har tak över huvudet. Det går alltid att hitta positiva saker, även när du har en dålig dag.

Glöm inte att ha roligt, agera ungdomsaktigt då och då, fånigt, överraskande, dåraktig, fjolligt eller vad som nu krävs för att ha skoj! En del vuxna verkar nästan glömt bort att ha skoj, tar sig själv på för stort allvar.. Överanalyserar osv.  Tro inte att du är för gammal för vissa saker! Sinnet är fortfarande ungt! Man är inte äldre än man gör sig! Alltför många vuxna har glömt att ha roligt såsom man hade i den vilda ungdomen. (innan folk fastnade i massa ansvarsförbindelser, stora krav på inkomster, prylar mm). Skit samma vad folk tycker om dig, eller att du är för gammalt för diss och datt.. Kör på! Låt inte andra styra ditt liv.

Ett citat som Steve Jobs ofta nämnde var “Stay hungry. Stay foolish.” Dessa ord fanns med på baksideomslaget av 1974 utgåva av The Whole Earth Catalog. Orden stod tillsammans med ett fotografi av en tidig morgons landsväg. En sådan som du kan hitta dig själv lifta på om du är äventyrlig.

Frasen är en uppmuntran att hålla ett tillstånd av lärande och ett öppet sinnestillstånd, kanske som ett barn som inte är bortklemad av styvt dogmatiskt tänkesätt.

Var redo att prova nya saker och var redo att kliva ut ur din komfortzon. Var redo att göra bort dig. :)

Lev hållbart om du har möjlighet! Vår planet är inte gjord för massiv plundring! Sluta köp onödiga prylar du inte behöver. Återvinn prylar. Om du har möjlighet att odla egen mat (besprutningsfritt!), gör det. Lev om möjligt som i ett kretslopp med naturen.

Ett långsiktigt enkelt leverne innefattar att man försöker göra sig oberoende av yttre system.  Generera egen el om möjligt. Här lever jag inte som jag lär..  Där jag bor nu får jag tyvärr inte använda solceller för att generera egen el. Inte heller har jag möjlighet att kompostera mitt egna avfall så som jag skulle vilja (kompost). Vi är för få som leva hållbart ännu, men jag tror vi blir fler i framtiden, och då öppnar sig nya spännande möjligheter!
Om vi inte gör det självmant kommer naturen knäppa oss på näsan, med all rätt!

Möjligheter och att inte låta ankaret sjunka för djupt

Möjligheter

Jag gillar det ordet. Det får min själ att se lite ljusare på tillvaron. Trots allt finns det en otrolig mängd möjligheter här ute i världen. I tisdags var jag på lite seminarier och festligheter, träffade lite nytt folk och hade allmänt trevligt! Energiförråden blev påfyllda. DET FINNS JU MASSOR MED MÖJLIGHETER, det är bara att ge sig på jakt efter dom! Frågan är väl bara om vågar kasta loss för att testa. Det kan bli bättre och det kan bli sämre. Bara genom att släppa ankaret får man veta!

Just nu känns det som jag sitter fast! Ankaret sitter fast i gyttjan. Det känns som jag samlar efter ett verktyg att skära loss ankaret… Låt mig berätta..

Ibland är jag fast i min vardagliga bubbla av frustration och oordning  (lönearbete) och det känns som livet bara är en transportsträcka i väntan på något roligare. Man går som de flesta andra till ett arbete som man inte trivs med. Åtminstone är min känsla att många andra inte trivs heller (jag kan ha fel). Någon annan har hittat på arbetsstrukturer (konstiga, ineffektiva) för hur jobbet ska göras. Massa formella steg (byråkrati). Jobben hackas upp. Ingen känner ansvar (saker ramlar mellan stolarna), tiden i projekten räcker inte till etcetera. Man har ingen kontroll, kan inte lova något, listan kan göras lång. Många tycker att det blivit sämre (återigen min högst empiriska uppfattning, inte sanning). Toppstyrning har ökat sista fem åren vilket innebär att folk (i bästa fall) bara gör vad dom blir tillsagda. Engagemangsmätningarna på hela företaget visar röda siffror. Alla längtar till helgen, stämningen är dålig. 

Det går med andra ord knappt några dagar utan att vantrivseln gör sig påmind. Jag försöker stå ut en vecka i taget. Men intet något ont som inte för med sig något gott! Det är denna vantrivsel som sporrar mig att fortsätta närma mig mitt mål! Det är den som får mig att öka takten vad gäller utrensning. Jag vill bara bort! Jag är vill börja på något nytt, jag vill ha mer äventyr! Livet är till för att levas, inte gå och vara frustrerad. Prylarna och ”nöjerna” som lönechecken kan köpa börjar kännas alltmer oviktiga. Det är ju inte prylarna som gör mig lycklig.

Det må låta mörkt, men vantrivseln pågår bara ca 9 timmar (mån-fre), resten av dagarna  trivs jag jättebra! Slutsats:  Jag ha mer fritid! Att karriärsatsa har blivit alltmer ointressant.

Jag anar vad ni tänker. BYT JOBB FÖR GUDS SKULL! 

Mja… Det är dock något jag testat ett flertal gånger… tyvärr har det inte hjälpt (hittills), jag och aldrig haft glädjen att riktigt trivas fullt ut på ett jobb där andra ”bestämmer” över mig. Jag vet inte varför, jag vet bara att jag inte gillar när andra ska bestämma vad och hur något ska göras. Speciellt eftersom jag oftast tycker det finns bättre sätt att göra det på!

Jag vill jobba med mina egna projekt och jag vill umgås med människor jag trivs med. Jag vill vara kreativ och inte hållas inom förbestämda ramar. Tyvärr är det i dagsläget otroligt svårt att försörja sig på detta.. Så löneslavzombie tänkte jag försöka stå ut med ett tag till.

Usch vad deppig jag blev av att skriva detta. Jag ramlade in i någon slags offermentalitet. Trots allt finns det massor med möjligheter, massor med intressanta människor att träffa, massor med intressanta arbeten att göra och lära sig. Massor med upplevelser att göra! Det handlar bara om att våga! Ju lättare ankaret sitter fast, desto lättare är det att ge sig av för nya äventyr! Det är bara lite synd att det tagit mig en massa år att fatta detta.. 

Nu ska dom ”onödiga” prylarna ut ur mitt liv!

PS. Att jag "vågar" skriva detta om mitt lönearbete är förstås för att jag är redo för något nytt..

Året som verkligen förändrat mitt sätt att tänka, 2012

Året 2012 har varit ett år som förändrat mig (det är åtminstone så jag känner just nu). Jag känner att jag måste ändra på mitt liv. Jag måste gå mot ett enklare liv, mindre prylar, mindre "intressen", mer fokus på det meningsfulla helt enkelt. Tiden räcker inte till om jag har för många saker, och ingenting blir liksom färdigt.

Ett misstag som jag insett under 2012.. Jag har samlat på mig alldeles för mycket prylar, det känns som att prylarna styr mitt liv, låser fast mig. Gör mig svårrörlig, och jag kan inte se att dom gör mig lyckligare. Visst är det trevligt att lyssna på en vacker låt i ett par välljudande högtalare, men just nu står det saker framför stereon, SÅ JAG KAN INTE använda stereon utan att liksom flytta på det som står framför. TO MUCH STUFF!!

- Nej, det är dags för föränding, göra det som känns jobbigt. Det är liksom inte jag längre. inte nu. Förr jaa, då samlades prylar, i och för sig fina prylar som jag kände glädje att införskaffa då, men som jag idag mest vill bli av med. Prylarna inkräktar på mitt utrymme på något sätt. Jag känner samma glädje som jag en dag gjorde att skaffa prylarna som jag nu gör när jag blir av med det. Samtidigt vill jag inte slänga eller ge bort saker, det är komplicerat, men tillslut är det enda alternativet.

Det är lustigt hur livet förändras när man blir inspirerad av något. När man läser en klok bok, när man hittar människor som berättar hur deras liv fungerar. Människor som vågat utmana det "vanliga", som har vågat satsa på sin dröm och sen verkligen upplever att dom gjorde rätt! Att dom inte vill gå tillbaka, etc. Det är så sant att "läraren kommer visa sig när studenten är redo". Inte förrän man mentalt är redo, inser man vad läraren försöker säga.

Internet är fantastiskt och jag lär mig massor genoma att läsa andras bloggar, eller foruminlägg. Fruktansvärt inspirerande, och jag inser att jag måste också testa detta.

Första steget som sedan ett antal år är påbörjat är att rensa. Det som många säger är svårast. Att göra sig av med alla prylar som man lagt ner massor med energi på att införskaffa. Är det inte lustigt? Tänk om jag hade kommit till samma insikt betydligt tidigare, men kanske måste man göra misstagen själv ibland? Jaa, troligen är det så. Jag får vara glad att jag kommit fram till det jag nu kommit fram till, då jag ändå är relativt ung..

Livet är fantastiskt, och intressen går som en berg och dalbana. Därför försöker jag skriva ner lite tankar så jag kan gå tillbaka och titta den dagen då jag vill göra om samma sak igen.

Låt oss ha ett fint 2013 med mycket utveckling i våra liv! Själv ska jag försöka utmana mig, och jag hoppas att det inte bara är snack. Näh, action är det som gäller! =)

God fortsättning!