Hållbar toaletter, bla den enkla Hummus toaletten och ord från Friedensreich Hundertwasser

Humus Toalett

När jag första gången läste "The Humanure Handbook: A Guide to Composting Human Manure" av Joseph C. Jenkins fick jag lära mig hur otroligt konstig vi lever idag. Inget jag tidigare direkt tänkt på. Tror jag skrivit om det förr (eller så är det inte publicerat).. Att det ganska sjukt hur vi förorenar rent vatten (en bristvara på många ställen), spolar och hoppas någon annan tar hand om vår avföring. Visst är det komfortabelt, men komfort är ibland överskattat.
Om man vet hur svårt det är att göra rent vatten skulle vi nog tänka både en och två gånger innan vi skita ner det. Vi är så bortskämda, och de flesta av oss lever så onaturligt. Så långt från naturen.Vi låter något industriellt avloppsverk hantera det istället. Ibland känns det som människan har tappat fotfästet.

Den goda nyheten är dock att du med rätt val och små ekonomiska medel kan få en toalett och avloppslösning som är mer miljövänlig än kommunalt avlopp (där möjligheten att tillvarata näringsämnen i urin och fekalier förloras)!

"A toilet that makes gardens." - Joseph Jenkins

I mitt sökande efter "komposttoaletter" (en vanlig benämning som är lite missvissande), torrtoaletter är mer rätt så hittade jag "The Simple Humus Toilet".
Istället för sågspån som material till kompost toaletten använder man hummus jord (båda är kolrika).

"Everything Should Be Made as Simple as Possible, But Not Simpler" - Albert Einstein
"Simplicity is the ultimate sophistication" - Albert Einstein

Thomas Lauterbach (med i videon nedan) om att gå till sitt utedass: "I simply prefer my walk into the garden amongst the flowers, plants, bees and birds to the sweet little humus toilet out house to a sterile conventional toilet we are so used to! And as you rightly point out, we are used to 'flush it all away' and leave the problems our human waste causes to others. It's a kind of mindset which is hard to change for most people, unfortunately.
But I think more people start thinking about their actions in regards to the environment. The SIMPLE HUMUS TOILET set up and handled correctly is a safe and enjoyable way to deal with our most elementary needs. No water wasted and always a 'gesture' of making peace with nature."

I den här videon finns genial enkelhet! Den bästa jag funnit och bygger på Friedensreich Hundertwasser
Humus toilet. Thomas Lauterbach berättar:


Nedan bild på Friedensreich Hundertwasser
Humus toilet.

Denna typ bygger även de svenska toaletterna: Clivus, Mull-Toa, Mullbänk, Multrum.

Här ser ni Friedensreich Hundertwasser som förövrigt har intressanta texter, varav ni kan finna texten "Pip" kultur - den heliga "pip". Se den engelska varianten nedan. Han har även designat en allmän toalett; Hundertwasser Toilets - Kawakawa projektet (New Zealand). (mycket vacker) Hundertwasser trodde på mänsklig arkitekturdesign i harmoni med naturen. Han har designat många fina hus med bland annat flaskor som fönster. Lite åt Gaudihållet. Han dog år 2000, men hans tankar, konst och idéer lever vidare än idag. En tänkare som influerat oss på många sätt.

"Nature is my teacher, is my master." - Friedensreich Hundertwasser, https://www.youtube.com/watch?v=4PmONVJyVsI

Bilden från hundertwassers hemsida: http://hundertwasser.com/oeuvre/73-applied-art/3177-the-humus-toilet

Excerpt from the manifesto « Scheißkultur. Die heilige Scheiße » (Shit Culture – The Holy Shit)

"Vegetation needed millions of years to cover the sludge, the toxic substances, with a layer of humus, a layer of vegetation and a layer of oxygen, so that man may live on earth.

And this ungrateful man brings back to light these same poisonous substances that had been covered through long and tedious cosmic labour. By the misdeed of irresponsible man, the end of the world will be like the beginning of times. We are committing suicide. Our cities are cancerous ulcers. This is clearly visible from above. We do not eat what grows in our own country, but import our food from far away, from Africa, America, China and New Zealand. We do not keep our shit for ourselves. It is washed far away, polluting rivers, lakes and seas, or it is sent to highly complex and costly purification plants, seldom to centralised composting factories. Or it is destroyed. Our shit never returns to our fields and never returns there where our food came from. The cycle from food to shit is working. The cycle from shit to food has been broken.

We have a misconception of our waste.

Every time we flush the toilet, thinking it a hygienic action, we violate cosmic law. For in truth it is a godless deed, a wanton act of death. When we go to the toilet, lock ourselves in and flush away our shit, we end it all. Why are we ashamed? What are we afraid of? That which actually happens to our shit afterwards is something we repulse, like death. The toilet hole seems to us like the gateway to death: we want to get away as fast as we can, forget the decay and putrefaction. But we are quite wrong. It is with shit that life first begins. Shit is much more important than food. Food only nourishes mankind that increases in quantity, diminishes in quality and has become a deadly threat to the Earth, a deadly threat to vegetation, the animal world, water, air, the humus layer.

Shit is the building block of our resurrection.

As far back as man can remember, he has sought immortality. Man wants to have a soul. Shit is our soul. Shit enables us to survive. Shit makes us immortal. Why are we afraid of death? Whomever uses a humus toilet is not afraid of death, for our shit makes future life and our regeneration possible. If we fail to value our shit and turn it into humus to the glory of God and the world, we lose our right to be present on this Earth.

In the name of false hygienic laws, we lose our cosmic substance, we lose our regeneration. Filth is life. Sterile cleanliness is death. (Editorial comment: all disinfectants are biocides, lifekillers.) Thou shalt not kill, and yet we sterilize all life with poison and a layer of concrete. This is murder. Man is just a tube. On the one side he puts things in, on the other side they come out again, more or less digested. The mouth is at the front, the anus at the back. Why? It should be the other way around. Why is eating positive? Why is shit negative? What comes out of us is not waste, but the material from which the world is made, our gold, our blood. We bleed to death, our civilization is bleeding to death. Our earth is bleeding to death by the insane interruption of the cycle. Whomever bleeds simply loses blood. If the blood is not replaced with new blood, he will bleed to death.

Freud was right when he said, in his interpretation of dreams, that shit is a synonym for gold. We must now realize that it is not just a dream, but a reality. When Passolini had actors eat shit in a film, it was a symbol of the continuation of the cycle, a desperate short cut. We must devote the same love, time and attention to what comes out from « behind » as to what enters « in front ». The same ceremony as for meals, with table-laying, knives, forks and spoons, chopsticks, silver cutlery and candle-light. We say grace before and after meals. No one says grace when they shit. We thank God for our daily bread, which comes from the Earth. But we do not pray that our shit becomes earth again.

Waste is beautiful. The sorting and reintegration of waste is a joyous activity, an activity that takes place not in cellars and backyards, on dung-heaps and in toilets, but there where we dwell, where there is light and sunshine: in our living rooms, in our parlours.

There is no such thing as waste. Waste does not exist.

The humus toilet is a status symbol. We have the privilege of being witnesses, with the help of our own wisdom, to the transformation of our own waste, our own shit into humus; just as a tree grows and the harvest ripens. At home with us, as if it were our own child. Homo – humus – humanitas, three fateful words with the same origin. Humus is true black gold. Humus has a good smell. The fragrance of humus is holy and closer to God than that of incense.

Anyone who walks in the woods after the rain knows its smell. Of course it is a bit shocking when the waste bin is placed in the centre of our apartment and that the humus toilet becomes the seat of honour, the most beautiful place. But this is precisely the about-turn that our society, our civilization must now make if it is to survive. The smell of humus is the smell of God, the smell of resurrection, the smell of immortality."

By Friedensreich Hundertwasser
Algajola, Venice, New-Zealand, 1979-1980

-----------------------------   ---------------

"sätt en tunna under nr 2, ta ut tunnan genom bakväggen, sätt på lock och förvara i 2 år. Sen är det fin mull till blommor och prydnadsbuskar/träd." - Susanne L

Ska du äta det som du odlar ska du varmkompostera för att vara säker på att ta död på farliga bakterier etc.

------------------------------  -----------------------


 Flaskan innehåller 10 ml EM, + 10 ml socker/honung 0 500 ml vatten.

Boktankar: Humanure Handbook, A guide to composting human manure

Det här med återbruk är något som jag finner intressant. Sista tiden har jag läst en bok om viktigt det är att vi återför vår avföring och överblivna matrester tillbaks till ekosystemet och inte gödslar med syntetiska konstgödsel.

Boken jag tänkte prata om idag heter :

Humanure Handbook – A guide to composting human manure
(Emphasizing Minimum Technology and Maximum Hygienic Safety)
Skriven av Joseph C. Jenkins
Jag har läst den tredje utgåvan.

Den här boken börjar med att beskriva hur vilsen kanske framförallt västvärlden är i sin skötsel av jordbruk och återvinning. Hur odling har vinstmaximerats (kortsiktigt) och samtidigt stressar övrig miljö, med övergödslade sjöar, vattendrag, förstör biologisk mångfald etc. Ja kort och gott alla syntetiska kemikalier och dess bieffekt. Allt när det finns mer hållbarare metoder som uppenbarligen inte används i någon större utsträckning (eftersom det kanske upplevs mer kostsamt och besvärligt och producenterna känner sig tvingade att använda den minst kostsamma processen av konkurrensskäl mm).

Egna reflektioner:
Vårt samhälle har verkar inte klarat av att skapa hållbara regler för företagande inom tex jordbruk (ofta besprutad mm), på bekostnad av moder jord och våra gemensamma resurser. Kort och gott, det ter sig inte hållbart. En hel industri har tex växt upp för att stimulera och maximera utkomsten av jordbruk. Inte tycks det handla om permakultur i alla fall. Det finns vissa ljuspunkter i och med att vissa konsumenter verkar bli mer medvetna om vad dom äter, men dessa är ännu för få.

Småskaliga jordbruk tycks ha svårt att vara lönsamma osv. Regelverken krånglas till och många mindre enklare jordbruk tvingas lägga ner. Storindustrin har gynnats. Konkurrensen i en alltmer globaliserad värld är stenhård och ett hållbart företagande alltmer svårgemonförbart.

Likaså drivs människor på i ett tufft arbetsklimat i ständiga försök till effektivisering. Ett jordbruk är idag ofta som en stor effektiv fabrik som exploaterar moder jords resurser för att producera så mycket mat som möjligt för att klara av att mata en allt mer populariserad värld. Människan sprider bland annat ut sig på bekostnad av andra arters livsföring. I vissa delar av världen lider man näringsbrist och i andra delar av världen är det vanligt med stressrelaterad utmattning, depressioner, ätstörningar, för att inte tala om överätning, fetma mm. Balansen är inte hållbar på längre sikt, men ändå kör vi på i ett system som bygger sin grund på en icke möjlig fortsatt expansion och konsumtion. (Ett dåligt konstruerat system med avseende på hålllbarhet med andra ord)

Det finns stora fabriker där växter odlas fram via LED-lampor, allting blir alltmer konstgjort i jakten på mer, konkurrensfördelar etc. Jag är inte emot utveckling, men allt måste tänkas igenom noggrant. LED-lampor ser jag överlag som något positivt och är positiv till dess utveckling.

Bekvämlighet och effektiviserande har bidragit till låga matpriser och vi har det ofta nu så lyxigt att vi kan åka till en matbutik och handla matvaror från jordens alla håll.. Fraktats härs och tvärs, ofta med resursens oljans förtjänst (en ändlig resurs). Nackdelen är förstås att det sliter på vår omvärld och får andra negativa konsekvenser på vår levnadsmiljö.. Och när naturens resurser börjar bli uttömda (vi närmar oss…) lär människan få problem och vårt självviska tryne och våra stora egon visar sig genom krig och annat elände (om de kvarvarande resurserna). Det ter sig inte som något eftersträvansvärt resultat. Hållbart ledarskap för att vända trenden verkar tyvärr lysa med sin frånvaro. Kanske uppdraget är för stort och komplext? Människan fortsätter köra på tills det krisar. Vi har svårt för att ändra något förrän något tvingar oss.. En kultur som byggts upp under så många år ändras sig inte på en kvart. Att förändra sig är uppenbarligen svårt. Det sägs att 60 procent av alla hälsorelaterade problem beror på vårt egna ohållbara beteende (intagande av föda, brist på motion osv), är inte det bevis på att människan har svårt att ändra på sig trots hot om hälsa så vet inte jag.

Den här boken visar på exempel på en mer hållbar livsföring där man kan återvinna (kompostera enligt konstens regler) sin egen avföring (om man bor lämpligt) och hur detta sköt på ett hållbart sett, alltså istället för att använda kemisk konstgödsel för att bedriva jordbruk.

Då jag själv är en del av detta konsumtionssamhälle känns det lite som jag kastar sten i glashus, men sakta men säkert ökar min medvetenhet och min vilja att leva mer hållbart välstånd i nära samarbete med naturen. Med en ökad medvetenhet om vart vi är på väg, torde det ligga i vårt intresse att förbereda oss för ett mer enkelt levene. Det behöver inte innebära att vi ska vara teknikfientliga och alltid gå bakåt, men att återföra och återbruka är för mig en del i detta.

Nedan lite utdrag från boken så du får en känsla:

”I´ve been composting and using my own waste for the past 20 years. Most of my friends think it odd. I counter that not even barbarians piss and shit in their drinking water” – E. S., Washington

//s13, enligt bokens sidonummer //
“Anyone starting out from scratch to plan a civilization would hardly have designed such a monster as our collective sewage system. Its existence gives additional point to the sometimes asked question, Is there any evidence of intelligent life on the planet Earth?” – G. R. Steward

//mer sid 13 //
“However, it´s interesting to note that the creation of human waste is a matter of human choice. We choose to throw things away rather than recycle them. We choose to create waste rather than recycle useful resources, because it´s more convenient to discard than to reuse them. Even though those resources may be refuse materials with little apparent value, such as the refuse of our digestive system, //s14 // when recycled, they can prove to be both useful and valuable.”


//s18 //
“The discarding of human waste adversely affects the quality of our planet´s water supplies. First, by defecating directly into water, we pollute the water. Every time we flush a toilet, we launch five or six gallons of polluted water out into the world.(13)
//referens på sidan 27, (13): Golden, Jack. Et. Al. (1979). The Environmental Impact Data Book. Ann Arbor Science Publishers, Inc., PO Box 1425, Ann Arbor, Michigan 48106. (p. 495).//

//Eget: För många år sedan när jag var på semester i Egypten kunde jag se hur människor slängde ut sitt avfall rakt ut genom fönstret, rakt ner i den smutsiga floden Nilen. Så viss förståelse har man ju att avloppssystem utvecklas. Det finns det gott om folk som inte har tillräcklig kunskap för att begripa bättre eller väljer bekvämlighet i alla lägen..  Det finns uppenbarligen bättre sätt och mer hållbarare metoder att ta hand om sitt avfall och återanvända det. //

//längre ner s18, om att istället använda mänskligt gödsel för syntetisk konstgödsel  //
“Instead of using humanure to replenish the soil depleted by agriculture, we manufacture and use chemical fertilizers. From 1950 to 1980 the global consumption //s19//  of artificial fertilizers rose by 900% (ref14), and in 1988, U.S farmers used almost 19 millions tons of synthetic fertilizers. (ref15).

//s21 //
“Much of the Eastern world recycles humanure. Those parts of the world have known for millennia that humanure is a valuable resource which should be returned to the land, as any animal manure should. The West has yet to arrive at that conclusion.”


//s102 //
“The Western culture is built upon the idea of convenience, which is one reason why commercial composting toilets are relatively popular in the West, and the inconvenience of carrying refuse (any refuse) to compost pile on a regular basis is just unacceptable. It is more convenient to discard organic refuse, such as down a toilet or in a garbage can, ant that´s why Western cultures do so. However there are still more than a few people on the planet who are happy to endure a small inconvenience in exchange for less waste, a cleaner environment, and for soil-building compost.”

//s106 //
“Simple, low-tech compost systems not only have a low negative impact on the Earth´s ecosystems, but are proven to be sustainable. Westerners may think that any system not requiring technology is too primitive to be worthy of respect. However, when Western culture is nothing more than a distant and fading memory in the collective mind of humanity thousands (hundreds?) of years from now, the humans who will have learned how to survive on this planet on the long term will be those who have learned how to live in harmony with it. That will require much more than intelligence or technology – it´ll require a sensitive understanding of our place as humans in the web of life. That self-realization may be beyond the grasp of our egocentric intellects. Perhaps what is required of us in order to gain such an awareness is a sense of humility, and a renewed respect for that which is simple.”

//längre ner s106 RIKTIGT BRA SAGT!!//
“True advancement, others would argue, instead requires the balanced development of humanity´s intellect with physical and spiritual advancement.”

//Han fortsätter ytterligare lite längre ner sidan 106 //
”Perhaps we´re really advancing ourselves when we can function healthfully, peacefully and sustainably without squandering resources and without creating pollution. That´s not a matter of mastering the intellect or of mastering the environment with technology, it´s a matter of mastering one´s self, a much more difficult undertaking, but certainly a worthy goal.”

//s110 så bra formulerat!//
“Yes, ignorance is a chronic human problem.”


//s132 //
”Thermophilic composting of humanure can be carried out century after century, millenium after millenium, with no stress on our ecosystems, no consumption of resources, no garbage or sludge for our landfills. And all the while it will produce a valuable resource necessary for our survival while preventing the accumulation of dangerous and pathogenic waste. If that doesn´t describe sustainability nothing does.”
Översättning:
"Termofil kompostering av mänsklig gödsel kan utföras århundrade efter århundrade, millenium efter millenium, utan stress på våra ekosystem, ingen konsumtion av resurser, inga sopor eller slam för våra deponier. Och allt medan det hjälper till att producera värdefulla resurser som behövs för vår överlevnad och samtidigt förhindra ansamling av farliga och sjukdomsalstrande avfall. Om inte det beskriver hållbarhet så finns det inget som gör. "

//kapitel 7, The Tao of compost, s 137 //
”Always bear this in mind, that very little indeed is necessary for living a happy life.” – Marcus Aurelius

“Aspire to simple living? That means, aspire to fulfill the highest human destiny.” – Charles Wagner

//längre ner s137 //
“Try to imagine yourself in an extremely primitive setting, maybe sometime around 10,000 B.C. Imagine that you´re just slightly more enlightened than your brutish companions and it dawns on you one day that your feces should be disposed of properly. Everyone else is defecating in the back of the cave, creating a smelly mess, and you don´t like it. You´re going to improve on the system. //s138 //
Your first revelation is that smelly refuse should be deposited in one place, not spread around for everyone to smell or to step in, and it should be deposited away from one´s living area somehow. You watch the wild cats and see that they each go to a special spot to defecate. But the cats are still one step ahead of the humans, as you soon find out, because they cover their excrement.
When you´ve shat outside the cave on the ground in same place several times you see that you´ve still created a foul smelling, fly-infested mess. Your second revelation is that the refuse you´re depositing on the ground should be covered after each deposit. So you scrape up some leaves every time you defecate and throw them over the feces.”

//s139 //
“The hypothetical discovery of compost in a primal situation would be most likely to occur in a group of humans who had settled into an agricultural lifestyle rather than a nomadic, hunter-gatherer one. Nomadic people can walk away from the trash they leave behind, allowing nature do deal with it. Settled peoples don´t have that luxury. The development of rooted human settlements and the development of agriculture go hand in hand, for it is the working of the land to grow food crops that forces a people to stay put year after year. Unless, of course, they deplete the soil of nutrients and are then forced to move on to find a new patch of fertile ground.”
--- ----- ----- ----

Slutord:
Sammanfattningsvis, helt klart läsvärd!