Minimalist stereo

Vad är den enklaste typ av stereo man ha egentligen?

Ganska intressant hur man förändras. Från att för många år sedan, dvs i mitt "förra liv" haft en stereo som kunde spela ner grannarnas saker på väggarna till att nu bara ha några simpla datorhögtalare.. Ganska stor resa. Jag skyllde såklart på grannen när speglarna hade rasat ner hos underliggande granne.. "Ja, makalöst högt han spela igår".. "Det bara vibrera överallt"..

Nåväl..

Så här ser min minimalistiska stereo ut nu för tiden! Kolla va söt och pluttinuttig den är! Ett skämt skulle mitt tidigare jag tyckt!! Men grannarna gillar den!

Kan de bli enklare och ändå så mångsidigt? En mobil kopplad till ett par datorhögtalare. Ingenting man har fester till dock. Basen är obefintlig. :)
Attans.. Hmmm, syns det att jag gömt laddare mm bakom skrivaren? Ser inte speciellt minimalistiskt ut huh?

Har laddat ner Joanna Penns podcast om skrivande. Jätteintressant att lyssna på om man gillar böcker! Joanna bjussar generöst på sina intressanta intervjuer. Skrev om det här.

Vara samlare och samtidigt vara en minimalist?

Tänkte ta på mig domarhatten och börja döma. (OBS, detta är bara min ödmjuka åsikt, inte fakta.)

Såg en fråga av Patricia vid kommentarsfältet hos Minimalisterna som fick mig att börja fundera.

Frågan var ungefär såhär: Går det att leva minimalistiskt och ändå samla på något?

Går det med andra ord att överhuvudtaget samla på något om man är minimalist? (javet repetion är bra)
Mycket intressant fråga! Och när samlar man? När man köper hem 64 toarullar i ett svep. Samlar man då? Nej, inte riktigt va?

Eftersom jag är före detta samlare av cyklar (rent av missbruk) så är följande min åsikt.

-          Nej, det går inte att vara minimalist och samla på saker samtidigt. Då är man i konflikt med sig själv! Dualitet. En minimalist kan inte äga en massa ”bra att ha” saker. Minimalistrollen kan inte husera ett överflöd av ägodelar (även om dom är bra att ha).

Någonstans måste en gräns dras. Minimalistrollen har nog redan fått mer betydelse än vad ordet en gång grundades för, eller?

En sann minimalist (i mina ögon) äger bara det som är nödvändigt för henne eller honom. Det helt upp till var och en vad som är ”nödvändigt”. Men att motivera att det behövs 10-15 st cyklar för snart blir det tredje världskriget (eller någon annan dålig förklaring) och då behövs dom. Nej, då får du hitta en annan benämning, du får inte tillhöra minimalistgänget i alla fall. ;) Att tro att samlingen ska bli värd mer i framtiden håller inte heller som argument.

Själv är jag en aspirerande minimalist (strävar alltså åt minimalisthållet) och har helt lagt av med samlandet. Jag har fortfarande alltför många cyklar, men jag har i alla fall slutat köpa nya (samla).

Undantag finns alltid.

Om du har ”samlandet” som affärsrörelse, att du köper och säljer. Dvs. försöker genera en inkomst att överleva på, då må det vara ok.

Eller? Är jag ute och cyklar?

Vad tycker du? Går det att ”samla” och samtidigt kalla sig minimalist?

Skillnad mellan män och kvinnors minimalism?

Häromveckan lyssnade jag på en podcast av Untitled Minimalism med Robert Wall. Det var en av mina favoritbloggare (inom minimalism) som var med, nämligen Joshua Becker från Becoming Minimalist. Avsnitt: #7 – Seeds Of Minimalism with Joshua Becker
Kan tipsa om att det finns många fler intressanta avsnitt att lyssna på!!

Åter till den röda tråden (som jag inte ens startat). Med risk för att hamna i någon slags genusdebatt (hjälp) så diskuterades det om det var någon skillnad mellan män och kvinnors minimalism. I programmet sa bland annat Joshua att han upplevde att tjejer vill ha det lite mer ”hemtrevligt” (åtminstone hans fru/flickvän). Joshua hade någon tes om att männen kanske har lättare att rensa bort tex även fotografier eller annat som gör det ”hemtrevligt”? Joshua brukade dock sansa sig i rensningen när hans fru ville behålla något, och höll oftast med om att det ökade trivselkänslan att ha kvar vissa saker. Jag fick dock intrycket att Joshua hade nog rensat bort en del av frugans prylar om han fick möjlighet. Det kan vara svårt att se "attachment" som tillhör andra.

Om jag själv ska tycka något så är min känsla att kvinnor/tjejer är mer intresserad av heminredning än vad killar är. Jag generaliserar såklart. Jag tror det säljs betydligt fler "heminredningstidningar" till det kvinnliga könet helt enkelt. Min upplevelse är att någon form av mysigt näste kanske är viktigare för tjejer än killar, rätt eller fel? Jag kan dock tycka att det är inte alls är något fel med lite ”mysighet”. Men tittar jag hemma hos mig så har ”mysigheten” fått stryka lite på foten (jag vill ju bli mer lättrörlig i grunden). Å andra sidan är ju fördelen att det mindre plotter nu än tidigare.
Min känsla är dock att det kanske finns fler män som samlar på saker, som alltså har något sjukligt beteende av att samla på ett visst intresseområde. Jag själv har ju tillhört denna grupp (och gör väl kanske än med alltför många cyklar, "ongoing project så att säga"). Jag har dock inget som helst belägg för mina empiriska undersökningar :)

Tittar man runt lite på nätet så får man nästan intryck att det är fler tjejer (fler tjejer som bloggar kanske?) eller åtminstone minst lika många tjejer som är intresserade av minimalism som killar.

Är det någon skillnad på män och kvinnors minimalism? Upplever du någon skillnad?


Eller är det bara socialt påtryckna fördomar som gör att man upplever någon skillnad?