Regnet det bara öser ner

Är det någonting jag ser fram emot hela året så är det svenska sommarn! När det är mörkt och kallt på vintern är det bilden av en varm skön sommar som bär en framåt. En bra svensk sommar kan vara fantastisk! Speciellt om man kan vara ledig de där dagarna som är som vackra pärlor. Jag vet att vi alla är olika, men jag kan berätta att jag är typen som gillar sol, värme och bad. Jag hänger gärna nära vatten en fin sommardag och det var en av  anledningarna till att jag en gång i tiden skaffade en segelbåt.
Jag har definitivt inte alltid gillat vatten. När jag var ung lärdes jag tidigt ha respekt för vatten av min omgivning. Kanske lite fööör mycket för jag utvecklade med tiden någon slags hajskräck. En slags rädsla för det okända där under vattnet. Jag vet att jag hade tankar på hur man kunde vara helt säker på att ingen haj hittar hit till Sverige? Som barn fick jag veta att det fanns haj i vattnet när vi var utomlands. Jag minns att jag var ganska fascinerad av just hajar, minns också att jag hade väldig respekt för just vithajar efter att ha sett första "Hajen" filmen. Mitt intresse för det okända som fanns i vattnet resulterade ofta presenter såsom hajböcker när jag fyllde år etc.
När jag senare var i tonåren och var med mamma och min styvpappa så åkte vi på hajfiske, Gran Canarias (Puerto Rico), och då fick vi se blåhajar, nästan som ett stim som simmade längs med båten. Vi fick också napp av en liten bebishaj som var som en gädda här hemma. Det fanns dock en massa foton vid pentryt som visade upp stora hajar som båtmanskapet tidigare fångat. De hade en stor vinsch och lyftkran på båten för att kunna lyfta upp stora stora "fiskar".

Förövrigt var det en båtresa då hälften av turisterna spydde ner hela båten, hahah, för det var rätt vågigt där ute på Atlanten. Lukten av spya var konstant. Guppigt värre. Och jag minns att det var inte så många som åt den lunch som förövrigt bestod av just haj. Jag minns också att jag köpte vita hajtänder på båten och att de var sylvassa! Det gick att skära papper med dem ungefär som i en skärmaskin. Otroligt vassa. Det här spädde nog på min rädsla för det som fanns där nere i djupet. Jag hade alltid en rädsla att simma i dessa vatten när jag var ung. Lika obehagligt tyckte jag det var att ligga på en luftmadrass och guppa och sen se något skifta sig nere i vattnet, som en skugga eller något. Jag fick då ofta panik och var rädd att det skulle vara en haj, paddlade fort in till land.

Jag drogs till vatten, men jag hade en fobi. Jag insåg när jag blev äldre att det var något jag behövde jobba med. Fobier och rädsla möts bäst genom att utsätta sig för dem. Alltså att peta hål på bilden att det skulle vara farligt. Utmana sig, och utsätta sig. Lära sig hantera är bästa knepet.

När jag senare i livet började vindsurfa hade jag fortfarande delvis den här rädslan. Varje gång jag ramlade i vattnet (och det var ofta!!) trodde jag att jag skulle hamna på en säl eller nått.. (Jo det var faktiskt en säl som hade förvirrat sig in i Mälaren ett tag). I Mälaren är vattnet så grumligt så det går inte att se längre än någon decimeter i det, det gör det lite extra läskigt. Men min längtan till havet fick mig ändå att övervinna detta. Ju mer jag ramlade i desto mer märkte jag att jag inte blev biten av någon gädda eller blev "kramad" av någon farligt djur. Jag tränade också upp mig till att bli mycket bättre på att simma och hantera vatten, vågor osv. Hur det än är lär man sig små trix man har nytta av. Det är timmarna i vattnet som räknas brukar det heta. Det är samma med sjösjuka, man lär sig hur man ska undvika, precis som man lär sig undvika åksjuka i bilen. Det är något speciellt nere vid havet/sjöar, något som många inklusive mig själv dras till (omedvetet). Jag gillar verkligen den ofta härliga stämning som uppstår när vädret är bra, när människor är lediga och alla är på gott humör.

Nåväl det blev en liten sidostickare, tillbaks till vädret.. Så vart är då detta vackra väder? Vi har snart betat av juni och jag har haft shorts utomhus två gånger detta år, totalt kanske 3 dagar då temperaturen varit 25 grader. Jag har fortfarande vårjackan och handskar när jag cyklar till jobbet..  Nästan samma väder som i slutet av juni som i april? Whats up with that liksom?! Tycker faktiskt det är bedrövligt, fast jag minns att även förra sommarn startade rätt dålig för att sedan i juli bli riktigt bra! Tyckte faktiskt förra sommarn var riktigt bra. Låt oss hoppas att vi ser en liknande sommar i år, en sommar som skärper till sig. För annars får jag nog ta och omvärdera min kärlek till den svenska sommaren. 1 månad av sol och värme om året just doesn´t cut it!

Jag har förövrigt sparat en massa tidningar (prenumeration) som jag tänkt läsa vid stranden, har ingen tid att läsa dem förutom där och då..  (master of excuses..)

En av anledningarna till att jag sista tiden börjat försöka lära mig ett och annat ord spanska är att jag nog på sikt vill flytta till ett varmare land. Hur det än är så mår jag så mycket bättre i sol och med ganska få kläder på mig. Känner mig friare på något sätt. Jag har inte satt upp det på måltavlan ännu, men det är helt klart något som bör betänkas.

Nu finns det såklart positiva saker med regnande och kyla också. Det finns liksom mer tid att jobba med sina inomhusprojekt. Och läsa kan man ju också göra inomhus. Likaså skriva, eller fundera över livet. Men jag cyklar ju hellre till träningen i fint väder om jag får välja.. Jag är i alla fall glad att jag fortfarande har min semester framför mig. Den närmar sig med stormsteg.

Fast nästa vecka sägs värmen vara på gång. Vi som gillar värme håller tummarna!!


Lite småroligt