Var kommer fascinationen av ting ifrån?

Historiskt har mänskligt liv varit hårt. Under den äldre stenåldern var medellivslängden ungefär 33 år. Människans unika lösning var till skillnad mot andra djur att utveckla verktyg. Dessa verktyg användes för att snabba upp mänskligt arbete. Ett vasst föremål (ursprunget till kniven) användes för att skära olika material snabbare. Flintasten som användes som yxa etcetera. Desto mer utveckling desto mer tid över har vi fått. Vi behöver inte lägga någon större tid på att leta mat längre. Det går att åka till Ica och handla veckans behov på en timme. På 1700-talet uppfanns ångmaskinen och den industriella utvecklingen tog vid. Det började tillverkas många prylar som tidigare krävde massvis med handarbete, nu maskinellt istället.

Med all denna fritid som vi fått har vi börjat fylla våra liv med olika tidsfördriv. En del är så trötta efter dagens vedermödor att de väljer sitta framför en burk och titta på underhållning och en del väljer andra mer prylintensiva aktiviteter.

Eftersom ingen vill ha lägre social status (ett av våra 16 behov) än andra så tävlas det ”inofficiellt” i att bo stort och vackert, att ha en fin bil och kunna resa mycket. Det jämförs till höger och vänster, det tittas i inredningstidningar och det renoveras för fullt. För att kunna hålla uppe denna fasad av materiellt välstånd har människan ofta funnit sig tvungen att lönearbeta än mer. Så till den milda graden att idag är fritiden ganska begränsad just av att hålla hela fasaden uppe.

Varför har vi då detta behov av materiellt välstånd kan man fråga sig. Var kommer dessa känslor ifrån? Suget efter att köpa något?

Eftersom verktyg tidigare gett oss ett längre och bättre liv så finns det säkerligen en fascination av olika materiella ting. Det var ju dessa dom som hjälpte oss överleva i en förgången tid. Numera kanske överflödet av prylar mer ställer till med problem än gör nytta? För mycket prylar och för lite tid för att använda dem? För mycket prylar som kräver uppmärksamhet och behöver någonstans att husera? För mycket avgifter och kostnader för alla dessa intressen och knappt någon ledig tid?

Vart gick det fel?

… och.. Vad göra?

Första steget är att identifiera att det möjligen finns ett problem, att det finns ett upplevt behov av ting… OCH.. sen med intellektets hjälp fråga sig om det är värt det? Är det värt att bo i en flådigt stor villa om du behöver gå till ett meningslöst lönearbete för att underhålla den verkligheten? Är det värt oron och kanske sömnlösheten att behöva fundera på: ”Vad gör du om du blir av med arbetet och inte kan betala lånen på den där tjusiga villan?” Är det värt att behöva ”slicka bak (läs rövslickare)” för att hålla dig god med en chef du egentligen inte gillar för att få den där löneförhöjningen på ett par ynka procent? Är den sociala statusen så viktig att du måste gå till ett zombiearbete och låta dagarna i ditt liv rinna som sanden genom fingrarna…  

Var detta orsaken till att du sattes till världen?

Själv har börjat ifrågasätta vardagen och (de onödiga) prylarnas existens i mitt liv alltmer. Söker efter mer meningsfullhet istället. Det är dit målet är satt. Små, små steg på vägen.

Leva mer enkelt och fritt.