Skapa utrymmen av tid.
Tid för strukturerat arbete, tid för reflektion, tid för att tänka. Ständigt fråga oss själva om det finns något bättre sätt att göra det på?
Detta är inte bara den svåraste utmaningen en människa som vågat sätta upp ett högtflygande mål möter, för förmågan att koncentrera oss målmedvetet är förmodligen den mest sällsynta möjlighet vi har eftersom det är lätt att vi tillåter oss att dras med den allmänna hetsen (överflöd av stimulans). Så lätt att försvinna in i distraktioner där själen inte behöver begrunda sina livsval.
De flesta av våra viktiga uppgifter tar stora delar av vår tid. Vi måste planera och organisera våra dagar på ett sådant sätt att vi fördela dessa bitar av tid så att vi kan göra de jobb som vår framgång är beroende av. Vi måste skapa tid för utrymme att begrunda och sen arbeta gentemot vårt syfte, vår mening.
En explosion av energi
Det underbara med prioriteringar och att koncentrera sig målmedvetet är att den stund som du gör dessa två saker, kommer du att börja känna en enorm känsla av kontroll och välbefinnande. Du rör dig mot ditt mål.
När du arbetar successivt mot fullbordandet av dina viktigaste uppgifter, kommer du att känna ett flöde av energi och entusiasm. Mer känt som "flow". När du är klar något som är relevant och betydelsefull för dig , så får du en explosion av energi. Din självkänsla förbättras. Din känsla av att din driftkraft i dig själv och vad du åstadkommit, får dig att må bra. Du har en underbar känsla av att göra mätbara framsteg till ökad framgång, vad nu än framgång betyder för dig. Du tycker att du gör en skillnad, att du gör något bra.
//Grundinspiration från Brian Tracy om nyckeln att reducera stress //
Visar inlägg med etikett Syfte. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Syfte. Visa alla inlägg
2016-05-08
2014-08-23
Syftet och meningen med livet?
Vad är meningen med livet?
Säkert har vi alla funderat på det någon gång under livet. Många kanske tycker att det inte finns något syfte, bara att ha det bra. Helt upp till var och en såklart.
Det är kanske varje människas önskan att vara lycklig (fortuna på latin) och fri från oro. Att kunna njuta fullt ut av nuet utan att behöva bekymra oss för morgondagen. Ännu är det inte en av tusen som finner lyckan ständigt bestå. Ännu färre är de som uppnår den s.k. dygden - virtus (vishetens högsta goda). Vi lever i blind och ivrig strävan efter den där eftertraktade glädjen, det där lyckoruset som ibland kommer lika snabbt som det försvinner. Men bara förnimmelsen av lyckans känslorus får oss att åter och återigen vilja uppleva denna känslostämning. Och ju mer brådska vi har att finna glädjen, desto sämre sätt och ju längre ifrån den kommer vi?
Hur kan vi finna ro i sinnet, och vara nöjda med våra liv? Jag tror att meningen med livet är att finna mening i det man gör. Att känna engagemang för någonting. Att finna det som är rikligt tillräckligt och nog? Att få tillhöra en hänsynsfull gemenskap som bygger på mer omtänksamhet och hjälpsamhet, kärleksfull frihet istället för jämförande, själviskhet, pådyvling, och inofficiell tävlan. Att sluta se medmänniskan som en konkurrent, och sluta likställa vem som har mest och bäst ägodelar.Att inse att vi inte behöver leva i totalt överflöd för att vara lyckliga.
Vi kanske blir lyckligare av att hjälpa vår omgivning istället? Vi kanske kan anpassa vår livsföring så att allas vår moder jord inte utarmas? För den som kommit till denna nivå hoppar kanske av den stora jakten på mer, i lust att vara användbar på något annat sätt... För den som inget saknar är ofta rik i sig själv, (nöjd) och kan fokusera på att bidra, om än så lite. Och på så sätt kanske upplever en positiv spiral istället för det motsatta. Allt detta, viljan till att hjälpa andra måste komma från djupet av oss själva, den kan inte pådyvlas via tex politiska instrument såsom lagar och förordningar. Den kan bara komma via utveckling av det personliga inre.
Utan en filosofi/ledstång/plan att vägleda vårt arbete och liv, kommer vi obevekligt ge efter för våra ursäkter, distraktioner och frestelser. Vi kommer att göra det bekväma misstaget att agera på våra känslor, stimuli och humör, (" Jag känner inte för det där i dag ") istället för att agera utefter våra riktlinjer och principer.
Att ha sina känslor/affekter som sin enda drivkraft är som att vara på en segelbåt utan vare sig segel eller motor. (Vinden och vågorna styr vart du hamnar). Visst det kanske är bekvämt att guppa omkring där ute på havet, men förr eller senare går du antagligen på grund eller lider brist av något. Om du vill ta dig till ett ställe är det också en fördel om du lär dig att segla båten. Att sätta segel och ta ut en riktning, det är det som detta inlägg stokastiskt försöker förmedla. Att kontrollera ditt agerande gentemot det som omvärlden utsätter dig för. Segelturen blir då även troligen trevligare än att driva vind för våg. Du kan ändå avnjuta allt vackert som naturen bidrar med (vara i nuet då och då).
Eller som Seneca den yngre uttrycker det:
“En del saknar ombytlighet att leva som de vill och bara lever som de har börjat” – Seneca
(ehh.. ombytlighet kan gå i sakta mak, vilket undertecknads snigelfart är bevis på)
I sammanhanget att du måste kunna ta ut en ny riktning med segelbåten om du seglar på grund eller seglar till fel ställe. (javet, låter nog rätt klyshigt floskligt det här va... hahah)
Även Seneca använder båten som analogi i sina texter:
Nåväl... vilken filosofi och vägledning människor väljer är såklart upp till var och en. Jag tänkte delge er några tankar från människor som funderat på detta med meningen med livet, och som jag tycker är tänkvärda.
Vi fortsätter med Ralphs hedervärda tankar, där lycka inte står i fokus utan att vara en bra medmänniska:
Ralph Waldo Emerson:
Kloka Tenzin Gyatso, 14:de Dalai Lama brukar ofta ha något intressant att säga:
Går det att sammanfatta enklare än så här:
Han utvecklar det vidare nedan:
Varning... Politiskt inkorrekt uttalande:
Att bry sig om ALLA andra kan ibland tyckas vara övermänskligt svårt. I alla fall om man inte kommit längre i utvecklingen än undertecknad. Ibland kanske du möts av kall självisk handling när du sträcker ut en hand.. Du kanske möts av misstänksamhet och misstro. Det kan vara svårt att hjälpa en barbar eller själviskt orättfärdig anspråkare.Jag brukar benämna dessa kallad för "Berikare" eller "Tagare" (kanske ni sett filmen "Instinct" från 1999?).
Härom dagen var det två ouppfostrade barn som kastade vad som såg ut att vara stenar (eller musslor) på mig vid badplatsen Framnäs. Jag i vattnet, dom på bryggan. Det var inte bara mig dom kastade på.. Dom kanske var 9-10 år och kastade något (blålera skulle det visa sig) på folk i vattnet. Jag blev riktigt irriterad när dom trots att jag tittade på dom kastade mot mig. Jag crawlade snabbt (inbillar jag mig, läs långsamt) fram till bryggan där dom stod och frågade varför dom kastade på mig. Jag mötes då först av ("spela dum" spelet) av en av grabbarna (den andre stod mest tyst på sidan):
Ja det verkade som ingen hade satt några gränser för dom här pojkspolingarna.. Vi det här laget hade det börjat koka inom mig.. Menlöst att fortsätta, och jag kunde ju inte göra det som mitt primitiva innersta ville göra...
Tillslut hade jag tröttnat på killens utspel och sa desperat: "Hade du varit större hade du åkt på stryk nu". Då vart dom faktiskt tysta och fann inte svar på tal. Tack för det! Och dom sluta i alla fall att kasta blålera på mig.. Vissa ungar idag har noll respekt för andra! Jag vet att det inte är deras fel att dom blivit som dom blivit. Föräldrar och omgivning som gett upp? Dom här snorungarna var typiska mobbare. Och skulle antagligen behöva hjälp och få lite ordning på sina liv, men min energi orkar i dagsläget inte bära det.. Mina fördomar besannades tyvärr senare när jag såg föräldern på stranden..
Tror ni jag skjuder av hjälpsamhet för dessa barn och föräldrar?
- Nej, för mitt lilla ego blev sårat. Och jag har tyvärr inte kommit längre i min utveckling.
Jag träffade också fina barn vid stranden, som frågade om det gick bra att dom hoppade från bryggan när jag var i vattnet under den. Självklart! Tänk va fint att dom agerade! Jag tackade dom för att dom visade hänsyn och så artikt frågade. Vi etablerade genast ett förtroende emellan oss. Väluppfostrade ungar som jag gärna hjälper..
Jim säger att vi ska hjälpsamma mot dom som förtjänat det, alltså inte ALLA dom som bara tycker sig behöva det. Detta skiljer sig nog en hel del från tex kristna värderingar som jag tror säger att vi ska hjälpa ”alla”. Speciellt dom som behöver det.
Jim säger att det är ju den som sår fröer och lägger ner arbete som förtjänar en gröda, dvs den som anstränger sig. Till skillnad mot den som bara säger sig behöva grödan. Är du med? Att förtjäna din hjälpsamhet kan vara att bete sig trevligt. Att vara ställa upp och vara hjälpsam. Den som vill gott etc.. Den som i någon mån vill bidra. Inte den som bara säger sig behöva och inte visar någon vilja till ansträngning. För mig hjälper Jim Rohn:s ord (politiskt inkorrekt, javet), men kanske du tillhör den skara som vill hjälpa ”alla” och det är väl också hedervärt.
James Altucher är inne på lite själviska tankegångar:
Var och en väljer. Vad som är rätt eller fel står antagligen i stjärnorna, eller kanske delges av den stig eller filosofi du väljer att följa.
Vi fortsätter med ytterligare en åsikt, nämligen Pablo Picasso:
Picasso som målade så otroligt många tavlor, han målade in i det sista. Ett Picassomuseum har besökts av undertecknad i Antibes (Juan-les-Pins) och jag gillade det jag såg. Picasso fann sin gåva och gav oss intressant konst.
Det sägs att Picasso målade 2000 tavlor (13500 målningar och designer). Men han gjorde även illustrationer till böcker, skulpturer, keramik och skisser. Totalt ca 20000-50000 arbeten. Antagligen är det många förutom undertecknad som uppskattat hans arbete.
Det verkar som att Picasso uppnådde 3:dje nivån enligt David Deidas sätt att se på utvecklingsstadierna:
Även den gamle greken Aristoteles var inne på lyckotemat:
Kanske ett av de citat jag gillar bäst är följande:
Visa ord från dessa människor kan jag tycka!
Kort och gott:
Har du någon aning om vad som är syftet med livet? Vad är meningen med livet för dig? Har vi några "plikter" i våra liv (som kommer inifrån, inte genom andras krav)?
Säkert har vi alla funderat på det någon gång under livet. Många kanske tycker att det inte finns något syfte, bara att ha det bra. Helt upp till var och en såklart.
Det är kanske varje människas önskan att vara lycklig (fortuna på latin) och fri från oro. Att kunna njuta fullt ut av nuet utan att behöva bekymra oss för morgondagen. Ännu är det inte en av tusen som finner lyckan ständigt bestå. Ännu färre är de som uppnår den s.k. dygden - virtus (vishetens högsta goda). Vi lever i blind och ivrig strävan efter den där eftertraktade glädjen, det där lyckoruset som ibland kommer lika snabbt som det försvinner. Men bara förnimmelsen av lyckans känslorus får oss att åter och återigen vilja uppleva denna känslostämning. Och ju mer brådska vi har att finna glädjen, desto sämre sätt och ju längre ifrån den kommer vi?
Hur kan vi finna ro i sinnet, och vara nöjda med våra liv? Jag tror att meningen med livet är att finna mening i det man gör. Att känna engagemang för någonting. Att finna det som är rikligt tillräckligt och nog? Att få tillhöra en hänsynsfull gemenskap som bygger på mer omtänksamhet och hjälpsamhet, kärleksfull frihet istället för jämförande, själviskhet, pådyvling, och inofficiell tävlan. Att sluta se medmänniskan som en konkurrent, och sluta likställa vem som har mest och bäst ägodelar.Att inse att vi inte behöver leva i totalt överflöd för att vara lyckliga.
…”behovslöshet: det bästa sättet att bli rik är egentligen att inte behöva något. ” ////s48Seneca, människosläktets lärare (Bokförlag Atlantis), skriven av Bo Lindberg //
Vi kanske blir lyckligare av att hjälpa vår omgivning istället? Vi kanske kan anpassa vår livsföring så att allas vår moder jord inte utarmas? För den som kommit till denna nivå hoppar kanske av den stora jakten på mer, i lust att vara användbar på något annat sätt... För den som inget saknar är ofta rik i sig själv, (nöjd) och kan fokusera på att bidra, om än så lite. Och på så sätt kanske upplever en positiv spiral istället för det motsatta. Allt detta, viljan till att hjälpa andra måste komma från djupet av oss själva, den kan inte pådyvlas via tex politiska instrument såsom lagar och förordningar. Den kan bara komma via utveckling av det personliga inre.
“Give me by all means the shorter and nobler life, instead of one that is longer but of less account!” - Epictetus, The Golden Sayings of Epictetus
" Den enda hederliga svetten är den som kommer från möda." // s47, Seneca, människosläktets lärare (Bokförlag Atlantis), skriven av Bo Lindberg // (Inte via gym eller bastubad alltså).
Utan en filosofi/ledstång/plan att vägleda vårt arbete och liv, kommer vi obevekligt ge efter för våra ursäkter, distraktioner och frestelser. Vi kommer att göra det bekväma misstaget att agera på våra känslor, stimuli och humör, (" Jag känner inte för det där i dag ") istället för att agera utefter våra riktlinjer och principer.
Att ha sina känslor/affekter som sin enda drivkraft är som att vara på en segelbåt utan vare sig segel eller motor. (Vinden och vågorna styr vart du hamnar). Visst det kanske är bekvämt att guppa omkring där ute på havet, men förr eller senare går du antagligen på grund eller lider brist av något. Om du vill ta dig till ett ställe är det också en fördel om du lär dig att segla båten. Att sätta segel och ta ut en riktning, det är det som detta inlägg stokastiskt försöker förmedla. Att kontrollera ditt agerande gentemot det som omvärlden utsätter dig för. Segelturen blir då även troligen trevligare än att driva vind för våg. Du kan ändå avnjuta allt vackert som naturen bidrar med (vara i nuet då och då).
Eller som Seneca den yngre uttrycker det:
“Some lack the fickleness to live as they wish and just live as they have begun.” -Seneca
“En del saknar ombytlighet att leva som de vill och bara lever som de har börjat” – Seneca
(ehh.. ombytlighet kan gå i sakta mak, vilket undertecknads snigelfart är bevis på)
I sammanhanget att du måste kunna ta ut en ny riktning med segelbåten om du seglar på grund eller seglar till fel ställe. (javet, låter nog rätt klyshigt floskligt det här va... hahah)
Även Seneca använder båten som analogi i sina texter:
//s46 SENECA, MÄNNISKOSLÄKTETS LÄRARE
av Bo Lindberg, (klart läsvärd!)//
”Man bör inte provocera de mäktigas vrede, råder Seneca Lucilius. Det är svårt att hålla sig väl med både folket, senaten och enskilda mäktiga personer. Man bör ligga lågt, inte utmana,inte bära sådant som är begärligt; rånaren går den fattige förbi. Håll undan stormen och segla säkraste vägen, manar Seneca”
Nåväl... vilken filosofi och vägledning människor väljer är såklart upp till var och en. Jag tänkte delge er några tankar från människor som funderat på detta med meningen med livet, och som jag tycker är tänkvärda.
Vi fortsätter med Ralphs hedervärda tankar, där lycka inte står i fokus utan att vara en bra medmänniska:
Ralph Waldo Emerson:
”The purpose of life is not to be happy. It is to be useful, honorable, to be compassionate, to have it make some difference that you have lived and lived well… To know that even one life has breathed easier because you have lived. This is to have succeeded.” – Ralph Waldo Emerson from The selected writings of Ralph WaldoEtt försök till översättning:
Emerson
"Syftet med livet är inte att vara lycklig. Det är att vara användbar, hedervärd, att vara medkännande, att det gör någon skillnad att du har levat och levt väl ... Att veta att just ett liv har andats lättare, eftersom du har levt. Detta är att ha lyckats." - Ralph Waldo EmersonRalph ska också ha sagt följande (egen översättning):
”Att skratta ofta och mycket; att vinna respekt av intelligenta människor och tillgivenhet av barn; att förtjäna uppskattning av ärliga kritiker och uthärda sveket av falska vänner; att uppskatta skönhet; att lämna världen lite bättre antingen genom ett friskt barn, en täppa eller ett återlöst socialt tillstånd; att även veta att ett liv har andats lättare, därför att du har levat. Detta är att ha lyckats.” - Ralph Waldo Emerson
Kloka Tenzin Gyatso, 14:de Dalai Lama brukar ofta ha något intressant att säga:
Går det att sammanfatta enklare än så här:
"What is the meaning of life? To be happy and useful" - Tenzin Gyatso, 14th Dalai Lama
“Vad är meningen med livet? Att vara lycklig och användbar”
Han utvecklar det vidare nedan:
“I believe that the very purpose of life is to be happy. From the very core of our being, we desire contentment. In my own limited experience I have found that the more we care for the happiness of others, the greater is our own sense of well-being. Cultivating a close, warmhearted feeling for others automatically puts the mind at ease. It helps remove whatever fears or insecurities we may have and gives us the strength to cope with any obstacles we encounter. It is the principal source of success in life. Since we are not solely material creatures, it is a mistake to place all our hopes for happiness on external development alone. The key is to develop inner peace." ― 14th Dalai LamaMin knaggliga översättning:
”Jag tror att själva syftet med livet är att vara lycklig. Från själva kärnan av vår existens, önskar vi belåtenhet. I min egen begränsade erfarenhet har jag funnit att ju mer vi bryr oss om andras lycka, desto större är vår egen känsla av välbefinnande. Att odla en nära, varmhjärtad känsla för andra gör sinnet automatiskt välbefinnande. Det hjälper till att ta bort allt vad rädsla eller osäkerhet som vi kan ha och ger oss styrkan att klara av alla hinder vi möter. Det är den huvudsakliga källan till framgång i livet. Eftersom vi inte är bara materiella varelser, så är det ett misstag att ensamt placera alla våra förhoppningar om lycka på extern utvecklingen. Nyckeln är att utveckla inre frid.” 14:de Dalai LamaSka vi hjälpa alla? Är vi för få människor på denna planet? Hur många människor kan vår jord husera?
Varning... Politiskt inkorrekt uttalande:
Att bry sig om ALLA andra kan ibland tyckas vara övermänskligt svårt. I alla fall om man inte kommit längre i utvecklingen än undertecknad. Ibland kanske du möts av kall självisk handling när du sträcker ut en hand.. Du kanske möts av misstänksamhet och misstro. Det kan vara svårt att hjälpa en barbar eller själviskt orättfärdig anspråkare.Jag brukar benämna dessa kallad för "Berikare" eller "Tagare" (kanske ni sett filmen "Instinct" från 1999?).
Härom dagen var det två ouppfostrade barn som kastade vad som såg ut att vara stenar (eller musslor) på mig vid badplatsen Framnäs. Jag i vattnet, dom på bryggan. Det var inte bara mig dom kastade på.. Dom kanske var 9-10 år och kastade något (blålera skulle det visa sig) på folk i vattnet. Jag blev riktigt irriterad när dom trots att jag tittade på dom kastade mot mig. Jag crawlade snabbt (inbillar jag mig, läs långsamt) fram till bryggan där dom stod och frågade varför dom kastade på mig. Jag mötes då först av ("spela dum" spelet) av en av grabbarna (den andre stod mest tyst på sidan):
- Att han först låtsades inte höra mig, så jag fick repetera frågan typ 5 gånger (sista gången skrek jag nästan). (Okey att jag var andfådd som gris efter simningen men jag borde varit hörbar, hahah)
- Att han sedan påstod att dom inte kastat på mig... (kunde inte stå för vad dom gjort). Detta hävdade han ihärdigt trots att jag sett honom kasta.
- Att han får tjafsa och vara uppstudsig hur mycket som helst, inget som kan hindra honom.
Ja det verkade som ingen hade satt några gränser för dom här pojkspolingarna.. Vi det här laget hade det börjat koka inom mig.. Menlöst att fortsätta, och jag kunde ju inte göra det som mitt primitiva innersta ville göra...
Tillslut hade jag tröttnat på killens utspel och sa desperat: "Hade du varit större hade du åkt på stryk nu". Då vart dom faktiskt tysta och fann inte svar på tal. Tack för det! Och dom sluta i alla fall att kasta blålera på mig.. Vissa ungar idag har noll respekt för andra! Jag vet att det inte är deras fel att dom blivit som dom blivit. Föräldrar och omgivning som gett upp? Dom här snorungarna var typiska mobbare. Och skulle antagligen behöva hjälp och få lite ordning på sina liv, men min energi orkar i dagsläget inte bära det.. Mina fördomar besannades tyvärr senare när jag såg föräldern på stranden..
Tror ni jag skjuder av hjälpsamhet för dessa barn och föräldrar?
- Nej, för mitt lilla ego blev sårat. Och jag har tyvärr inte kommit längre i min utveckling.
Jag träffade också fina barn vid stranden, som frågade om det gick bra att dom hoppade från bryggan när jag var i vattnet under den. Självklart! Tänk va fint att dom agerade! Jag tackade dom för att dom visade hänsyn och så artikt frågade. Vi etablerade genast ett förtroende emellan oss. Väluppfostrade ungar som jag gärna hjälper..
Kort och gott kan man säga att för mig det handlar om att i någon mån belöna
gott beteende..
Jag influeras och tar till mig Jim Rohns ord.Jim säger att vi ska hjälpsamma mot dom som förtjänat det, alltså inte ALLA dom som bara tycker sig behöva det. Detta skiljer sig nog en hel del från tex kristna värderingar som jag tror säger att vi ska hjälpa ”alla”. Speciellt dom som behöver det.
Jim säger att det är ju den som sår fröer och lägger ner arbete som förtjänar en gröda, dvs den som anstränger sig. Till skillnad mot den som bara säger sig behöva grödan. Är du med? Att förtjäna din hjälpsamhet kan vara att bete sig trevligt. Att vara ställa upp och vara hjälpsam. Den som vill gott etc.. Den som i någon mån vill bidra. Inte den som bara säger sig behöva och inte visar någon vilja till ansträngning. För mig hjälper Jim Rohn:s ord (politiskt inkorrekt, javet), men kanske du tillhör den skara som vill hjälpa ”alla” och det är väl också hedervärt.
"Whoever renders service to many puts himself in line for greatness -- great wealth, great return, great satisfaction, great reputation, and great joy." - Jim Rohn
James Altucher är inne på lite själviska tankegångar:
"ONLY DO THINGS YOU ENJOY."
"I mean it down to your very thoughts. Only think about the people you enjoy. Only read the books you enjoy, that make you happy to be human. Only go to the events that actually make you laugh or fall in love. Only deal with the people who love you back, who are winners and want you to win too." - James Altucher, Choose Yourself! (p36)James har som jag förstått det kommit fram till dessa slutsatser genom att tidigare försökt vara alla till lags. Han har blivit sviken, han har varit beroende av andras val för sitt eget välbefinnande. Varit självmordsbenägen osv. I sin bok Choose Yourself får jag intryck av att han tröttnade på att bli bränd av andras människors beslut. Han började ta fullt eget ansvar, tände elden inom sig själv istället för att hoppas att någon annan tände den.. Denna själviska insikt är alltså något han vill förmedla till oss andra. Och i och med detta bidrar han osjälviskt.Han har bla en mycket bra podcast show.
"The only real fire to cultivate is the fire inside of you."
"Every time you say yes to something you don’t want, your fire starts to go away." - James Altucher. Choose Yourself! (p36)
“Every tomorrow is determined by what you do today. So saying yes to something you don’t want to do will only give you a bad tomorrow.” – James Altucher, Tim Ferriss Show, Ep. 18 – The Art of Saying “No”, 65.40.Tim Ferriss är också inne på att göra nytta och tycker vi ska fokusera på dom som fattar, inte dom andra:
”If you leave this planet without creating something original of value, I view that life as having being wasted and squandered. Along the same lines, I mean we all have critics is: Focus on the people who get it, not the people who don´t get it.” – Tim Ferriss, The Jason Altucher Show Ep. 22 (62.29)
Var och en väljer. Vad som är rätt eller fel står antagligen i stjärnorna, eller kanske delges av den stig eller filosofi du väljer att följa.
Vi fortsätter med ytterligare en åsikt, nämligen Pablo Picasso:
"The meaning of life is to find your gift. The purpose of life is to give it away." - Pablo Picasso
Meningen med livet är att finna din gåva. Syftet med livet är att ge bort den. – Pablo Picasso
Picasso som målade så otroligt många tavlor, han målade in i det sista. Ett Picassomuseum har besökts av undertecknad i Antibes (Juan-les-Pins) och jag gillade det jag såg. Picasso fann sin gåva och gav oss intressant konst.
Det sägs att Picasso målade 2000 tavlor (13500 målningar och designer). Men han gjorde även illustrationer till böcker, skulpturer, keramik och skisser. Totalt ca 20000-50000 arbeten. Antagligen är det många förutom undertecknad som uppskattat hans arbete.
Det verkar som att Picasso uppnådde 3:dje nivån enligt David Deidas sätt att se på utvecklingsstadierna:
David Deida menar att vårt djupaste syfte är att ge. Om att
ge av dig själv till världen. Till din kvinna, till din familj, till alla. För
att komma till insikt om detta behöver vi växa.
Deida menar att vi växer oss genom tre stadier.
Första stadiet: Då vi vill växa för vår egen skull. Vi
väljer tex att tjäna pengar till oss själva. Vi delar inte så gärna med andra. Det
handlar om att sträva efter att göra sig själv mer full, bättre, förvärva mer,
tjäna mer etc.
Andra stadiet: Då vi vill dela med oss och samarbeta med
andra människor. Exempelvis: Du vill inte enbart tjäna pengar för din skull, du
vill göra det för att ta hand om din familj, investera i samhället, gemenskap, och
förbättra världen. Andra steget handlar om att dela med andra, samarbeta, om
att arbeta till förmån för helheten.
Tredje stadiet handlar om att komma underfull med att
allting är bara förändring. Allting förändras. Den du är förändras, allting du
bygger förändras, och förändring innebär död. Det handlar om att komma till insikt
med inte bara din egna död utan också döden av allting du kan bygga, skapa, och
göra. I det tredje stadiet när vi är här för att ge, kommer vi från djupet av
våra hjärtan, känner vårt djupaste syfte och erbjuder vår kärlek utåt. Det vi
ger kanske inte blir väl mottaget, men vi ger ändå. Vi förväntar oss ingenting tillbaka. Vår kärlek som vi har att ge kanske inte mottas.
I tredje stadiet slutar man inte ge för dessa bakslag. I det här stadiet kanske
du aldrig får tillbaka det du tycker att du förtjänar, men i det här stadiet är
du givandet. Du lever som en gåva.
För den blir nyfiken beskriver David Deida detta mer betydligt mer noggrant i boken "The superior man".
För den blir nyfiken beskriver David Deida detta mer betydligt mer noggrant i boken "The superior man".
Även den gamle greken Aristoteles var inne på lyckotemat:
"Happiness is the meaning and the purpose of life, the whole aim and end of human existence." Aristotle, grekisk filosof och tänkare.
Kanske ett av de citat jag gillar bäst är följande:
“[Happiness is] a ghost, it’s a shadow. You can’t really chase it. It’s a by-product, a very pleasant side effect to a life lived well.” ― Eric WeinerOrdet glad/lycklig/lycksalig, dvs "Happy" sägs vara släkting från ordet "Happenstance", (enligt James Altucher). Och Happenstance betyder ungefär tillfälliget, något som kommer från en extern källa. Ingenting att sträva efter allså. Enligt James är det bättre att söka lugn och fridfullhet i sinnet hellre än att söka lycka. (källa: podcastavsnitt 18 Tim Ferriss show, 56.45)
Visa ord från dessa människor kan jag tycka!
Kort och gott:
”Envar sin egen lyckas smed" - tillskrivs romaren Appius Claudius CaecusPersonligen skulle jag vilja hävda att meningen med livet är göra nytta och sträva efter självutveckling, då kommer dom andra bitarna också falla på plats.
“Be patient with yourself. Self-growth is tender; it’s holy ground. There is no greater investment.” —Stephen Covey
Har du någon aning om vad som är syftet med livet? Vad är meningen med livet för dig? Har vi några "plikter" i våra liv (som kommer inifrån, inte genom andras krav)?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)