Bästa citaten

Så svårt att välja, finns så många bra. Här är några:

"To avoid criticism, say nothing, do nothing, be nothing."  - Aristotle


"If you think Education is expensive, try ignorance" - ursprung okänt,


"The pessimist complains about the wind; The optimist expects it to change; The realist adjust the sails." -William A. Ward


//En ständig påminnelse om att det faktiskt är mycket utfyllnad och "stories" i böcker. Men trots det kan det finns mycket värdefull kunskap som är viktig att erhålla. Seek and you shall find.//

"It is my ambition to say in ten sentences what others say in a whole book."
Friedrich Nietzsche

//Älskar när något kan förenklas, men inte göras enklare än vad som är möjligt. //
"Everything should be made as simple as possible, but not simpler." - Albert Einstein

"Whatever the mind of man can conceive and believe, it can achieve" - Napoleon Hill

"As I grow older, I pay less attention to what men say. I just watch what they do." - Andrew Carnegie

“Procrastinators leave no impact on the world. They are just hamburgers of nothingness.” - Francisco Le Diver

Har du något favoritcitat? Vad gillar du? Tipsa gärna! 

Stefan Molyneux om sanningen om Aristoteles (video)

Blir minst sagt sugen på besöka samma platser i Grekland som Aristoteles bevandrade efter att ha sett den här videon! De vore så häftigt att känna historien, visdomen och grunden till den västerländska filosofin.

Är du intresserad av filosofi lär du gilla den här videon. Det handlar om en av de stora inom filosofin! Den är fylld av information och tycker själv att den bara blir bättre ju fler gånger jag ser den.

Om Aristoteles, mannen som benämnts som kanske den smartaste person som någonsin levat. Han växte upp utan sina föräldrars begränsning (och den drivkraft detta troligen skapade). Aristoteles far och mor dog när Aristoteles var ung. Tror det ligger något i det. En barndom utan föräldrars omsorg gör en oberoende "street smart" och stark, det skapar en drivkraft (om du överlever de tuffa åren) som är svårt att mota i grind.

3:30 ”And it’s interesting when you look through the history the numbers of people who achieved greatness, who did so in the absent of parental overseeing is really fascinating, it´s almost like if you take the lid of parental overseeing then there is no limit to what you can achieve. Maybe parents are too cautious, maybe they remember you as the baby pooping of yourself or whatever." - Stefan Molyneux

//Fritt översatt:
"Och det är intressant när man tittar genom historien på antalet personer som uppnått storhet, som gjorde så i frånvarande av föräldrars tillsyn, det är verkligen fascinerande. Det är nästan som om du tar locket av föräldrarnas tillsyn då finns det ingen gräns för vad du kan uppnå. Kanske föräldrar är alltför försiktiga, kanske kommer de ihåg dig som barnet som sket ner dig själv eller vad som helst."

3:50 “If you want to achieve great things and you are look at history it has a lot to do with being free of parental constraints.” – Stefan Molyneux

3:50 “Om du vill uppnå stora saker och du är tittar på historien så har det en hel del att göra med att vara fri från föräldrarnas begränsningar."- Stefan Molyneux

"An oath to virtue"
En ed till dygden
7:55 “It’s always been dangerous to be a philosopher. You challenge the fundamental delusions at the time and there is deep gold in every gap between truth and delusions. And philosophers close that gap which cost a lot of people a lot of money and power, in their personal life, in their familiar life, in the political life, in their business life. So by guarding the virtues and freedoms of the future, philosophers necessarily and as statue cast a shadow they necessarily harm the interest of immoral people in the presence who then react as Immoral people will want to react, with rage and condemnation rather than with reason and acceptance. So it´s very dangerous to be a philosopher and that danger is something that philosophers has to live with and it was more dangerous of course 25 hundred years ago then it is now.” – Stefan Molyneux


27:40 ”Being good as a public speaker was essential. Not just for helping the political bla bla bla. But as one of the things Plato said. “You can avoid politics if you want, but all that means is that you are going to be ruled by your inferiors”. - Stefan Molyneux

"Du kan undvika politik om du vill, men allt det betyder är att du kommer att styras av dina underordnade."

Där underordnad betecknar "inferior" = en person lägre än en annan i rang, status, eller förmåga.


32:30 ”God is a perfect abstract reasoner, and man’s highest goal is to develop his capacity to reason abstractly, and so become closer to God.” – Aristoteles via Stefan Molyneux

33:30 “True perfection is rational thinking, that is the essence of both God and humanity, and so improvements in reasoning represent closer proximity to God, and one´s own humanity.” Enligt Aristoteles, framfört av Stefan Molyneux

41:30 Metaphysics: the study of what is eternal, unchanging and independent of matter.
//exempel. Nummer ändras inte. Det som de representera kan ändras såsom en planka som är 2 meter lång kanske inte är det några timmar senare. Men numret representer något som inte förändras. //

50:15 For philosophy to exist (have value) it must have foundational principles (axioms).

Vad som betecknar ett utbildat sinne

“It is the mark of an educated mind to be able to entertain a thought without accepting it.” – Aristotle

Fritt översatt:
Det som betecknar ett utbildat sinne är att kunna underhålla en tanke utan att acceptera den. - Aristoteles

Det är också ett tecken på intelligens.

Dygd, moral och etik

Förtjänstfullhet eller dygd är ungefär samma sak som jag tolkat det.

En dygd involverar viljan i någon mån.

Dygder, moral och etik är något som skiljer människordjuret från de andra djuren. I generella termer.

Grunddygden: Att utveckla sitt förstånd och att tänka rationellt utifrån fakta, resonemang och bevis är grunden till de andra dygderna.

Från Wiki ( https://sv.wikipedia.org/wiki/De_sju_dygderna )
Den vanligaste listan med dygderna lyder (på svenska och latin):
1. Ödmjukhet - humilitas (motsats till högmod)
2. Generositet - liberalitas (motsats till girighet)
3. Kyskhet - castitas (motsats till vällust)
4. Medmänsklighet - humanitas (motsats till avund)
5. Måttfullhet - temperantia (motsats till frosseri)
6. Tålamod - patientia (motsats till vrede)
7. Flit - industria (motsats till lättja)

Katolska kyrkan skiljer mellan De gudomliga dygderna:

Tro, Hopp och Kärlek (där den sistnämnda kommer främst).
Och [Kardinaldygd]]erna:

Förstånd - prudentia (den främsta dygden).
Rättvisa - justitia.
Måttfullhet - moderantia.
Mod, även styrka eller uthållighet - fortitudo.


Från  Aristoteles, Den Nikomachiska Etiken

Översättning och kommentarer: Mårten Ringbom
Förlag: Natur och kultur, Stockholm

Karaktärsdygderna: 
Frikostigheten,
Storslagenheten,
Stoltheten,
Ambitionen,
Godlyntheten,
Vänligheten,
Uppriktigheten,
Kvickheten,
Skamkänslan,
Rättrådigheten,

Dygdens rationella sida och tänkandet
Det praktiska och teoretiska tänkandet,
Vetande,
Kunnande,
Klokheten
Insikten,
Visdomen
Principiell och individuell klokhet
Rådigheten,
Medvetenheten,
Förståelse och insikt,

//s212... väljer att skriva av delar av fotnot 42, då jag gillade orden och innehåll//
"tillståndets uppgift eller funktion (ergon). Genom uppfostran, dvs. en rörelse, tillägnar vi oss mänsklig förtjänstfullhet (arete), dvs. ett tillstånd. Förtjänstfullhetens uppgift (ergon) är att utföra goda handlingar är han moralisk verksam (kat’ areten energi) och lever väl (eu zei). Lustens eller njutningen värde är mao. beroende av om den är en verksamhet (energeia) eller en tillblivelse (genesis) och rörelse (kinesis).”


Karaktärsdrag 
Rättrådighet,
Trofasthet,
Barmhärtighet
Hjälpsamhet,
Välvilja (hjälpsamhet och välvilja är båda relaterade till begrepp om det som är värdefullt i livet, det gynnsamma, och det lustfyllda.)
Styrka,
Oberoende,
Bestämdhet,
Beslutsamhet,
Självförtroende,
Ansvarskänsla,
Allvarsamhet,
Självbestämmande

---- -----

Morality, examples

Intervene when seeing child abuse (moral courage)

10:10:00 “Pursuing self-knowledge pursuing truth no matter where it leads is an example of moral courage. Basic commitment to honesty can take a lot of moral courage and so on right?” – Stefan Molyneux

-----   -----

"Rättrådigheten är en kardinaldygd som är överordnad de tre andra kardinaldygderna vishet, tapperhet och besinning. Den mänskliga själen består av tre delar, förnuftet, som har sitt säte i huvudet, känslan av mod och harm som finns i bröstet, och begäret som finns i underlivet. Själsdelarna har var sin kardinaldygd. Förnuftets kardinaldygd är visheten, som är resultat av förnuftet rätta utövande. Mod- och harmsjälens kardinaldygd är tapperheten. Begärssjälens kardinaldygd är måttfullhet och besinning. Då de tre själsdelarna och deras kardinaldygder är i balans med varandra kan människan handla rättrådigt." - Bokutdrag s74 – Pedagogisk Filosofi (andra upplagan, 2007)
Av Christer Stensmo

"De tre klassernas utbildning skall som gemensamt drag ha sökandet efter sanning och karaktärsdaning som mål." - Bokutdrag s79 – Pedagogisk Filosofi (andra upplagan, 2007)
Av Christer Stensmo

Laster

Laster såsom fåfänga, världslighet och girigheter strider mot vishet på ett särskilt sätt.

Exempel från fiktionen värld:
Howard Roark’s dygder (från boken The fountainhead, Urkällan på svenska) :
oberoende, rationell, rättmätig? (just), ärlig.
(Ayn Rands egna ord)

Inlägg om dygdetik - dygder

Dygd, vad är det för något, har ni ens hört ordet? Jag tog upp det med en arbetskollega och det var knappt han visste vad det var.. förståligt.. det är ingeting som är speciellt påtagligt för människor idag.

Dygdetik – en grupp etiska teorier som betonar odlandet av förtjänstfulla karaktärsdrag – dygder – och sätter dessa dygder framför plikter eller värdemaximering i besvarandet av etiska frågor om hur man bör handla (se eudaimonia)

“Great spirits have often encountered violent opposition from mediocre minds.” – Albert Einstein

Eudaimonia – Aristoteles term för lycka eller det goda livet, som enligt honom utgörs av individuell välmåga i harmonisk kombination med välutvecklade sociala, kulturella och intellektuella dygder.

Inspiration och grundkälla för följande inlägg är från:

Philippa Foot, "Virtues and Vices”, i hennes “Virtues and Vices and other Essays in Moral Philosophy”, Blackwell, Oxford, 1978


Dygder, så vad är det egentligen? Låt oss nysta lite i ett försök att få en lite tydligare bild. Det är ett rätt svårt ämne, jag har försökt förenkla, men det är svårt ... och jag är nybörjare.. och... ursäkta min ignorans i ämnet..
Dydgder är något som oftast är sammanknippat med svårt/utmanande för oss människor, det är därför så få lever dygdigt.. Det är bara titta på värld som är full av förvirrade människor som inte kommit särskilt långt i sina filosofiska studier, hahah. Ja det gäller undertecknad också. Det finns ju till och med dem som skryter med att de aldrig läser någon bok.. :) (som att det vore något bra att vara ignorant?.. jag förstår det inte i alla fall)

När jag tänker efter minns jag knappt att jag ens någonsin läst eller hört ordet ”dygd” i något mainstream media.. När såg vi någon (vettig) filosof bli intervjuad om hur vi bör leva ett gott liv? Nej, det sker aldrig, även om det finns många som har åsikter i ämnet, som vi vet, vet ju alla ”ignoranta” redan, hahah. Självinsikten och självkännedomen är så låg, så låg.. ”Know thyself” sa Sokrates men få verkar lyssnat hahah. Sokrates visste i alla fall att han inget visste. :)

//s216 Dygdteori och abort, av Rosalind Hursthouse (utdrag från boken ”Vad är Moralisk Rätt?” av Henrik Ahlenius. ”Virtue Theory and Abortion”, Philosophy & Public Affairs, vol. 20, 1991, s. 223-46. Övers. Frans Svensson//
”Att handla rätt är svårt och kräver mycken moralisk visdom, och det relevanta adekvans-villkor som dygdteori uppfyller är att den bör innehålla en förklaring till en sanning uttryckt av Aristoteles,7 nämligen att moralisk kunskap – till skillnad från matematisk kunskap – inte kan erhållas endast genom  att närvara vid lektioner och vanligtvis inte återfinns hos människor som är för unga för att ha hunnit skaffa sig någon större erfarenhet av livet. Det finns unga matematiska genier, men sällan, om någonsin, unga moraliska genier och detta visar //s217 //oss något viktigt om den typ av kunskap som moralisk kunskap är. Dygdetik bygger in detta direkt just genom att uttrycka sina regler i termer vars tillämpning verkligen kan kräva det mest finkänsliga omdöme.”

Det var Aristoteles som bland annat uttryckte att det som innefattar dygder är svårt för oss människor, och vi kan lätt dra paralleller att det verkar stämma. Vore det lätt skulle ju antagligen fler göra det, eller? Människor av idag är som bekant mer styrda av sina känslor och begär.

Hör dygden ihop med avsikt eller önskan? Mja, delvis verkar det som. Det är lite klurigt det här så någon motsägelse kan ha slunkit in i nedanstående, påpeka gärna var! :)

Det verkar stå klart att dygder på något allmänt sätt är fördelaktiga. Det är som att människor klarar sig inte väl utan dem.
Ingen verkar klara sig väl om denne saknar mod och ej i någon mån äger måttfullhet och vishet, samtidigt som samhällen där rättrådighet och medmänsklighet saknas tenderar att vara eländiga platser att leva på.

För vem är då dygden en fördel? Går fördelen till den som är i besittning av dygden eller i stället till dem som har att göra med denne som besitter dygden?
Det beror på, när det gäller mod, måttfullhet och vishet gynnas personen som äger dessa dispositioner såväl som andra människor, och moraliska brister så som högmod, fåfänga, världslighet och girighet är till skada både för deras ägare och andra, dock kanske först och främst de som utsätts för bristerna.


En intressant fråga är om det går att ha vishet utan kunskap? Tveksamt eller omöjligt skulle jag vilja säga. Den ena bygger på den andra, de verkar sitta ihop som en länkkedja..

Vishet tycks bestå av två delar. För det första har den visa människan kunskap om medlen till vissa goda mål och för det andra vet hon hur mycket varje mål är värt, och kan prioritera utefter vad som är viktigast (mest värt).
Målen kan handla om färdigheter såsom husbyggande, läkekonst, men främst som hör till det mänskliga livet, såsom barnuppfostran, vänskap, äktenskap, förhållanden eller val av livsväg, hur ett liv bör levas etc.. Det tycks som att kunskap i hur man handlar klokt och med vishet i de här angelägenheterna finns hos vissa människor medans de saknas hos andra. Vi kallar dessa som äger denna kunskap för visa, medans de som tycks sakna kunskap eller har felaktig kunskap för att de saknar vishet. ("förvirrade" är ett mer taskigt ordlag, hahah)

Skillnad mellan vishet och skicklighet?
Visheten verkar relaterad endast till goda mål inom mänskligt liv medans de som kan ta det ”rätta” stegen gentemot ett mål (enskilda färdigheter), vilket hellre benämns för ”skicklighet”. Repeterar, skicklighet tycks ha att göra med individuella enskilda färdigheter, medans vishet är mer relaterat till goda mål inom mänskligt liv. (förövrigt lite av en ny insikt som jag inte tänk på tidigare, stämmer det?)

Att det sedan finns ytterligare en skillnad i praktisk vishet och vad Aristoteles och Aquino kallar moraliska dygder är ytterligare en dimension.

Moraliska dygder (enligt Aristoteles och Aquino)
kardinaldygder: mod, måttfullhet, och rättrådighet.

De intellektuella dygderna (arete och virtus refererar till förmågor och till och med förträffligheter hos det spekulativa intellektet)
Praktisk vishet (Aristoteles phronesis och Aquinos prudentia) klassificerar de tillsammans med de intellektuella dygderna.
Tyvärr är det svårt att hitta någon enkel sammanställning - som är lättförståelig, antagligen för att författaren då skulle visa sin okunskap och dåliga argument lätt kunna skjutas sönder.
----------------- fortsätter  ------------------

Styrka och Hälsa är förträffligheter hos kroppen, medans minne och koncentration är förträffligheter hos medvetandet. Viljan är det som är god hos en dygdig person.
Alltså hör dygden och den goda vilja ihop.
” //Phillipa Foot ”Virtues and Vices” från sammansättning ”Vad är moraliskt rätt?” av Henrik Ahlenius, s108 //

”För att uttrycka det kort så har vishet, i vad vi kallade dess första del, samband med viljan på följande sätt: till att börja med förutsätter den goda mål – den visa människan vet inte bara hur man går till väga för att göra goda saker, såsom att ta väl hand om sina barn eller stödja någon i svårigheter, utan måste också vilja göra dem. Och då är vishet, i den mån den består i kunskap som vem som helst kan inhämta under en överskådlig livstid, tillgänglig för vem som helst som verkligen vill ha den. Som Aquino framställer det, hör den ”till en förmåga under viljans ledning.”3”
//där 3 = Aquino, Summa Theologica 1a2ae Q.56 a.3. //

//Mer från Phillipa Foot, s109 klokt!!//

”Vad vi kan notera är att en av de saker som en vis människa vet och en dåraktig människa inte vet, är att sådana ting som social ställning, rikedom och ett gott rykte, är alltför dyrköpta om de uppnås på bekostnad av hälsa eller vänskap eller familjeband. Vi skulle alltså kunna säga att en människa som saknar vishet ”har felaktiga värden” och att laster såsom fåfänga, världslighet och girigheter strider mot vishet på ett särskilt sätt. Det finns alltid en ingrediens av felaktigt omdöme i relation till dessa laster, då den människa som är fåfäng exempelvis ser beundran som viktigare än det är, medan den världsliga människan är benägen att se det goda livet som ett fyllt av rikedom och makt. Genom att använda Aristoteles distinktion mellan en karaktärssvag man (en akrates) som följer njutningen trots att han på något sätt vet att han inte borde, och en tygellös man (en akolastos) som betraktar det lustfyllda livet som det goda livet,4 kan vi säga att moraliska tillkortakommanden som dessa aldrig till fullo är ”akratiska”. Det är visserligen sant att en person kan vara kritiskt mot sin egen världslighet, fåfänga eller pengakärlek, men då är det hans värden som är föremål för hans kritik.”
// där 4 = Aristoteles, Den Nikomachiska etiken, särskilt bok VII.  //

//s110 Phillipa Foot sammanfattar//

”Vi skulle alltså kunna säga att en dygd i motsats till en färdighet eller en förmåga inte endast är en kapacitet, men måste i själva verket involvera viljan.”

Rättrådighet – rör handlingar – inbegriper inte någon direkt känslobesinning.
Mod och måttfullhet – rör känslor och känslobesinning. Kunna kontrollera sina känslor, något som kan vara en utmaning ibland. Den måttfulle personen har inte det överdrivna begär efter njutning.

Vi bör vara aktsamma på om våra känslor driver oss till något som är motsatsen till det rationella. För då behövs det kastas ett lasso runt det och få grepp om känslorna (javet, urdålig analogi ;)). Typ tygla sig själv med tvångtröja för att inte bli "tygellös" (nu är det slut på dåliga liknelser). Detta har gett namnet åt måttfullhet och som bekant är att vara ”aspirerande minimalist” något åt det hållet. Att ständigt tygla sina känslor som vill ”köpa något” i stundens lust (förövrigt oftast i anknytning till att bli accepterade/uppskattade av andra).
Mod
Känslorna kan också avleda viljan från det som annars dikteras av förnuftet. Det kan till exempel handla om rädslan om avvisning, för faror, eller andra vedermödor. Således behövs mod för att inte ge vika, människan måste befästa sig i det förnuftiga och inte låta känslor avskräcka. Att våga handla i tron med att det man gör är rätt (förutsatt sann kunskap).

"In the middle of every difficulty lies opportunity." - Albert Einstein

Andra dygder

Flitens dygd (där motsatsen "lättja" är en frestelse som får oss att prokrastinera mm)

“It is the combination of reasonable talent and the ability to keep going in the face of defeat that leads to success.” - Martin Seligman

Ödmjukhetens dygd (tänker du för gott om dig själv?)
Hopp (förtvivlan är också en frestelse, bättre att se optimistiskt, men lura aldrig dig själv.)

("Förnekelse är att döva sig själv med intellektuellt resonemang, när man egentligen vill något annat." - ursprung okänt)

//s220 Dygdteori och abort, av Rosalind Hursthouse //

”Kärlek och vänskap överlever inte om de inblandade ständigt skulle insistera på sina rättigheter, inte heller lever människor gott så länge de tror att det skulle vara av största betydelse att de får vad de har rätt till; de skadar andra och de skadar sig själva.”
//lite längre ner samma sida, s220 //
”För dygd sägs inbegripa kunskap och den del av denna kunskap består i att ha den rätta attityden till saker. ”Rätt” betyder här inte endast detsamma som ”moraliskt rätt” eller ”lämplig” eller ”trevlig” i vår moderna mening; det betyder ”korrekt, sann”. Man kan inte ha den rätta eller korrekta attityden till något om attityden baserar sig på eller inbegriper falska trosföreställningar.”

Jag tänkte stolpa upp dygder i ett annat inlägg som förhoppningsvis kommer så småningom. Visa nu dygden tålamod i väntan på det.. ;)

Tänkte avsluta mitt något röriga inlägg. Det är en start i all fall och med tiden kanske det går att bygga ut inlägget till något bra. Avslutar med något från Aristoteles.

När det svåra blir det som vi finner glädje i börjar vi komma till ett stadie av ”Sann Dygd” och då verkar det bli lättare. I och med att vi finna glädje i att utföra dygdiga handlingar är det också ett tecken på sann dygd enligt Aristoteles. Ett tecken på att vi kommit längre än de flesta. BAAM!

Sann kärlek är vårt universella ofrivilliga gensvar på dygd.
Eller
Kärlek är en ofrivillig reaktion på ett beteende som visar dygd/hög moral.

Jag känner själv enorm uppskattning, ja kärlek för personer som visar dygd. Dessa människor växer på en så att säga..Högaktar människor med hög moral. Vi kan inte bygga ett bra samhälle om inte människor har moral (vilket delvis saknas idag).

Rötterna av förkovring och utbildning är bitter, men frukterna är söta (och goda) - Citatdags!

"The roots of education are bitter, but the fruit is sweet."- Aristotle

Det här är ett citat som jag gillar, för jag tycker det stämmer så väl. Det är som att ju närmare en svårfångad (ofta dold) sanning man kommer desto mer bitter avsmak kan den ge, då den ofta visar något man inte sett tidigare. (och kanske mådde vi bra av att vara i skuggan av (i mörkret) okunskapen, ni vet "Ignorance is a bliss"). MEN kunskapen och insikten som ibland erhålls, den frukten är söt och god och kan nyttjas som en näring kroppen/själen behöver. Något som bidrar till att vi gör bättre val. Bättre omdöme osv.

Visheten själv, Aristoteles: ""Rötterna till utbildning är bitter, men frukten är söt." - Aristoteles

Bildens ursprung är okänt, hittade den inlagd på FB.

Dessutom är det häftigt att förstå hur det funkar, right?

Cicero använde sig också av frasen:

Litterarum radices amaras, fructus dulces
(”Kunskapens rot är bitter, men dess frukter är söta”)
Cicero

Aristoteles tre former av begär

Jag har precis läst färdigt Aristoteles bok ”Den Nikomachiska Etiken”. Den innehöll en hel del pärlor eller food for thought som man säger. (vad säger man på svenska? Mat för tanke? Nej, låter platt och tråkigt va?)

Jag tänkte kanske skriva en liten recension antingen här eller på min bokblogg om denna bok. Ja jag förstår att längtan är stor.. (eller inte, med tanke på det enorma gensvar jag får via den här bloggen) Vi får se helt enkelt om jag känner för att göra det.

Ok till saken: Aristoteles pratar om Tre former/arter av begär eller lust och detta tyckte jag var lite intressant. Även Plato verkar vara inne på denna linje (obs jag är ingen expert på det här..).

Alltså tre arter av begär. Vilka är det då? Tre rätt justa grekiska ord beskriver begär på lite olika nivåer: 

• Epithumia (Aptit)(nöjesbaserat begär) (lättsam underhållning mm)
• Thumos (Temperament, Passion, eld, motåtgärder, vedergällningsbegär) Boomeranglagen, Den sociala varianten av Newtons tredje lag etc (egen tolkning). Lusten att ha rätt etc. Big ego?
• Boulêsis (Vilja som bygger på förnuft)(bra baserad önskan -  det bygger på förnuftbaserade beslut som i leder till något gott) Detta kan också kallas rationellt begär. Det kan också sägas vara ett praktiskt uttryck för en riktning av tanke om vad som är bra för sig en själv (i det längre loppet).

//s15 lite av en annan tolkning//

”Med boulesis avser Aristoteles sålunda både en fåfäng önskan och en målmedveten strävan, medan prohairesis betecknar beslutet och föresatsen att utföra en given handling. ”, Bokutdrag - Aristoteles, Den Nikomachiska Etiken

Så vad vill jag då ha sagt med det här inlägget? Jo, att det kan vara värt att stanna upp och fråga sig vad för typ av begär det är man känner. Jag tror det är Boulêsis vi bör föredra.

Ok, Herrå! :-)

Aristoteles om karaktärsinställning, förträfflighet och klokhet.

Varning: Dags för filosofiinlägg.. :-) YES, hör jag dig ropa på andra sidan skärmen! ;-)

//Jupp jag menar det.. DETTA ÄR INTE LÄTTLÄST.. //

Let´s go!..
Det här är ett inlägg där jag härmed försöker konkretisera Aristoteles ord om karaktärsinställning, förträfflighet och klokhet. Kanske är det någon som minns att jag skrivit ett inlägg om boken ”Den Nikomachiska Etiken” (översatt av Mårten Ringbom) tidigare. Det här är en fortsättning kan man säga.
Jag tycker vissa stycken i boken är mycket svåra att förstå så jag tar mig friheten att själv försöka tolka det som står, rätt eller fel. Översättaren ska en stor eloge för det arbete som lagts ner, för jag kan tänka mig att det inte var ett lätt jobb! Ett riktigt hästjobb att översätta detta rent ut sagt. Respekt!

Det är väldigt svårt att förklara svåra saker med en enkel text, mitt försök nedan inser jag inte är speciellt lättläst, heller, hahah. Jag ber om ursäkt för det. Det här är bara mina anteckningar från boken, min tolkning, rätt eller fel. (Bear with me).
Texten nedan är alltså ett försök att renodla, konkretisera på något sätt. Meningarna som jag stolpar upp kan tolkas som en slags kraftlös övertygelse från min sida. :-)

//s180 //
Förträffligheten är en karaktärsinställning i överensstämmande med klokheten.

//Egen kommentar: Även Stephen Covey är inne på tesen att karaktär och principer är viktigare än värderingar (The 7 Habits of Highly Effective People)

“Sow a thought, reap an action; sow an action, reap a habit; sow a habit, reap a character; sow a character, reap a destiny.”  - Stephen R. Covey 

//


Förträfflighet = bestående av t.ex. riktig tankegång (närvaro av tänkande, och det riktiga tänkande utgörs av klokheten)

Det verkar vara omöjligt att vara en verkligt god människa, om klokheten saknas, liksom det inte heller går att vara klok i avsaknad av en förtjänstfull karaktär.

//s181 //
Handlingsbeslut inte kan vara riktigt utan vare sig klokhet eller dygd.


Alltså blir våra handlingsbeslut dåliga om vi inte ännu erhållit dessa egenskaper, enkelt.
Jag ser det som en uppmaning från Aristoteles att jobba på sin personliga utveckling, arbeta med sin kunskap och sina färdigheter. Ett annat citat som gör sig påmind:

“Work harder on yourself than you do on your job.” – Jim Rohn

Handlingsbeslut innebär viss målsättning; vi använder vår klokhet eller dygd som hjälp till att utföra det som leder till målet.

Klokheten står ej över visdomen. Inte heller står läkekonsten över hälsan. Hälsan och visdomen står högre i rang.

Tolkar det som att det  är klokheten, den erhållna kunskapen samt erfarenheter som kan bidra till visdomen och hälsans källa. Jag ser alltså klokheten som ett sammanfattade ord (ett verktyg) för något som behövs för visdomen och hälsans välmående.

Jag tolkar det som att Aristoteles ser klokheten som en del av visdomen, Klokheten bestämmer mao. med tanke på visdomen, men ger inte order åt denna.
Klokheten skapar möjligheter till vidare betraktelser samt kontemplation.

//s182, Från SJUNDE BOKEN, [Positiva och negativa karaktärsinställningar], Aristoteles tycks tänka mycket i motsatser, polariteter, kan tyckas vara ett klokt sätt att resonera//

Karaktärsegenskaper att eftertrakta

Förträfflighet eller dygd
Karaktärsfasthet (karaktärsstyrka och uthållighet till det som är gott och berömvärt)
Övermänskliga förträffligheten (heroiskt och gudomligt), som motpol till Bestialitet
En besinningsfull person anses av vissa också vara karaktärsfast och uthållig

Karaktärsegenskaper som bör undvikas

Uselhet, laster (kakia),
Karaktärssvaghet (vekhet och moralisk bräcklighet, hör till det dåliga och klandervärda)
Bestialitet. Överträffar all uselhet (riktigt illa och är tack och lov en sällsynt företeelse bland människor), Bestialitet kan också uppkomma till följd av sjukdomar och perversioner

// s183, ganska lätt att förstå //

”En och samma person anses också ha en stark karaktär och vara benägen att hålla fast vid sina planer, medan den karaktärssvage tillika anses vara beredd att uppge dem.
En karaktärssvag individ är också medveten om att han gör orätt på grund av lidelse, medan den karaktärsfaste i medvetande om att hans begär är fördärvliga av principiella skäl vägrar att följa dem.”

Moraliska förtjänster erhålls bland annat med klokhet.
//s184 //

”Slutligen säger man att vissa personer är svaga för lynnesutbrott, ära och ekonomisk vinning.”

[Karaktärssvaghetens problematik]
Hur är det då möjligt att en person gör en riktig bedömning, men ändå handlar karaktärssvagt? Sokrates ansåg att ingen gör någonting annat än vad denne anser sig vara bäst – om inte på grund av sin okunnighet.
Det tycks nämligen utstuderat (klart) att den som beter sig karaktärssvagt inte tror att denna kommer göra så, inte förrän personen befinner i ett visst känslotillstånd.
I boken lyfts även fram att de flesta är ense om att det finns inget bättre än kunskapen, men att det råder delade meningar om någon kan handla i strid mot vad denne anser är vara ett bättre alternativ.

Jag tolkar det som att det görs en skillnad mellan faktisk kunskap och åsikter och att en person med en svag karaktär inte behärskas av lustens begär när denne är i sinnesnärvaro av kunskap (alltså någon slags medvetenhet plus korrekt kunskap). Annars tycks det inte finnas någon skillnad mellan att vara tygellös och ha en svag karaktär.Här får vi inte klar tolkning av vad Aristoteles själv anser.

//s184 //

”En del anser mao. att alla karaktärsfasta och uthålliga personer är besinningsfulla, medan andra hävdar att så inte är fallet. Somliga kalla åter den tygellösa karaktärssvag och den karaktärssvage tygellös utan att göra någon skillnad mellan dem, medan andra hävdar att det är fråga om skilda egenskaper.
Ibland heter det åter att en klok person inte kan vara karaktärssvag, men så får man stundom höra att vissa kloka och skickliga individer har en svag karaktär.”

En person med svag karaktär behärskas inte av sina lustar. Åtminstone ej när han är i besinning av kunskap, utan möjligen bara då han har åsikter som grund, och i någon mån tappar sin besinning.

Åsiktens eller tyckandes svaga grund belyses således.

Det verkar alltså som att karaktärssvagheten är beroende av huruvida åsikten eller kunskapen (vetande) styr. Gedigen kunskap (fakta antar jag..) är den som kan sätta spjärn mot lustens begär. Åsiktens grund är inte en fråga för en kraftig övertygelse (som sagt; sägs ju vara beroende av kunskap), och därför hyser vi förståelse för att en person faller till föga gentemot kraftiga begär.

Vill vi vara karaktärsfasta måste målet vara att byta åsikter mot kunskaper. //egen tolkning //

Vi ser här återigen att tyckande och åsikter utan fakta ligger på en väldigt lös grund. En analogi kan vara ett hus byggt på sand (dålig grundstomme, dåligt pålat etc.). Som med en stark vindpust (kunskap) blåser omkull. Jag tror vi alla vet hur det känns, när vår fasta övertygelse över någonting visar sig vara falsk, byggt på dålig grund.

//s185, fortsätter med uselheten, bekämpas den med sökande efter bättre vetande eller? Bättre mer hållbar moral? Om det står inget. //

”För uselheten ges det emellertid lika litet någon förståelse som för andra klandervärda ting. Men är det i så fall klokheten som sätter sig till motvärn [och besegras]? Den var ju det kraftigaste inom oss. – Nej, det vore absurt, för då skulle samma person tillika vara klok och karaktärssvag, trots att ingen vill hävda att det är typiskt för den kloke att frivilligt utföra de sämsta handlingar man kan tänka sig.”

Kan då karaktärsfasthet vara något dåligt?
- Ja.
Den är förkastlig om den gör att vederbörande håller fast vid vilken åsikt som helst, speciellt om den är falsk.

Skillnaden mellan att vara tygellös och karaktärssvag
//s188 //

”… tygellös person avsiktligt låter sig drivas av sina begär i akt och mening att man alltid skall eftersträva njutningen för stunden, så är den karaktärssvage inte övertygad om den saken, fastän han i själva verket gör det.”

Hur skiljer man åsikter och kunskaper åt? Det är en riktigt bra fråga!

Ständigt slipande på sågen, ständigt sökande efter bättre svar, uthållighet? Jag har förövrigt en vintermössa där det står "The Search" tillsammans med med några vågor (Rip Curl). på, tycker den signalerar något. :-)

Loggan på mössan liknar lite den här.
Bilden från: http://logovectors.net/the-search/

The Search, Rip Curl.
Bilden härifrån:
http://www.ripcurl.com.au/index.php?spreadingthesearch

//fortfarande s188, avslutar med //

”Om det i så fall är kraftlösheten i övertygelsen som är orsaken till att personer med åsikter är mera benägna att handla i strid med vad de antagit än individer som verkligen känner till saken, så behöver kunskapen inte i detta avseende skilja sig från åsikten. För somliga sätter inte mindre tilltro till vad de anser, än vad andra sätter till vad de vet.”

Sista meningen tolkar jag som att vissa uppriktigt tror på sin åsikt som korrekt ”sanning”, som faktisk kunskap, trots att andra icke anser att de är kunskap som förmedlas. Kanske mer sett som ett populärt uttryck idag ”talking heads”, som jag översätter till ”talande huvud” som åsiktsfyller etern i brist på bättre vetande. Aristoteles är bara lite finare i tonen. :-)

Aristoteles: Skillnaden mellan visdom och klokhet

Uttrycks Innebörd 

Ord och vad det står för är viktigt. Ett dåligt ordförråd är i någon mån begränsande. Japp där fick jag även in kopplingen till frihet ;-) #rödtråd. Tyvärr är mitt egna ordförråd inte det bästa, så därför är detta inlägg någon slags självhjälp, heheh...

Ords betydelse är oerhört viktigt.
¿Por qué? 

- Jo, för annars pratar man lätt förbi varandra, alltså om vi ha olika definitioner och menar lite olika. :-)

Det är som att missförstånd smyger sig likt vatten in genom minsta lilla spricka i vår ordfasad.

Hoy tänkte jag att vi skulle klura lite kring vad som är skillnaden mellan visdom och klokhet // La diferencia entre la sabiduría y la prudencia // --  // The difference between wisdom and prudence //

Nedan är några tafatta försök till konkretiseringar av vad Aristoteles säger i sin bok ” Den Nikomachiska Etiken” (översatt av Mårten Ringbom). Ett utdrag från boken följer längre ner.

Visdom

Visdom = kombination av insikt och vetande i form av huvudvetenskap om de högsta tingen. Visdom är vetande och insikt om de ting som är mest vörddnadsbjudande till sin natur.

Visdom består alltså av faktiskt vetande, applicerbar kunskap, ofta tillskansat sig via s.k. insikter. Visdom tycks också stå högre i hierarkin än klokskap.

Visdom identifieras lättare bland äldre än yngre (generaliserar). Identifieras lättare hos filosofer än hos ynglingar. Antagligen för chansen till insikterna är större ju mer kunskap/färdigheter som man tillskansat sig.

Det visa = oföränderligt för den enskilda individen? Nyttigt för individerna själv. Finns ingen visdom om det goda som gäller för alla levande varelser.

Visdom != (är inte lika med) politik

Klokhet

Det kloka = varierar från fall till fall. Klokhet handlar om praktisk kunskap?

 ” Ett riktigt tänkande som gäller de enskilda omständigheterna kring en själv anser man nämligen vara klokt, och det är åt ett sådant tänkande som man skall anförtro de praktiska angelägenheterna.”

Klokheten, sysslar med det mänskliga och det som är föremål för överläggning (rådslag, samråd etc.). Främsta uppgiften för en klok person är att överlägga väl.

Vale..Tror jag stannar där. Vi får i alla en inblick vad Aristoteles ser för skillnad mellan dessa ord och dess egenskaper.

Vi kan ju spekulera i vad de högsta tingen? Minns jag inte att jag läst det? Kanske kommer det senare i boken, who knows. Handlar kanske om det för människan ouppnåliga, men i en riktning att sträva efter? Universums goda, det gudomliga? Dygder?

I övrigt är det rätt intressant att notera att Aristoteles som levde snart 2400 år redan kände till att ljust kött är mer hälsosamt än mörkare kött. #Dagenshälsotips

Nedan ett litet utdrag där Aristoteles reflekterar över skillnaden. Det som står innanför // tecken är egna kommentarer.

----------------    Bokutdrag - Aristoteles, Den Nikomachiska Etiken     -------------

Översättning och kommentarer: Mårten Ringbom

Förlag: Natur och kultur, Stockholm

//Skillnaden mellan visdom och klokhet. Rådig = förnuftsresonemang, finna ut den bästa av de handlingar som står människan till bud. //

//s167 //

”Följaktligen måste visdomen då vara en kombination av insikt och vetande i form av huvudvetenskap om de högsta tingen. Det är nämligen onaturligt att tänka sig, att samhällskonsten eller klokheten är den bästa kunskapen, ifall inte människan är det bästa i världen. Ty om nu det hälsosamma och det goda är olika för människor och fiskar, medan det vita och det raka alltid är detsamma, är väl alla ense om att det visa är oföränderligt, men att det kloka varierar från fall till fall. Ett riktigt tänkande som gäller de enskilda omständigheterna kring en själv anser man nämligen vara klokt, och det är åt ett sådant tänkande som man skall anförtro de praktiska angelägenheterna. Det är också därför det påstås, att en del djur är kloka, i den mån de tycks ha förmågan att förutse sådant, som angår deras eget liv.

Likaså är det klart, att visdom och politik inte kan vara samma sak.  visdomen är vetande och insikt om de ting som är mest vörddnadsbjudande till sin natur. Det kommer inte att ges en enda visdom om det goda för alla levande varelser, lika litet som det finns många individuella visdomar. Det kommer inte att ges en enda visdom om det goda för alla levande varelser, lika litet som det finns en enda läkekonst för alla individer, utan en skild visdom för var och en. Också om människan är det bästa av alla djur, spelar detta ingen roll, ty det finns andra företeelser som till sin natur är mycket mer gudomliga än människan, av vilka det mest iögonfallande är de som håller samman universum.

Av det som har sagts framgår tydligt att visdomen är vetande och insikt om de ting som är mest vörddnadsbjudande till sin natur. Det är också därför som det heter Anaxagoras och Thales och deras likar att de var vis, men inte kloka, eftersom de tycks ha varit omedvetna om det som var nyttigt för dem själva;²⁶ och man säger att de kände till imponerande, beundransvärda, svåra //fortsätter s168 //

• 26 I dialogen Theaitetos, 174 A, återger Platon en anekdot om den opraktiske filosofen Thales från Miletos (början av 500-talet), där det berättas hur han föll i en brunn, emedan han var så intensivt upptagen med att studera stjärnorna att han inte såg vad som fanns framför hans fötter. – Anaxagoras från Klazomenai (början av 400-talet) slösade igen bort sin ärvda förmögenhet för att helt ägna sig å filosofin, att döma av Platons vittnesbörd i Hippias Major, 283 A. I samma dialog förekommer också sammanställningen med Thales och andra visa män i det gamla Grekland (281 C-D)

//som sagt, fortsätter sid 168 // och gudomliga ting, men onyttiga, för att de inte sökte det mänskligt goda.

Klokheten, däremot, sysslar med det mänskliga och det som är föremål för överläggning. Ty den främsta uppgiften för en klok person säger vi, är att överlägga väl, och ingen överväger sådant som omöjligt kan förhålla sig på olika sätt eller saknar ett ändamål som är gott och realiserbart.

Rådig i oinskränkt bemärkelse är en person, som genom ett förnuftsresonemang kan finna ut den bästa av de handlingar som står människan till buds. Klokheten gäller ju inte bara allmängiltiga företeelser, utan den bör också innefatta kunskap om det enskilda, då den är praktisk och handlandet gäller individuella fall. Detta är också orsaken till att en del okunniga personer, särskilt då män med erfarenhet, är mera praktiska än andra som har kunskaper. För om en person visste att ljust kött är lättsmält och hälsosamt, men inte kände till vad slags kött är ljust, skulle han inte åstadkomma hälsa; snarare skulle då den, som kände till att höns är hälsosamt, göra det. Klokheten är alltså praktisk, och därför bör man besitta dess båda former, eller åtminstone den senare. Men också här ges det ett konstruktivt slag av kunnande.²⁷”

• 27 Aristoteles gör här två olika distinktioner beträffande klokheten. För det första skiljer han mellan två slag av praktiskt kunskap, beroende på om den hänför sig till allmänna regler och önskemål eller till individuella handlingsdirektiv. Och i anslutning härtill ger han exempel på ett praktiskt resonemang, där en mera detaljerad dietanvisning antingen kan härledas ur en allmän regel eller vara baserad på direkt erfarenhet. I det förra fallet är anvisningen en slutsats av en syllogism som har den allmänna regeln till överled och insikten om ett individuellt sakförhållande till underled. I det senare fallet har vi åter direkt insikt i värdet av denna anvisning. Till följd av denna dubbeltydighet inom den praktiska detaljkunskapen kommer insiktens (nous) och resonemangets (logos, logismos) respektive roller inom det praktiska tänkandet att innebära ett svåröverkomligt problem. Jfr. n. 37 nedan.För det andra gör Aristoteles en skillnad mellan konstruktiv och tillämpad klokhet, som han i det följande jämför med olikheten mellan lagstiftningen och lagarnas tillämpning i politiken och rättskipningen.

Blev vi lite klokare, tja kanske en smula.

Tjarrå!

Filosofisk tanke, del 2. Aristoteles

Fortsätter på tankarna kring överflöd och underskott. Om måttfullhet, om förträfflighet mm. Aristoteles svar:

Bokutdrag - Aristoteles, Den Nikomachiska Etiken

Översättning och kommentarer: Mårten Ringbom

Förlag: Natur och kultur, Stockholm

//s58 //

”Därför undviker också varje kunnig person överflöd och underskott, uppsöker det mellanliggande och väljer det, fastän det inte i och för sig behöver vara intermediärt utan bara i relation till honom själv.

Ifall varje form av kunnighet sålunda strävar att fullgöra sin uppgift väl genom att beakta det intermediära och leda verket i denna riktning, (- om goda verk brukar man ju därför säga, att det inte finns något att ta bort eller något att tillägga, eftersom det goda skulle förstöras av överskott eller brist, men bevaras av måttligheten – så verkar också de goda yrkesmännen enligt vår mening med detta i sikte;) och då den mänskliga förträffligheten i likhet med naturen är förnämligare och bättre än alla >>konster>>, så måste också förträffligheten vara böjd att eftersträva det intermediära.”

Filosofisk tankestund med Aristoteles

Japp! Dags för dagens filosofiska tankestund (läs pladder)! :-)

Idag influeras vi av Aristoteles tankar om dygd, (grekiska ordet areté, ett fint litet ord i sig).För det är antagligen Aristoteles tankar (tillsammans med bla Platon, Cicero och diverse stoiker) som är grunden för vad ordet dygd står fö.


Yes, låt oss fördjupa oss lite i om dygderna består  av känslor eller förmågor (sinnesrörelser), eller något annat? Aristoteles menar på att dygder handlar om karaktärsinställningar, där man i någon slags vidare bemärkelse menar på att det är eftersträvansvärda karaktärsdrag. Jag tänkte inte gå speciellt djupt i ämnet, utan bara röra ämnet lite flyktigt. Helt enkelt för att jag inte behärkar området...

Vad är då en dygd kanske någon (obildad? haha) undrar? Filosofi och prat om dygder är ju ingeting som står på dagsordning nu förtiden när alla är så upptagna av att vara just upptagna. Näh, lät jag hård nu.. Okey då.

Hmm.. Vi kan ju börja med att spalta upp de fyra kardinaldygderna som ofta utgör grunderna för andra dygder:

• Rättvisa (dikaiosyne)
• Tapperhet (andreia)
• Klokhet (prudentia)
• Måttfullhet (sofrosyne)

Om du bygger din "Rättvisa" på att du tycker synd om någon med hjälp av ditt känslotillstånd då är du enligt Aristoteles ute och cyklar. Jag tolkar det mer som att Rättvisa måste vara vara uppbyggt av någon slags logik och inte känslostyrt eller influerat av våra sinnesrörelser för stunden. Är du med?

Vi ser också att Måttfullhet anses vara en av dygderna. Nog så eftertänksamt. I dagens tidevarv är det snarare All or Nothing som gäller för många. "Gör jag något så måste jag göra det fullt ut". "Det måste vara perfekt". Eller att man går "All in".. Jadå, jodå, jag slänger mig också med dessa slagdänger i min obetänksamhet. ;-)

//s57 // Även Aristoteles är alltså inne på någon form av balans mellan två ytterligheter.

"Proportionerligt är då det som är intermediärt mellan överskott och brist."

En slags medelväg.

Ok, låt oss fortsätta..Nu har vi en "känsla"/tolkning för vad som anses vara en dygd och då fortsätter vi med ett bokutdrag från: Aristoteles, Den Nikomachiska Etiken. 

Här försöker Aristoteles förklara hur han kommer fram till att dygder hör ihop med karaktären och inte sinnesrörelserna. Jag fann det intressant, lättläst, men ändå svårläst på något sätt. 

Svensk översättning från grekiska: Mårten Ringbom

//s56 //

”Med sinnesrörelserna avser jag då företeelser såsom begär, vrede, fruktan, tillförsikt, avund, glädje, kärlek, ovilja, saknad, beundran och medlidande, dvs. överhuvudtaget allt som är förenat med lust eller olust. Förmågorna är åter enligt vår mening de företeelser varigenom vi kan förnimma dessa känslor, dvs. de som gör det möjligt för oss att vredgas, plågas eller hysa medlidande. Karaktärsinställningarna är slutligen de företeelser, på vilka det beror om vårt förhållande till sinnesrörelserna är riktigt eller felaktigt, såsom i för häftigt eller alltför svagt, men förhåller oss riktigt, om våra reaktioner är måttliga. På samma sätt är det också med våra inställningar i övrigt.

Varken dygderna eller lasterna är då några sinnesrörelser, för det heter inte att vi är förträffliga eller dåliga på basen av våra känslor utan på basen av våra förtjänster och brister. Det är inte heller tack vare våra sinnesrörelser som vi beröms eller klandras (man berömmer ju inte den som är rädd eller vred, lika lite som man förebrår en person för att han överhuvudtaget vredgas, utan det är det sätt på vilket han gör det som här kommer i fråga). Däremot får vi beröm och förebråelser för våra förtjänster och brister. Dessutom blir vi arga och rädda utan att vi avser det, medan dygderna är liktydliga med ett slags föresatser eller förutsätter en föresats. Det heter ytterligare att vi blir rörda av våra känslor, medan vi däremot inte rörs av dygderna och lasterna utan är disponerade på ett visst sätt på basen av dem.

Därför är det inte heller förmågor. Ty man säger inte att vi är vare sig goda eller onda för att vi överhuvudtaget kan känna något, lika lite som vi av den anledningen beröms eller klandras. Dessutom blir vi av naturen i stånd att göra något, medan vi inte blir goda eller onda tack vare den. Men den saken har vi talat om redan tidigare.
Om varken dygderna varken är känslor eller förmågor, återstår alltså bara att de är karaktärsinställningar. Så är det då sagt vad den moraliska förträffligheten är för en företeelse.”

There you have it! Aristoteles förklaring på varför vår karaktär inte byggs av stundens sinnesrörelser, utan är något djupare. En slags rättspatos fast utan känslor. Nu återstår bara att ta reda på hur vi bygger denna karaktär, hahah. HAHAH, inte det lättaste!

Det var dagens djupdykning.. Solen lyser och nu lämnar vi dagens filosofiska tankar bakom oss. Ut och njut av naturen i måttfullhet. Don't overdoit så att säga.

Til next time!
Tjarrå! :-)

Syftet och meningen med livet?

Vad är meningen med livet?
Säkert har vi alla funderat på det någon gång under livet. Många kanske tycker att det inte finns något syfte, bara att ha det bra. Helt upp till var och en såklart.

Det är kanske varje människas önskan att vara lycklig (fortuna på latin) och fri från oro. Att kunna njuta fullt ut av nuet utan att behöva bekymra oss för morgondagen. Ännu är det inte en av tusen som finner lyckan ständigt bestå. Ännu färre är de som uppnår den s.k. dygden - virtus (vishetens högsta goda). Vi lever i blind och ivrig strävan efter den där eftertraktade glädjen, det där lyckoruset som ibland kommer lika snabbt som det försvinner. Men bara förnimmelsen av lyckans känslorus får oss att åter och återigen vilja uppleva denna känslostämning. Och ju mer brådska vi har att finna glädjen, desto sämre sätt och ju längre ifrån den kommer vi?

Hur kan vi finna ro i sinnet, och  vara nöjda med våra liv? Jag tror att meningen med livet är att finna mening i det man gör. Att känna engagemang för någonting. Att finna det som är rikligt tillräckligt och nog? Att få tillhöra en hänsynsfull gemenskap som bygger på mer omtänksamhet och hjälpsamhet, kärleksfull frihet istället för jämförande, själviskhet, pådyvling, och inofficiell tävlan. Att sluta se medmänniskan som en konkurrent, och sluta likställa vem som har mest och bäst ägodelar.Att inse att vi inte behöver leva i totalt överflöd för att vara lyckliga.

…”behovslöshet: det bästa sättet att bli rik är egentligen att inte behöva något. ” ////s48 

Seneca, människosläktets lärare (Bokförlag Atlantis), skriven av Bo Lindberg //

Vi kanske blir lyckligare av att hjälpa vår omgivning istället? Vi kanske kan anpassa vår livsföring så att allas vår moder jord inte utarmas? För den som kommit till denna nivå hoppar kanske av den stora jakten på mer, i lust att vara användbar på något annat sätt... För den som inget saknar är ofta rik i sig själv, (nöjd) och kan fokusera på att bidra, om än så lite. Och på så sätt kanske upplever en positiv spiral istället för det motsatta. Allt detta, viljan till att hjälpa andra måste komma från djupet av oss själva, den kan inte pådyvlas via tex politiska instrument såsom lagar och förordningar. Den kan bara komma via utveckling av det personliga inre.

“Give me by all means the shorter and nobler life, instead of one that is longer but of less account!” - Epictetus, The Golden Sayings of Epictetus

" Den enda hederliga svetten är den som kommer från möda." // s47,  Seneca, människosläktets lärare (Bokförlag Atlantis), skriven av Bo Lindberg // (Inte via gym eller bastubad alltså). 

Utan en filosofi/ledstång/plan att vägleda vårt arbete och liv, kommer vi obevekligt ge efter för våra ursäkter, distraktioner och frestelser. Vi kommer att göra det bekväma misstaget att agera på våra känslor, stimuli och humör, (" Jag känner inte för det där i dag ") istället för att agera utefter våra riktlinjer och principer.
Att ha sina känslor/affekter som sin enda drivkraft är som att vara på en segelbåt utan vare sig segel eller motor. (Vinden och vågorna styr vart du hamnar). Visst det kanske är bekvämt att guppa omkring där ute på havet, men förr eller senare går du antagligen på grund eller lider brist av något. Om du vill ta dig till ett ställe är det också en fördel om du lär dig att segla båten. Att sätta segel och ta ut en riktning, det är det som detta inlägg stokastiskt försöker förmedla. Att kontrollera ditt agerande gentemot det som omvärlden utsätter dig för. Segelturen blir då även troligen trevligare än att driva vind för våg. Du kan ändå avnjuta allt vackert som naturen bidrar med (vara i nuet då och då).

Eller som Seneca den yngre uttrycker det:

“Some lack the fickleness to live as they wish and just live as they have begun.” -Seneca

“En del saknar ombytlighet att leva som de vill och bara lever som de har börjat” – Seneca
(ehh.. ombytlighet kan gå i sakta mak, vilket undertecknads snigelfart är bevis på)

I sammanhanget att du måste kunna ta ut en ny riktning med segelbåten om du seglar på grund eller seglar till fel ställe. (javet, låter nog rätt klyshigt floskligt det här va... hahah)

Även Seneca använder båten som analogi i sina texter:

//s46 SENECA, MÄNNISKOSLÄKTETS LÄRARE

av Bo Lindberg, (klart läsvärd!)//

”Man bör inte provocera de mäktigas vrede, råder Seneca Lucilius. Det är svårt att hålla sig väl med både folket, senaten och enskilda mäktiga personer. Man bör ligga lågt, inte utmana,inte bära sådant som är begärligt; rånaren går den fattige förbi. Håll undan stormen och segla säkraste vägen, manar Seneca”

Nåväl... vilken filosofi och vägledning människor väljer är såklart upp till var och en. Jag tänkte delge er några tankar från människor som funderat på detta med meningen med livet, och som jag tycker är tänkvärda.

Vi fortsätter med Ralphs hedervärda tankar, där lycka inte står i fokus utan att vara en bra medmänniska:
Ralph Waldo Emerson:

”The purpose of life is not to be happy. It is to be useful, honorable, to be compassionate, to have it make some difference that you have lived and lived well… To know that even one life has breathed easier because you have lived. This is to have succeeded.” – Ralph Waldo Emerson from The selected writings of Ralph Waldo
Emerson

Ett försök till översättning:

"Syftet med livet är inte att vara lycklig. Det är att vara användbar, hedervärd, att vara medkännande, att det gör någon skillnad att du har levat och levt väl ... Att veta att just ett liv har andats lättare, eftersom du har levt. Detta är att ha lyckats." - Ralph Waldo Emerson

Ralph ska också ha sagt följande (egen översättning):

”Att skratta ofta och mycket; att vinna respekt av intelligenta människor och tillgivenhet av barn; att förtjäna uppskattning av ärliga kritiker och uthärda sveket av falska vänner; att uppskatta skönhet; att lämna världen lite bättre antingen genom ett friskt barn, en täppa eller ett återlöst socialt tillstånd; att även veta att ett liv har andats lättare, därför att du har levat. Detta är att ha lyckats.” - Ralph Waldo Emerson

Kloka Tenzin Gyatso, 14:de Dalai Lama brukar ofta ha något intressant att säga:

Går det att sammanfatta enklare än så här:

"What is the meaning of life? To be happy and useful" - Tenzin Gyatso, 14th Dalai Lama

“Vad är meningen med livet? Att vara lycklig och användbar”

Han utvecklar det vidare nedan:

“I believe that the very purpose of life is to be happy. From the very core of our being, we desire contentment. In my own limited experience I have found that the more we care for the happiness of others, the greater is our own sense of well-being. Cultivating a close, warmhearted feeling for others automatically puts the mind at ease. It helps remove whatever fears or insecurities we may have and gives us the strength to cope with any obstacles we encounter. It is the principal source of success in life. Since we are not solely material creatures, it is a mistake to place all our hopes for happiness on external development alone. The key is to develop inner peace." ― 14th Dalai Lama

Min knaggliga översättning:

”Jag tror att själva syftet med livet är att vara lycklig. Från själva kärnan av vår existens, önskar vi belåtenhet. I min egen begränsade erfarenhet har jag funnit att ju mer vi bryr oss om andras lycka, desto större är vår egen känsla av välbefinnande. Att odla en nära, varmhjärtad känsla för andra gör sinnet automatiskt välbefinnande. Det hjälper till att ta bort allt vad rädsla eller osäkerhet som vi kan ha och ger oss styrkan att klara av alla hinder vi möter. Det är den huvudsakliga källan till framgång i livet. Eftersom vi inte är bara materiella varelser, så är det ett misstag att ensamt placera alla våra förhoppningar om lycka på extern utvecklingen. Nyckeln är att utveckla inre frid.” 14:de Dalai Lama

Ska vi hjälpa alla? Är vi för få människor på denna planet? Hur många människor kan vår jord husera?

Varning... Politiskt inkorrekt uttalande:
Att bry sig om ALLA andra kan ibland tyckas vara övermänskligt svårt. I alla fall om man inte kommit  längre i utvecklingen än undertecknad.  Ibland kanske du möts av kall självisk handling när du sträcker ut en hand.. Du kanske möts av misstänksamhet och misstro. Det kan vara svårt att hjälpa en barbar eller själviskt orättfärdig anspråkare.Jag brukar benämna dessa kallad för "Berikare" eller "Tagare" (kanske ni sett filmen "Instinct" från 1999?).

Härom dagen var det två ouppfostrade barn som kastade vad som såg ut att vara stenar (eller musslor) på mig vid badplatsen Framnäs. Jag i vattnet, dom på bryggan. Det var inte bara mig dom kastade på.. Dom kanske var 9-10 år och kastade något (blålera skulle det visa sig) på folk i vattnet. Jag blev riktigt irriterad när dom trots att jag tittade på dom kastade mot mig. Jag crawlade snabbt (inbillar jag mig, läs långsamt) fram till bryggan där dom stod och frågade varför dom kastade på mig. Jag mötes då först av ("spela dum" spelet) av en av grabbarna (den andre stod mest tyst på sidan):

• Att han först låtsades inte höra mig, så jag fick repetera frågan typ 5 gånger (sista gången skrek jag nästan). (Okey att jag var andfådd som gris efter simningen men jag borde varit hörbar, hahah)
• Att han sedan påstod att dom inte kastat på mig... (kunde inte stå för vad dom gjort). Detta hävdade han ihärdigt trots att jag sett honom kasta.
• Att han får tjafsa och vara uppstudsig hur mycket som helst, inget som kan hindra honom.

Ja vad gör man liksom? Man kan väl konstatera att redan vid den här åldern var killen en finslipad mästare på s.k. "Passivt motstånd".

Ja det verkade som ingen hade satt några gränser för dom här pojkspolingarna.. Vi det här laget hade det börjat koka inom mig.. Menlöst att fortsätta, och jag kunde ju inte göra det som mitt primitiva innersta ville göra...
Tillslut hade jag tröttnat på killens utspel och sa desperat: "Hade du varit större hade du åkt på stryk nu". Då vart dom faktiskt tysta och fann inte svar på tal. Tack för det! Och dom sluta i alla fall att kasta blålera på mig.. Vissa ungar idag har noll respekt för andra! Jag vet att det inte är deras fel att dom blivit som dom blivit. Föräldrar och omgivning som gett upp? Dom här snorungarna var typiska mobbare. Och skulle antagligen behöva hjälp och få lite ordning på sina liv, men min energi orkar i dagsläget inte bära det.. Mina fördomar besannades tyvärr senare när jag såg föräldern på stranden..

Tror ni jag skjuder av hjälpsamhet för dessa barn och föräldrar?
- Nej, för mitt lilla ego blev sårat. Och jag har tyvärr inte kommit längre i min utveckling.

Jag träffade också fina barn vid stranden, som frågade om det gick bra att dom hoppade från bryggan när jag var i vattnet under den. Självklart! Tänk va fint att dom agerade! Jag tackade dom för att dom visade hänsyn och så artikt frågade. Vi etablerade genast ett förtroende emellan oss. Väluppfostrade ungar som jag gärna hjälper..

Kort och gott kan man säga att för mig det handlar om att i någon mån belöna gott beteende..

Jag influeras och tar till mig Jim Rohns ord.
Jim säger att vi ska hjälpsamma mot dom som förtjänat det, alltså inte ALLA dom som bara tycker sig behöva det. Detta skiljer sig nog en hel del från tex kristna värderingar som jag tror säger att vi ska hjälpa ”alla”. Speciellt dom som behöver det.
Jim säger att det är ju den som sår fröer och lägger ner arbete som förtjänar en gröda, dvs den som anstränger sig. Till skillnad mot den som bara säger sig behöva grödan. Är du med? Att förtjäna din hjälpsamhet kan vara att bete sig trevligt. Att vara ställa upp och vara hjälpsam. Den som vill gott etc.. Den som i någon mån vill bidra. Inte den som bara säger sig behöva och inte visar någon vilja till ansträngning. För mig hjälper Jim Rohn:s ord (politiskt inkorrekt, javet), men kanske du tillhör den skara som vill hjälpa ”alla” och det är väl också hedervärt.

"Whoever renders service to many puts himself in line for greatness -- great wealth, great return, great satisfaction, great reputation, and great joy." - Jim Rohn

James Altucher är inne på lite själviska tankegångar:

"ONLY DO THINGS YOU ENJOY." 

"I mean it down to your very thoughts. Only think about the people you enjoy. Only read the books you enjoy, that make you happy to be human. Only go to the events that actually make you laugh or fall in love. Only deal with the people who love you back, who are winners and want you to win too." - James Altucher, Choose Yourself! (p36)

James har som jag förstått det kommit fram till dessa slutsatser genom att tidigare försökt vara alla till lags. Han har blivit sviken, han har varit beroende av andras val för sitt eget välbefinnande. Varit självmordsbenägen osv. I sin bok Choose Yourself får jag intryck av att han tröttnade på att bli bränd av andras människors beslut. Han började ta fullt eget ansvar, tände elden inom sig själv istället för att hoppas att någon annan tände den.. Denna själviska insikt är alltså något han vill förmedla till oss andra. Och i och med detta bidrar han osjälviskt.Han har bla en mycket bra podcast show.

"The only real fire to cultivate is the fire inside of you." 

"Every time you say yes to something you don’t want, your fire starts to go away."  - James Altucher. Choose Yourself! (p36)

“Every tomorrow is determined by what you do today. So saying yes to something you don’t want to do will only give you a bad tomorrow.” – James Altucher, Tim Ferriss Show, Ep. 18 – The Art of Saying “No”, 65.40.

Tim Ferriss är också inne på att göra nytta och tycker vi ska fokusera på dom som fattar, inte dom andra:

”If you leave this planet without creating something original of value, I view that life as having being wasted and squandered. Along the same lines, I mean we all have critics is: Focus on the people who get it, not the people who don´t get it.” –  Tim Ferriss, The Jason Altucher Show Ep. 22 (62.29)

Var och en väljer. Vad som är rätt eller fel står antagligen i stjärnorna, eller kanske delges av den stig eller filosofi du väljer att följa.


Vi fortsätter med ytterligare en åsikt, nämligen Pablo Picasso:

"The meaning of life is to find your gift. The purpose of life is to give it away." - Pablo Picasso

Meningen med livet är att finna din gåva. Syftet med livet är att ge bort den. – Pablo Picasso

Picasso som målade så otroligt många tavlor, han målade in i det sista. Ett Picassomuseum har besökts av undertecknad i Antibes (Juan-les-Pins) och jag gillade det jag såg. Picasso fann sin gåva och gav oss intressant konst.
Det sägs att Picasso målade 2000 tavlor (13500 målningar och designer). Men han gjorde även illustrationer till böcker, skulpturer, keramik och skisser. Totalt ca 20000-50000 arbeten. Antagligen är det många förutom undertecknad som uppskattat hans arbete.

Det verkar som att Picasso uppnådde 3:dje nivån enligt David Deidas sätt att se på utvecklingsstadierna:

David Deida menar att vårt djupaste syfte är att ge. Om att ge av dig själv till världen. Till din kvinna, till din familj, till alla. För att komma till insikt om detta behöver vi växa.

Deida menar att vi växer oss genom tre stadier.

Första stadiet: Då vi vill växa för vår egen skull. Vi väljer tex att tjäna pengar till oss själva. Vi delar inte så gärna med andra. Det handlar om att sträva efter att göra sig själv mer full, bättre, förvärva mer, tjäna mer etc.

Andra stadiet: Då vi vill dela med oss och samarbeta med andra människor. Exempelvis: Du vill inte enbart tjäna pengar för din skull, du vill göra det för att ta hand om din familj, investera i samhället, gemenskap, och förbättra världen. Andra steget handlar om att dela med andra, samarbeta, om att arbeta till förmån för helheten.

Tredje stadiet handlar om att komma underfull med att allting är bara förändring. Allting förändras. Den du är förändras, allting du bygger förändras, och förändring innebär död. Det handlar om att komma till insikt med inte bara din egna död utan också döden av allting du kan bygga, skapa, och göra. I det tredje stadiet när vi är här för att ge, kommer vi från djupet av våra hjärtan, känner vårt djupaste syfte och erbjuder vår kärlek utåt. Det vi ger kanske inte blir väl mottaget, men vi ger ändå. Vi förväntar oss ingenting tillbaka. Vår kärlek som vi har att ge kanske inte mottas. I tredje stadiet slutar man inte ge för dessa bakslag. I det här stadiet kanske du aldrig får tillbaka det du tycker att du förtjänar, men i det här stadiet är du givandet. Du lever som en gåva.

För den blir nyfiken beskriver David Deida detta mer betydligt mer noggrant i boken "The superior man".

Även den gamle greken Aristoteles var inne på lyckotemat:

"Happiness is the meaning and the purpose of life, the whole aim and end of human existence." Aristotle, grekisk filosof och tänkare.

Kanske ett av de citat jag gillar bäst är följande:

“[Happiness is] a ghost, it’s a shadow. You can’t really chase it. It’s a by-product, a very pleasant side effect to a life lived well.” ― Eric Weiner

Ordet glad/lycklig/lycksalig, dvs "Happy" sägs vara släkting från ordet "Happenstance", (enligt James Altucher). Och Happenstance betyder ungefär tillfälliget, något som kommer från en extern källa. Ingenting att sträva efter allså. Enligt James är det bättre att söka lugn och fridfullhet i sinnet hellre än att söka lycka. (källa: podcastavsnitt 18 Tim Ferriss show, 56.45)

Visa ord från dessa människor kan jag tycka!

Kort och gott:

”Envar sin egen lyckas smed" - tillskrivs romaren Appius Claudius Caecus

Personligen skulle jag vilja hävda att meningen med livet är göra nytta och sträva efter självutveckling, då kommer dom andra bitarna också falla på plats.

“Be patient with yourself. Self-growth is tender; it’s holy ground. There is no greater investment.” —Stephen Covey

Har du någon aning om vad som är syftet med livet? Vad är meningen med livet för dig? Har vi några "plikter" i våra liv (som kommer inifrån, inte genom andras krav)?