Häromdagen växlade jag några ord med en granne som har det
lite kämpigt ekonomiskt (går på socialbidrag. sen många år tillbaka).
Jag brukar växla några ord med honom när han är ute och
röker på balkongen. Jag började med att fråga hur det stod till.
Svaret jag fick, var att det var inte så bra. Han berättade
att han hade köpt en ny mobiltelefon som inte fungera som försäljaren hade
sagt. Han lät besviken, minst sagt. Det var tydligen något problem med
uppkopplingen till Internet som inte fungerade via datorn. Han berättade att
han testat ”allt”. Bluetooth, Wifi, USBkabel.. Det lät som han hade lagt ner
stor tid, men ändå kommit upp kort.
Nu var han bekymrad över att han köpt en telefon som kostade
11000 kr (och som inte uppfyllde förväntningarna). Ja, elva papp blir det
alltså om man slog ut vad abonnemanget som han var tvungen att betala i två år
skulle kosta. Förmodligen hade han köpt en iPhone av något slag, #spekulativt (men troligt då han gillar Apple).
Mannen var också förbryllad över att han inte kunde utnyttja
ångerrätten på två veckor eftersom han hade öppnat förpackningen och stoppat i
batteriet, och nu gällde alltså inte ångerrätten. Han kunde ju inte veta att
telefonen inte skulle fungera förrän han provat. Och det kan han ju ha en poäng
i.
Jag gav lite tröstlösa råd i brist på annat. Att det löser
sig säkert om han pratar med försäljaren. Utlovad funktion bör ju gälla osv.
Detta visste han såklart redan, men något ska man ju säga, right?
Sensmoralen. Jag känner så väl igen mig själv. Man köper
någon ny pryl som tar massor med tid att komma underfull med. En del tycker
sådant är kul, men det är också mycket tidslöseri. Själv brukar jag drabbas av
ett mått av frustration innan jag fattar hur jag ska göra.
Av detta skäl försöker jag nu att inte byta prylar för ofta.
Mobilen jag har är över två år gammal och den får nog hänga med tills något går
sönder på den. Förr kunde jag också byta bil alltför ofta, men allt detta kräver massor med tid i anspråk, då jag gillar att hitta "bra dealer" ( = tar mkt tid, både reseach och letande). Nu får prylarna tjänstgöra betydligt längre än tidigare.
Resultatet är att jag känner att jag har mer tid över för det jag finner mening i.
Prylar har en tendens att ”stjäla” tid, dont ya think?