Sökande efter gemenskap
Vi är hårdtrådade för detta, vi vill leva i stammar. Förena individualitet med den andra naturliga instinkten efter längtan för gemenskap/samfund.Vi vill leva i små grupper/plutoner med en tillförlitlig verklig betydelse, en känsla av förtjänad lycka, en känsla av äkta tillhörighet, en känsla av att vara behövd. Helst en samhörighet med samtycke och frivillighet i förening.
Om vi inte kan hålla ihop våra familjer och de bryts upp (kanske pga av djuriska begär som vi inte lyckas kontrollera i brist på uppfostring eller avsaknad av värderingar, droger eller något annat som gör oss opålitliga), så blir resultatet att vi umgås mindre och mindre, influeras av andra värderingar (bra som dåliga)
Om det civila samhället inte skänker oss denna efterlängtade gemenskap, förlorar vi inte den hungern, vi letar någon annanstans. Och i våra liv blir då enda stället som lovar den typen av mening just politiken, … Vissa söker mer än andra..
De människor som tillhör någon motsatt ideologi blir ofta någon som vi tappar respekten för. Och ju mindre homogenitet/gemenskap, desto större motsättningar.. “ Det blir någon form av tillhörighet där vi delar in varandra i grupper om onda eller goda. Där vi ofta ser oss själva tillhöra det goda, kämpandes mot det onda...
