Sökandet efter gemenskap och känslan att känna sig behövd

Sökande efter gemenskap

Vi är hårdtrådade för detta, vi vill leva i stammar. Förena individualitet med den andra naturliga instinkten efter längtan för gemenskap/samfund.
Vi vill leva i små grupper/plutoner med en tillförlitlig verklig betydelse, en känsla av förtjänad lycka, en känsla av äkta tillhörighet, en känsla av att vara behövd. Helst en samhörighet med samtycke och frivillighet i förening.

Om vi inte kan hålla ihop våra familjer och de bryts upp (kanske pga av djuriska begär som vi inte lyckas kontrollera i brist på uppfostring eller avsaknad av värderingar, droger eller något annat som gör oss opålitliga), så blir resultatet att vi umgås mindre och mindre, influeras av andra värderingar (bra som dåliga)

Om det civila samhället inte skänker oss denna efterlängtade gemenskap, förlorar vi inte den hungern, vi letar någon annanstans. Och i våra liv blir då enda stället som lovar den typen av mening just politiken, … Vissa söker mer än andra..

De människor som tillhör någon motsatt ideologi blir ofta någon som vi tappar respekten för. Och ju mindre homogenitet/gemenskap, desto större motsättningar.. “ Det blir någon form av tillhörighet där vi delar in varandra i grupper om onda eller goda. Där vi ofta ser oss själva tillhöra det goda, kämpandes mot det onda...

Boktips: Familj till 100 %

Ni som följer bloggen har nog märkt att jag hittat en bok som jag verkligen gillar. Det är den här:

Familj till 100%, av Stephen R. Covey

(THE 7 HABITS OF HIGHLY EFFECTIVE FAMILIES), svenska förlaget

Jag tycker det är en riktigt bra bok, och för mig gav den nya perspektiv helt klart. Rekommenderas. (Jag har inte fått något betalt för att säga detta). Den handlar om familjelivet och ger bra idéer om hur vi kan leva efter principer som fungerar, leva enligt naturlagar. Om vi alla kunde lära oss tänka vinn/vinn och ha större förståelse för varandra torde världen bli ett bättre ställe.

Familj till 100%, av Stephen R. Covey (THE 7 HABITS OF HIGHLY EFFECTIVE FAMILIES), svenska förlaget

Baksidan av boken, läs själv om innehållet. Klicka för större bild.

Jag vet inte hur mycket jag vågar skriva av (då jag tror det kan vara otillåtet), men här är några korta uttdrag så att ni får en känsla:

 //från förord, sid 11 //

”Stephen sa en gång åt en grupp högt uppsatta affärsmän: ”Om era företag höll på att gå under vet ni att ni skulle göra allt för att rädda dem. Precis samma resonemang borde gälla för familjen.” De flesta av oss vet vad vi bör göra, men är vi verkligen beredda at göra det?”

//längre ner samma sida, s11 //

”Stephen och jag diskuterade ofta vilket slags hem och familjeliv vi ville skapa. När familjen växte och våra liv blev brådare och mer komplicerade, insåg vi att ett lyckligt familjeliv inte kommer av sig självt. det kräver varje uns av förenad energi, begåvning, vision och viljestyrka. Sådant som man verkligen bryr sig om kräver tid, tankar, planering och prioritering. Man måste arbeta på det och göra uppoffringar. Man måste vilja det och vara beredd att betala priset.”

//lite längre ner fortsätter covey, s23 //

”Metoden att gå inifrån och ut är kärnan i de sju vanorna. Genom att konsekvent tillämpa de principer som är inbyggda i dessa vanor kan du åstadkomma positiva förändringar i alla relationer eller situationer.”

//s37 //

”Skapa en ”pausknapp”

Det är så lätt att vara reaktiv! Tycker du inte att det är så i ditt eget liv? Du blir stundens slav. Du gör saker som du sedan ångrar, och du tänker: ”Om jag bara hade stannat upp och tänkt efter skulle jag aldrig ha reagerat på det sättet!”

//fortsätter s39 //

”Lägg nu märke till den tredje gåvan som kvinnan använde: fantasi. Det är förmågan att föreställa sig någonting helt annat än sina tidigare upplevelser. Hon lyckades föreställa sig en mycket bättre reaktion, en reaktion som fungerade på både kort och lång sikt. Hon fick grepp om denna förmåga när hon sa: ”Jag hade själv kontrollen. Jag kunde välja ett bättre sätt.

Och vad är den fjärde gåvan? Det är självständig vilja – förmågan att vidta åtgärder. Lyssna på kvinnans eget språk igen. ”Jag avstår från att bete mig impulsivt. Jag strävar ständigt efter perspektiv och kontroll” och ”Eftersom kampen fortfarande pågår drar jag mig ofta tillbaka till ensamheten i mitt inre för att på nytt satsa på att vinna mina privata strider och få klarhet om mina motiv”. Se bara på den väldiga målmedvetenhet och viljestyrka hon ger prov på!”

//s43 gillade detta uttryck//

”Hollywood har fått oss att tro att kärlek är en känsla.”

//s122 //

”En familjetid ger utomordentliga möjligheter att diskutera och skapa familjens trosbekännelse. Och när den är klar kan familjetiden hjälpa dig fylla behovet av ett praktiskt sätt att förvandla trosbekännelsen till grundlag för ditt familjeliv och att fylla fyra vardagsbehov: andligt (att planera), mentalt (att undervisa), fysiskt (at lösa problem) och socialt (att ha roligt).”

---- ------ SLUT PÅ BOKUTDRAG -------- ----

Tror vi alla tjänar på om du läser den! ;)

Är det en familjefientlig miljö vi lever i?

Lever vi i en familjefientlig miljö nu för tiden? Barnafödandet tycks gå ner i västvärlden. När jag växte upp hade jag som de flesta en dröm av att hitta ”drömtjejen” och sen bilda familj. Allt skulle vara så idylliskt och bra. Antagligen var allt influerat av Hollywood, (någon bra film). Men verkligheten har fått mig allt längre och längre ifrån den drömmen. Idag vet jag inte ens om det är något jag vill sträva efter... När jag idag läste ur boken ”Familj till 100%” av Stephen R. Covey slogs jag av följande text:

//s23: Bokutdrag – Familj till 100%, av Stephen R. Covey

(THE 7 HABITS OF HIGHLY EFFECTIVE FAMILIES), svenska förlaget

//

”Ett av skälen till att metoden inifrån och ut är så livsviktig är att tiderna har förändrats drastiskt. I det förflutna var det lättare att framgångsrikt uppfostra en familj ”utifrån och in” därför att samhället var en bundsförvant, en resurs. Människor omgavs av rollmodeller, goda exempel, förstärkande budskap i massmedia, familjevänlig lagstiftning och stödsystem som skyddade äktenskapet och medverkade till att skapa starka familjer. På grund härav var det i stort sett möjligt att uppfostra familjer ”utifrån och in”. Framgång var i mycket högre grad en fråga om att ”följa med strömmen”.
Men strömmen har förändrats – genomgripande. Och att ”följa med strömmen” idag är förödande för familjen!

Även om det kan vara uppmuntrande att försöka återvända till ”familjevärderingar” är det ett faktum att utvecklingen i samhället under de senaste 30-50 åren avgjort har gått från familjevänligt till familjefientligt. Vi försöker navigera i en turbulent, familjefientlig miljö, och den starka motvinden driver lätt många familjer ur kurs.”

--- -- En riktigt bra bok förresten! -- ---

Ja, det är nog en ganska familjefientlig tid att försöka fostra en familj i, att ha bra värderingar osv. Det måste vara svårnavigerade vatten för en familj. Barnen tycks vara fullt upptagna med att ta till sig all stimulans från både höger och vänster och i någon mån passa in hos sina kompisar. Det är nog många familjer som har svårt att hålla en vettig kurs i dagens röriga "stimulans"-rike. Vårt samhälle tycks med tiden blivit alltmer dysfunktionellt. Allt fler människor lider av diverse problem. Av samhället får vi liten hjälp (barnbidragen är t.ex. mest till för att det ska födas barn, inte för att hjälpa familjer med värderingar)..Och den generösa barnledigheten är främst inriktad på att hjälpa någon förälder vara hemma, kanske inte för familjens skull, allt beroende på hur familjen väljer såklart..
Skolväsendet utbildar oss mest till att bli goda ansvarspliktiga anställda. De utbildar oss inte i viktiga värdegrunder, väldigt begränsad personlig utveckling..
Hur vore det om vi utbildade oss att från grunden vi blir bättre medmänniskor, bättre grundprinciper, förstå vad som är viktigt. (inifrån och ut och inte bara som pekpinnar från någon "besserwisser"). Allt detta måste vi ta ansvar för själva, och det kan vara svårt att få tiden att räcka.

En jämförelse mellan de svåraste disciplinproblemen mellan 1940 och 1990. Tycker du att vi människor har gått framåt eller bakåt i utveckling de sista decenniumerna?
Från boken. Familj till 100%, av Stephen R. Covey, s25 

Min egen vilja att bilda familj har minskat successivt med tiden. I en tid där prylar, status och känslolivet tycks ha stort fokus vet jag inte om jag skulle orka med allt det där ytliga.. Jag blir tillräcklig känslomässigt dränerad ändå av ett tufft arbetsliv. Som det är nu behöver många av oss tid att ladda batteriena och att då vara i en hemmiljö av enbart stök, drama och stoj skulle kanske bli för mycket. Kanske just därför hör man var och varannan gå in väggen eller drabbas av utmattning.

Det är tillräcklig svårt att veta vad man vill. I dag tycks kärlek mer bygga på en tillfällig känsla av lust än något hållbart. Skilsmässor till höger och vänster hör till vardagen.. Det avges starka löften som ej vidmaktshålls, förtroendet för varandra sviktar. Självförverkligandet tycks vara i fokus, inte familjens bästa. Ett samhälle där själviskhetens råder, ett kallt samhälle. Tror precis som Covey att det är svårt att springa i motvind i ett samhälle där strömmen går åt andra hållet.

Ett något dystert inlägg kan tyckas.. men.. Jag hoppas verkligen att vi går mot ljusare tider, ibland får jag känslan av det. :-)  Nu över till dig..

Har du några tankar i ämnet?