Om att meditera, tankar kring detta

I en värld full av intryck är det ibland lite svårt att finna ro i sinnet.

Jag fick en kommentar om att jag borde kanske skriva ett inlägg om meditation. Here goes.

Meditation kan göras på många sätt. Tex liggande, sittande, eller via Yoga. Det finns till och med vissa som säger att dom kan göra det gåendes. Själv föredrar jag att stänga ögonen, då det tar bort visuella intryck. 

Först lite klargöranden: I det här inlägget buntar jag ihop benämningarna Yoga och meditation något. Båda anspelar på samma inriktning.

Jag är knappast någon expert på området, snarare en färsking. Men jag tänkte ändå kommentera den lilla erfarenhet jag tillskansat mig. Jag försöker bara berätta hur jag ser på det. För mig handlar meditation om att söka en djupare dimension bortom det fysiska. Att lära sig koppla bort tankar och i någon mån träna sitt omdöme. Det handlar om ett fokuserat sinne. Det handlar om övningar i medveten närvaro, om att vara i nuet, i varandet. Det handlar om att koppla bort stress, oro och annat som lyckats infiltrera och ockupera sinnet.

"Meditation more than anything in my life was the biggest ingredient of whatever success I´ve had" - Ray Dalio

En och annan gång har jag fått uppleva något vackert skådespel utspelas inför mig under meditation, svårt att sätta ord på. Det är svårt att sträva till detta, det kommer av sig själv när bortkoppling är stor tror jag. Ganska häftigt är det! Ha nu inte en sådan upplevelse i åtanke för då kommer du troligen aldrig uppleva något. Koppla bort, och gå djupt in i dig själv.

Intellektet och meditation har inget med varandra att göra. Att försöka sig på att förklara meditation utifrån intellektet låter sig enligt min mening inte göras. För utmaning ligger i just i detta, att koppla bort tankar och intellektet.

Alexandra Kambler, bilden från hennes hemsida.

I ett avsnitt i Basilika (Svenska Kyrkans Nr3 Västerås 2014) Berättar Yogaläraren Alexandra Kambler följande:

     - Yoga händer när vi stillat tankarna så pass mycket att vi kan uppleva att vi är en del av något större, att vi är i kontakt med allt. De olika positionerna, eller asanas som de kallas inom yogan, är bara en av flera tekniker för att uppleva yoga.

Hon säger också att

- Den största utmaningen i yogan är att möta sig själv.

Djupt.

Själv brukar försöka ta mig in i medveten närvaro (som det lite fint kallas, fast det kanske mer är ett sökande i det undermedvetna) genom att bara fokuserar på andning, fokusera på vad som sker i och omkring kroppen. "Vad händer i min kropp nu?". Jag känner efter i fingrar, axlar, känner hjärtat banka, känner blodet pulsera i takt med hjärtat, liksom vandrar runt i kroppen och försöker känna efter vad som sker. Försöker undvika  andra tankar som kommer "flygande". Att lyckas koppla bort tankar är rofyllt och väldigt avstressande t.ex. när det är mycket på lönearbetet som hjärnan "spinner runt". Eller någon annan händelse som på något sätt upprört sinnet.

Raymond Dalio, en klok filosof, som
jag gärna lyssnar på.

Just det här med att kunna koppla bort känslolivet (tex egotankar) och försöka se mer klarsynt är något jag eftersträvar. Att på något sätt frikoppla och känna att nu är det egot som känner frustration och smärta och bara kliva ett steg tillbaka observera detta med ett lugn.. Det går oftast inte att göra när man är mitt uppe i en frustrerande situation, men det går att göra strax efter. Att använda medidation istället för att börja räkna till tio när man blir förorättad är så mycket mer rogivande.

Ray Dalio, Grundare av en Hedgefond (Bridgewater Associates) säger att vårt omdöme blir bättre av meditation. Ray är enligt min ödmjuka åsikt väldigt kunnig i det han gör. Han är också inne på personlig evolution. Att växa som människa. Jag gillar Ray och brukar försöka snappa upp dom få publika uttalande han gör.

Han säger att meditation förbättrar vår kreativitet, vår hälsa, vår fridfullhet. Han pratar om att gå in i det undermedvetnas nivå. Han menar på att för honom öppnar meditation sinnet och gör honom avkopplad/avsstressad.

Jag tror på detta. Jag tycker jag gör bättre beslut sedan jag börjat med meditation/Yogan.

Om man har svårt för att bara vara still och meditera kan Yogan vara alternativ till att med hjälp av mer fysiska övning ta kontroll över sinnet. En del behöver alltså kanske ansträngning för att koppla bort intellektet, speciellt som nybörjare.

Jag har också kommit till insikt att många av de människor som kommit långt i sökandet av sig själv utövar just meditation och yoga. På något vis går de ofta hand i hand med varandra.

Som med all fysisk träning, där muskler måste arbeta för att bihållas/växa måste det mentala också tränas för att inte gå tillbaka till sitt ursprung. Att meditera och utöva yoga är en viss form av mentaliskt träning. Men inte där intellektet tränas utan något annat, mer djupare inom dig.

Jag brukar gå på ett till två pass yogapass veckan. Jag föredrar dom pass med mindre fysisk ansträngning och dom ledare/instruktörer som är mer lugna. Alla ledare och instruktörer är bra där jag går (Friskis). Och jag brukar även passa på att meditera när jag ligger i sängen och inte kan sova. T.ex. morgon och kväll.

”Meditation more than anything in my life was the biggest ingredient of whatever success I´ve had” – Ray Dalio, eller Raymond Dalio som han egentligen heter.

Den största utmaningen är ju att ta sig tid till meditation. Intellektet försöker ofta övertyga en att det är onödigt och bortkastad tid, för intellektet har svårt att förstå sig på detta.

Ray Dalio pratar också om att livet handlar om meningsfulla relationer och meningsfullt arbete.

*Spontan applåd* får Ray av mig!

Tack Ray för att du delar med dig!

Tyvärr går det inte att "bädda" in denna video (rättigheter), så klicka dig gärna vidare till Vimeo för att se Ray prata om meditations betydelse för honom. Ray sätter fingret på vad det handlar om.


Ray Dalio on Meditation from Meditatio WCCM on Vimeo.

Likheter mellan ingenjörer och minimalister?

Häromdagen skrev minimalisterna.se om olika karaktärsdrag hos minimalister.

Eva gav då följande intressanta kommentar hos minimalisterna.se som jag tyckte var spännande att läsa:

”Väldigt många med dessa karaktärsdrag är ingenjörer. Alla sådana jag mött tar ofta orden pengar, kapitalförstöring, investering, sparande i sin mun. De lever långt under sin höga inkomst, framstår för de oförstående/storkonsumenten som snåla. De som är okunniga om vad de gör uppfattar dem som fattiglappar, ofta glada sådana utan att de fattar varför… Generaliserar nu förstås men efter nästan ett halvt livs bekantskap med dessa typer ser man mönster. Man bör gifta sig med en ingenjör om ens värderingar går ihop med stabilitet, sparsamhet, ordning&reda och enkelt men högkvalitativt leverne. Äventyrsresor och intellektuell stimulans ingår oftast också. Har inte mött något av allt detta i samma utsträckning bland andra människor, inte ens bland ekonomer.”

Jag tyckte detta stämde mycket väl med mina egna intrycka av just ingenjörer. Jag bestämde mig då för att filosofera lite kring om det fanns likheter mellan ingenjörer och minimalister. Alltså detta är lite av mina intryck av ingenjörer.

Jag skrev följande generaliserande kommentar:

 Eva, även jag som är en ingenjör håller med dig. Jag jobbar med en drös olika ingenjörer på vardagarna så borde ha lite koll på hur dom är. Japp, inte är de/vi några större spenderare (förutom vid bilinköp/bostad). Även om vi kanske varit det i ett tidigare skeende i livet.

Jag känner ingen ingenjör som direkt är någon storkonsument, eller lever över sina inkomster/tillgångar. Även om det finns en och annan som gillar att shoppa tekniska prylar...

Vad gäller äventyr tror jag detta följer med den personlighet som fanns innan man valde att bli ingenjör. Det finns alltså olikheter hur pass mycket äventyr som ingenjörer gillar. Där jag själv gillar en balans av äventyr och vardag.

Ingenjörer är ofta intresserade av hur saker/världen fungerar - vetenskap. Intellektuell stimulans japp. Alla gånger, ingenjörer gillar inte när huvudet inte behövs användas. Vi gillar inte heller onödig administration.

Själv är dessutom jag intresserad av psykologi, ekonomi/finans, inte bara teknik. Det brukar dock vara främst teknik i någon form som ingenjörer gillar. De drag som förenar minimalister med ingenjörer är väl just enkelhet, fokus och påtaglighet. Det lönar sig ofta att konstruera något så enkelt och tydligt som möjligt. Det är enkelt att i brist på kompetens göra saker komplicerade, men dom bästa konstruktionerna är enligt min mening oftast enkla i sin uppbyggnad. Och för att göra detta krävs ofta betydligt mer tankekraft än att bygga något komplext och invecklat = svårtförstått. Så just där finns mycket likheter mellan ingenjörer, minimalism och frivillig enkelhet. Nu är det ju också så att vi ingenjörer skiljer oss åt i social kompetens (som de flesta andra). Det finns ingen röd tråd där alltså. Jag har träffat ingenjörer som är väldigt socialt kompetenta och sedan även en del som inte är speciellt trivsamma att arbeta med. Detta har dock ingen koppling till just ingenjörer, det gäller de flesta andra också. En del ingenjörer har lätt att snöa in sig på saker. Grundtanken för en ingenjör är att vara en problemlösare, vilket kan vara både positivt och negativt.

Positivt: En ingenjör har ofta en lösning (bra eller dålig kan alltid diskuteras) på ett problem efter lite funderande.

Nackdelen. Det är inte alltid så kul att prata med en ingenjör när man bara vill ha lite förståelse, empati och närvaro etcetera. Ingenjörer har ju rätt dåligt rykte hos en del tjejer på grund av detta. "Stela, tråkiga ingenjörer" osv. Tråkiga mest för att man inte förstår ämnet tror jag. Detta gäller ju alla ämnen som man inte kan relatera till. Jag brukar också uppfatta samtalsämnen som jag inte kan relatera till som just tråkiga.

En del ingenjörer kan också vara dåliga lyssnare och har ofta behov av att hävda någon åsikt (vad man ska göra åt något problem)..(det finns alla typer)  En del är väldigt bra på att avbryta andra människor också och försöka komma med någon bättre "lösning". Eller så är det bara så att det är populärt att anställa personer som anses vara drivna/extroverta? Vad vet jag?. Det kan vara lite brist på respekt för andras åsikter ibland, tyvärr.
Ett annat drag jag tycker mig märkt är tendensen att undvika att prata skit om folk. Hos en del i alla fall. Det blir isåfall mer logisk istället för mer känslomässig kritik. Detta anser jag vara positivt. Väldigt lite skitprat bakom ryggen hos de flesta ingenjörer.

Det är dock inte alltid man vill ha förslag på lösningar när man pratar med någon (berättar om sina problem). Ibland kanske man bara vill ha lite tröst och medhåll. Min uppfattning är att ingenjörer tror också väldigt mycket på intellektet och att det mesta går att lösa med det, just för att det används väldigt mycket i arbetet. Det kan dock bli aningen lite för mycket teori kanske.. när det är lättare att bara pröva.

Det kan också vara svårt att prata för mycket i generaliserande former med vissa ingenjörer eftersom detta då inte är sant i alla fall (eller kan bevisas!!). Det kan störa vissa ingenjörer som inte ser det man säger som alltid sant. Detta kan göra det rätt frustrerarande att prata med vissa ingenjörer som inte begriper att man pratar just i generaliserande termer.

Vad gäller meditation, mindfulness, medveten närvaro.. jag tror inte det är ett karaktärsdrag hos ingenjörer, sådant är för ”flummigt” för "normala" ingenjörer tror jag. Jag försöker dock har en mer öppen inställning och är därmed "flummig" eftersom jag mediterar då och då. Detta är dock inget jag lärt mig från ingenjörsvärlden, utan mer från minimalismvärlden och personlig utveckling.. Jag gillar att plocka russina ur kakan så att säga.

Vad har jag missat? Finns det fler karaktärsdrag som hör samman med ingenjörer?