Om att meditera, tankar kring detta

I en värld full av intryck är det ibland lite svårt att finna ro i sinnet.

Jag fick en kommentar om att jag borde kanske skriva ett inlägg om meditation. Here goes.

Meditation kan göras på många sätt. Tex liggande, sittande, eller via Yoga. Det finns till och med vissa som säger att dom kan göra det gåendes. Själv föredrar jag att stänga ögonen, då det tar bort visuella intryck. 

Först lite klargöranden: I det här inlägget buntar jag ihop benämningarna Yoga och meditation något. Båda anspelar på samma inriktning.

Jag är knappast någon expert på området, snarare en färsking. Men jag tänkte ändå kommentera den lilla erfarenhet jag tillskansat mig. Jag försöker bara berätta hur jag ser på det. För mig handlar meditation om att söka en djupare dimension bortom det fysiska. Att lära sig koppla bort tankar och i någon mån träna sitt omdöme. Det handlar om ett fokuserat sinne. Det handlar om övningar i medveten närvaro, om att vara i nuet, i varandet. Det handlar om att koppla bort stress, oro och annat som lyckats infiltrera och ockupera sinnet.

"Meditation more than anything in my life was the biggest ingredient of whatever success I´ve had" - Ray Dalio

En och annan gång har jag fått uppleva något vackert skådespel utspelas inför mig under meditation, svårt att sätta ord på. Det är svårt att sträva till detta, det kommer av sig själv när bortkoppling är stor tror jag. Ganska häftigt är det! Ha nu inte en sådan upplevelse i åtanke för då kommer du troligen aldrig uppleva något. Koppla bort, och gå djupt in i dig själv.

Intellektet och meditation har inget med varandra att göra. Att försöka sig på att förklara meditation utifrån intellektet låter sig enligt min mening inte göras. För utmaning ligger i just i detta, att koppla bort tankar och intellektet.

Alexandra Kambler, bilden från hennes hemsida.

I ett avsnitt i Basilika (Svenska Kyrkans Nr3 Västerås 2014) Berättar Yogaläraren Alexandra Kambler följande:

     - Yoga händer när vi stillat tankarna så pass mycket att vi kan uppleva att vi är en del av något större, att vi är i kontakt med allt. De olika positionerna, eller asanas som de kallas inom yogan, är bara en av flera tekniker för att uppleva yoga.

Hon säger också att

- Den största utmaningen i yogan är att möta sig själv.

Djupt.

Själv brukar försöka ta mig in i medveten närvaro (som det lite fint kallas, fast det kanske mer är ett sökande i det undermedvetna) genom att bara fokuserar på andning, fokusera på vad som sker i och omkring kroppen. "Vad händer i min kropp nu?". Jag känner efter i fingrar, axlar, känner hjärtat banka, känner blodet pulsera i takt med hjärtat, liksom vandrar runt i kroppen och försöker känna efter vad som sker. Försöker undvika  andra tankar som kommer "flygande". Att lyckas koppla bort tankar är rofyllt och väldigt avstressande t.ex. när det är mycket på lönearbetet som hjärnan "spinner runt". Eller någon annan händelse som på något sätt upprört sinnet.

Raymond Dalio, en klok filosof, som
jag gärna lyssnar på.

Just det här med att kunna koppla bort känslolivet (tex egotankar) och försöka se mer klarsynt är något jag eftersträvar. Att på något sätt frikoppla och känna att nu är det egot som känner frustration och smärta och bara kliva ett steg tillbaka observera detta med ett lugn.. Det går oftast inte att göra när man är mitt uppe i en frustrerande situation, men det går att göra strax efter. Att använda medidation istället för att börja räkna till tio när man blir förorättad är så mycket mer rogivande.

Ray Dalio, Grundare av en Hedgefond (Bridgewater Associates) säger att vårt omdöme blir bättre av meditation. Ray är enligt min ödmjuka åsikt väldigt kunnig i det han gör. Han är också inne på personlig evolution. Att växa som människa. Jag gillar Ray och brukar försöka snappa upp dom få publika uttalande han gör.

Han säger att meditation förbättrar vår kreativitet, vår hälsa, vår fridfullhet. Han pratar om att gå in i det undermedvetnas nivå. Han menar på att för honom öppnar meditation sinnet och gör honom avkopplad/avsstressad.

Jag tror på detta. Jag tycker jag gör bättre beslut sedan jag börjat med meditation/Yogan.

Om man har svårt för att bara vara still och meditera kan Yogan vara alternativ till att med hjälp av mer fysiska övning ta kontroll över sinnet. En del behöver alltså kanske ansträngning för att koppla bort intellektet, speciellt som nybörjare.

Jag har också kommit till insikt att många av de människor som kommit långt i sökandet av sig själv utövar just meditation och yoga. På något vis går de ofta hand i hand med varandra.

Som med all fysisk träning, där muskler måste arbeta för att bihållas/växa måste det mentala också tränas för att inte gå tillbaka till sitt ursprung. Att meditera och utöva yoga är en viss form av mentaliskt träning. Men inte där intellektet tränas utan något annat, mer djupare inom dig.

Jag brukar gå på ett till två pass yogapass veckan. Jag föredrar dom pass med mindre fysisk ansträngning och dom ledare/instruktörer som är mer lugna. Alla ledare och instruktörer är bra där jag går (Friskis). Och jag brukar även passa på att meditera när jag ligger i sängen och inte kan sova. T.ex. morgon och kväll.

”Meditation more than anything in my life was the biggest ingredient of whatever success I´ve had” – Ray Dalio, eller Raymond Dalio som han egentligen heter.

Den största utmaningen är ju att ta sig tid till meditation. Intellektet försöker ofta övertyga en att det är onödigt och bortkastad tid, för intellektet har svårt att förstå sig på detta.

Ray Dalio pratar också om att livet handlar om meningsfulla relationer och meningsfullt arbete.

*Spontan applåd* får Ray av mig!

Tack Ray för att du delar med dig!

Tyvärr går det inte att "bädda" in denna video (rättigheter), så klicka dig gärna vidare till Vimeo för att se Ray prata om meditations betydelse för honom. Ray sätter fingret på vad det handlar om.


Ray Dalio on Meditation from Meditatio WCCM on Vimeo.

Att förändra sig tar tid

“Every human has four endowments - self awareness, conscience, independent will and creative imagination. These give us the power to discern, to choose, to respond, to change.”- Stephen R. Covey

Har ni tänkt på att det tar tid att förändra kroppen? 

Vi vet alla att det tar tid att ändra vanor, right? Att det tar tid innan man ser något resultat. OCH om du vill ha maximalt med resultat man måste jobba frekvent med vanan ända tills du nått kompetensnivå 4 (då det blivit en så stark vana att du gör den utan att knappt veta om det).

Anta t.ex. att du vill bygga lite muskler. Att tighta till kroppen lite och bli allmänt mer vältränad (fysisk alltså). DET TAR TID! Och första hindret är såklart att besegra den bit inom dig själv som inte vill förändras. För att lyckas med detta måste den icke förändringsbenägna personligheten inom oss övertygas och bli van med det ”nya”. Vi måste alltså vilja förändras. Vill du i grunden inte så är du tillbaka på ruta 1.

Låt oss anta att vi vill förändra kroppen (på något sätt). Då hjälper det att ha målbilder mm som ”peppar” oss. Ett sätt att lyckas med sitt mål är att göra det oundvikligt att inte behöva träna. Ex straffa sig själv med något som är värre att göra än att träna. :-)

Första steget för mig är att etablera någon typ av förenklat kontrakt med mig själv. Kontrakt ska hållas (pacta sunt servanda)! Jag skriver alltså ner mina mål. Vad vill jag? Målen bör vara inom räckhåll (inte för stora så dom inte går att nå och samtidigt inte för lätt). Ex. jag vill klara att lyfta 100 kg i bänkpress innan året är slut. Mätbart och tydligt. Vill jag bli av med fett måste jag kanske sluta äta den chipspåsen på helgen och jag får bara äta en halvliter glass i veckan. Jag måste börja cykla till jobbet (eller något i den stilen). Ungefär, ni fattar. Rimliga mål och en plan för hur det ska gå till. Planen får antagligen revideras några gånger innan du märker att du är rätt spår (och får resultat).
Vad är det för vits med att utöva fysisk träning då kanske någon frågar sig? Är inte det att slösa med tid? Man kan ju tycka det kanske, men jag får alltså mer energi av att träna fysiskt. Jag orkar mera och har i princip aldrig brist på energi. Älskart. Att träna är numera en så inrutad vana att jag inte vill vara utan den. 

OK, vi fortsätter..

Regel nr1! 
(Jo vi kör med regler här för att det ska låta igenomtänkt..öhh). Finns det inte passion (eller något liknande) är det disciplin som gäller för att uppnå något mål... ELLER att göra saker OUNDVIKLIGT. Exempelvis om jag inte tar mig till gymmet minst 3 gånger i veckan (förutom när jag är sjuk) så måste jag ringa upp mitt ex och göra en överföring till hennes konto på 2000 kr (varje vecka som detta inte uppfylls). Det sistnämna är ett exempel på oundviklighet. Gör det väldigt motiverade att hellre träna alltså.

I mig finns t.ex. två (åtminstone) personligheter, varav den ena vill att allt ska vara som förut. Bekvämt trygg och MYCKET rutin. Sen finns den här mer äventyrliga personen som vill ha förändring, som gillar utmaningar, den här personligheten bryr sig inte så mycket om konsekvenserna av mitt agerande. Den personligheten vill leva här och nu och tänker inte alltför mycket på framtiden. Till skillnad mot den ”tråkigare” sidan som typ låter. ”Ett tryggt och säkert jobb är bra för din försörjning”, ”Nej, det är inte värt det”. Den sidan i mig är mycket bra på att hitta på ursäkter. ”Det där är inte min grej”, ”Relationer är svårt och komplicerat, lägg inte onödig tid på detta”. Denna personlighet vill hålla mig tryggt inom komfortzonen utan några överraskningar helt enkelt. Jag kan inte förneka att det är behagligt att vara inom komfortzonen, men det är då dåligt med utveckling. Ytterligare en nackdel med rutin är det känns som att tiden går väldigt fort när man "går på rutin". "Tiden rusar fram".

Den andra personen (äventyraren, den som vill utvecklas) skriker efter mer action, mer utmaningar, mer resor, mer agerande, mer testande, mer utforskande av möjligheter. Överraskningar. ”Har en rädsla för att missa saker”. "Mer misstag som jag kan lära mig av", ”Jag borde testa och se vad det innebär”. ”Skit samma om du misslyckas”. ”DO IT!”, ”Försök hellre och misslyckas än att inte testat!!”, "Åstadkom något för f-n!!!" Den personligheten vill lära känna nya spännande människor. Stundtals vara utanför komfortzonen, känna känslorna vibrera, ha ett känsloliv i berg och dalbana. Ta vara på livet osv.

Vad vill jag komma…? Jag tror det är viktigt att hitta en bra balans mellan dessa personligheter. Inte låta ”Pendeln” svinga för mycket åt något håll alltså. Den ena personligheten vill att allt ska vara rutin och oföränderligt och den andra vill mer ”Leva på livets toppar, men en och annan ”Crash and burn” effekt lär också inträffa.

Båda personligheter vill egentligen mitt bästa, men på olika sätt.

Om du också har två personligheter inom dig, vilket jag tror du har..? Försök då avgöra vilken av dina personligheter som är i farten och försök balansera resultatet av dessa. Någonstans tror jag det är bäst i längden. Hos mig (och jag gissar på 99 procent av befolkningen) har den där trygga personligheten överhanden och jag måste därför utmana mig själv lite mer (då och då) för att få en bättre balans.

Det finns inget som är rätt eller fel egentligen. Var och en väljer hur man vill leva. Huvudsaken är väl att man inte sårar andra människor och miljön i sitt agerande (kan jag tycka). Alltså: Var insiktsfull nog att inte behandla andra människor illa i din jakt på själviska illusioner.

Okey. Jag märker att jag drog iväg åt ett annat håll än jag från början tänkt. Så jag försöker hitta tråden om ”förändring” igen.. hmm..  #Backontrack.

Precis som det tar tid att bygga muskler eller att gå ner i vikt så tar det också väldigt lång tid att ändra sitt mentala tänkande. Detta var grundtanken när jag började skriva detta inlägg..
Nåväl. Vi kan kalla det att bli starkare mentalt. Om du vill förändra ditt tänkande (och i princip hur hela du agerar) så måste man även avsätta tid för detta, precis som att gå till gymmet. Det är betydligt svårare att liksom ”ta på mental träning”. Du behöver inte gå till något gym, men du bör vara aktsam på dina tankar. Jag kommer på mig själv med att inse att ”det är egot som känner sig kränkt nu, men låt det va”. Att ställa sig samma fråga som om man mediterar och försöker känna ”nuet”.. ”Vad händer i min kropp nu?”

Ett sätt är att umgås med människor som också tycker det här med personlig utveckling är intressant. Peppa varandra till utmaningar. Det är tyvärr lite brist på sådana personoer som utmanar mig i mitt liv. Men jag tänker mig typ att man sporrar varandra. Anta att du är rädd för vad folk ska tycka om dig. En utmaning kan då vara att gå fram till någon person och säga något pinsamt, något som utmanar min rädsla för vad någon ska tycka. Antagligen märker jag att det inte var så farligt. Jag utvecklas. Försöka ha kul samtidigt.

Jag gillar också att läsa inspirerande böcker (den trygga personligheten i farten). Att skriva ner sina tankar, hitta brister i ens agerande. Inse och hitta sina svagheter (som vi alla har). Se att det finns områden som definitivt kan förbättras hos sig själv. Att själv ta ansvar istället för att skylla på andra eller omständigheter. Precis som muskler försvinner om dom inte får träning så blir även det mentala inskränkt om det inte får träning. Risken att bli bitter. Vi har säkert alla träffat på äldre människor som är bittra och sura över hur dåligt samhället blivit? Jag kommer på mig själv med att kritisera många saker också.. Wake up call. Inte skylla på andra.

Vad jag vill ha sagt är att man måste praktisera och utmana sina komfortzoner. Trial and error metoden. Känna sig obekväm. Jag tror det behövs för att växa och ta sig till en ny nivå. Practise what you teach. 

“Every positive change - every jump to a higher level of energy and awareness - involves a rite of passage. Each time to ascend to a higher rung on the ladder of personal evolution, we must go through a period of discomfort, of initiation. I have never found an exception.” - Dan Millman

Något jag själv skulle vilja bli bättre på är att just ta mig tid för att samla tankarna inför dagen. Bygga ett starkt mentalt psyke, där egot får stryka på foten och ett nytt bättre jag med tiden utvecklas. Sikta mot det som David Deida säger: ”Everything changes” stadiet.

Kanske någon tycker: ”Men hallåå, måste jag gå igenom allt det här jobbiga som ”äventyrarpersonligheten” vill utsätta mig för, är det värt det?

Ja, jag vill hävda det. Det ger dig framtida fördelar, större insikt, större förståelse. För mig är det värt det! Jag måste vandra den stigen helt enkelt.

Finns det undantag? 
- Ja... Jag tror ju tex inte att det är nödvändigt att jag måste hoppa fallskärm för att det vore kanske en utmaning att kasta sig ut från ett plan. Nej, jag tror inte jag utvecklas mentalt av det. Why would I liksom? Jag behöver inte hoppa bumjyjump för att lära mig övervinna rädslan att kasta mig ut för ett stup. Jag ser ingen större nytta med det! Jag kan ju berätta att jag har en fobi vad gäller hajar. Att simma i vatten där det finns hajar. Jag har jobbat bort det värsta runt denna fobi (genom att göra just detta, simma i hajvatten). Något jag bland annat skulle vilja göra är att åka till sydafrika och möta en av mina största rädslor, en stor vithaj i det vilda. WOW, det vore häftigt! .... Men det är ingenting som jag tror utvecklar mig. Att sitta i en bur ganska tryggt och se på vithaj som kanske i bästa fall försöker käka upp mig. Njaa.. inget som utvecklar mig mentalt (tror jag).

Däremot tror jag att det finns många fördelar av att höja sin egen mentala nivå, och du kommer märka att ditt liv faktiskt blir bättre (med tiden). Själv har jag många fördomar om en del människor jag möter (som jag brottas med, tankar alltså). Jag måste helt enkelt ta mig till nästa nivå, att lära mig att älska ALLA människor. Se det goda i alla människor. Alla människor har ju något gott i sig! Eller hur?!

Och vidare på det här med mental träning: Ray Dalio (grundare och CEO för Bridgewater Associates, den största Hedgefonden som finns) säger att 20 minuter meditation varje morgon och kväll är bland den bästa investeringar han gjort. Ray har samma passion för personlig utveckling som jag själv.. Det var också av honom som jag lärde mig en för mig ny ordkombination häromdagen: Personlig Evolution. Jag tyckte det var vackert uttryckt, jag hade inte hört det förut.

Personlig evolution = Personlig (process varigenom levande organismers egenskaper förändras från en form till en annan)

“That most of all growth -- you can't get stronger physically and mentally unless you're having pain, because you're stretching yourself, you're going into a new level. So pain is good if you're exercising, right? Go exercise at the gym. It starts off painful, but as you start to get going with it, and you start to see the benefits of it, and you start to change actually your brain physiology in terms of what actually determines whether it's painful or not, it becomes pleasurable. So behavioral modification usually takes place over about 18 months of doing something.” – Ray Dalio .

Håller du med mig angående förändring? Har du också två personligheter som stretar?