Lucretius ord om människor med tyngda själar

Idag klurar vi lite tyngden i våra själar och på rädslan för döden. En inlämningsuppgift i kursen i filosofi som jag går handlar om Lucretius och hans tankar om det som kanske skrämmer oss, om tex döden. Tänkte jag skulle dela lite så ni får ett hum.

Lucretius ord om människor med tyngda själar:

Från s308, Mortal Immortals: Lucretius on Death and the Voice of Nature
Martha C. Nussbaum, Philosophya nd PhenomenologicaRl esearch, Vol. L, No. 2, December 1989

"If only, just as human beings seem to feel a weight in their souls that wears them out with its heaviness, they could also grasp the causes of this and know from what origin such a great mountain of ill stands on their chest, they would hardly lead their lives as we now often see them do, ignorant of what they really want, and always seeking a change of place in order to put down their burden. Here's a man who often goes outside from his house because he's tired of being home. Just as suddenly he turns back, since he feels no better outdoors. He rushed off in haste to his country house, bringing his slaves, as if the house were burning down and he had to bring help; he turns back again, as soon as he touches the threshold; or, heavy, he seeks forgetfulness in sleep; or, full of haste, he charges back to the city. Thus each person flees himself. And when, as he discovers, he cannot manage to escape himself, he hates and reproaches himself - all because he is sick and does not know the cause of his sickness.” - Lucretius (min tolkning)
(1053-70)

//Egen översättning //

”Om bara, precis som människor verkar känna en tyngd i sina själar som nöter ner dem med sin börda, kunde de också förstå orsakerna till detta och veta från vilket ursprung ett så stor berg av sjuka som står på deras bröst kommer, skulle de knappast leva sina liv som vi nu ser dem ofta göra, ignoranta inför vad de egentligen vill, och alltid sökandes en förändring av utrymmet för att minska sin börda. Här är en man som ofta går utanför sitt hus för att han är trött på att vara hemma. Lika plötsligt vänder han tillbaka, eftersom han inte känner sig bättre utomhus. Han rusade ut i hast till sitt lantställe, tog med sig sina slavar, som om huset brann ner och han var tvungen att ta hjälp; han vänder tillbaka igen, så fort han nuddar vid tröskeln; eller, tung, söker han glömska i sömnen; eller full av brådska, tar han ansats tillbaka till staden. Ty var och en flyr sig själv. Och när han upptäcker att han inte lyckas fly sig själv, hatar han och förebrår sig själv - allt för att han är sjuk och inte vet orsaken till hans sjukdom.” - Lucretius (min tolkning)

En del av er kanske tycker detta bara är oväsentligt pladder, men det är genom att läsa filosofer som vi kan komma djup in i medvetandet och finna intressantare saker, saker vi sen kan nyttja eller förkasta.

Dagens reflektioner efter resan

Efter en vecka i ett (normalt) varmare land (Fuerteventura) är jag nu tillbaks i vardagen.

Alltid när man kommer hem från en resa med massa intryck försöker känslolivet komma ikapp. Ni vet den där rastlösa ”tomheten” då det känns som att allt är över. Är det någon mer som känner igen den känslan?

Kommer hem efter jobbet… Måste börja packa upp och tvätta. 13 st funktionst-shirts räckte precis. Känner rastlösheten tillsammans med tomhet då väskan gås igenom. Känner hur jag bubblar av energi att ta tag i saker. Städa lägenheten, städa bort kalkavlagring i toan, göra lika fint hemma som på hotellrummet. Rena ytor, bort med plotter. (Energin brukar bara hålla i sig någon dag, sen är allt tillbaks som vanligt)

Det är ju så att när man reser bort så får man hjälp till att få perspektiv. Det är också roligt att se nya saker och träffa nytt folk. För att inte glömma bekvämligheten av att bara vara, slippa laga mat, slippa städa, sova ut länge på mornarna (ja, det är ju semester).

Mina små ryckningar i ögonlocken är nu skönt fördrivna (får denna symptom av för dåligt med sömn).

Att vara i en helt annan miljö än den vardagliga gör gott för kreativiteten. Det sägs att kreativiteten stannar om man är för mycket fast på ett ställe (källa Fredrik Härén). Efter en resa finns många tankar, som för mig inte riktigt landat i någon gripbar handlingsplan, bara lösa fragment av vad man vill förändra. Man börjar på ett sunt sätt ifrågasätta ens tidigare val.

Ska jag nämna just första känslan när man steg in innanför dörren därhemma?... Även om det tar emot så blir ordet för känslan just… Stagnation (icke förändring). Att komma hem till en vardag följd av rutiner. Tryggt, bekvämt och säkert, men inte heller speciellt utmanande.

Denna gång kom jag hem till ett mer minimalistiskt hem än från tidigare resor. Nästan så att jag tyckte att ”hemmet” på Aparthotel i Playitas var bättre och mer välplanerat.  Ganska minimalistiskt inrett (som de flesta hotellrum). 

Aparthotel, rum A-4110: En liten "lounge" att hänga vid. Det var tre trappsteg ner från sänggolvet. Till vänster bakom tv:n står ett arbetsbord som fungerade bra för datorn.

  Mina ideal har inte ändrats under resan. Jag är fortfarande för enkelhet och minimalism. Jag haft samtal med människor där jag inte ens vågat nämna att jag är en minimalist men det har ändå känts bra. Minimalism känns allt för komplicerat att ens försöka förklara för någon som inte är invigd.

-          Jag märker mer och mer hur jag numera föredrar att hålla samtal på en enkel nivå. Bara prata om enkla saker som sker. Fokusera på nuet, spontanitet, känslor, upplevelser, träning (det här var en resa till ett träningsresort) och bara allmänt försöka hålla det enkelt. Skippa allt vad politik och Corporate Bullshit är helt enkelt. Av någon anledning tycker jag alltmer att det är ointressanta ämnen (även om jag vet att de har stor betydelse) beroende på vilka ramar man sätter. Politik har för mig blivit mer och mer av åsiktstyckande, inte fakta eller sanning. Kanske därför jag undviker det.

       

-          Hålla prestige och ”statusindikering” på en låg nivå. Försöka att istället se det roliga i saker, ha lätt till skratt.

-          Hållit med att, ja det var ju synd att man missade ”rean” i booking store (20 % rabatt på priser som redan var påplussade 50 % känns inte som någon reell hit faktiskt).

-          Gnällt lite på hur kallt det var på hotellrummet och även gnällt på en och annan blåsig dag.

-          Givetvis blir det lite ytligt koll på vad man ”lönearbetar” med etc. Den vanliga kontrollen är nog svår att hindra nyfikna människor. Det är lustigt att folk blir så allvarliga (även jag själv antar jag). När man ska berätta om den ”professionella” biten i ens liv så måste det låta bra, right?

-          Just den här trevande ödmjuka känslan gillar jag med att prata med lite nytt folk. Ingen vill trampa någon på tårna.

-          Atmosfärskänslan. Från att börja stelt i planet till att bli mer och mer avslappnad ju mer veckan går.

En skön grej med att åka bort är att ingen vet vem man och att man bryr sig mindre om att göra bort sig. Man vågar mera, är mer spontan.

Efter en trevlig semester när folk är glada och avslappnade  kommer man tillbaka med en bättre syn på människan, och man upplever själv att man är trevligare. Boomeranglagen antar jag.

Under perioder av solning har jag även lyssnat på bra föreläsningar om personlig utveckling. Något av det mest intressanta som togs upp var:

Går det att vara nöjd och ändå vara ambitiös?

Detta har jag funderat en hel del på. För det är någonstans där jag  själv vill vara. Jag vill vara ambitiös i mina projekt, men ändå nöjd med det mesta i mitt liv.

En annan intressant fundering som togs upp var vad det innebär att vara framgångsrik.

Tidigare har jag använt Earl Nightingale definition av framgång, något i stil med:

Att göra små steg i en riktning mot ett värdigt ideal eller mål. (Ganska lätt att vara framgångsrikt så länge man gör små steg i den riktning man vill eller?)

Men Jim Rohn (en av de stora, tyvärr avliden sedan ett par år tillbaka). Han hade en annan bild av att vara framgångsrik. Något i stil med:

Att tjänstgöra för andra människor där alla vinner. Att vara till nytta för andra. Och inte agera på bekostnad av andra. Om man tex tjänar pengar på andras bekostnad är man inte framgångsrik enligt Jim Rohn. Bara om det är win-win. Hur som haver tyckte jag det var en ny vinkling på att vara framgångsrik, rätt intressant.

Jim Rohn säger också att progressionen måste vara inom en rimlig tid. 

Okey, det var dagens reflexioner. Ha en trevlig kväll på er!