Lucretius ord om människor med tyngda själar

Idag klurar vi lite tyngden i våra själar och på rädslan för döden. En inlämningsuppgift i kursen i filosofi som jag går handlar om Lucretius och hans tankar om det som kanske skrämmer oss, om tex döden. Tänkte jag skulle dela lite så ni får ett hum.

Lucretius ord om människor med tyngda själar:

Från s308, Mortal Immortals: Lucretius on Death and the Voice of Nature
Martha C. Nussbaum, Philosophya nd PhenomenologicaRl esearch, Vol. L, No. 2, December 1989

"If only, just as human beings seem to feel a weight in their souls that wears them out with its heaviness, they could also grasp the causes of this and know from what origin such a great mountain of ill stands on their chest, they would hardly lead their lives as we now often see them do, ignorant of what they really want, and always seeking a change of place in order to put down their burden. Here's a man who often goes outside from his house because he's tired of being home. Just as suddenly he turns back, since he feels no better outdoors. He rushed off in haste to his country house, bringing his slaves, as if the house were burning down and he had to bring help; he turns back again, as soon as he touches the threshold; or, heavy, he seeks forgetfulness in sleep; or, full of haste, he charges back to the city. Thus each person flees himself. And when, as he discovers, he cannot manage to escape himself, he hates and reproaches himself - all because he is sick and does not know the cause of his sickness.” - Lucretius (min tolkning)
(1053-70)

//Egen översättning //

”Om bara, precis som människor verkar känna en tyngd i sina själar som nöter ner dem med sin börda, kunde de också förstå orsakerna till detta och veta från vilket ursprung ett så stor berg av sjuka som står på deras bröst kommer, skulle de knappast leva sina liv som vi nu ser dem ofta göra, ignoranta inför vad de egentligen vill, och alltid sökandes en förändring av utrymmet för att minska sin börda. Här är en man som ofta går utanför sitt hus för att han är trött på att vara hemma. Lika plötsligt vänder han tillbaka, eftersom han inte känner sig bättre utomhus. Han rusade ut i hast till sitt lantställe, tog med sig sina slavar, som om huset brann ner och han var tvungen att ta hjälp; han vänder tillbaka igen, så fort han nuddar vid tröskeln; eller, tung, söker han glömska i sömnen; eller full av brådska, tar han ansats tillbaka till staden. Ty var och en flyr sig själv. Och när han upptäcker att han inte lyckas fly sig själv, hatar han och förebrår sig själv - allt för att han är sjuk och inte vet orsaken till hans sjukdom.” - Lucretius (min tolkning)

En del av er kanske tycker detta bara är oväsentligt pladder, men det är genom att läsa filosofer som vi kan komma djup in i medvetandet och finna intressantare saker, saker vi sen kan nyttja eller förkasta.