De flesta av oss tror att allt ska bli likadant som gårdagen. Vi tar mycket för givet men det finns inga garantier för detta.. Allt är förgängligt, övergående och obeständigt. Alltet och inget förändras. Huruvida våra hjärtan får fortsätta bulta i år eller dagar vet ingen. Jag menar: Människans intellekt har skapat massor med bra saker, men även riktigt dåliga. Jag tänker främst på alla vapen och då speciellt alla kärnvapen som producerats. Att livet är skört inser man när mänskligheten till stor del består av simpla egon som i vilsenheten oroar mer än inger förtroende. Prestige är bara förnamnet i omedvetenhetens värld. Detta blir vi varse varje dag via nyhetsflödena.
Många är det som uthärdar dagen och ser fram emot pensionen, då ska man minsann börja leva och göra det man inte fått tid till innan. En hoppfull optimistisk vision, för ingen är garanterad morgondagen, och om vi inte lever nu, när ska vi då leva?
Bra fråga!.. speciellt om man har möjlighet att förändra. Speciellt om det finns ett växande missnöje. Förändring är som vi vet ofta vara skrämmande. Vi vet vad vi har, men inte vad vi hamnar. Speciellt om vi lagt åtskilliga år av våra liv på att komma dit vi är idag. Därför stannar de flesta av oss i sina osynliga fast förankrade bojor.
Om vi tar vara på våra liv och lever kan bara vi själva svara på. Kanske är Du långt före de flesta människor som är så vilseledda att de omedvetet inte ens vet att hela deras liv styrs av rädsla! Graden av medvetenhet är milslång. Säkerheten är lika illusorisk som skenbar. Det finns ingen riktig “säkerhet”, sjukdom, bil- och gångolyckor, naturliga och av människan orsakade katastrofer inträffar, punkt. En balans måste finnas, där jämvikt råder.
Att få vakna varje dag och känna glädje för det liv man ska göra under dagen är det inte alla som känner. Snarare består livet för många av rutiner i form av sova, jobba, äta. Ett liv i cirklar. Det som gäller för en individ är inte samma för en annan. Även om våra öron hör samma sak. Vi har alla haft olika inflöde i vårt huvud och som därmed färgar våran tillvaro. Alla är vi olika och unika i någon form.
//Boken: En ny jord – Ditt inre syfte, av Eckhart Tolle. s215, kapitel nio, om Ditt inre syfte //
”Så snart du höjer dig över den rena överlevnaden, blir frågan om mening och syfte av största betydelse i ditt liv. Många människor känner sig fångade i alla vardagsrutiner som tycks beröva deras liv på mening. Somliga anser att livet går dem förbi eller redan har gått dem förbi. Andra känner sig mycket begränsade av alla krav som ställs på dem på arbetet, av ansvaret att försörja sin familj eller av sin livssituation i övrigt. Somliga förtärs av akut stress, andra av akut leda. Somliga förlorar sig i hektisk aktivitet, medan andra förlorar sig i stagnation.”
Som de flesta trygghetssökande individer söker vi ofta fast inkomst, trygga rutiner och denna personlighet gör allt för att "passa in", vara till lags. Många av oss (inkl. undertecknad) är löneslavar som gör som vi bli tillsagda av någon med högre rang än oss själva.. Trygghetsnarkomaner har också en tendens att vilja vara som alla andra. Att få tillhöra och få acceptans av sin “stam”. Till och med om det innebär att skuldsätta sig högt upp över öronen för att hänga med omgivningens nivå. Status och prestige är klassiska bindningar till ett starkt ego. Intellektet kan alltså tänka sig underkuva sig och “stå ut” 8-9 timmar av vardagen för att ha det bra och tryggt på fritiden. Ryggraden och integriteten krökte sig kanske i sammanhanget där någonstans där på vägen..
“Yes, boss”
Inget av detta är speciellt konstigt då vi sedan barnsben tränats att göra som alla andra. Någon kanske elakt kallar oss för får. För i omedvetens mörker har vi blivit följare utan att ens reflektera över det. Vi har fyllt våra liv till bredden med intryck och stimulans och prylar, tomheten har blivit läskig. Eftertanksamheten och reflektion en sällsynt kompanjon.
“It is very important that you only do what you love to do. you may be poor, you may go hungry, you may lose your car, you may have to move into a shabby place to live, but you will totally live. And at the end of your days you will bless your life because you have done what you came here to do.
Otherwise, you will live your life as a prostitute, you will do things only for a reason, to please other people, and you will never have lived. and you will not have a pleasant death.”
― Elisabeth Kübler-Ross
Egen paltig översättning:
"Det är mycket viktigt att du bara gör vad du gillar att göra. du kan vara fattig, du kan gå hungrig, du kan du förlora din bil, du kanske behöver flytta till en sluskig plats att leva på, men du kommer leva fullt ut. Och när dina sista dagar kommit kommer du att välsigna ditt liv eftersom du har gjort vad du kom till för att göra.
Annars kommer du att leva ditt liv som prostituerad, du kommer att göra saker bara av en anledning, att behaga andra människor, och du kommer aldrig har levt. Och du kommer inte få en trevlig död. "
- Elisabeth Kübler-Ross
Kanske känner en och annan igen sig i att ha en äventyrlig personlighet inom sig som hävdar att vi måste ta vara på våra liv och inte gå som en sömngångare omedvetna om vår samtid. Oberäkneligt följandes våra impulser och känslors infall. Personligheten har svårt för att ha “tråkigt”. Något ska helst hända. Lugnet och reflektion kan liksom ge en trälig bismak.
Den där personlighet som tycker att vi ska satsa på våra egna idéer och kasta oss ut i det okändas lockelse. En personlighet som hoppas att inkomster löser sig på något sätt. En personlighet som söker och vill fullfölja vårat inre djupare syfte. Ni vet den där personligheten som påpekar att vi föddes inte enbart för att existera och vara “goda” samhällsmedborgare konsumera (onödigt skit, som tär på kära jord), utan att uträtta något av värde. Personligheten som ofta påpekar för oss att det måste finnas något mer i vårt utstakade öde än att bara hålla igång ett liv av rutiner och förutsägbarhet.
Den ena personligheten viskar: ”Lev i trygghet ett tag till, du vet aldrig när du kan behöva trygghet. Samla på dig ting och annat som du kan behöva längre fram. Det finns faror runt hörnet. Håll ut, kämpa på i ickefriheten ett tag till.”
Allt i någon slags övertygelse att ...sen…du vet, någon gång i framtiden kan du leva.. - Som om livet vore för evigt. Personligheten är att likna med en båt som ligger stabilt förankrat i hamn, men som inte får uppleva så mycket mer än sin omgivnings in-doktrinerande dogma. Hjärntvättningen är fulländad.
Den äventyrliga personligheten viskar: ”Följ ditt hjärta, stå inte ut med muppigheterna längre, gör det som DU känner för. Sök friheten. Följ ditt hjärtas rop. Lev i symbios med naturen. Var inte en del av ekorrhjulet och konsumtionshetsen. Distansera dig från alla stolligheter. Välj dig själv och naturen först. Välj hellre ett liv i fattigdom och förnedring än ett där du inte är kapten på ditt eget skepp. Välj ett liv där du rakryggat står upp för det du tror på. Hellre segla med ett trasigt segel än att inte segla alls."
En personlighet som avskyr att vara någon annans egendom om än så bara för några timmar (prostituerad löneslav). En personlighet som ogillar när någon kopplar trådar till dig och drar i dessa likt en marionettdocka. Där du bara springer andras ärenden som en följare med en underkuvad vilja. En djärv personlighet som inte tänker så mycket på vad framtiden har i sitt sköte, utan lever varje dag i enlighet med sitt hjärtas lust, men med någon form av plan.
Att fundera hur våra livsbrickor ska spelas i den enda spelomgång som vi får kan kännas väl ansvarsfullt. Ett val vi lätt förskjuter. Kanske det är lättare att låta slumpen och tillfälligheterna styra våra liv? De val vi gör får vi leva med och ta konsekvenserna av. Och i livets spelhjul kan finnas vändningar som vi inte ser förrän perspektivet förändras och vi kanske ser att motgångar behövdes för att motivera oss till andra nivåer, andra val. Att det tycks finnas något större som vi inte förstår, och att vi är en del i detta.
//Boken: En ny jord – Ditt inre syfte, av Eckhart Tolle. s228 //
”Den romerske filosofen Tacitus observerade helt korrekt att
”önskan om trygghet motverkar alla stora och ädla företag och initiativ”. Om
ovissheten är något oacceptabelt för dig förvandlas den till rädsla. Om du inte
har några problem med att hantera den förvandlas den till mera livfullhet,
vakenhet och kreativitet.”
Hur mycket vågar vi chansa hit eller dit. Hur länge vågar vi stå kvar på samma spelruta, när det finns ett spel att spela, en värld att utforska? Hur mycket ska vi leva för idag och hur mycket ska vi leva för framtiden? Ska vi skjuta upp vårt hjärtas vilja ett tag eller ska vi våga testa det osäkra okända? Var och en måste bestämma. Vi tar fullt ansvar för våra val, men vi funderar och reflekterar för att valen ska bli kloka och visa. Ibland gör vi dåliga ogenomtänkta val, vi lär oss, korrigerar och tar ny ansats.. Att stoppa huvudet i sanden kan vara avkopplande för stunden, men ignoransen har också sitt pris.
Personligen tror jag på att ifrågasätta normer, reflektera och undersöka. En dos av kreativitet och att tänka utanför ramarna tar oss nog längst i livet. Att följa våra hjärtan. Det gäller bara att våga. Ta språnget ut till sitt levande öde. (vilket undertecknad inte vågat göra än, trygghetspersonligheten är stark så stark..)
“You’ve got a lot of choices. If getting out of bed in the morning is a chore and you’re not smiling on a regular basis, try another choice”. ~Steven D. Woodhull
Egen översättning:
"Du har en massa val. Om det tar emot att komma ur sängen på morgonen och du inte ler på regelbunden bas, prova ett annat val ". ~ Steven D. Woodhull
Tisdagen den 29 januari 2013 la jag ut en annons på en Yxa på min syster site som ligger här... Och... (trumvirvel..) ..Nu sisådär drygt 1,5 år senare hör en trevlig dansk av sig och vill köpa min yxa och machete!
