2016-03-16

Några ord om den vetenskapliga revolutionen

Den vetenskapliga revolutionen

Den sägs ha börjat i slutet av 1500-talet i norra Italien, England och Holland, dvs. dåtidens handelscentra.
Det idéhistoriska arvet från antikens tänkare var en faktor som verksamt tycks ha bidragit till att den vetenskapliga revolutionen tog fart under renässansen i Västeuropa.
Renässansen (av franskans renaissance, "pånyttfödelse") är den tidsperiod då medeltiden avslutades och antikens kulturarv tycks ha återuppväckts. Renässansen utgick från Italien, och varade från tidigt 1400-tal till omkring år 1600. Framförallt hade av boktryckarkonsten (bl.a. Gutenberg) en stor påverkan i spridning av idéer från sent 1400-tal. I Kina hade man dock tryck böcker tidigare, vilket troligen bidragit till att de var ledande inom teknikutveckling fram till ca 1500-talet.

Vi ska komma ihåg att det har funnits många kulturer i historien och ingen annan har åstadkommit ett liknande genombrott vad gäller vetenskapligt tänkande. Det är dessa genombrott som till stor del bidragit till att planeten kan försörja så många människor som den idag kan (teknikutvecklingen). Många av oss skulle med andra ord inte finnas om det inte vore för vetenskapens framsteg.

Lars-Göran Johansson (Lärare vid Uppsala universitet) lyfter fram fyra väldigt viktiga grundpelare:


Introduktion till VETENSKAPSTEORIN Andra upplagen, författare Lars-Göran Johansson
Introduktion till VETENSKAPSTEORIN
Andra upplagen, författare Lars-Göran Johansson

//s13 Bokutdrag – Introduktion till VETENSKAPSTEORIN
Andra upplagen, författare Lars-Göran Johansson
Förövrigt en mycket intressant bok! //
”Jag vågar inte hävda att dessa fyra är de mest betydelsefulla för framväxten av vetenskapliga tänkesätt, endast att de är viktiga. Dessa fyra idéer är (1) de joniska naturfilosofernas sätt att förklara naturen, (2) betoningen på rationell argumentation, (3) Aristoteles introduktion av begreppet logisk giltighet, och (4) Euklides´ axiomatisering av matematiken.”

Det verkar väldigt rimligt. För en tes är ju att ju närmare en sanning vi kommer desto bättre verkar våra livsvillkor bli. Generellt alltså. Vi gör bättre beslut, vi är mer civiliserade, vi skadar inte andra, vi lever hållbart osv. Att nu världen tycks gå bakåt i avseende på att söka sanningen är tyvärr något som kommer göra det sämre för oss i det långa loppet. De flesta verkar dessutom omedvetna om att de lever i lögner. Jag tror att en viktig del i livet handlar om just filosofi, att söka sanningen och i bästa mån sprida rationellt förnuft, vi ser tyvärr alltför många som tycks sprida lögner idag och det kommer antagligen bli problem framöver..
Det svårt att säga emot Lars-Görans tes:


  • Rationell argumentation – svårt att slå. Vad är rätt, vad är fel. 
  • Aristoteles – logisk resonemang. Det finns inga fyrkantiga cirklar.
  • Naturligtvis matematik – att kunna utifrån teori beräkna ett visst skeende. Fantastisk användbart inom vetenskap.
  • Joniska naturfilosofer, - ursprunget till den kraftiga expansion av det filosofiska tänkandet i Grekland under 500- och 400-talet f.Kr, och härifrån härstammar de första bevarade skriftfragmenten som påminner om filosofisk verksamhet i striktare mening.


Kort och gott, allt innefattas av Filosofi.

Den medeltida världsbilden präglades starkt av att sann kunskap erhölls genom att studera klassiska skrifter. Man hade förstått att det fanns mycket värdefull kunskap från antiken och den tidens filosofer, men tanken att själv upptäcka något, eller att ifrågasätta att de klassiska skrifterna skulle kunna innehålla osanningar var inte riktigt accepterat. Det var inte förrän man började tänka själv, och läste mer och mer som man kunde börja hitta smartare och mer vetenskapliga metoder, vilket gjorde att experimenterandet fick större legitimitet.
Det var någonstans i mitten av 1500-talet som att uppfattning står att finna i de klassiska texterna började ifrågasättas alltmer. Ersatta av åsikten att egna iakttagelser av naturfenomen var nödvändiga. Ett alltmer kritiskt tänkande började göra sig gällande. Människor börja jämföra och testa olika trosuppfattning, verifiera om något verkligen var sant eller falskt.
Enkelt kan de beskrivas att människor började söka mer efter sanningen. Och att sann kunskap bestod av just sanning. Om kunskapen var falsk var det ingen kunskap alls.
Jakten på kunskap gjorde sig gällande och människor förstod att den som har kunskap om något kan välja sina handlingar med ledning av denna kunskap och kan därigenom bättre uppnå sina syften.
// s28 //
”Sanning skall förstås i en absolut mening: Ett påstående är antingen sant eller falskt, helt oberoende av vad den talande råkar tro eller vilken kulturkrets han/hon tillhör.”
//s31 //
”Att alla sanningar är relativa är alltså en självmotsägande ståndpunkt.”
//s33 //
”Sammanfattningsvis: vi vet att vi har en massa kunskaper och vi har skäl att tro att en del av det vi kallar kunskap inte är kunskap, men vi vet inte vilken del. Detta är bakgrunden till vad som kallas kunskapens provisoriska natur. Eftersom vi inte vet vad som är falskt, måste vi vara beredda på att ompröva allt, fastän vi har goda skäl att tro att det mesta är sant.”

Just det, om vi får bättre argument serverade för oss måste vi ståndaktigt erkänna att vi haft fel, och uppskattande och tacka den som upplyst oss om en bättre trovärdig sanning. Vara beredda att förändra oss, inse att vi kanske stått på de ondas sida (i brist på bättre vetande), för ja, så illa kan det vara. Många står för något som är ont utan att de själva vet om det tyvärr. De tror såklart att de står på de godas sida, men icke sa nicke, de har inte kommit så långt i sin personliga utveckling för att förstå vad som är rätt och fel.. De onda kommer för alltid vara utan respekt, så är det bara.

Vi måste försöka stå för det som är rätt, oavsett konsekvenserna. Och ständigt vara beredda att omvärdera om det finns bättre och starkare argument.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar