Kanske dags för en uppdatering...

Hellou på er!

Kanske dags för en uppdatering...

Vad händer? Jag kämpar fortfarande med prylsamlaren i mig.. Jag kom tex över "skänkes" prylar jag inte kunde motstå. Något jag egentligen inte behöver, men som jag ramla dit på.. En sådan grej var en barnvagn som skänkes. Jo, jag har hållt utkik efter ett billigt barnvagnschassi för att ha att kunna köra disk på vid campingen. De flesta som "inbitna" campare har just ett chassi som dom kör sitt toatank / gråvatten / disk med. Jättesmidigt för att slippa bära bort till servicehuset. Så jag tänkte en sån måste jag ha.

Nu är det målet uppfyllt, men det kom med fina sittdelar / liggdelar och andra fina tillbehör.. Så då kunde jag inte motstå att tvätta upp alla prylar. Så här håller jag på... lägger massa tid på prylar.

Ett annat projekt jag hållit på med är att bygga en diskho av en Ikea Effektiv hurts. Tänkte ha för framtiden inbillar jag mig.. Jag blir så rastlös ibland..  Jag har spelat in lite videosnuttar så kommer nog klippa ihop och göra en videoserie av detta.. Hurtsen kom jag över gratis på jobbet för den skulle slängas. (kontoret ska fräschas till).. Synd och kasta fungerande möbler tyckte jag så har slipat ner, linolja och sen målat med linoljefärg (och kapat ur för en IKEA diskho). Och jösses vilken tid det tar för linolja att torka. Man måste ha tålamod och inte ha bråttom när man använder dessa färger.. Men det kommer bli superbra och väldigt hållbart i längden.. Tror jag.. Jag har svårt att inte göra det som jag tror är mest hållbart i längden.


I övrigt springer jag fortfarande runt i hamsterhjulet med mycket stress på jobbet.. Precis som tidigare jobb verkar det bara bli mer och mer ju längre man är på samma plats.. Svårt att få en lugn stund och ständigt folk som vill ha hjälp.. Akuta kriser och verksamhet som blir stående om det inte blir löst. Det blir för mycket ibland (energinivån blir dränerad).. och hjärnan går på högvarv för att försöka hitta sätt ur detta. Med resultat av sömnbrist osv.. Inte bra. Man blir lättretad osv.. en dålig spiral helt enkelt.

Ska jag fortsätta med mina bekymmer?? Ok..

Jag har dessutom fått problem med magen under denna stressiga period så sprungit mycket till familjeläkare, akuten osv.. Haft ont i 4-5 månader nu.. Äntligen börjar det gå åt rätt håll känns det som.. Allt detta har såklart fått en att tänka mycket..Hälsan måste prioriteras! Tankarna har gått till om det är cancer eller vad det är.. Min mamma dog i cancer vid 43 års ålder (för er som inte vet det)..

Jag kan ju berätta att jag har generellt ganska svårt att lita på sjukhuspersonal.. Jag har svårt att tro på vad folk säger generellt för världen är komplext och svårförstådd många gånger.

När det var som värst trodde jag nästan att jag skulle dö... Nästan aldrig känt så tidigare.. Troligen var det en stor gallsten som fastnade i gallblåsan så gallan inte kom ut.. , gallblåsan blev alltså troligen inflammerad (sådan symtom iaf) och tillslut försökte väl kroppen klämma ut stenen och retade tarmarna på något vis.. Vet inte.. familjeläkaren vet inte heller. Någon magspecialist har jag inte fått komma till..  Däremot ultraljud..  Dom kunde inte hitta några gallstenar när jag tog ultraljud, men då hade den värsta smärtan redan lagt sig. Ryggen fick jag också ont i samma veva som magen var som värst och fick lite senare så ont att i ryggen (pga av tungt arbete på jobbet) att jag inte kunde dra djupa andetag.. Kändes som en kniv stacks i ryggen när man försökte andas lite djupare. Funderade om det var Corona... Blev extremt andfådd och rädd att det skulle bli värre.. Men som tur var så lugnade det ner sig när jag satt i bilen på väg till akuten.. Så red ut den stormen också, och slapp åka till akuten.. Puh.

Jaja, så är det väl. Alla har vi våra problem, stora som små... Jag har såklart försökt lära mig mer om kost och insett på ett annat plan att man inte kan äta hur mycket skit som helst och tro att "kroppen klarar allt".. Det gör den inte, inte min i alla fall.. Sen ska man nog inte gå med för mycket negativ stress i längden heller.. Dålig stress bryter ner..

Bättre därför att downsiza och försöka förenkla livet så åtminstone den privata stressen minskar. Kanske man då dra ner på lönearbete..  Jag har haft för mycket projekt även privat så måste försöka vända och gå mot en lättare vardag. Jag har sagt detta länge, men verkar självsabotera stundtals.. Varför gör man detta? Konstigt är det, jag har som två motpoler inom mig.. Som vill åt olika håll..

Nåväl. Jag hittade på en vanlifare som jag tyckte hade bra tips gällande att rensa, göra sig av med och sälja. Se denna video med Andrea:

"När man börjar få en tanke såhär; "jag kanske ska sälja den här", då ska man göra det.
För uppenbarligen så använder man den inte tillräckligt mycket och då är det bara att
tjoff, bort och sälj innan man ångrar sig. För det är så man får mera plats i sitt hem."  - Andrea Rydell

"Speciellt om man ska bo i ett Tiny House, för då är platsen begränsad." - Andrea Rydell

Svempa hade tagit med Volvon

Häromdagen hade Svempa tagit med sig sin fina Volvo 240 från 1981 till lönearbetet. Vilket praktexemplar det var! Volvon var i otroligt fint skick. Vita däcksidor och allt. Så kul att se någon vårda sin bil på det sättet. Den var i princip nyskick förutom att det syntes någon maskintvätt i lacken. Väldigt fin var den. Den har gått 8000 mil. Varav Svempa kört den ca 4000. Kul och se något annorlunda mot dagens bilflotta. Den här bilen är 35 år gammal, det kan man inte tro!
Svempa hade även med sig Tindra (hunden). Lite blyg var hon först. Kanske skämdes hon för att hon skällt ut mig tidigare då hon suttit i bilen när jag gått förbi, hahah.

Svempa och fina Tindra och Volvon från 1981. Svempa gillar att Volvon har brytarspetsar för det förstår han sig på till skillnad från modernare elektronik. Svempa är otroligt duktig på mekaniska maskiner. Svempa gillar sånt han förstår sig på, precis som jag. Enkelhet före komplexitet.

Förra sommaren köpte Svempa nya fina däck med vit ring på. Passar fint.

Svempa är en speciell och intressant människa, jag tycker mycket om honom.Tack för att du tog med Volvon Svempa, uppskattade verkligen att få se den.

Dags för förändring. Sagt upp mig från lönearbetet..

Bam! Där satt den! Nu har jag sagt upp mig..

Dags för att testa något annat, dags att kasta sig ut i det okända, dags att testa sina vingar på ett nytt ställe. Om man följt den här bloggen har man nog snappat upp att jag känt mig vingklippt på det lönearbete som jag spenderar en stor del av min tid på.
En utlösande faktor som fick mig att söka ett nytt jobb var en händelse i februari. Tumskruvarna skruvades åt i någon uttalad ”förbättring” och medarbetarna på min enhet blev utsatta för någon slags pilotprojekt. En del tyckte detta var bra, och en del inte. Min skepsis var stor och jag kände att jag hade allt mindre kontroll över min arbetssitution. Jag kände allt mer att jag blev en simpel ”löneslav”.  Jag gillade inte vad jag utvecklades till, vad jag blir. Otrivseln gjorde sig gällande. Hur som helst gjorde missbelåtenheten och irritationen att jag fann kraft att söka ett nytt jobb! Det som ofta ses som dåligt kan alltså vara en stark källa till förändring! Det finns massor med konsultjobb inom det område jag är verksam, men dessa lockade mig inte. Been there, done that kändes det som. Däremot hittade jag en annons som såg ut att passa min kompetensprofil riktigt bra, så jag letade upp mitt gamla CV (som behövdes uppdateras) och skickade in en ansökan.

Nu sådär en tre månader senare är allt klart. Jag har sagt upp mig. Chefen såg förvånad ut när jag sa att jag ville sluta. Men jag följer mitt hjärta.

Det är kanske inte ett steg till mer enkelhet, men det är ett steg gentemot förändring. Det går inte att förutse olika drag man gör, man får bara hänga med och se dess utkomst. Ha någon slags tro att universum hjälper en. Försöka göra det bästa av det.
Mina arbetskollegor blev lite förvånade när chefen på enhetsmötet berättat att jag sagt upp mig. Vi är många som har slutat och det verkar bara fortsätta. Chefen berättade att han nu skulle söka godkänt för att anställa ytterligare en person. (Enheten söker redan anställa 3 personer och med mitt slutande, blev det fyra.).
Nyfikenheten för mitt avhopp har varit stor hos konsulter och anställda. Jag har fått svara på samma fråga ställd av väldigt många. Typ.
De vanligaste frågorna jag blivit söndertjatad med är följande:

Vad ska du ta vägen nu då?
-          Ett ställe som producerar fjärrvärme och fjärrkyla märkt ”Bra Miljöval” i Stockholm.
Ska du flytta till Stockholm?
-  För tidigt att säga. Tar en dag i taget.
Vad ska du göra?
- Som jag fått förklarat för mig: Jobba i elgruppen. Felsökning och utveckling av processer, göra underhållsplaner, beredskap, vara med i projekt etc. Typ, vi får väl se helt enkelt..

Jag har fått en hel del kommentarer att de tycker det är synd att jag ska sluta, men också en och annan att det nog är bra att se någonting annat. Hur det än är så har jag trivs väldigt bra med många av mina kollegor, och det känns på ett sätt lite vemodigt att behöva dra vidare, men samtidigt spännande med något nytt!

Såhär ser arbetsbeskrivning ut.

”Your time is limited, so don't waste it living someone else's life. Don't be trapped by dogma - which is living with the results of other people's thinking. Don't let the noise of other's opinions drown out your own inner voice. And most important, have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to become. Everything else is secondary." - Steve Jobs,
US computer engineer & industrialist (1955 - 2011)

(bilden från: http://smartbusinesstrends.com/author/chrisanderson/ ) 

Det känns spännande att testa något nytt! Inte ta saker så allvarligt, ha skoj och göra det bästa av situationen.

“If you don't like something, change it. If you can't change it, change your attitude.” - Maya Angelou

“You can't connect the dots looking forward; you can only connect them looking backwards. So you have to trust that the dots will somehow connect in your future. You have to trust in something: your gut, destiny, life, karma, whatever. Because believing that the dots will connect down the road will give you the confidence to follow your heart, even when it leads you off the well-worn path. And that will make all the difference.” - Steve Jobs, Stanford speech, 2005”

Bring it on, and remember, stay hungry, stay foolish. :-)

Möjligheter och att inte låta ankaret sjunka för djupt

Möjligheter

Jag gillar det ordet. Det får min själ att se lite ljusare på tillvaron. Trots allt finns det en otrolig mängd möjligheter här ute i världen. I tisdags var jag på lite seminarier och festligheter, träffade lite nytt folk och hade allmänt trevligt! Energiförråden blev påfyllda. DET FINNS JU MASSOR MED MÖJLIGHETER, det är bara att ge sig på jakt efter dom! Frågan är väl bara om vågar kasta loss för att testa. Det kan bli bättre och det kan bli sämre. Bara genom att släppa ankaret får man veta!

Just nu känns det som jag sitter fast! Ankaret sitter fast i gyttjan. Det känns som jag samlar efter ett verktyg att skära loss ankaret… Låt mig berätta..

Ibland är jag fast i min vardagliga bubbla av frustration och oordning  (lönearbete) och det känns som livet bara är en transportsträcka i väntan på något roligare. Man går som de flesta andra till ett arbete som man inte trivs med. Åtminstone är min känsla att många andra inte trivs heller (jag kan ha fel). Någon annan har hittat på arbetsstrukturer (konstiga, ineffektiva) för hur jobbet ska göras. Massa formella steg (byråkrati). Jobben hackas upp. Ingen känner ansvar (saker ramlar mellan stolarna), tiden i projekten räcker inte till etcetera. Man har ingen kontroll, kan inte lova något, listan kan göras lång. Många tycker att det blivit sämre (återigen min högst empiriska uppfattning, inte sanning). Toppstyrning har ökat sista fem åren vilket innebär att folk (i bästa fall) bara gör vad dom blir tillsagda. Engagemangsmätningarna på hela företaget visar röda siffror. Alla längtar till helgen, stämningen är dålig. 

Det går med andra ord knappt några dagar utan att vantrivseln gör sig påmind. Jag försöker stå ut en vecka i taget. Men intet något ont som inte för med sig något gott! Det är denna vantrivsel som sporrar mig att fortsätta närma mig mitt mål! Det är den som får mig att öka takten vad gäller utrensning. Jag vill bara bort! Jag är vill börja på något nytt, jag vill ha mer äventyr! Livet är till för att levas, inte gå och vara frustrerad. Prylarna och ”nöjerna” som lönechecken kan köpa börjar kännas alltmer oviktiga. Det är ju inte prylarna som gör mig lycklig.

Det må låta mörkt, men vantrivseln pågår bara ca 9 timmar (mån-fre), resten av dagarna  trivs jag jättebra! Slutsats:  Jag ha mer fritid! Att karriärsatsa har blivit alltmer ointressant.

Jag anar vad ni tänker. BYT JOBB FÖR GUDS SKULL! 

Mja… Det är dock något jag testat ett flertal gånger… tyvärr har det inte hjälpt (hittills), jag och aldrig haft glädjen att riktigt trivas fullt ut på ett jobb där andra ”bestämmer” över mig. Jag vet inte varför, jag vet bara att jag inte gillar när andra ska bestämma vad och hur något ska göras. Speciellt eftersom jag oftast tycker det finns bättre sätt att göra det på!

Jag vill jobba med mina egna projekt och jag vill umgås med människor jag trivs med. Jag vill vara kreativ och inte hållas inom förbestämda ramar. Tyvärr är det i dagsläget otroligt svårt att försörja sig på detta.. Så löneslavzombie tänkte jag försöka stå ut med ett tag till.

Usch vad deppig jag blev av att skriva detta. Jag ramlade in i någon slags offermentalitet. Trots allt finns det massor med möjligheter, massor med intressanta människor att träffa, massor med intressanta arbeten att göra och lära sig. Massor med upplevelser att göra! Det handlar bara om att våga! Ju lättare ankaret sitter fast, desto lättare är det att ge sig av för nya äventyr! Det är bara lite synd att det tagit mig en massa år att fatta detta.. 

Nu ska dom ”onödiga” prylarna ut ur mitt liv!

PS. Att jag "vågar" skriva detta om mitt lönearbete är förstås för att jag är redo för något nytt..