Möjligheter och att inte låta ankaret sjunka för djupt

Möjligheter

Jag gillar det ordet. Det får min själ att se lite ljusare på tillvaron. Trots allt finns det en otrolig mängd möjligheter här ute i världen. I tisdags var jag på lite seminarier och festligheter, träffade lite nytt folk och hade allmänt trevligt! Energiförråden blev påfyllda. DET FINNS JU MASSOR MED MÖJLIGHETER, det är bara att ge sig på jakt efter dom! Frågan är väl bara om vågar kasta loss för att testa. Det kan bli bättre och det kan bli sämre. Bara genom att släppa ankaret får man veta!

Just nu känns det som jag sitter fast! Ankaret sitter fast i gyttjan. Det känns som jag samlar efter ett verktyg att skära loss ankaret… Låt mig berätta..

Ibland är jag fast i min vardagliga bubbla av frustration och oordning  (lönearbete) och det känns som livet bara är en transportsträcka i väntan på något roligare. Man går som de flesta andra till ett arbete som man inte trivs med. Åtminstone är min känsla att många andra inte trivs heller (jag kan ha fel). Någon annan har hittat på arbetsstrukturer (konstiga, ineffektiva) för hur jobbet ska göras. Massa formella steg (byråkrati). Jobben hackas upp. Ingen känner ansvar (saker ramlar mellan stolarna), tiden i projekten räcker inte till etcetera. Man har ingen kontroll, kan inte lova något, listan kan göras lång. Många tycker att det blivit sämre (återigen min högst empiriska uppfattning, inte sanning). Toppstyrning har ökat sista fem åren vilket innebär att folk (i bästa fall) bara gör vad dom blir tillsagda. Engagemangsmätningarna på hela företaget visar röda siffror. Alla längtar till helgen, stämningen är dålig. 

Det går med andra ord knappt några dagar utan att vantrivseln gör sig påmind. Jag försöker stå ut en vecka i taget. Men intet något ont som inte för med sig något gott! Det är denna vantrivsel som sporrar mig att fortsätta närma mig mitt mål! Det är den som får mig att öka takten vad gäller utrensning. Jag vill bara bort! Jag är vill börja på något nytt, jag vill ha mer äventyr! Livet är till för att levas, inte gå och vara frustrerad. Prylarna och ”nöjerna” som lönechecken kan köpa börjar kännas alltmer oviktiga. Det är ju inte prylarna som gör mig lycklig.

Det må låta mörkt, men vantrivseln pågår bara ca 9 timmar (mån-fre), resten av dagarna  trivs jag jättebra! Slutsats:  Jag ha mer fritid! Att karriärsatsa har blivit alltmer ointressant.

Jag anar vad ni tänker. BYT JOBB FÖR GUDS SKULL! 

Mja… Det är dock något jag testat ett flertal gånger… tyvärr har det inte hjälpt (hittills), jag och aldrig haft glädjen att riktigt trivas fullt ut på ett jobb där andra ”bestämmer” över mig. Jag vet inte varför, jag vet bara att jag inte gillar när andra ska bestämma vad och hur något ska göras. Speciellt eftersom jag oftast tycker det finns bättre sätt att göra det på!

Jag vill jobba med mina egna projekt och jag vill umgås med människor jag trivs med. Jag vill vara kreativ och inte hållas inom förbestämda ramar. Tyvärr är det i dagsläget otroligt svårt att försörja sig på detta.. Så löneslavzombie tänkte jag försöka stå ut med ett tag till.

Usch vad deppig jag blev av att skriva detta. Jag ramlade in i någon slags offermentalitet. Trots allt finns det massor med möjligheter, massor med intressanta människor att träffa, massor med intressanta arbeten att göra och lära sig. Massor med upplevelser att göra! Det handlar bara om att våga! Ju lättare ankaret sitter fast, desto lättare är det att ge sig av för nya äventyr! Det är bara lite synd att det tagit mig en massa år att fatta detta.. 

Nu ska dom ”onödiga” prylarna ut ur mitt liv!

PS. Att jag "vågar" skriva detta om mitt lönearbete är förstås för att jag är redo för något nytt..